• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Filmrecension

Filmrecension: Bullet Train – En tågresa som får både Tarantino och Thomas the Tank Engine att blekna i jämförelse

2 augusti, 2022 by Jonatan Södergren

Bullet Train
Betyg 4
Svensk biopremiär 5 augusti 2022
Regi David Leitch

Bullet Train är baserad på boken av Kōtarō Isaka från 2010. Jag har inte läst förlagan, men på förhand hade jag förväntat mig att den skulle vara i stil med traditionella japanska deckare som The Tokyo Zodiac Murder, The Honjin Murders eller The Decagon House House Murders. Men jag blir snart varse om att Bullet Train är mer av en mörk komedi i stil med Tarantino eller Cohen-bröderna.

I huvudrollen som “Ladybug”, en otursförföljd småtjuv som går i terapi och precis har upptäckt zen, ser vi Brad Pitt. Jag tycker han gör rollen med en stor nypa charm. Han får hoppa in i ett uppdrag att stjäla en resväska på Shinkansen, ett snabbtåg som går från Tokyo till Kyoto. Det visar sig att tåget är späckat med en mordisk ensemble yakuzas och lönnmördare. Däribland de charmiga brittiska “tvillingarna” Lemon och Tangerine, varav den ena är besatt av Thomas the Tank Engine.

Filmen är strax över två timmar lång men är förvånansvärt underhållande, åtminstone i jämförelse med andra filmer inom genren. Det rör sig mellan slasher, komedi och action. Själva handlingen är chockerande simpel och det bjuds inte på särskilt många twister, men karaktärerna bär mer eller mindre hela filmen på egen hand med sin kemi och humor. Bullet Train kommer knappast gå till filmhistorien som ett mästerverk men den bjuder på högintensiv underhållning och kan mycket väl bli en kultfilm.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Brad Pitt, David Leitch, Filmkritik, Filmkritik, Filmkritiker, Filmrecension, Japan, Recension

Filmrecension: Lille Allan – den mänsklige antennen – spännande och gullig

29 juli, 2022 by Rosemari Södergren

Lille Allan – den mänsklige antennen
Betyg 4
Svensk biopremiär 5 augusti 2022
Av Amalie Naesby Fick

Leverantören kallar denna familjefilm för ”sommarens roligaste och galnaste film”. Det stämmer bra. Det är en både spännande och gullig film för barnfamiljerna med UFO-jakt, en skrämmande man vars intresse är att samla på uppstoppade ekorrar och andra djur, en mänsklig antenn och en söt liten utomjording som heter Majken. Men mest av allt handlar filmen om att det inte är farligt att vara ledsen och att det är bra att säga vad man tänker och känner. Det är klart att som vuxen förstår vi vad som ska hända, det är en hel del som är förutsägbart i berättelsens handling. Men denna animerade film är ändå härligt galen och kommer säkert att engagera barnen. Ett plus är de duktiga svenska rösterna.

Allan är en liten kille som är väldigt ledsen eftersom hans föräldrar ska skiljas och han har därför flyttat till ett hyreshus i en annan stad tillsammans med sin pappa. Hans mamma har nämligen fått chansen till ett nytt och mycket ansvarsfullt arbete och då har hon inte tid för sin lille Allan. Men Allan är en snäll pojke, alldeles för snäll. Han visar varken för föräldrarna eller någon annan hur ledsen han är. Han spelar tapper och erkänner inte ens för sig själv hur ledsen han är.

I hyreshuset lär han känna en granne, Helge, som är en gammal man som inte kan ta sig utanför sin lägenhet och som är besatt av UFO och yttre rymden. Helge har en mängd maskiner och annat i sin lägenhet där han undersöker rymden. Helge säger sig ha upptäckt att Allan har en särskild slags energi som gör att han kan dra till sig utomjordingar. Helge övertalar Allan att bli en antenn för att locka dit utomjordingarna. Allan rullas in i folie och hissas upp långt upp över taket.

Att locka till sig utomjordingarna kan ha sina risker. När en utomjording dyker upp finns det fler som gärna vill få kontakt med den och de har inte alltid goda avsikter. Allan och Helge måste ta till alla knep de kan för att försöka rädda den söta lilla utomjordingen Majken. Under den utmaningen måste de möta sina egna rädslor också.

Om jag hade små barn i min närmaste omgivning är det denna film jag skulle ta med dem på.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Animerad familjefilm, Filmrecension, Folkets bio, UFO-jakt

Filmrecension: DC League of Super-Pets, gjord med ena handen i fickan

28 juli, 2022 by Elis Holmström

DC League of Super-Pets
Betyg 2
Svensk biopremiär 29 juli 2022
Regi Jared Stern och Sam Levine

En gång i tiden var DC och deras animerade projekt associerade med de mest storslagna och grandiosa termer. Avtrycket som gjordes av Batman, Superman och Justice League The Animated Series går inte att mäta och dess många influenser går att hitta i vartenda nutida DC projekt, oavsett om det gäller film, spel eller serietidningar. Denna animerade guldålder känns lika svunnen som när vi kunde ha en normal politisk diskurs. Förutom att ha levererat en rad gräsliga projekt med satsningen kallad DCEU – DC Extended Universe, har moderbolaget Warner Brothers lyckats torpedera sin division för animerade filmer. Från att ha varit världsledande är dagens animerade DC-projekt endast trötta och menlösa dussinprojekt. Förutom den oväntat underhållande The Lego Batman Movie har försöken oscillerat mellan att vara ointressanta till rent anskrämliga.

Att ändra kurs och göra en mer renodlad barnfilm med DC League of Super-Pets, inhållandes sockersöta inslag och karaktärsdesign som kan sälja mjukisdjur i miljoner, borde vara idiotsäkert. Karaktärsgalleriet består denna gång också av obskyra animaliska karaktärer, något som tillåter en mer öppen tolkning av grundmaterialet, även om superhunden Krypto och den uppstudsiga ekorren Chip har en rad mycket bra episoder från diverse serietidningar. Det hela är avsiktligen oseriöst och harmlöst, något som borde kunna leda till en stunds trevlig underhållning.

Trots att insatserna och ambitionerna inte är tänkta att konkurrera med exempelvis Pixar är det dock oförlåtligt att hela DC League of Super-Pets är gjord med ena handen i fickan. Även en renodlad barnfilm behöver någon form av entusiasm – eller åtminstone engagemang. Olyckligtvis nog är hela projektet filmvärldens motsvarighet till shake ’n bake, en torftig och helt smaklös massa som späs ut med vatten.

Att talande djur med superkrafter kan vara såhär ointressanta borde vara omöjligt. Men eftersom alla filmens beståndsdelar är stapelvaror är detta likbleka slutresultat inte förvånande. Atmosfären och den allmänna tonen är en menlös bladning av postmodern ironi och popmusik som lägger sig som ett tjockt täckte över hela filmen. Det är som att se en simpel målarbok färgläggas i realtid, allting är redan utstakat och utritat, tyvärr så sker färgläggningen med samma entusiasm som beskedet att restskatt väntar runt hörnet.

Visuellt faller det också platt. Förutom staden Metropolis, som för första gången på länge går tillbaka till sina serietidningsrötter och känns som en visuell hyllning till Fritz Langs film med samma namn, finns det ingen som helst flärd att tala om varken tekniskt eller designmässigt. Dessutom borde konkurrenten Illumination, som står bakom Minions och Despicable Me, se sig om för ett eventuell dataintrång. Det är inte bara utseendemässigt som DC League of Super-Pets känns som en skamlös Illumination-efterapning. Upphovsmakarna bakom The Secret Lives Of Pets borde överväga en stämningsansökan för plagiat då tematiken och humorn är mer eller mindre kopierad på mikroskopisk nivå.

Det är frustrerande att se hur pass ointresserade alla inblandade verkar vara. Det finns inte ett uns av inspiration så långt ögat når. DC-varumärket används också alltför sparsamt och utan någon större fantasi. Endast ett par hastigt figurerande melodislingor från några av filmvärldens mest kända teman indikerar en aptit att använda sig av det enorma arv som finns tillhands. Inte ens när det utspelar sig rent kaos på bioduken med flygande husdjur, laserstrålar och stora explosioner lyckas DC League of Super-Pets göra något annat än att tynga ned ögonlocken på publiken. Inte blir det bättre av att versionen som pressvisas är dubbad till svenska. Dwayne Johnsons, Kate McKinnons och Keanu Reeves röster från originalversionen är därmed ersatta, vilket gör filmen än mer pannkaksplatt då flera skämt och referenser försvinner i översättningen.

Endast för att en film må vara avsedd för barn ger det ingen dispans till fullkomlig apati från filmskaparna. DC League of Super-Pets ger en helt ny innebörd till ordet stapelvara och bör ses som ett varnande exempel på hur man inte ska hantera varken en barnfilm eller ett älskat varumärke.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

Filmrecension: Göta kanal 4 – Vinna eller försvinna – finns inte så mycket att skratta åt

28 juli, 2022 by Birgitta Komaki

Göta kanal 4 – Vinna eller försvinna
Betyg 2
Premiär 29 juli 2022
Regi Emma Molin

Petra (Eva Röse) och Emil (Per Andersson) skall skiljas. Nu ligger bodelningen framför dem och båda vill ha båtvarvet som Petra ärvt av sin far. De kommer överens om att de ska tävla om varvet genom ett race på Göta kanal. Påhejade av barnen, farmor, nya flickvännen och omgivningen startar de. En kamp där alla knep är tillåtna.

I bästa buskisstil kör filmen igång. Tyvärr finns inte mycket att skratta åt. Skämten om slussning har vi sett många gånger förr, skilsmässor är ju inte så kul och den knäppa Emil är bara för mycket med sina skådespelardrömmar. Parallellt med tävlingen får vi se två tvistande systrar på katastrofal paddelsemester. Roligast är egentligen damerna på Rosa bussen som protesterar mot att bara bli serverade Ett glas champagne av den luttrade chauffören (Ralph Carlsson).

Med så många bra skådespelare och komiker kunde det ha blivit en rolig film
att se i sommarvärmen. Med ett bättre manus och fler igenkänningsfaktorer för att skratta åt sig själv eller andra. Det är dags att byta resor på vattnet mot resor på land.
Göta kanal klarar inte fler turer. Kanske sällskapsresor med Rosa bussarna kan vara inspirerande. För skådespelarna kan sitt jobb och den svenska sommaren är alltid vacker. Och svensk publik tycker om sin nostalgiska sommardröm.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

Filmrecension: Evolution – en film som inte går att skaka av sig

28 juli, 2022 by Rosemari Södergren

Recension: Evolution
Betyg 4
Svensk biopremiär 29 juli 2022
Regi Kornél Mundruczó
Manus Kata Wéber

En film som inte går att skaka av sig, den gräver sig in och gör bitvis ont. Vi får följa tre människor i olika tidslinjer som alla har anknytning till varandra och till förintelsen, då nazister dödade miljoner judar. Tidningen Wrap skrev om filmen: Sätter djupa spår känslomässigt. Ja det skriver jag under på. Bitvis vill jag sätta lägre betyg då filmen mittersta del är mer teaterdialog än film. Men som helhet är filmen och dess berättelse så stark att den sitter kvar i både huvud och känslor länge.

Denna triptyk av historier utspelar sig under olika tidsepoker men alla i skuggan av andra världskriget och förintelsen. Vi får följa flera generationer överlevare och deras sätt att hantera sitt tunga arv. I dagens värld där det finns flera andra grymheter utförda av människor kan berättelserna säga något om många olika människors öden och hur de försöker leva efter att ha upplevt djupa tragedier och utsatts för hat. I den tredje delen får vi möta en tonårig pojke som inte vill vara jude och som i skolan, i högstadiet, blir utsatt av ungdomar med rötter i Mellanöstern. Detta hat mellan olika grupper från Mellanöstern finns också i svenska skolor. Många kan säkert relatera till stora delar av filmens handling.

I filmens tre sammanlänkande historier får vi först följa några män som städar upp på en dödens plats och gör en mycket oväntad upptäckt. Den delen känns i hela kroppen, den är nästan filmad utan någon dialog alls. I mellersta delen får vi se en mor och dotter med sårig relation som har ett svårt möte i en Budapestlägenhet. Den skulle passa mycket bättre på en teater, den är delvis alldeles för seg och övertydlig för filmens format. Den känns också som en dialog vi både sett och hört i oändliga olika format i både film och teater och i litteratur tidigare. I den tredje och avslutande delen lyfter filmen då vi får följa en tonårig pojke i Berlin som försöker navigera på minerad mark i en högstadieskola med olika grupper från Mellanöstern.

Filmiskt är speciellt den första tredjedelen helt suveränt berättad där bilder berättar mer än vad som skulle kunna sägas med ord. Några män städar upp på en dödens plats och gör en mycket oväntad upptäckt. I den delen utnyttjas filmens sätt att berätta starkt, professionellt och imponerande med några mäktiga långtagningar mästerligt fotograferade av Yorick Le Saux (Only Lovers Left Alive, Little Women).

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Filmkritik, Filmrecension, förintelsen

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 178
  • Sida 179
  • Sida 180
  • Sida 181
  • Sida 182
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 505
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

SVT öppnar Roxettes arkiv med en ny … Läs mer om Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

U2 - Carnaval De Luz - Betyg 4 … Läs mer om Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in