Guds första strategi, i samband med skapelsen och Gamla Testamentet, misslyckades – och den andra strategin med Jesus och Nya Testamentet har väl gått si och så. Det är kanske dags för Guds tredje strategi – att människan tar tag i situationen och förverkligar paradiset, det bättre samhället.
Det är funderingar jag fått efter att ha läst en oerhört rolig och tankeväckande bok av Patrik Engellau med titeln ”Guds tredje strategi – ska Han lyckas den här gången?”.
Kulturbloggen hade förmånen att få sitta ned och samtala med författaren om boken. I ärlighetens namn måste jag tillstå att det blev mer samtal än intervju. Ämnet är så engagerande att Kulturbloggens utsände inte kunde låta bli att snacka själv emellanåt och tappade journalistiska attityden då och då.
Engellau sätter in Bibeln och Koranen (för han har samläst de båda, för de tar många gånger upp samma händelser) i ett nutida perspektiv. Han har läst dem med nya ögon.
Varför har då en vd för Aktietorget ägnat massor av tid att läsa Bibeln och Koranen och plöjt igenom en mängd anknytande litteratur?
– Det är väl som med en konstnär. Varför målar en konstnär en tavla? Du blir havande med en idé som ska ut bara, säger Patrik Engellau.
– Jag är inte konstnärligt begåvad, men jag har en förmåga att se mönster. Jag har läst Bibeln och började fundera på om det finns något sätt att få det att gå ihop, om det finns något sätt att se det på, någon annan synvinkel.
Han kommer inte från någon religiös eller kyrklig bakgrund. Nästan tvärtom.
– Jag minns en gång när jag hade skrivit en artikel och nämnt gud, då frågade min mamma förskräckt: ”Har du blivit läsare?”
Engellau menar att det säkert är en fördel att han inte kommer från kyrklig bakgrund, utan kommit utifrån.
– Annars hade jag kanske inte sett det jag sett. Innovationer kommer ofta från folk som har ena foten utanför, säger han.
Vetenskapen och en värld utan religion klarar inte att ge människor den etik de behöver för att bygga en bra samhälle och vetenskapen räcker inte ens till för att beskriva hur världen kom till, menar Engellau.
Att använda ett modernt sätt att uttrycka sig i det här sammanhanget ger en extra dimension: ”Vi lockas att dra slutsatsen att hela skapelsen, förutom människan, var färdigexperimenterad och klar när berättelsen inleds, medan människan är en betaversion.”
I första delen av boken granskar han guds beteende i Gamla Testamentet. Det är inte en helt konsekvent gud som skildras. Gud kan ryta till och hota med att utplåna ett helt släkte, men när en profet ber honom snällt låter han bli att utplåna alla. Gud är rätt domderande och ombytlig i Gamla Testamentet och låter hela folkslag bli dödade.
”Märkvärdigt nog påminner Guds metod om Darwins naturliga urval, som beskrevs så här av Darwin själv: Det naturliga urvalet undersöker dagligen och stundligen i hela världen varje avvikelse, om än aldrig så liten, och förkastar det som är dåligt, och bevarar och förmerar allt som är gott, och arbetar tyst och okänsligt för att är som helst och var som helst, då tillfälle uppstår, förbättra varje enskild organism”.
Lite förbluffad blir man när man konstaterar att den världsberömde gudsförnekaren Dawkins ägnar sidor av förakt mot den första strategins Gud för hans brutala metoder, men samtidigt hyllar det naturliga urvalet, som inte precis är mindre hänsynslöst.”
Med den första strategin, när Gud försökte få fram ett bra folk, fungerade inte och den andra strategin sattes igång, med att sända Jesus till människorna. Engellau är kritisk till hur kyrkor förvanskat det Jesus stod för.
Jesus var ju inte särskilt snäll mot kyrkliga sammanhang och skällde ju på den tidens kyrkomän, vilket Engellau tar upp i boken.
– När man läser evangelierna är det mycket mer sprängstoff i dem är det budskap kyrkorna kommer med, säger han.
Boken är formad av vår tid också i hur den är uppbyggd. På varje sida finns fotnötter i diekt anslutning till texterna, som om det vore en webbsida och fotnötterna länkar till sidor med fördjupad info.
– Ja, det var min tanke med upplägget, berättar han.
På en del sidor tar fotnötterna lika stor plats som grundtexten, vilket gör att upplägget blir oerhört effektivt.
Kanske kan hans slutsats, att människan måste ta tag i situationen och förverkliga guds syften, vara något som kanske en del vill placera in i ett nyliberalt fack. Men egentligen, varför det? Att varje människa måste själv, enskilt, ta ställning till sin religion är väl inte något särskilt nyliberalt egentligen? Och om människan ska kunna förbättra världen bygger det ju på att det är många som vill det.
Själv säger Patrik Engellau att han är på sätt och vis är en slags socialdemokrat. Han förstår inte varför han inbland kallas nyliberal och menar att de förslag som kommit från tankesmedjan Den Nya Välfärden är mer som Folkhemmet 2.0, alltså en uppdatering av ett gammalt koncept.
– När jag jobbar för en ny välfärd tycker jag att jag vill bygga välfärdssamhället, säger han.
Men boken är hans privata projekt och är inte kopplad till tankesmedjan Den Nya Välfärden, där han jobbar.
Vi avslutar vårt samtal med att konstatera att det ofta sätts alldeles för många kategorier på människor. De flesta är mer mångsidiga än att kunna omfattas av en enda etikett.
Liksom boken om Guds tredje strategi, som har många spännande infallsvinklar. Och därmed låter jag ett citat ur Engellaus bok avsluta det här inlägget:
Och det våras också för Bibeln med alla dess visdomsord som även värsta ateist kan behöva suga på då och då. Vem behöver inte då och då filosofera över Predikarens ord, exmpelvis ”All människans möda är för hennes mun, och likväl bliver hennes hunger icke mättad.”
Guds tredje strategi
Patrik Engellau
ISBN 978 -91 – 977488-0-3
Här läser Patrik Engellau ett stycke ur boken, om vetenskapens Big Bang-tes konstra Bibelns skapelseberättelse
Dagens Story skriver också om Guds tredje strategi.
Andra bloggar om: religion, Engellau, bibeln, strategi, koranen, gud, Gud
