En bohem i Paris
Betyg: 1
Sverigepremiär: 26 oktober
Ett snobbigt konstpretto och en allmänt ohärlig, sexköpande hantverkare träffas och gillar, föga förvånande, inte varandra. Dock blir deras söner vänner och de tvingas acceptera att deras liv om och om igen skall komma att kollidera med varandra. Detta är utgångspunkten i den nya franska komedin En bohem i Paris (Mon pire cauchemar på originalspråk).
Den svartklädda, späda, intellektuella Agathe spelas av Isabelle Huppert. Hon är osympatisk och kall på alla sätt och vis. Hon och hennes man lever ett liv som ser bra ut på håll men som vid en närmare titt är ganska innehållslöst. Slusken Patrick spelas av Benoit Poelvoorde. Han drar olämpliga skämt, dricker jämt och försöker lura socialen så att de inte ska ta hans son ifrån honom. Det är väldigt svårt att sympatisera med någon av dem. Deras söner känner man, å andra sidan, ett oändligt medlidande för.
Jag tycker inte att En bohem i Paris är en rolig film. Det är uppenbart när det är tänkt att man ska skratta, men ingen skrattar. Buskisskämten avlöser varandra och jag funderar över om de kan ha varit roliga en gång i tiden, innan någon gjorde ett misslyckat försök att översätta dem. Svårt att veta när man inte kan franska. Jag anstränger mig till och med för att slappna av lite, släppa pretentionerna och bara flyta med. Det går inte. Jag vill gå hem. Jag vill lämna det här bakom mig. Och jag vill tänka på något fint.
Text: Josefina Linde