• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Film

Tintins äventyr: Enhörningens hemlighet, helt OK

26 oktober, 2011 by Rosemari Södergren

Tintins äventyr: Enhörningens hemlighet
Betyg: 3
Biopremiär 28 oktober 2011

Tintins äventyr överförd till film, det har varit några ganska misslyckade försök med det. Tintin är en fascinerande ung reporter som kom ut som seriebok redan under 1930-talet och sedan har flera generationer fängslats av hans äventyr runt om i världen.

Hur ska det nu bli när en sådan typisk amerikansk filmregissör som Spielberg sätter tänderna i vår belgiske tuffe reporter Tintin? Jag ska erkänna att jag var orolig för att det skulle bli för mycket action och biljakter.

Jodå, det blir några actionscener och någon biljakt, men inte för mycket, inte mer än vad Disneyfilmer bjuder på.

De första femton-tjugo minuterna var riktigt mysiga, där stämningen i den belgiska staden och marknaden fångas upp.

Äventyret i ”Tintins äventyr: Enhörningens hemlighet” bygger framför allt på de två serieböckerna ”Enhöringens hemlighet” och uppföljaren ”Rackham den Rödes skatt”.

Spielberg och producenten Peter Jackson har delvis följt böckernas handling men också ändrat om. De har till exempel tagit bort professor Kalkyl, som ju egentligen gör sin entré i Tintinäventyren i detta äventyr.

På Sverige visas den både svenskdubbat och i engelsk version. I den engelska versionen görs rösterna av bland andraJamie Bell, Daniel Craig, Andy Serkis, Simon Pegg, Nick Frost och Gad Elmaleh. De är också förlaga till de tecknade karaktärerna.

Jag såg pressvisningen tillsammans med flera skolklasser i olika åldrar. På raderna framför mig satt en mängd ungar som jag gissar var i tioårsåldern. De babblade som bara den före filmens start men blev helt tysta under filmen. Det är väl ett gott betyg, kan jag tänka. Dessutom applåderade de efteråt, vilket ju aldrig de vanliga journalisterna gör. Journalister på pressvisning är rena rama stenansiktena.

Givetvis är det en välanimerad film, vad annars är att vänta när två av världens främta filmmakare får sätta igång sitt skapande. Då snålas det inte på resurser. Den är rolig och spännande och behåller hyggligt den äkta Tintinatmosfären.

Min favorit är för övrigt Milou, en sådan busig och trofast hund. Jag gissar att hans hundras kommer att bli extra populär i vinter.

Ett pressmeddelande berättar om filmen:

I filmen beger sig den orädde reportern Tintin, hans stridslystne hund Milou och den bråkige Kapten Haddock ut på ett äventyr för att finna det sedan länge förlorade skeppet ”Enhörningen” som innehåller hemligheten om en antik skatt och nyckeln till en uråldrig förbannelse. Filmen spelades in med den senaste motion capture performance tekniken …

Svenska röster:
TINTIN: Jesper Adefelt
SACKARIN/ RACKHAM DEN RÖDE: Johan Rabaeus
KAPTEN HADDOCK/ FRANÇOIS AV HADOQUE: Johan Hedenberg
ALLAN: Allan Svensson
BARNABY DAWES: Niklas Falk
DUPOND: Christian Fex
DUPONT: Magnus Roosmann
CRABTREE: Jonas Bergström
BIANCA CASTAFIORE: Marianne Eklöf
TOM: Björn Bengtsson
LÖJTNANT DELCOURT: Anders Byström
ARISTIDES FILOSELL: Dick Eriksson
SHEJK OMAR BEN SALAAD: Osman Fares
FRU PINSON: Berit Sarvisé
NESTOR: Sten Ljunggren

Läs även andra bloggares åsikter om Tintin, Spielberg, film, filmrecension

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension Taggad som: Filmrecension, Scen, Spielberg, Tintin

Tips för filmintresserade: Torsdag 20 oktober startar Brasilianska filmfestivalen BrasilCine Stockholm 2011

19 oktober, 2011 by Redaktionen

På torsdag 20 oktober, startar den brasilianska filmfestivalen BrasilCine Stockholm 2011. Festivalen på går från 20 oktober till 23 oktober på biografen Zita och i Klarabiografen i Kulturhuset.

Lite info ur ett pressmeddelande:

Under fyra dagars festival visas prisbelönta filmer som Rosa Morena och Salve Geral (Time of
Fear). Publiken har chans till samtal med dokumentärfilmaren Sandra Kogut efter visning av
hennes filmer Mutum och Passaporte Húngaro (An Hungarian Passport).
Vi bjuder på brasiliansk musik och roligt mingel på Babs som dessutom erbjuder rabatterad caipirinha. Nytt för i år är att vi visar film på både Kulturhuset och Zita.

Denna femte upplaga av Brasilcine 2011 inleds med Rosa Morena, en stark berättelse om Thomas, en homosexuell man som inte kan adoptera barn i sitt hemland och därför reser till Brasilien för att ta reda på möjligheterna där. Men inget går riktig som det var tänkt. Filmen är en brasiliansk-dansk samproduktion regisserad av Carlos Oliveira

Vi visar också Salve Geral (Time of Fear), av skicklige Sergio Rezende som är berättelsen om hur en änka och hennes som tvingas flytta till utkanten av São Paulo, och där de hamnar i händerna på den kriminella organisationen ”Partiet”. Salve Geral skickades som Brasiliens bidrag till bästa utländska film för Oscar 2010.

Stolt presenterar vi O Homem que Engarrafava Nuvens (The Man Who Bottled Clouds). En
dokumentär om musikvidundret Humberto Texeira och den speciella musikstilen Baião från nordöstra Brasilien. Baião var fram till Bossa Nova slog igenom på 50-talet det mest kända brasilianska musikstilen runt om i världen.

Vidare visas Mutum och Passaporte Húngaro (An Hungarian Passport) av den prisbelönta
dokumentärfilmaren Sandra Kogut som också är med och diskuterar sina filmer efter visningarna
på både Zita och Kulturhuset. Totalt visas 19 filmer under festivalen.

Fler filmer som också visas:
De Braços Abertos (Arms Wide Open) / Regissör: Bel Noronha
Doce Brasil Holandes / Regissör: Monica Schmiedt
Reflexões de um Liquidificador (Reflections of a Blender) / Regissör: André Klotzel
Mutum / Regissör: Sandra Kogut

Mer information på festivalens hemsida.

Läs även andra bloggares åsikter om film, filmfestival, brasiliansk filmfestival

Arkiverad under: Film Taggad som: Brasiliansk filmfestival, Filmfestival, Scen

Stockholm Östra med Mikael Persbrandt, recension

17 oktober, 2011 by Rosemari Södergren

Titel: Stockholm Östra
Betyg: 3
Biopremiär 21 oktober 2011

Stockholm Östra är en kärleksfilm med Mikael Perbrandt i den ena huvudrollen och danska stjärnan Iben Hjelje. Filmen har stark anknytning till tågstationen för Roslagsbanan i Stockholm, alltså Stockholm Östra.

Mikael Persbrandt spelar Johan, som kör på en nioårig flick som dör. Johan blev helt förstörd av att ha orsakat flickans död, även om han blir frikänd i en rättegång och inte anses kunnat avvärja olyckan. Han orkar inte arbeta, är sjukskriven och börjar hänga kring den döda flickans föräldrars hus. Han vill ta kontakt och prata med dem, men vågar ändå inte.

Iben Hjejle spelar Anna, den döda flickans mamma. Av en händelse får hon och Johan kontakt vid Östra station. De börjar umgås. Fast med lögner. Anna låtsas att hon har en dotter, hon låtsas att dottern Tove lever och berättar om henne för Johan. Därmed blir det omöjligt för Johan att berätta vem han är, att det är han som kört ihjäl dottern.

Att kunna låtsas att dottern lever är på något sätt läkande för Anna. Det kan hon ju inte göra hos sina vänner och bekanta, där alla känner till det tragiska som hänt.

Att en relation som bygger på så stora lögner obönhörligen går mot katastrof är väl inte särskilt oväntat.

Simon Kaijser da Silva är regisserat filmen som har blivit utvald till öppningfilm av kritikerveckan på den 68:e upplagan av Venedigs Filmfestival.

Fotot är vackert och suggestivt. Regissören jobbar med närmast litterära medel emellanåt, där människornas tankar skildras istället för dialogerna.

Betyg 3 är ett bra betyg och filmen är snyggt paketerad och skådespelarna gör absolut bra ifrån sig. Det som drar ner betyget är en viss seghet i berättelsen men framför allt några händelser i slutet, under upplösningen, som tidsmässigt inte stämmer. För att inte göra en spoiler kan jag inte utveckla detta mer.

Läs även andra bloggares åsikter om Mikael Persbrandt, film, Stockholm Östra, filmrecension

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension Taggad som: Filmrecension, Mikael Persbrandt, Scen, Stockholm Östra

En Dag – en film man ska se när det regnar ute

10 oktober, 2011 by Redaktionen

Titel: En Dag
Betyg: 3
Premiär: 14 oktober

En Dag är baserad på den bästsäljande romanen med samma namn skriven av David Nicholls.

Det är knappt halvvägs in i filmen jag känner hur tårarna börjar komma. Ögonen blir fuktiga, jag kämpar för att hålla gråten borta. Jag kan ju inte börja lipa nu. På en pressvisning med Stockholms alla filmrecensenter. ”Ta dig samman kvinna” tänker jag irriterat. Detta scenario upprepas ex antal gånger under filmens gång. Till sist går det inte att hålla tårarna borta. Jag kikar mig försiktigt omkring för att se om någon noterat hur blödig jag är, då inser jag att nästan alla som går att se i ljuset från bioduken sitter och försöker dölja ansiktet på samma vis som jag.

Emma och Dexter träffas första gången under firandet natten efter examen. De är unga, fulla och lyckliga. Den natten spenderar de tillsammans men har aldrig sex. Detta misslyckade one night stand blir startskottet till en livslång vänskap. Mellan 1988 och 2011 får vi en dag om året en inblick i deras liv och relation. Ems kamp för att bli författare och skriva poesi. Dex ständiga identitetssökande. Samt hur de hela tiden är beroende av varandra.

En Dag är en film man ska se när det regnar ute. Det är en film du ska se när du känner dig lite nere, när du är kär, olyckligt kär eller helt enkelt bara behöver drömma dig bort för en timma eller två. Måbrafilm behöver inte betyda att man inte kan gråta sönder och samman under filmens gång. Gråtens bästa egenskap är hur lätt man känner sig efteråt. Gråt gör att man mår bra.

Det knep som får mig att bryta ihop är det när man får följa en människas liv. När man när man klipper fram i tiden och ser hur saker och ting har förändrats. Hur det har gått utför eller hur det inte blev som de hade tänkt. Tid som passerar. Livets gång. Förväntningar som inte blir uppfyllda. Åldrande. Ånger. Ångest. Eftersom att filmen En Dag precis som boken bygger på att vi får en inblick i Dexters och Hannas liv den 15 juli varje år får det här knepet full effekt. Men jag känner mig inte lurad. Det är precis så jag vill ha det. En del kanske skulle kalla mig en aning självdestruktiv men jag menar att gråt har helande kraft.

En Dag är en bra film med bra skådespeleri. Anne Hathaway och James Sturgess gör en bra insats. Som ni kanske förstår skapar den en del känslor, i alla fall för mig. Men för att jag ska dela ut ett högre betyg än tre kräver jag att jag lär mig något eller upplever något nytt. En dag är ingen storslagen nyskapande sensation. Men den är absolut sevärd.

Lamporna tänds sakta. Många flyr snabbt undan ljusets avslöjande egenskaper. Jag lämnar biografen omtumlad och nöjd på det är viset som man bara känner efter ett ordentligt bio-gråt.

Läs även andra bloggares åsikter om Anne Hathaway, film, filmrecension, romantik, biogråt

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension Taggad som: Anne Hathaway, biogråt, Filmrecension, romantik, Scen

Prinsessan Mononoke, centrala och viktiga frågor i otroligt estetiskt paket

10 oktober, 2011 by Redaktionen

Titel: Prinsessan Mononoke
Betyg: 4
Premiär: 14 oktober 2011

Allteftersom japansk populärkultur (som TV-spel, manga och film) växt sig allt starkare hos svenska medborgare har även Studio Ghibli fått en rättmätig plats i folks medvetande och filmhyllor. Det tydligaste exemplet är bland annat det östasiatiska konventet Uppcon som tar vid en gång om året i Uppsala. Där pysslar man, fotar men klär även ut sig till spel- och filmkaraktärer man gillar. Det finns även fler liknande event runtom i landet och mycket pekar på studions populäritet även hos oss landet lagom. Nu har man även valt att lansera den mycket efterfrågade ”Prinsessan Mononoke” med japanskt tal och svensk text här i Sverige. Och nog var det på tiden. Ursprungligen hade den premiär redan 1997!

Trots, eller kanske tack vare, sin långvariga frånvaro från våra biodukar lyckas man göra en lyckoträff med sin lansering. Inte bara för att man blidkar alla fans som länge efterfrågat filmen, utan även för att man också matchar det allt mer växande miljömedvetandet med sitt centrala tema om att människor måste leva i harmoni med naturen för att överleva. F

Handlingen kretsar kring en ung pojke vid namn Ashitaka som tampas med en förbannelse efter att ha dödat en vildsvinsgud med samma åsamka och fokuserar också på ett storskaligt krig mellan människor och djurgudar. Frågan handlar sällan om vem som kommer ut som vinnare, utan om hur man respektfullt kan leva sida vid sida.

Annars finns det också en annan vital huvudfråga i filmen, om våld över huvud taget. Vår huvudkaraktär, som just bär på sin förbannelse i form av svarta tentakler, får hela tiden lägga band på sig för att armen inte ska få leva sitt egna liv och döda såvöl människor och djur. Han får eftertänksamt och respektfullt förhålla sig till världen för att inte bli det monster han tidigare dödat och gjort allt för att förhindra dess destruktiva framfart.

Att dessa centrala och viktiga frågor dessutom är paketerade i ett så otroligt estetiskt tilltalande paket med vackra bilder och sköna ljudpålägg gör bara allting bättre; ett absolut måste för Ghibli-fansen men förhoppningsvis även en inkörsport för nybörjare till studions filmer. Eller östasiatisk kultur över huvud taget.

Läs även andra bloggares åsikter om Prinsessan Mononoke, Studio Ghibli, film, filmrecension, japan, japansk kultur, anime

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension Taggad som: Anime, Filmrecension, Japan, japansk kultur, Prinsessan Mononoke, Scen, Studio Ghibli

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 572
  • Sida 573
  • Sida 574
  • Sida 575
  • Sida 576
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 637
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul- Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul- Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in