Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

homosexualitet

Vinn dvd:n med filmen Förbjuden kärlek

by

Maryam Keshavarz debutfilm Förbjuden kärlek har hyllats av kritiker och filmen mottog Publikens Pris vid Sundance Filmfestival 2011. Nu kommer det fängslande dramat om två iranska kvinnors förbjudna kärlek på DVD.

Kulturbloggen har fått tag på tre exemplar av filmen på dvd och nu har våra besökare chansen att vinna filmen.

För att kunna vinna filmen ska du lämna rätt svar på följande frågor och lämna en motivering till varför Kulturbloggen behövs.

Tävlingsfrågor:
1. Vad heter huvudstaden i Iran?
2. Vad heter Irans president?
Och så motiveringen: Berätta vad du tycker är bra med Kulturbloggen – eller tipsa oss om hur vi kan bli bättre.

Tövlingen är nu avslutad:
Rätt svar:
1. Teheran
2. Mahmoud Ahmadinejad

Maila svar och motivering till
tavla (snabel-a) kulturbloggen (punkt) com
Maila senast 17 juli 12.00
Och glöm inte att skicka med din postadress.
Tävlingsbidrag utan adress kan inte vinna – eftersom vi då inte har någon adress att skicka vinsten till.

Mer om filmen:
Förbjuden kärlek berättar historien om de båda tonåringarna – den rika Atafeh och den föräldralösa Shireen. I Teherans undre värld, fylld med fester, sex och droger utforskar de sin spirande kärlek till varandra.

Men de lever på lånad tid. När Atafehs bror, Mehran, återvänder hem från en avvänjningsklinik som den förlorade sonen och ansluter sig till moralpolisen tar filmen en dramatisk vändning. Mehran förkastar genast sin systers sexualitet och blir besatt av att försöka ”rädda” henne. De två syskonen, som tidigare stod varandra så nära, trasslas in i ett invecklat triangeldrama med ovisshet, övervakning och svek som resultat.

Förbjuden kärlek är Maryams Keshavarz regidebut och filmen är baserad på hennes eget förflutna. Fjärde juli finns Förbjuden kärlek tillgänglig på DVD.

Tävlingen är nu avslutad:
Vinnare är:
Karin Svensson, Sollentuna
Annica Holmgren, Umeå
Birgitta Wahlstrand, Forsvik

Recensioner av filmen:
Aftonbladet och Dagens Nyheter och Göteborgsposten.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

En dåres försvarstal när Broderskaps Weiderud förklarar varför muslimer inte är mogna

by


S-muslimer kan inte förväntas ha samma förståelse för HBT-personer.
Det skriver Peter Weiderud, Ordförande Sverige kristna socialdemokrater, Broderskapsrörelsen i en debattartikel hos SVT.

Weiderud och Broderskap har tidigare fått kritik för att de har två manifest för sina medlemmar. Ett för muslimer och ett för alla andra. I muslimernas manifest står inget om att människor har samma rättigheter och värde om oavsett sexuell läggning.
Weiderud har förklarat det med att vi måste ha tålamod med muslimer. Som jag uppfattar det menar han och hans styrelse att om vi inte kräver att muslimer ska respektera homosexuella är det lättare att få med dem i rörelsen. Så småningom kan de då utvecklas och bli lika kloka som vi andra.

Jag kan inte förstå detta som något annat än att muslimer därmed ses som en annan slags personer än vi andra. Det är för mig att göra åtskillnad på ett konstigt sätt.

Eller så är det att muslimer inte kan respektera hbt-personer och då har Broderskap gjort ett val: hellre muslimer som medlemmar än hbt-personer.

Alexandra Einerstam har bloggat om detta:

Vad jag har sett prov på från Broderskapets sida, är en bedrövlig krishantering och det som, från början var en fjäder, har nu utvecklats till en fullvuxen kalkon. HBTS förbundsordförande, Selin har nu svarat Weiderud på SVT Debatt. Läs gärna repliken Weideruds fördomar mot muslimer leder till diskriminering av HBT-personer i sin helhet.

Bot och bättring Broderskapet. Bot och bättring.

Fler som bloggat om detta:
Jon Voss och Gudmundsson och Lukas Romson och Anna Ardin.

PS: Bilden har jag lånat av HBT-sossen, hoppas de tycker det är OK.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Från premiären av Pride på Stadsteatern

by


Året är 1960. Sylvia har bjudit hem sin gode vän Oliver till sig och Philip på en drink. Sen går de ut och äter middag alla tre. Under kvällen blir Philip allt mer tyst och besvärad. Varför? Han har blivit förälskad i Oliver.

Att ha ett förhållande med en människa av samma kön var tabubelagt för 50 år sedan. Homosexualitet var av Socialstyrelsen klassat som en sjukdom.

I pjäsen “Pride” spelas en berättelse upp som skildrar samma människor 1960 och 2010. Föreställningen pendlar mellan dessa två tidsepoker på ett elegant sätt med kläder, sätt att tala, med möbler och prylar. När Oliver, Philip och Sylvia är placerade i vår tid är de förstås mer öppna och de går på Pride-festivalen.

Problemet i Olivers och Philips förhållande är att nutidens Oliver inte kan leva utan
kickar i form av sex med okända. Då bryter Philip upp. Oliver söker tröst hos kompisen Sylvia som försöker förklara för Oliver att han borde ifrågasätta sig själv.
Kan han verkligen skilja sex från livet i övrigt? Kan han verkligen tänka sig att ha sex med värsta fascisten? Kan sex skiljas från politik?

Föreställningen tar upp frågor kring sex och relationer ur olika aspekter. Pjäsen är skriven av Alexia Kaye Campbell som växte upp med en grekisk far och en engelsk mor i militärdiktaturens Grekland i slutet av 1960-talet. Han kom till England när han var 22 år.
Campbell har arbetat som skådespelare i många år, både på teater, film och TV innan han 2008 debuterade som dramatiker med “The Pride” på Royal Court Theatre i London. Pjäsen blev en omedelbar succé och fick pris som bästa nya pjäs. Campbell fick kritikernas pris som mest lovande dramatiker.
“The Pride” hade amerikansk premiär i New York i januari 2010. Campbells andra pjäs, “Apologia” hade premiär sommaren 2009 i London.

Campbell som själv är gay har sagt om “The Pride”:

I The Pride ville jag utforska begreppet homosexuell identitet. Vad det betyder att vara homosexuell nu och vad det betydde på femtiotalet, men jag ville också binda samman dessa erfarenheter, visa hur en generation svarar på eller reagerar mot en tidigare.
Jag har aldrig riktigt kunnat identifiera mig med vad man kallar “the gay scene” eller “gay identity”. På något sätt kände jag mig liksom felplacerad och upplevde att det fanns saker i vad det innebar att vara gay 2008, då jag skrev pjäsen, som jag inte kunde relatera till. Jag började undersöka om det kanske fanns sätt att uppföra sig som var inlärda eller förvärvade och som inte alltid stämde med vem man egentligen var. (Källa: Programbladet för Prise.

Den svenska uppsättningen är regisserad av skådespelaren Gerhard Hoberstorfer, som därmed gör debut som regisssör. Oliver spelas helt fantastiskt av Albin Flinkas, som en skör barnboksförfattare 1960 och en vilsen modefixerad ung man 2010. Johannes Bah Kuhnke spelar Philip. Johannes Bah Kuhnke är en av de mest intressanta av de nya skådespelarna och i Pride är han oemotståndlig.
Eva Rexed spelar kvinnan Sylvia. Hennes roll kommer lite i skymundan, jag skulle gärna sett lite mer om mekanismerna bakom hur hon reagerar. Vad är det som gör att en del kvinnor alltid faller för homosexuella män? I 2010-versionen har hon träffat en ny man, Mario, en italienare, som hon hela tiden påpekar är straight och han vill ha barn. Hon påpekar det så där överdrivet som man gör när man vill övertyga sig själv om något. Vi får aldrig se denna Mario, men under ytan anar vi att han inte är så straight han heller.

Peter Alexander Stocks spelar övriga biroller, som läkaren när Philip ska få behandling mot homosexualitet och en del andra biroller.

Publiken reste sig efter föreställningen och gav stående ovationer – vilket måste betyda ett högt betyg för både skådespelarnas insatser och regissören.

För min del har föreställningen flera andra behållningar också, utöver frågorna kring inställningen till sex. I 2010-versionen är de tre karaktärerna typiska Stockholmskonstnärer, de lever i en klick av människor med fria yrken som skådespelare, fotografer och journalister och de är alla tre ordbajsare utan like. De kan häva ur sig så mycket kloka saker, men vet de ens själva vad de säger? Lever de ens efter hälften av sina egna visdomsord? Hur mår de egentligen, vågar de släppa fram sina egna känslor för sig själva? Lyssnar de någonsin på vad någon annan säger? Vad är det Oliver flyr från när han inte kan stanna i ett förhållande?
Nutidsmänniskan i välbärgade Stockholmsmedelklassen är fångad på kornet.

Vad som däremot inte fångas upp i föreställningen är hur situationen är för homosexuella som lever i småstäder eller på landet. Har de samma frihet?
Eller hur är det för den som inte har ett fritt yrke och inte omges av fritänkare? Därmed inte sagt att just den här föreställningen borde ta upp det. Pride tar upp sitt område och skildrar en grupp av storstadsmänniskors liv – och det är bra så.

Men jag skulle gärna vilja se samma frågor skildrade ur andra perspektiv, i en annan föreställning.

Och som sagt: Johannes Bah Kuhnke är helt underbar.
Och jag blev mycket imponerad av de övriga tre skådespelarna också och vill absolut se mer av dem.

Foto:  Petra Hellberg
Bildtext bilden ovan: Eva Rexed och Johannes Bah Kuhnke i Pride. Skandinavienpremiär 29 juli på Lilla scenen.

Bildtexter bilder nedan: Albin Flinkas och Johannes Bah Kuhnke i Pride.
Och Johannes Bah Kuhnke i Pride.

Pressmeddelande om föreställningen.

Recension i DN.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Jörg Haiders parti och Hägglunds kristdemokraterna

by

Jörg Haider, extremhögerns ledargestalt i Österrike, som körde ihjäl för några veckor sedan, var tydligen bisexuell. Det har ju kommit fram att han timmarna innan han dog vistades på en gaybar med en god vän. Nu träder hans pojkvän fram i medier.

Aftonbladet:

Högerextremist – och hemligt bisexuell.
Jörg Haider levde inte som han lärde.
– Han var mannen i mitt liv, säger partikamraten Stefan Petzner, 27.

Det är egentligen rätt gulligt. På sitt sätt. Men ändå, så hemskt, att under hela sitt liv vara tvungen att dölja en sanning. En sanning om kärlek.

Jag säger inte att kristdemokraternas Göran Hägglund gör på samma sätt. Troligen inte alls. Men hans parti är lika rädd för homosexuellas rättigheter som Haiders parti.

Kristdemokraterna envisas med att vägra låta homosexuella få gifta sig. Ett förslag till en ny äktenskapslag som är könsneutral ska i princip vara klar. Alla riksdagspartier är för det. Utom kristdemokraterna. Som kunnat förhala och stoppa den, i namn av högeralliansens hela sammanhållning. Men nu verkar det som om de tre andra högerpartierna tänker strunta i kristdemokraternas förhalande taktik. Enligt Svenska Dagbladet:

Moderaterna, folkpartiet och centerpartiet har avvisat kristdemokraternas förslag till kompromisser i frågan om könsneutrala äktenskap. Motiveringen har bland annat varit att sådana förslag ändå skulle lida nederlag i riksdagen, uppger Sveriges Radios Ekoredaktion.

Relaterade artiklar:
Aftonbladet 1
Dagens Nyheter

Andra bloggar om: , , , , , , , ,

Kan Schulman förklara för mig på vilket sätt det tyder på ryggrad att kalla den som förlorat för bögig?

by

Katrin Zytomierska tyckte det var underhållning att säga att det som var dåligt med en Idoldeltagare var att han var bögig. Och hon tyckte det var kul att kalla en man som haft alkoholproblem för galet fyllo.

Till slut insåg TV4 att Katrin var inte rolig länge och hon blev en belastning för kanalens möjligheter att sälja annonser.

Men, påpekar Fredrik Virtanen: Katrin är bara ett offer hon med.

TV4 visste vad de köpte, fick vad de betalade för och släpper nu Katrin Zytomierska – som helt verkar undvika funderingar kring personligt ansvar och empati för medmänniskor – som ett rö för vinden och offentlig idiot.
Oerhört smutsigt. Oerhört oanständigt. Av TV4. Inte bara av Zytomierska.

Fast man ska inte omyndigförklara någon. Katrin Zytomierska tillhör gänget kring Schulman, som gjort sig en rejäl hacka på att kalla människor för allt möjligt vidrigt. Och den tv-kanal som köper in deras tjänster borde inte vara dummare än att de inser vad som kan hända.

Det är bra att TV4 ändå visat att det finns en gräns, däremot var det rätt blåögt av dem att överhuvudtaget leja någon ur gänget kring Schulmans. Om de inte ville ha just den där Stureplansattityden.

Det var inte alltför länge sedan Schulman i sin blogg skrev föraktfullt om polacker. På skoj, säger alla. Men det är just den tonen som råder i detta gäng och precis det TV4 köpte in.

Alex Schulman bloggar om det:

TV4 är det vidrigaste, fegaste, mest ryggradslösa vi har i det här landet. Jag äcklas när jag tänker på den kanalen.

Fast kan Alex Schulman förklara på vilket sätt det tyder på ryggrad att kalla en utröstad ledsen Idoldeltagare för bögig?

Om tv4 hade låtit Katrin fortsätta skulle det vara lika med att säga att det är juste samtalsnivå.

Relaterat:
Här får hon sparken
Hon ringde och sa förlåt

Andra bloggar om: , , , , , ,