Beck – Den tunna isen
Betyg 2
Premiär på C More den 3 februari 2018
Regi Mårten Klingberg
Beck – Den tunna isen är film nummer 36 i serien om med Peter Haber som kriminalpolisen Beck. Att alla avsnitt i en så lång serie skulle ha hög kvalitet är inte så troligt. Detta är film nummer två i denna nya omgång där den första faktiskt var hyggligt bra. Denna film nummer 2 i nya serien är inte lika lyckad. Den har mycket som är förutsägbart. Alldeles för mycket. Vem som är mördaren förstod jag ganska snart – och vem som inte var mördaren fast vi skulle luras att tro det.
Filmen börjar i ishallen där Stockholms-förorten Mälarhöjdens juniorer tränar och en av juniorernas pappor uppför sig riktigt illa. Han skriver nedvärderande saker till sin son och börjar bråka med den unge hockeytränaren. Pappan springer ut på isen och gormar åt tränaren. Pappan irriterar sig dessutom på att juniorernas träningspass flyttats fram för att flyktingpojkar ska få lära sig åka skridskor på den bättre träningstiden.
Givetvis hittas denna unga hockeytränare knivmördad några timmar därefter. De som varit senast i hallen var flyktingpojkarna. Men den som varit i konflikt med tränaren är den ilskne pappan. Kristofer Hivjus karaktär Steinar upptäcker att det är något skumt med en av de unga flyktingpojkarna. I förorten sprids också misstankar om att någon av flyktingarna varit inblandad i mordet och därför måste deras boende skyddas. Suck. En ur personalen ringer och gnäller över att flyktingpojkarna tycker det är läskigt att ha en polisbil utanför boendet – och tro det eller ej, men Steinar går med på att ta bort polisbilen. Givetvis tänder några eld på boendet direkt efter att polisskyddet försvunnit.
Det är så mycket i denna film som är så förutsägbart, så fyllt av klichéer och värsta klyschorna. Som alltid ska dessa Beck-deckare skildra samhället och med sympati för de utsatta. När då ett gäng ensamkommande förstår vi ju att vi ska förstå hur elaka omgivningen är mot dem. Men en av de sämsta detaljerna är skildringen av den kvinnan som jobbar på flykting-boendet. Hon och hennes man har bestämt att adoptera den misstänkte unge flyktingpojken. Hans föräldrar är döda och de själva har förlorat en son som drunknade något år tidigare. Eftersom jag är med i flera föreningar, både svenska och amerikanska, för oss föräldrar som förlorat barn så vet jag hur helt osannolikt det är att föräldrar som mist ett barn så snart efteråt skulle adoptera någon som ska ersätta deras förlorade son. Det fungerar inte så. Jo det händer att de som förlorat barn skaffar sin nya barn. Och också adopterar. Men inte så snart och inte på det sättet.
Tröttsamt är också det där med att Martin Beck, som gått i pension, kommit tillbaka i en högre befattning, där han kämpar med att hitta en ersättare för Steinar. Steinar har bara tjänsten som gruppchef tillfälligt. Hela den situationen beskrivs på ett sätt som överdrivet och svårt att tro på.
Det är för mycket som inte känns äkta i den här film nummer två i denna serie av fyra nya. Den första, ”Ditt eget blod” hade premiär den 1 januari 2018, ”Den tunna isen” börjar sändas 3 februari och sedan följer ”Utan uppsåt” den 3 mars samt ”Djävulens advokat” den 7 april.
I rollerna
Peter Haber, Kristofer Hivju, Anna Asp, Måns Nathanaelson, Jonas Karlsson, Elmira Arikan, Ingvar Hirdwall
Att Phantom Thread trots att den inte berör mig ett dugg ändå får godkända betyg 3 beror dels på de skickliga skådespelarna och att filmen är långt ifrån förutsägbar, även om jag tyckte den var väldigt seg.
Det är en berättelse om ett ganska sjukt förhållande där de är bundna vid varandra inte som två jämbördiga människor utan genom ett sjukt maktspel.
