• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Filmrecension

Filmrecension: Love Simon – en jättefin film

14 juni, 2018 by Redaktionen

Love Simon
Betyg 5
Svensk biopremiär 15 juni 2018

En jättefin film, mycket balanserad och det känns som att jag är med i filmen och det är verkligheten.

Love Simon skildrar en annorlunda och en riktigt bra kärlekshistoria. Livet för den unge Simon är komplicerat. Han är gay men det har han inte berättat för någon.

På nätet får han kontakt med en person som han inte vet något om, mer än att hen går i hans egen skola. Via nätet blir han mer och mer kär. Han bestämmer sig för att reda ut situationen.

Jo det är en amerikansk film, en Hollywoodfilm – och har en del av de obligatoriska Hollywood-maneren ända in till slutet, men trots det är det en riktigt, riktigt bra film. En film med mycket hjärta.

En engagerande film på flera sätt om att vilja passa in, att vilja vara som alla andra – något de flesta tonåringar säkert känner igen sig i. En ärlig film som visar hur brutala tonåringar kan vara mot varandra och framförallt hur de kan behandla människor som sticker ut och inte är som alla andra.

Filmen skildrar också föräldrarnas reaktioner på ett bra sätt. Vi förstår att reaktionerna har flera bottnar. Att bara lämna rummet kan betyda så mycket – som att skämmas över att inte ha förstått.

En stark film som jag hoppas många, många både ungdomar och föräldrar väljer att se.

I rollerna: Nick Robinson, Jennifer Garner, Josh Duhamel, Katherine Langford, Alexandra Shipp

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Filmrecension, Recension, Scen

Filmrecension: Teheran tabu – ett mästerverk

13 juni, 2018 by Rosemari Södergren

Teheran tabu
Betyg 5
Svensk biopremiär 29 juni 2018
Regi Ali Soozandeh

Årets bästa film. Stark och helt enkelt ett mästerverk: bilderna, berättelsen, dramaturgin, animationstekniken (rotoscoping) – en film som helt enkelt förför mig och jag glömmer totalt att jag sitter i en biosalong. Jag känner med de olika karaktärerna, jag är med där i filmen, känns det som. Denna filmen tänker jag se om, flera gånger.

Alla som flirtar med kvinnoförtryck i olika former borde se Teheran tabu. Den visar vad som händer i ett samhälle där människorna och framför allt kvinnor är ofria, förtryckta. Samtidigt ger filmen hopp för den visar hur människor också i de mest ofria sammanhang söker och ibland också hittar vägar förbi myndigheternas kontroll. Det bor en längtan efter frihet inne i oss alla, till och med en liten kattunge.

Handlingen utspelar sig i Teheran och vi får följa några människor som lever under det iranska samhällets förtryckande regler. Sexåriga stumme pojken Elias måste följa med sin mamma när hon tar kunder som prostituerad. Hon måste försörja sin son eftersom hennes man sitter i fängelse. Hennes liv begränsas starkt av att mannen vägrar skriva under skilsmässopappren och därmed är hon tvungen att fortsätta vara gift. En annan ung kvinna lever som en tjänsteflicka åt sin make och hans föräldrar som hon tvingas passa upp. Hon vill arbeta och lyckas få ett jobb, men eftersom hennes man vägrar skriva under arbetsavtalet får hon inte jobba.

Vi får så hur en ung kvinna och en man som går hand i hand grips av polis. Eftersom de inte är gifta får de inte röra vid varandra. Vi får följa en ung man som vill skapa musik digitalt men inte får utgivningstillstånd får sin musik, den anses inte tillräckligt trogen religion – och vi får se hur skriftlärda som har makten kan mutas och hur korrumperat hela samhällssystemet blir i en diktatur. Att Iran är en diktatur är uppenbart och att den tolkningen av religionen islam som är lag där betyder kvinnoförtryck. Jag önskar att de som i Sverige hävdar att burka eller andra islamska krav på kvinnors klädsel är frihet ser filmen och sedan tänker. Kravet på kvinnor att dölja sig är inte tillkommit för kvinnornas skull.

Att förtrycka kvinnor och begränsa deras liv har svallvågor som drabbar också männen. Det visar filmen på flera sätt.

Filmen som är animerad på ett oerhört skickligt sätt med en metod som heter rotoscoping som är en animationsteknik där animatören ritar över bilden för att förändra den, bild för bild. Det gör att filmen känns ännu mer verkligt trots att den till stor del är animerad. Anledningen till att regissören Ali Soozandeh beslutade för att använda den tekniken är att det var otänkbart att få tillstånd att spela in filmen i Teheran. Inte heller Marocco eller Jordanien gav den rätta känslan.

Konstnärligt och mycket berättas på andra plan är dialogen. Det är bilderna, motiven, dialogen – allt samverkar och gör detta till ett mästerverk. Det här är en film jag tänker se flera gånger.


Arkiverad under: Film, Filmrecension, Scen, Toppnytt Taggad som: Filmrecension, Iran, Islam, Recension, Scen

Filmrecension: Summer 1993 på Drakenfilm – den sitter kvar länge efteråt

9 juni, 2018 by Rosemari Södergren

Summer 1993
Betyg 5
Finns på Drakenfilm från juni 2018
Regi Carla Simóns

En av de mest fantastiska uppväxtskildringar jag sett på film. Vacker, stark, berörande, tankeväckande, naturalistisk, realistisk, varm, trovärdig och går inte att slita sig ifrån och den sitter kvar i mig länge efteråt.

Filmen utspelar sig en sommar 1993 då sexåriga flickan Frida måste flytta långt ut på katalanska landsbygden till sin morbror och hans fru och lilla dotter Anna. Frida har förlorat båda sina föräldrar. Det sägs aldrig rent ut med det verkar som att både hennes mamma och pappa dog i AIDS.

Frida är ett livligt barn och hon bär på en mängd motstridiga känslor och funderingar. Ibland testar hon de vuxna och hon är provocerande, ibland kan hon tillåta sig själv korta stunder av lycka. Laia Artigas som spelar Frida ör helt fantastisk och agerar som om där inte finns någon kamera.

Frida får en ny lillasyster i sin kusin Anna, som verkar vara i fyra-fem-årsåldern. Anna ser upp till Frida och är stolt över att ha fått en storasyster, som lär henne en del hyss. Det är så fint skildrat hur Frida utnyttjar situationen, hon både är glad men samtidigt svartsjuk på att Anna ändå är hennes morbrors och mosters egna barn. De vuxna är inga dåliga människor och försöker ställa upp på Frida men är ändå oförstående ibland, precis så som det ofta är i livet.

En av filmens stora styrkor är att människorna är just väldigt trovärdigt mänskliga och det är mycket som inte sägs rätt ut utan bubblar under ytan. Det är oftast så med riktigt bra filmer. Summer 1993 var Spaniens Oscarsbidrag 2018.

Filmen är Carla Simóns regidebut och är självbiografisk.

Drakenfilm som är den streamingtjänst som visar filmen beskriver kallar den en imponerande självbiografisk regidebut och ett rörande porträtt av en ung flicka som tvingas acceptera en ny och främmande tillvaro.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Drakenfilm, Filmrecension, Recension, Scen, Spanien, Uppväxtsskildring

Filmrecension: Kärlek över haven – alltför förutsägbar och överlastad av vetenskap och våld

7 juni, 2018 by Birgitta Komaki

Kärlek över haven
Betyg 2
Premiär 8 juni 2018
Regissör Wim Wenders

En historia om Danielle (Alicia Wikander) och James (James McAvoy) som möts på ett hotell i Dieppe. Efter en flirtig inledning blir de snabbt förälskade på ett djupare plan. Men de måste skiljas åt på grund av sina viktiga uppdrag. Hon forskar i biomekanik och ska utföra det djuphavsprojekt hon länge drömt om. Han , som är hemlig spion, har fått ett uppdrag att åka till Afrika för att stoppa de jihadister som planerar bombdåd i Europa. Han blir skickad till Somalia där han genast blir tillfångatagen. Utan möjlighet till kontakt växer ovissheten om kärleken och Danielle funderar mycket varför han inte hör av sig.

Att deras uppdrag är viktiga och farliga betonas filmen igenom. För hennes uppdrag staplas marinbiologiska termer och vetenskapliga uttryck som ingen lekman kan förstå och det betonas att ubåten är den enda i Europa som kan gå ner till det djupet. Hans uppdrag är så hemligt att han och underrättelsetjänsten smyger runt på ett museum för att ha kontakt och han har GPS i sin tand. När han sedan blir tillfångatagen sker tortyren hela tiden och det bröd han får att äta är naturligtvis fyllt av larver. Allt är så mycket i filmen. Tortyren är så hemsk och havet är så djupt.

Eftersom filmen handlar så mycket om deras yrkesliv får man aldrig någon förklaring av varför de har blivit förälskade. Det känns bara otroligt att Danielle som kämpat flera år för att få sitt uppdrag helt plötsligt mest koncentrerar sig på kärleken. James McAvoy är stilig med svällande muskler och Wikander vacker och kylig. Den kemi och kärlek mellan dem som filmen vill framställa känns inte. Man tror inte på deras djupa känslor och inte ens på sexuell attraktion. Två duktiga skådespelare men i den här filmen klickar det inte mellan dem.

När filmen skiftar mellan Afrika och Färöarna blir det alltför rörigt fast jag förstår att man vill visa parallellen mellan ett okänt djup och ett okänt land. Att dödsfruktan kan var lika i helt olika situationer.

Filmen baseras på boken Submergence av J M Ledgard. Boken kom 2011 och fick bra omdömen som en kärlekshistoria, en spionhistoria och ett porträtt av Afrika. Men en bra bok betyder inte alltid en bra film. Den här filmen är alltför förutsägbar och överlastad av vetenskap och våld.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Alicia Vikander, Filmrecension, Recension

Filmrecension: Jurassic World – Fallen Kingdom

5 juni, 2018 by Rosemari Södergren

Jurassic World – Fallen Kingdom
Betyg 3
Svensk biopremiär 8 juni 2018

En film som pendlar mellan skräckfilm och drama. I de delar den är som bäst ställer intressanta frågor av existentiell art. En film som hade vunnit på högre kvalitet på dialogerna, som sänker filmens helhetsintryck ett steg. Det är bara för klichéartat och ibland för förutsägbart. Om vi ser en av de allra farligaste dinousaurier i en bur och en av filmens hjältekaraktärer säger att den absolut inte får komma lös – då vet vi att den kommer att springa bärsärkagång efter ett tag. Jag är också trött på filmer med för många meningslösa jaktserier som där dinosaurier jagar människor som springer för livet.

Är forskare som var först med att utvinna kraft ur en atomkärna ansvara för följderna när andra forskare utvecklade deras forskning till att konstruera vapen som dödat oändligt många människor? Det är en av flera, faktiskt, intressanta frågeställningar som nya dinosaurie-filmen Jurassic World – Fallen Kingdom berör. En annan aktuell fråga som dyker upp efter att ha sett filmen är hur vi ska hantera AI, artificiell intelligens: när människor skapar något som liknar det som är levande. Ett tema som tv-serien Westworld dyker djupt in i.

I Jurassic World – Fallen Kingdom handlar det framför allt om dinosaurierna, förstås. Utan att avslöja någon spoiler så finns det ytterligare en fördjupning i ämnet, som säkert kan utvecklas och bli väldigt intressant i uppföljaren. För en uppföljare blir det förstås.

Jurassic World: Fallen Kingdom är är uppföljaren till Jurassic World (2015) och är regisserad av den spansk-amerikanska regissören Juan Antonio Bayona och skriven av Colin Trevorrow och Derek Conolly med Steven Spielberg som producent. Filmen är den femte delen i Jurassic Park-serien och den andra delen i den nya planerade Jurassic World-serien.

Det har gått tre år sedan den extravaganta nöjesparken Jurassic World förstördes av okontrollerade dinosaurier. Dinosaurierna lever på ön Nublar som de inte kan ta sig ifrån. Nu hotas dinosaurierna och kan utrotas för andra gången från jorden, eftersom ön har en vulkan som vaknat till liv. Owen (Chris Pratt) och Claire (Bryce Dallas Howard) blir övertalade att delta i en räddningsexpedition. Den stenrike Lookwood har en isolerad ö dit dinosaurierna ska flyttas.

Så klart kan det inte gå så lätt. Det finns alltid människor som drivs av enorm girighet och varför inte sälja dinosaurierna till stenrika diktatorer och andra hänsynslösa personer?

Om du gillar att se dinosaurier på film är den här filmen givetvis ett måste för dig. Det är ännu fler dinosaurier med än på någon av de tidigare i hela serien. I många scener har animatroniska dinosaurier använts för att kunna representera djuren på ett mycket verkligare sätt. Animatronic innebär en animation i 3D. En animatronic är en sorts robot gjord för specialeffekter, främst inom film. Roboten är ofta täckt av ett färgat ”skinn” (gjort av gummi, till exempel latex eller gmfoam). Insidan av roboten är uppbyggd med ett skelett som kan vara gjort av exempelvis metall, och maskinen är kopplad med sladdar och kan styras med kontroller.

Filmen ställer flera moraliska frågor. Har dinosaurier som kommit till genom kloning samma rätt att existera och skyddas som andra utrotningshotade djurarter? Dinosaurier var utrotade: var det rätt att väcka dem till liv, är det rätt att ändra på historiens gång? Eftersom vetenskapen ännu inte klonat fram dinosaurier blir frågorna symboliska och handlar om människans vetenskapliga framsteg på andra sätt. Allt människan skapar kan förändra livet, världen – och hur ska mänskligheten anpassa sig till den förändrade världen?

Filmen är två timmar och åtta minuter och är tillåten för sjuåringar i vuxens sällskap (annars elva år). Jag är tveksam till att låta sjuåringar se så mycket våld. För min del hade filmen blivit flera steg bättre om våldet begränsats. Det är nästan otäckt att inse att vi som sitter i publiken kan sitta och tänka ”äntligen” när den farliga dinosaurien tuggar i sig en av de vidriga personerna.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Action, Filmrecension, Jurassic World, Recension, Scen

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 302
  • Sida 303
  • Sida 304
  • Sida 305
  • Sida 306
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 505
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

SVT öppnar Roxettes arkiv med en ny … Läs mer om Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

U2 - Carnaval De Luz - Betyg 4 … Läs mer om Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Lilla Amélie eller tecknet för … Läs mer om Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in