Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

James Bond

Filmrecension: The Other Fellow – värd att se också för den som inte är James Bond-fan

by

The Other Fellow
Betyg 4
Svensk biopremiär 3 februari 2023
Regi Matthew Bauer

Runt om i världen finns det många män och pojkar som heter James Bond. Att ha det namnet kan vara en fördel men också en förbannelse. Denna engagerande dokumentär berättar inte bara om de människor som fått namnet, berättelsen säger något om vår värld, vårt samhälle och kändis-fixeringen. Matthew Bauers fängslande dokumentär porträtterar män som alla har namnet James Bond. Filmen är underhållande och tankeväckande.

Matthew Bauer och Gunnar James Bond Schäfer.

Att bli sammankopplad med planetens mest kände agent låter för många som en önskedröm. För Gunnar James Bond Schäfer, svensken som driver ett av världens största muséer tillägnat Agent 007 i Småländska orten Nybro, är namnet en välsignelse. Efter att ägnat många år åt att leva i 007:s efterföljd genom kläder, livsstil, bilar och till och med en gondol från en Bond-film fick han godkänt av Skatteverket att lägga till James Bond till sitt namn.

Regissören, Matthew Bauer berättar om mötet med Gunnar James Bond Schäfer:
– När jag satte igång det här projektet hade jag aldrig kunnat föreställa mig att en fjärdedel av filmen skulle komma att spelas in i Sverige på svenska. Men det var dit resan gick när vi upptäckte Gunnar James Bond Schäfer. När det var dags att filma honom väntade jag mig att träffa “en galen svensk James Bond”. Istället fick jag en vän för livet som gått så extremt mycket in för att bli James Bond att hans världsåskådning tycks mig både insiktsfull och skärpt. Han har lärt mig värdet i att följa sina drömmar oavsett vad andra tycker.

Men för alla har inte namnet varit en välsignelse. Att bli stoppad av amerikansk polis och inte ha legitimation med som bevisar att man faktiskt heter James Bond kan vara en ruggig upplevelse. En afroamerikansk man greps misstänkt för mord och det uppmärksammades helvilt av amerikanska medier med skämt om en James Bond utan rätt att döda. När han sedan blev frikänd förbigicks det med tystnad från medier, då var det inte intressant alls.

En queer teaterregissör med namnet James Bond är inte så lycklig över sitt namn. Om någon vill googla på hans produktioner syns han knappt i webbens sökmotors flöde. Men det kan vara en fördel för en människa som inte vill bli hittad däremot vilket en annan av de öden som filmen berättar om han vittna om. Det är en starkt berörande dokumentär som helt fångade in min uppmärksamhet.

Namnet James Bond hittade författaren Ian Fleming från en bok om fåglar. Författaren, ornitologen, heter James Bond. Det namnet har flyt, tyckte Ian Fleming. The Other Fellow har vunnit pris vid Documentary Edge Festival i Nya Zeeland.

Filmen är dråplig, rolig men också allvarlig och är värd att se både för den som är fan av James Bond men också för alla andra.

Filmrecension: Spectre

by

spectre

Spectre
Betyg: 3
Biopremiär 30 oktober

Med tre filmer bakom sig har Daniel Craig vuxit in i rollen som en modern, lite mer allvarsam James Bond. Den fjärde, och möjligen sista, gången är han stiligare och mer anti-övervakningssamhället än någonsin. Spectre kanske inte är den bästa av de fyra filmer med Daniel Craig i rollen som agenten med rätt att döda, men det är den mest Bondiga.

Under filmens gång förflyttas vi bland annat mellan Italien, Österrike och Tangier. I den actionladdade öppningsscenen befinner sig James Bond i Mexico City där firandet av de dödas dag är i full gång på gatorna. Mitt i en stilistiskt dödskalleprydd folkmassa lyckas han hindra några terrorister från att spränga en fotbollsarena fylld med människor, på en av männen hittar han en ring med en bläckfisk, men det hemlighåller han hemma i England där löpsedlarna fokuserar på att en agent som inte ens är på ett officiellt uppdrag skapar oreda på gatorna.

Det mynnar ut i en kamp på två fronter; å ena sidan pressas M av den självsäkra nya chefen för underrättelsetjänsten, spelad av Andrew Scott som kanske är mest känd för att tidigare ha spelat Moriarty i Sherlock, som tycker att 00-agenterna är en föråldrad kvarleva och istället vill införa något Big Brother-liknande övervakningssystem. På annat håll kämpar Bond mot den hemliga organisation, där Christoph Waltz ondskefulla karaktär Franz Oberhauser styr i det dolda, som gett filmens dess namn.

Det knyter an till Daniel Craigs tre tidigare Bond-filmer, såväl levande som döda dyker upp igen för att spöka, vilket inger känslan av att samtliga av hans filmer utgör en del av en större berättelse. Något som skiljer Craigs filmer från de andra, till och med Sean Connery och Roger Moores filmer, är just att de verkligen går in i varandra, och inte enbart är separata berättelser. Så till skillnad från Skyfall, som kanske var en bättre film, är Spectre kronan i en större berättelse; samtidigt känns Spectre i sin humor och dramaturgi som en mer urtypisk Bondfilm där vår charmiga protagonist kallas in till kontoret, får en utskällning av M, får en bil och några nya uppfinningar av Q , hittar en tjej – som i det här fallet råkar vara den sedvanligt briljanta Léa Seydoux – och räddar dagen.

Genom att ta in en svart, homosexuell eller kvinnlig skådespelare som Bond, en som bryter mot normen, skulle de säkert kunna göra en bättre film. Men frågan är om det fortfarande skulle vara Bond? Personligen tycker jag Daniel Craig har skött sig bra i sina filmer, så han får gärna återvända en eller ett par gånger till innan det börjar om på nytt med en annan skådespelare. Skulle det här vara hans sista film, är det en klart godkänd final.

Filmrecension: Skyfall

by

Skyfall
Betyg: 4
Biopremiär: 26 oktober 2012

Ska vi gå rakt på sak? Skyfall är klart bättre än Quantum of Solace och åtminstone lika bra som Casino Royale. Med tanke på hur hopplöst daterade (läs fåniga) många av de äldre filmerna kan kännas idag så är Skyfall nog en av de bättre filmerna i seriens femtioåriga historia.

Det är inte bara drinkarna – skakade, inte rörda – som bytts ut mot iskalla Heinekens. Precis som Christopher Nolan reformerat Batman-serien har Daniel Craig, som för tredje gången tar an rollen som agenten med rätt att döda, gett Bond ett mer allvarligt (misstänkt alkohol- och substansberoende) ansikte. Till skillnad från Casino Royale är Skyfall mer action än thriller, fast det finns även utrymme för drama vilket vi såklart har Judi Dench att tacka för. Hon spelar M vars förflutna i Skyfall får en mer betydande roll än i de tidigare filmerna.

Som filmens mystiske skurk Silva gör Javier Bardem en bra prestation även om han inte överglänser sin roll som psykopatisk mördare i bröderna Cohens No Country for Old Men. Raph Fiennes briljerar som Mallory – den byråkratiske chefen för Underrättelsetjänsten som efter att namnen på flera agenter läckt ut ifrågasätter M:s ställning. Vi får även se Q (Ben Whishaw) göra en efterlängtad comeback i ung förpackning. Den enda skådespelarinsatsen som inte imponerar är egentligen Bondbrudens (Bérénice Marlohe) – men det beror framför allt på manuset, knappast på henne.

Filmens högintensiva inledningssekvens börjar i Istanbul där Sveriges bidrag till filmen, Ola Rapace, pucklar på Daniel Craig innan Adeles storslagna ledmotiv tar vid och frågan är om sångerskans lika soulstänkta som kraftiga röst inte var gjord för att sjunga Bondlåtar?

Miljöerna är fruktansvärt snygga. Det bjuds på alltifrån exklusiva casinos i Shanghai till gotiska herrgårdar i Skottland. Framför allt känns det som att det byggts upp en stadig grund för framtida Bondfilmer att vila på.

James Bond går inte att döda

by

Det har varit en skakig bana för den 23:e filmen om James Bond men det finns äntligen lite ljus i tunnelns ände. Vi får hoppas att det håller den här gången.

Inspelningen av Bond 23 planeras till sent i år för en premiär den 9 november 2012. Sam Mendes är som tur fortfarande med i projektet tillsammans med Daniel Craig. Antagligen har saker inte ändrats för den kvinnliga rollen heller, vilket skulle innebära att Freida Pinto fortfarande är aktuell. Allt som allt låter det som en attraktiv uppföljare om världens populäraste spion 007. – Cinezine.se

Motstånd – en film om överlevnad

by

motstand290
Daniel Craig (James Bond) spelar ledaren för Bielskipartisanerna. Bielskipartisanerna räddade 1200 judar undan nazisterna och bekämpade tyskarna och deras medhjälpare.

Filmen är spännande och Daniel Craig, Jamie Bell, Liev Schrieber med flera spelar sina roller väl. Strid och det oundvikliga dödandet är inte ett actionäventyr i den här filmen.

[Läs mer…] om Motstånd – en film om överlevnad