Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Frankenstein

Frankenstein 200-årsjubilerar – nyskriven svensk pjäs får premiär i mars med Happy Jankell

by

Frankenstein 200-årsjubilerar – nyskriven svensk pjäs får premiär 12 mars 2018 med bland andra Happy Jankell och Tomas Åhnstrand.

Ett pressmail berättar:
Vad händer med en människa som inte får kärlek och närhet? Hur påverkas empatin? Teater Barbaras gothsnygga uppsättning av ”Frankenstein” ställer existentiella frågor via monstret, lagom till skräckklassikerns jubileum. Skådespelare som Happy Jankell (Ted – för kärlekens skull, Jordskott) och Tomas Åhnstrand (Monky) spelar sagan på Playhouse Teater i Stockholm. Premiär den 12 mars!

”Frankenstein” föddes 1818. Två sekel senare firas den 21-åriga författaren Mary Shelleys skräcksaga som en av västvärldens största litterära klassiker. Teater Barbara i Stockholm bidrar till det globala jubileet med en nyskriven och gotiskt ruskig scenuppsättning av historien.

Här möter publiken vetenskapsmannen Victor Frankenstein, som efter sin mammas bortgång försöker lura döden. Han bygger en man av döda kroppar och väcker honom till liv – men något går fel, Frankenstein skräms av sitt eget makabra experiment och förskjuter honom. Den nyfödda skapelsen drabbas av identitetskris – och bemöts som ett monster.

Skådespelarna leder publiken genom berättelsen i en förtrollande kuslig scenografi, läskig mask samt monokroma kostymer, inspirerade av tv-serier som ”Penny Dreadful” och Tim Burtons gotiska stil. Nyskriven musik, ljud och projektioner bidrar också till en förtrollande skräckresa från laboratoriet i Tyskland till Svalbard och Nordpolen.

I ensemblen ingår Johan Ehn, Carina Jingrot, Anders Jansson, Tomas Åhnstrand och Happy Jankell som är bioaktuell med ”Ted – för kärlekens skull”. Jankell syntes även nyligen i säsong två av fantasyserien ”Jordskott” på SVT, som Daniel di Grado har varit med och regisserat.

Di Grados första starka skräckupplevelse var just ”Frankenstein” och nu gör han debut som teaterregissör med det kända monstret. Manuset är skrivet av Johan Ehn – en av Teater Barbaras konstnärliga ledare, som även är aktuell med sin självbiografiska roman ”Down Under”. Ehn ser vissa likheter mellan sig själv och det monster han spelar på scenen.

Den 12 mars får ”Frankenstein” av Teater Barbara premiär. Föreställningen spelas på Playhouse Teater i Stockholm. Åldergräns är 14 år. Den 22 april är sista speldatumet.

”Victor Frankenstein må vara en lysande vetenskapsman – men han är en riktigt dålig förälder.” – Teater Barbara

Hotell Transylvanien – en fartfylld komedi som passar stora som små

by

Hotell Transylvanien
Premiär: 19 oktober
Betyg: 3

I Hotell Transylvanien får vi bekanta oss med Greve Dracula och gästerna på Draculas människofria hotell. Historien är satt i nutid dåalla monster, rädda för människornas elakhet, lever i det dolda. På Hotell Transylvanien kan de slappna av och få semester från den annars så människo- och skräckfyllda vardagen. Nu är det dags för Draculas årliga födelsedagsfest för sin dotter Mavis och alla monster är bjudna.

Greve Dracula, vars tidigare relation med människosläktet har varit något tragisk, fasar och avskyr människor. På hans hotell är inga människor tillåtna. Dracula har lovat Mavis mamma att alltid skydda henne och för Dracula betyder detta att alltid hålla dottern borta från människor.

Inför den stundande festen sker det som absolut inte får inträffa. En människa traskar in på hotellet. Det är pojken Jonathan som självfallet blir vän med Mavis. Dracula måste nu på ett smidigt sätt få bort Jonathan från hotellet. Detta måste ske utan att något av monstrerna upptäcker att Jonathan egentligen är en människa och utan att såra Mavis. Något som visar sig bli ganska svårt.

Denna film är underhållande och rolig. Det är en modern tolkning av Greve Dracula och hur han och hans monstervänner faktiskt skulle kunna tillbringa sina dagar i dagens samhälle. Gömda på ett hotell långt borta i en skog där de inte utvecklats sedan 1800-talet och inte heller tror att vi människor gjort det. Greve Dracula med en tonårsdotter skiljer sig dock inte speciellt mycket från en vanlig pappa med en dotter som vill ut och upptäcka världen på egen hand.

De olika välkända monstrerna (Frankenstein, mumien, varulven och många andra) får karaktärisera stereotypiska semesterkaraktärer från vårt samhälle – den kaotiska småbarnsfamiljen och det äldre paret med den bestämda frun är två exempel. Problematiken med den objudna gästen och en hemlighet som inte får komma ut känner vi väl igen. Men filmen är komisk och har med alla dessa magiska och klassiska figurer och monster skapat en mysig stämning där man sympatiserar med monstrerna. En fartfylld komedi som passar stora som små. Och idag med alla ungdomsserier om vampyrer är det rätt så trevligt att få följa den klassiska Greve Dracula istället för någon romantiserande evigt ung flickidol. Som familjefilm är detta en bra film. Det enda som stör mig lite är att animationen inte är speciellt innovativ. Animationen är bra och fin men designen hade kunnat vara lite mer nytänkande. Men sammanfattningsvis är detta en film värd att ta med sitt monsterälskande barn att se.

Text: Lisa Pousette Blomé

Frankenstein på Turteatern – känns i magen och ibland går det inte ens att titta

by

Frankenstein
Regi: Carina Ehrenholm
Av Helena Granström fritt efter Mary Shelleys roman Frankenstein eller den moderna Prometheus
Turteatern i Kärrtorp, Stockholm
Premiär 26 februari 2012

– Allt har ett syfte, det har jag upptäckt. Men vad har jag för syfte?
Det frågar Frankenstein i Turteaterns uppsättning där monstret gestaltas av en kvinna, i smutsig, trasig klänning. Klänningen som är nersolkad har förmodligen varit blommönstrad, men det är svårt att avgöra under all smuts. Hon har trasiga nylonstrumpor, högklackade orange skor där klacken är borta på vänster, så hennes stapplande gång blir ännu mer haltande.

Turteaterns uppsättning bygger på den klassiska berättelsen om Frankenstein. En vetenskapsman skapar en varelse. Gud skapade människan till sin avbild, varför ska då inte människan kunna skapa liv?
Vetenskapsmannen i Turteaterns föreställning ställer många frågor om vad som är liv och vad som är död och vad är forskares ansvar för sina verk.

Alla tre rollerna spelas av kvinnor, vetenskapsmannen, monstret och en upptäckare som bestiger berg.

Det finns många sätt att se föreställningen på. Den ställer frågor om vetenskapens ansvar och den tar upp existentiella frågor. Den kan ses som en skräckföreställning också, den är mörk och den är läskig med skramlig bullrig musik och starka strålkastare som då och då lyser oss, publiken rakt i ögonen så vi knappt kan se.

Föreställningen har inga dialoger, utan allt som talas är monologer riktade till publiken. Ingen lyssnar på de andra, alla tre rollkaraktörerna är uppslukade av sina egna tankar. När det var monstret som kom nära publiken och talade var jag tvungen att titta bort eller snegla åt sidan. Hon var så äcklig att jag inte klarade av att se hennes ansikte utan att må illa, hon var sminkad som ett riktigt monster och hade blod som rann över ansiktet och som hängde i långa slamsor från hakan.

Frankensteins frågor som jag nämnde i början det som gjorde mest ont att höra, de träffade rakt in i magen. Till vilket syfte finns jag? En fråga som lika gärna handlar om människans existens som om monstret.

Ibland talas det om teaterns kris och att det mest är äldre damer som går på teater. Det stämde inte på premiärpubliken på Turteatern som hade många unga i publiken och säkert lika många män som kvinnor i salongen. Om det är förortsteatrar som lockar den yngre publiken eller ämnet skräck tänker jag inte spekulera i. Den som gillar skräckfilm och skräcklitteratur får säkert ut ytterligare en aspekt av föreställningen,

Själv saknade jag dialoger och klarade inte riktigt att titta på Frankenstein där blodet som var kletat i ansiktet rann från hakan. Men frågorna kring forskningens ansvar får igång tankarna. Jag tror att Turteaterns föreställning av Frankenstein kommer att få olika reaktioner, den är speciell och lämnar nog ingen oberörd, oavsett om man blir äcklad av vissa delar eller inte

I rollerna:
Helena Sandström, Andrea Edwards och Karin Bengtsson

Foto: Jonas Jörneberg

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,