Titel: En Dag
Betyg: 3
Premiär: 14 oktober
En Dag är baserad på den bästsäljande romanen med samma namn skriven av David Nicholls.
Det är knappt halvvägs in i filmen jag känner hur tårarna börjar komma. Ögonen blir fuktiga, jag kämpar för att hålla gråten borta. Jag kan ju inte börja lipa nu. På en pressvisning med Stockholms alla filmrecensenter. ”Ta dig samman kvinna” tänker jag irriterat. Detta scenario upprepas ex antal gånger under filmens gång. Till sist går det inte att hålla tårarna borta. Jag kikar mig försiktigt omkring för att se om någon noterat hur blödig jag är, då inser jag att nästan alla som går att se i ljuset från bioduken sitter och försöker dölja ansiktet på samma vis som jag.
Emma och Dexter träffas första gången under firandet natten efter examen. De är unga, fulla och lyckliga. Den natten spenderar de tillsammans men har aldrig sex. Detta misslyckade one night stand blir startskottet till en livslång vänskap. Mellan 1988 och 2011 får vi en dag om året en inblick i deras liv och relation. Ems kamp för att bli författare och skriva poesi. Dex ständiga identitetssökande. Samt hur de hela tiden är beroende av varandra.
En Dag är en film man ska se när det regnar ute. Det är en film du ska se när du känner dig lite nere, när du är kär, olyckligt kär eller helt enkelt bara behöver drömma dig bort för en timma eller två. Måbrafilm behöver inte betyda att man inte kan gråta sönder och samman under filmens gång. Gråtens bästa egenskap är hur lätt man känner sig efteråt. Gråt gör att man mår bra.
Det knep som får mig att bryta ihop är det när man får följa en människas liv. När man när man klipper fram i tiden och ser hur saker och ting har förändrats. Hur det har gått utför eller hur det inte blev som de hade tänkt. Tid som passerar. Livets gång. Förväntningar som inte blir uppfyllda. Åldrande. Ånger. Ångest. Eftersom att filmen En Dag precis som boken bygger på att vi får en inblick i Dexters och Hannas liv den 15 juli varje år får det här knepet full effekt. Men jag känner mig inte lurad. Det är precis så jag vill ha det. En del kanske skulle kalla mig en aning självdestruktiv men jag menar att gråt har helande kraft.
En Dag är en bra film med bra skådespeleri. Anne Hathaway och James Sturgess gör en bra insats. Som ni kanske förstår skapar den en del känslor, i alla fall för mig. Men för att jag ska dela ut ett högre betyg än tre kräver jag att jag lär mig något eller upplever något nytt. En dag är ingen storslagen nyskapande sensation. Men den är absolut sevärd.
Lamporna tänds sakta. Många flyr snabbt undan ljusets avslöjande egenskaper. Jag lämnar biografen omtumlad och nöjd på det är viset som man bara känner efter ett ordentligt bio-gråt.
Läs även andra bloggares åsikter om Anne Hathaway, film, filmrecension, romantik, biogråt
Jag vill verkligen avråda för att kolla på filmen när man är nere eller tycker livet är lite allmänt trist. Jag blev verkligen ledsen under filmen och satt i någon timme efteråt och var fortfarande lite nere!