10 liv
Betyg 4
Svensk biopremiär 4 oktober 2024
Regi Christopher Jenkins
Svenska röster Elif Grahn Linroth, Emil Smedius, Göran Gillinger, Irene Lindh, Lawrence Mackrory, Ludwig Westman, Magnus Mark, Olivia Jiang, Oscar Harryson, Sabina Valois m fl.
Spännande och roligt om en bortskämd och rejält självisk katt, Buster, som förlorar sitt nionde liv i en olycka. När Buster hamnar hos Grace, portvakten i katternas himmel, får han ett erbjudande att få nio liv till. Portvakten ser lurig ut då hon skickar iväg honom till sitt nya liv.
10 liv är en berättelse om att kunna ändra sig och att få nya chanser och om att hitta vad som är det viktigaste i livet. Den är dråplig och emellanåt en nagelbitare – jag tänker att temat gör att det är viktigt att också prata om filmen efteråt. Den ger säkert både stora och små en del att fundera på.
Denna animerade film är släppt i Sverige med svenskt tal och med censuren från sju år. Det betyder att barn från sju år kan gå på filmen utan att ha en vuxen med. Det fungerar förstås, men jag skulle ändå rekommendera att en vuxen följer med för att kunna prata om filmen efteråt. Dessutom är den väl värd att se för den vuxna också.
Som liten kattunge vandrar Buster omkring och söker ett hem. Då blir han nästan överkörd av den unga forskaren Rose som tar hand om honom. De två, Rose och Buster, blir oskiljaktiga. Rose forskar om bin och ett motmedel mot en form av sjukdom som drabbar många bin. Om bin dör ut kommer människan att få svårt att överleva. Illustrerad Vetenskap skriver:
Om bina dör ut kommer det att medföra stora problem, eftersom de flesta frukter och grönsaker som vi äter skulle försvinna. Många vilda blommor skulle också dö ut, eftersom honungsbin samlar pollen och nektar från hundratals arter. Däremot skulle sädesslagens pollinering inte påverkas, eftersom de är vindpollinerade.
Buster är rätt odräglig i början. Det är svårt att tycka om honom nästan. Det är på gränsen. När Larry dyker, Roses tidigare pojkvän, blir Buster arg och besvärlig. Buster är som ett bortskämt barn.
Ett plus är att alla bovar inte är genom-onda. Också några av de elaka har goda sidor. Det är trist med filmer där några är rakt igenom onda och andra är goda. Livet är oftast inte så, de flesta kan göra bra saker och dåliga saker. Fast Roses mentor, Professor Craven, är filmens mest elaka karaktär. Han är falsk och lurar Rose och har egna planer och vill döda alla bin. Han väcker inte någon sympati. Men det finns andra som tillhör professorns gäng som inte bara är dumma.
Filmen har några små detaljer som irriterar mig. Ett exempel är att Buster får mjölk att äta vilket inte är bra för katter. Traditionen säger att katter älskar mjölk, men egentligen är deras matsmältningssystem inte utformade för att klara av laktosen (en typ av naturligt socker som finns i mjölkprodukter) i mjölk. Faktum är att många katter kommer att utveckla diarré om de utfodras med komjölk.
Busters två ögon har olika färg. Det kännetecknet följer med honom i de olika liven. När han får sina nya nio liv är dessa liv inte som katt. Han får uppleva att vara råtta och fisk, bland annat.
I några av hans nya liv där han är ett annat djur med fortfarande ett blått och ett grönt öga träffar han Rose. Han försöker få henne att förstå att han är Buster. Det är intressant att återfödelse tas upp i en film för barnfamiljen. Många människor i Sverige tror på det idag och det finns många som kan berätta om exempel där de tycker sig känna igen någon som gått ur tiden och som sedan återkommit i ett nytt liv.
10 liv är utan tvekan både underhållande och har flera teman som det finns mycket att diskutera kring. En film och berättelse som dröjer sig kvar och ger många tankar. Mycket välgjord animation och med duktiga svenska röster.
Starten för att judarna fick återvända till Israel för att bygga upp sitt land beror delvis på nazisternas fruktansvärda massmord som i sin tur var en följd av ett hat mot judar som var spritt i västvärlden. Orsaken till att judarna var spridda över hela världen beror på att deras land varit ockuperat om och om igen. På Jesu tid var det ockuperat av romarna och senare av muslimska arméer som jagat iväg dem. Palestinierna som bodde där är ett resultat av de ockupationer som tvingat iväg judar. Detta tas inte upp alls. Ja det är en svår fråga: från vilket tid ska ett folk anses ha rätt till ett område?
Något som inte heller tas upp: kvinnornas situation. Den stora majoriteten av palestinier är muslimer och deras fråga stöds av omgivande arabstater som till stor del är muslimska med Iran som teokratiskt styrd muslimsk stat i centrum. Det betyder att Israel är den enda staten i hela konfliktområdet där kvinnor är jämställda med män och inte lyder under lagar som säger att kvinnor måste dölja sitt ansikte. Det är något som går igen i de flesta reportage i de flesta sammanhang att det aldrig nämns att kvinnor inte är fullvärdiga med män. Inte ens Förenta Nationerna bryr sig om det utan godkänner medlemsländer där halva befolkningen inte är likställd med den andra halvan. Det finns en stor blindhet för detta. I hela världen.
I filmens inledning möts vi av vackra sommarbilder från Andrzej konfirmation. Men redan här kan vi ana det som så småningom blir allt tydligare under filmens gång. Andrzejs osäkerhet kring den egna identiteten har funnits där sedan tidig barndom. När han ett antal år senare skall mönstra vägrar han att ta av strumporna som döljer de rödmålade tånaglar. Mönstringspersonalen sliter av honom strumporna och där står han plötsligt barfota och tvingas ta emot allas blickar, allt hån och allt förakt. Osäkerhet kring den egna identiteten och omgivningens reaktioner gör att Andrzej till och med fundera på om han skulle kunna fly både från sig själv allt annat genom självmord.
Men att byta kön i Polen visat sig vara en minst sagt komplicerad och kostsam religiös, juridisk och ekonomisk process. Motståndet, fördomarna och de verbala angreppen har på intet sätt minskat bara för att kommunismen har fallit. Trots att varken han och kanske inte heller Iza vill att de skall skiljas måste de göra det enligt lagen. Annars skulle deras äktenskap förvandlas till ett samkönat äktenskap och det är strängeligen förbjudet i det katolska Polen. Efter medicinska, psykologiska och juridiska tester och bedömningar blir det till slut möjligt att ta steget fullt ut.
Med Megalopolis fortsätter denna skräckinjagande kreativa röta. Jag har sett röriga filmer, abstrakta verk och projekt som måste klassas som närmast omöjligt enigmatiska. Megalopolis försöker göra allt i sin makt för att ge ett sammanbitet och intellektuellt intryck. Coppola kastar in allt mellan himmel och gjord som kan tänkas gå hem i en klubb för odrägligt pretentiösa. Vi får patetiska citat från romarriket, dialog som måste vara skriven av Björn Ranelid efter alltför mycket rusdryck, samt en berättarstruktur som är fullkomligt vulgär. Megalopolis saknar det mesta vad gäller kvalitativa inslag, men mest provocerande är att filmen liknar en förvirrad skiss där alla tänkbara idéer forceras in oavsett om de är bra eller inte. Filmen ser snart ut som en monstruös Heffaklump, en motbjudande massa av vansinne som sakta men säkert rör sig mot en intet ont anande publik.