Jag är kvinna
Betyg 4
Svensk biopremiär 4 oktober 2024
Regi Michal Englert och Malgorzata Szumowska.
Skådespelare Malgorzata Hajewsk som Aniela, Mateusz Wieclawek som Andrzej, Joanna Kulig som vuxen Iza och Bogmila Bajor som ung Iza.
Aniela som är född i en manskropp har levt halva sitt liv som Andrzej. I filmen får vi följa hur hennes liv gestaltar sig från barndomen till vuxen ålder, från man till kvinna. Och hur hennes liv tar form när hon i vuxen ålder äntligen kan leva som en kvinna.
Filmen handlar alltså om kampen för friheten att tillåtas leva sitt liv utifrån sitt sanna jag och sin sanna identitet. Om kampen för att inte längre tvingas ljuga inför såväl sig själv som inför andra. Den handlar om kampen mot omgivningens fördomar, den kommunistiska statens och den katolska kyrkans maktfullkomlighet samt mot de medicinska sanningssägarna. Men kampen upphör inte när det politiskt sett fria Polen formeras efter kommunismens fall år 1989. Den politiska friheten leder inte till personlig frihet.
I filmens inledning möts vi av vackra sommarbilder från Andrzej konfirmation. Men redan här kan vi ana det som så småningom blir allt tydligare under filmens gång. Andrzejs osäkerhet kring den egna identiteten har funnits där sedan tidig barndom. När han ett antal år senare skall mönstra vägrar han att ta av strumporna som döljer de rödmålade tånaglar. Mönstringspersonalen sliter av honom strumporna och där står han plötsligt barfota och tvingas ta emot allas blickar, allt hån och allt förakt. Osäkerhet kring den egna identiteten och omgivningens reaktioner gör att Andrzej till och med fundera på om han skulle kunna fly både från sig själv allt annat genom självmord.
Men livet vänder när han träffar Iza. De blir djupt förälskad i varandra och det blir bröllop och bröllopsfest. Efter en tid föds dessutom deras son. Ett nytt liv tar sin början och det ser ut som om Andrzej lever ett lyckligt familjeliv. Men långsamt vaknar den kvinna som döljer sig i Andrzej kropp till liv igen. Vem är jag egentligen, finns det andra som är som jag. På biblioteket hittar han artiklar som han kan känna igen sig, det finns andra som är som han. Nu börjar Andrzej experimentera med sitt utseende och med kvinnokläder, exempelvis Izas trosor. Det sker fortfarande i det fördolda men leder ändå till problem i äktenskapet. Iza undra vad som pågår och Andrzej drar sig alltmer undan in i sig själv.
Efter kommunismens fall vänder han sig till en läkare som ordinerar medicin mot för låga testosteronvärden. Men han tar inte medicinen till läkarens förtret. Han vet ju att det inte handlar om låga värden utan att det handlar om vem han är på djupet. Nu träder kvinnan inom honom fram allt tydligare och tar plats i livets olika situationer. Men mitt i allt detta får Andrzej och Iza ett sladdbarn, en flicka. Trots att det är som det är tar Andrzej sin papparoll på fullaste allvar. Men till slut brister det, Izas ögon öppnas plötsligt och livslögnen blir synlig. Nu inser Andrzej att det inte finns någon återvändo, han måste ta stegen fullt ut och släppa fram den kvinna som hela tiden både har slumrat och krånglat i den manliga kroppens fängelse. Jag är inte Andrzej, jag är Aniela – Jag en kvinna.
Men att byta kön i Polen visat sig vara en minst sagt komplicerad och kostsam religiös, juridisk och ekonomisk process. Motståndet, fördomarna och de verbala angreppen har på intet sätt minskat bara för att kommunismen har fallit. Trots att varken han och kanske inte heller Iza vill att de skall skiljas måste de göra det enligt lagen. Annars skulle deras äktenskap förvandlas till ett samkönat äktenskap och det är strängeligen förbjudet i det katolska Polen. Efter medicinska, psykologiska och juridiska tester och bedömningar blir det till slut möjligt att ta steget fullt ut.
Även om Aniela känner sig lättade låter det nya livet inte inrättas sig av sig självt. Men i slutända blir livet bättre på de flesta plan. Äntligen kan Aniela leva sitt liv som den hon är. Relationerna med barnen, föräldrarna, släkten och Iza tar hoppgivande vändningar.
Filmen väcker många frågor. Hur hade Andrejs/Anielas liv gestaltat sig om Aniela tillåtits träda fram redan i unga år? Filmens berättelse är viktig ur enskilda människors och familjers perspektiv men minst lika viktig ur samhälleliga, politiska och religionsperspektiv. Vad är det som gör att stater, samhällen, kyrkor och andra människor aktivt och passivt vägra låta människor leva sina liv som de är fullt ut i frihet? Var kommer all rädsla från och vilka intressen tjänar rädslan. Vad är det som är så farligt att det måste bekämpas med olika former av våld.
De två huvudpersonernas rollprestationer är helt lysande. De visar upp ett stort, varierat och nyanserat känsloregister. Skådespelarna gör en bra film ännu bättre. Filmen ställer frågan: Är ett samhälle där människor får vara sig själva och kärlek får vara kärlek möjligt.