Phantom Thread
Betyg 3
Svensk biopremiär 23 februari 2018
Regi Paul Thomas Anderson
Phantom Thread, en av årets mest hajpade filmer, är en hemsk kärlekshistoria med två förfärliga personligheter i centrum. Daniel Day-Lewis gör en av huvudrollerna och är nominerad till en Oscarsstatyett för sin insats. Kanske är det den sista filmroll han gör i sitt liv. Han gick ut stort med att meddela offentligt att han drar sig tillbaka från filmens värld och inte tänker göra några fler roller. Filmen är också nominerad till bästa film i konkurrens med bland annat en annan trist kärleksfilm ”Call Me by Your Name”. Det som förenar dessa två kärleksfilmer är att det är karaktärer som det är omöjligt att känna med. Båda filmerna är sådana som lämnar mig totalt oberörd.
Att Phantom Thread trots att den inte berör mig ett dugg ändå får godkända betyg 3 beror dels på de skickliga skådespelarna och att filmen är långt ifrån förutsägbar, även om jag tyckte den var väldigt seg.
Phantom Thread utspelar sig i 1950-talets London. Daniel Day-Lewis spelar en berömde klänningsmakare Reynolds Woodcock som lever ensamstående tillsammans med sin syster Cyril (spelas av Lesley Manville). De har verkligen lyckats inom sitt område, de befinner sig i den brittiska modescenens centrum. De klär kungligheter, filmstjärnor, arvtagerskor och andra socitetslejon med exklusiva och distinkta plagg från The House of Woodcock. Båda är i övre medelåldern.
Reynolds har olika kvinnliga bekanta som bor tillsammans med dem, en i taget, tills han tröttnar på kvinnan. Han tänker aldrig gifta sig, för han vet att han skulle vara svekfull, och det vill han inte vara, säger han. Fast det är inte sanningen, det är vad han lurar sig själv. Han är helt enkelt ett totalt ego. Allt ska gå på hans villkor. Ingen får ens ge ljud ifrån sig under frukosten. Och om han varit tillsammans med någon ett tag och den vill reda ut relationen är det tvärstopp från honom. Han vill inte diskutera något, han vill inte bli störd i sin koncentration. Han är en riktigt obehaglig personlighet.
Efter att hans syster fått ge en ung kvinna respass ger han sig ut för att bo på landet några dagar och där möter han en ung servitris, Alma (spelas av Vicky Krieps). Alma är så ung att hon helt klart kan vara hans dotter, ja nästan barnbarn. Hon verkar väldigt söt, lågmäld, tlllgiven och lättmanövrerad i början och hon blir snabbt Reynolds nya flickvän. Sakta visar hon dock sin viljestarka och försöker ta plats och struntar i en del av alla regler i huset.
Det är en berättelse om ett ganska sjukt förhållande där de är bundna vid varandra inte som två jämbördiga människor utan genom ett sjukt maktspel.
Filmen hyllas av många kritiker. Visst, skådespelarna är enastående och fotot och filmtekniken snygg och elegant. Men berättelsen engagerar mig inte, den berör mig inte, den säger mig inget livet. Men för den som är intresserad av fantastiska klänningar för kungligheter och översta eliten är filmen säkert en skatt.
En snygg bagatell, skulle jag vilja säga. Som inte berör mig ett dugg.