Pelle Kanin
Betyg 2
Svensk biopremiär 21 februari 2018
Pelle Kanin och de andra jättesöta kaninerna från Beatrix Potters klassiska berättelse har blivit film. Kaninerna är så söta, de är animerade medan människorna i filmen spelas av skådespelare. Animeringen är jättebra fast skådespelarna agerar inte helt synkroniserat.
Om jag bara skulle bedöma de söta animerade kaninerna skulle filmen få högt betyg. Men filmen består av mer än så. Handlingen är alldeles för förutsägbar och som jag redan nämnt syns det för väl att skådespelarna agerar mot luft, där kaniner ska läggas in digitalt efteråt. Den svenskdubbade versionen jag såg var tyvärr av låg kvalitet. Rösterna lät inte äkta, de lät tillgjorda, oengagerade och stämde dåligt med skådespelarnas munrörelser. Det är risken med dubbade filmer.
Pelle Kanin är busig och orädd och kämpar om godsakerna i bondgårdens trädgård för att ge sina småsyskon mat. Pelle och de andra kaninerna har stort stöd av deras snälla granne, en misslyckad ung kvinnlig konstnär, som förstås är Beatrix Potter. Filmen vänder sig till familjer och också mycket små barn är tänkt som målgruppen. Den version jag såg bestod av våld som trappades upp i en ständigt ökande spiral. Det blev väldigt tröttsamt.
Barn på bio är ofta väldigt ärliga. På pressvisningen var det fullt med småbarn. Ingen applåderade efteråt, vilket barn ofta gör på pressvisningar när de är nöjda. Det hördes inga ljud från barnen när det var spännande, vilket det ofta gör om barn slukas av handlingen.
Kaninerna är jättesöta. Men räcker det för barn? Det är väldigt sött, men gäsp …
I den engelskspråkiga versionen gör James Corden Pelles lekfulla stämma och rösterna till trillingarna Flopsy, Mopsy och Cottontail görs av Margot Robbie, Elizabeth Debicki och Daisy Ridley.
I den svenska versionen hör vi Linus Wahlgren som Pelle och systrarna Sandén (Molly, Mimmi och Frida) som trillingarna.