• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Film

Miike Snow gör ledmotivet till SNABBA CASH II

17 juli, 2012 by Redaktionen

Ett pressmeddelande berättar:

“Devils Work – Alex Metric Remix” heter ledmotivet till SNABBA CASH II som har premiär den 17 augusti. Låten är skriven av Pontus Winnberg, Christian Karlsson & Andrew Wyatt, som utgör Miike Snow.

Miike Snow släppte tidigare i år deras andra album ”Happy To You” där låten ”Devil’s Work” var det första smakprovet som släpptes från det nya albumet. Den 6 augusti släpps en ny version av låten, “Devils Work – Alex Metric Remix”.

Miike Snow har sedan releasen av ”Happy To You” turnerat flitigt. Den inledande konserten hölls på Fotografiska i Stockholm, som sedan följdes av en USA-turné med bland annat spelningar på SXSW, Ultra Festival, Coachella och tre spelningar på klassiska Terminal 5 i New York, något inget svenskt band tidigare lyckats med.

Arkiverad under: Film, Musik

Järnladyn är mer en film om livets gång och åldrandet än en politisk film

14 juli, 2012 by Rosemari Södergren

Järnladyn – filmen om Margaret Thatcher med Meryl Streep i huvudrollen släpptes på dvd/bluray 4 juli. Filmen diskuterades en hel del när den gick upp på biografer. Jag hann aldrig se den då och passade därför på nu när den släpptes på dvd.

Det var med låga förväntningar jag satte på filmen. Margaret Thatcher står för mycket negativt i mina ögon. Hon skapade stora klyftor i Storbritannien och hon ansvarade för kriget om Falklandsöarna där många brittiska soldater dog och barn blev faderlösa. Hon försämrade för de fackliga organisationerna och genomförde en stenhård konservativ politik. Många människor for illa under hennes konservativa styre.

Nu handlar filmen inte så mycket om politik och det är bara till viss del en biografisk berättelse om Margaret Thatcher, Storbritanniens hittils enda kvinna som premiärminister.

Filmen startar med en åldrad och förvirrad Margaret Thatcher som lever ganska ensam i sin lägenhet. Hennes dotter kommer dit ibland och hjälper henne och hon har en hemhjälp som är där emellanåt. Hennes man har dött för flera år sedan men hon samtalar med honom dagligen, han dyker upp i hennes hallucinationer dagligen. Hon har fått någon form av demens och har svårt att minnas nutiden. Hon får inte gå ut ensam men lyckas ändå smita ut för att köpa mjölk, vilket det blir en del ståhej kring. Vi ser hur den gamla Margaret står bakom ett skynke och smygtittar när hennes väktare diskuterar hur det kunde ske, att hon kunde smita ut ensam. ”Men var är mitt liv värt att leva när jag inte ens får gå ut ensam och köpa mjölk?” frågar hon dottern, senare i filmen.

Delar ur Margaret Thatchers liv berättas för oss genom hennes minnen. Hon minns när hon som ung flicka arbetade i sin pappas speceributik och hon minns hur de andra flickorna retade henne för att hon var en sådan bokmal och hellre studerade än gick på bio. Vi får vara med när hon blir politiskt aktiv och när hon ska försöka övertyga äldre konservativa politiker att satsa på henne och vi får se när hon möter sin blivande man.

Filmen berättar starkt att det inte hjälper hur mäktig en person är. Förr eller senare kommer han eller hon ändå en dag att förlora makten och bli ersatt av andra. Den politiska världen är en näste av intriger och förr eller senare kommer andra vindar och den som står på topp måste avgå. Ingen kommer undan. Ingen sitter på toppen för evigt.

Meryl Streep fick en Oscar för sin rolltolkning av Margaret Thatcher. Det har diskuterats och en del har sagt att hon mer imiterar Thatcher. Jag håller inte riktigt med om det. Thatcher skildras i tre olika åldrar, dels när hon är i tjugoårsåldern och börjar inom politiken och träffar sin blivande man och dels när hon är mitt i politiken, blir partiledare för de konservativa och premiärminister och framför allt skildras hon som gammal. Meryl Streep gör rollen när hon är mitt i politiken och som gammal. Den unga Margaret Thatcher görs av Alexandra Roach.

Perioden då Thatcher är som mest aktiv i politiken är berättat utifrån hennes minnen där hon snurrar runt i ensamhet i lägenhet. Att rollen då är fotograferad och filmad på ett mer distanserad sätt och där Meryl Streep mer gör en skicklig karikatyr av Thatcher känns rätt, det är ju minnen. Den åldrade Margaret Thatcher med demensproblem skildras däremot som en äkta människa och det gör att jag tycker Meryl Streep absolut är värd sin Oscar för den rollen.

Jag blev därför positivt överraskad när jag såg filmen. Den är ingen hyllning till Thatchers politik och i mina ögon är det mer en berättelse om att åldras och att leva med demens.

Ett plus med att se filmen på dvd eller bluray är ju att den också innehåller
extramaterial, bland annat ”The Making Of”, bakomfilmer och en intervju med Meryl Streep.

Recensioner av Järnladym: I Kulturbloggen, i Dagens Nyheter och i Göteborgsposten och i Expressen.

Läs även andra bloggares åsikter om Meryl Streep, Margaret Thatcher, demens, åldrande, film, filmtankar, politik

Arkiverad under: Film, Krönikor Taggad som: Demens, filmtankar, Margaret Thatcher, Meryl Streep, Politik, Scen

Det är bara förnamnet – härlig fransk feel-good

13 juli, 2012 by Redaktionen

Det är bara förnamnet
Betyg: 3
Biopremiär: 27 juli 2012

Pierre och hans melodramatiska hustru Élisabeth bjuder in familj och vänner på middag i hemmet i Paris: barndomsvännen Claude och Élisabeths bror, den blivande 40+ pappan Vincent står på gästlistan. I väntan på att hans fru ska ansluta sig till festligheterna försöker det nyfikna sällskapet lista ut namnvalet på det kommande barnet. Retstickan Vincent bestämmer sig för att spela ett minst sagt provocerande spratt på sina åhörare men vad som till en början var menat som ett oskyldigt skämt urartar lagom till varmrätten i en katastrofal kväll med missförstånd, avslöjanden, fördomar och personliga angrep.

Det går snabbt i filmen, kanske lite för snabbt och där distraherar musiken och gör det svårt att hänga med i dialogen. Det blir en överdos av glättiga melodier som jag gärna sett en aning nedtonad och sparsammare använd. Tempot är högt och temperamentet hetsigt med rappa käftar och samma explosivitet som i ”Carnage”. Andra likheter går även att finna som att de båda utspelar sig i ett vardagsrum inom ramen för ett dygn och har samma upplägg med att utforska vuxna människor i en situation som lockar fram deras allra fånigaste och barnsligaste sidor. Precis som Polanskis dramakomedi baseras filmen på en teateruppsättning och här finns även tydliga influenser från Jean-Pierre Jeunet med en inledande berättarröst som presenterar karaktärernas bakgrund och små egenheter. Dessvärre är det ett malplacerat tillägg som sätter en felaktig ton över filmens resterande delar.

Regissörerna Matthieu Delaporte och Alexandre de La Patellière har lyckats bra med att fånga den påtagligt stela stämningen som kommer krypande under filmens gång och har fått ihop en enastående kvartett, en dynamisk grupp med briljant skådespel. ”Det är bara förnamnet” har ett välskrivet manus och är en snygg komedi som bjuder in till stor skrattfest serverad med otrolig värme och en klick sanslös tajming.

Text: Victoria Machmudov

Läs även andra bloggares åsikter om filmrecension, recension, fransk, feelgood

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension Taggad som: feelgood, Filmrecension, fransk, Recension

DVD-recension: Den sicilianska klanen – en snygg klassiker

11 juli, 2012 by Rosemari Södergren

Den sicilianska klanen
Betyg 4
Släppt på dvd 5 juni 2012

En oerhört snyggt filmad maffiafilm från 1969 med suggestiv musik av Polarprisvinnaren Ennio Morricone med Alain Delon i huvudrollen. Helt enkelt en film väl värd att se en regnig sommardag.

Juveltjuven Roger Sartet (spelas av Alain Delon) ska föras till rättegång och har en dödsdom att vänta eftersom han skjutit två poliser. Han har köpt hjälp att fly av en siciliansk maffiaklan som bor i Paris, där en del av handlingen utspelar sig. Kommissarie Le Goff är fast besluten att gripa Sartet och tar till alla knep och metoder han kan för att hitta honom.

Roger Sartet lever gömd tillsamamns med den sicilianska maffiaklanen. Under tiden han varit fängslad har han lärt känna en säkerhetsexpert som varit med och byggt säkerhetsanordningen till en utställningshall där en smyckesamling värd miljarder visas. Sartet försöker övertala den sicilianska maffian att råna smyckena tillsammans med honom. Klanen är skeptisk eftersom de inte litar på Sartet. Han har ju utfört ord och klanen är emot att döda.

Det är fascinerande att se hur filmmakaren får mig som tittare att känna sympatierna för både tjuven och den sicilianska maffian, trots att polisen inte framställs som extremt vidrig.

Handlingen är elegant berättad. Ofta är den så spännande att jag nästan biter på naglarna, trots att filmen gjordes 1969 är den i allra högsta grad sevärd. Det är en klassiker. Snygga bilder och fantastiskt soundtrack av Ennio Morricone. Med små medel berättas så mycket.

En maffia som inte vill mörda – det bryter mot bilden av maffian som vi annars får oss till livs. Den är dock stenhårt styrd av klanledaren och familjefadern som gärna utför avancerade brott men inte accepterar att någon av hans söners fruar ens pussar en annan än sin man. En gammaldags moral är ledstjärnan för den sicilianska klanen. Att familjefadern styr allt får vi direkt klart för oss i hur det går till vid middagsbordet, när han blir serverad först. All makt åt mannen.

Den är intressant också just för att den gjordes 1969, långt innan mobiltelefoner och Internet fanns. Det finns delar av berättelsen som skildrar en tid som idag är svunnen. Den stora juvelkuppen skulle inte vara möjlig att genomföra i dagens värld med tanke på att vi håller kontakt med varandra via Facebook och mobiltelefoner. Samhället hade en helt annan inställning till rökning då också. De rökte inomhus och till och med på flygplanen.

Filmen är spännande och har många överraskande vändningar och in i det sista är jag nyfiken på hur det ska gå. Dessutom är det kul att se stjärntrion Alain Delon, Lino Ventura och Jean Gabin i huvudrollerna.

Läs även andra bloggares åsikter om film, Alain Delon, maffia, filmrecension, den sicilianska klanen, maffiafilm, Ennio Morricone

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension Taggad som: Alain Delon, Filmrecension, maffia, Scen

Vinn dvd:n med filmen Förbjuden kärlek

10 juli, 2012 by Redaktionen

Maryam Keshavarz debutfilm Förbjuden kärlek har hyllats av kritiker och filmen mottog Publikens Pris vid Sundance Filmfestival 2011. Nu kommer det fängslande dramat om två iranska kvinnors förbjudna kärlek på DVD.

Kulturbloggen har fått tag på tre exemplar av filmen på dvd och nu har våra besökare chansen att vinna filmen.

För att kunna vinna filmen ska du lämna rätt svar på följande frågor och lämna en motivering till varför Kulturbloggen behövs.

Tävlingsfrågor:
1. Vad heter huvudstaden i Iran?
2. Vad heter Irans president?
Och så motiveringen: Berätta vad du tycker är bra med Kulturbloggen – eller tipsa oss om hur vi kan bli bättre.

Tövlingen är nu avslutad:
Rätt svar:
1. Teheran
2. Mahmoud Ahmadinejad

Maila svar och motivering till
tavla (snabel-a) kulturbloggen (punkt) com
Maila senast 17 juli 12.00
Och glöm inte att skicka med din postadress.
Tävlingsbidrag utan adress kan inte vinna – eftersom vi då inte har någon adress att skicka vinsten till.

Mer om filmen:
Förbjuden kärlek berättar historien om de båda tonåringarna – den rika Atafeh och den föräldralösa Shireen. I Teherans undre värld, fylld med fester, sex och droger utforskar de sin spirande kärlek till varandra.

Men de lever på lånad tid. När Atafehs bror, Mehran, återvänder hem från en avvänjningsklinik som den förlorade sonen och ansluter sig till moralpolisen tar filmen en dramatisk vändning. Mehran förkastar genast sin systers sexualitet och blir besatt av att försöka ”rädda” henne. De två syskonen, som tidigare stod varandra så nära, trasslas in i ett invecklat triangeldrama med ovisshet, övervakning och svek som resultat.

Förbjuden kärlek är Maryams Keshavarz regidebut och filmen är baserad på hennes eget förflutna. Fjärde juli finns Förbjuden kärlek tillgänglig på DVD.

Tävlingen är nu avslutad:
Vinnare är:

Karin Svensson, Sollentuna
Annica Holmgren, Umeå
Birgitta Wahlstrand, Forsvik

Recensioner av filmen:
Aftonbladet och Dagens Nyheter och Göteborgsposten.

Läs även andra bloggares åsikter om Förbjuden kärlek, Iran, kärlek, homosexualitet, tävling, tävlingar

Arkiverad under: Film Taggad som: Förbjuden kärlek, Homosexualitet, Iran, Kärlek, tävling, Tävlingar

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 535
  • Sida 536
  • Sida 537
  • Sida 538
  • Sida 539
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 636
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

SVT öppnar Roxettes arkiv med en ny … Läs mer om Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

U2 - Carnaval De Luz - Betyg 4 … Läs mer om Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in