The Gentle Act Incident är ett riktigt bra nytt indieband från Göteborg. Deras debutalbum släpptes 18 november, som Kulturbloggen tipsade om här.
Kulturbloggen är glad över att ha fått göra en intervju med en ur bandet: David Wirzén.
Beskriv er själva i tre meningar.
En brokig skara musiker och vänner som samlats kring några gemensamma pop/rocknämnare. Melodin står i centrum i musiken. Vi älskar det vi spelar, och vi gillar varandra, där ligger inspirationen.
Vilka band eller musiker inspirerar er?
Inspirationen till Gentle act incident återfinns, å ena sidan, någonstans i kölvattnet av tidig svensk 90-tals-indie/skate/emo/rock med band som Loosegoats, Starmarket, Fireside, Last days of april. Å andra sidan i den, vad jag skulle säga, Amerikanska motsvarigheten genom band som Weezer, Smashing pumpkins, Afghan whigs, Sunny day real estate, Texas is the reason etc. Det är i dessa band som Gentle act incident’s musikalisk uttryck rotar sig. Afghan whigs-sångaren, Greg Dulli, är fortfarande en inspiration för mig personligen, samtidigt som man får en bredare inspirationsbas i takt med all ny musik man lyssnar på. Med åren inser man också att Bob Dylan faktiskt inte är överskattad, och att Brian Wilson är ett geni.
Hur skapar ni era låtar?
Jag gör låtarna i stort sett helt klara innan vi börjar repa in dem. Både text och musik. För mig har det blivit svårare och svårare att göra låtar tillsammans med andra. Vet inte riktigt vad det beror på. En bidragande orsak är att jag är enda kvarvarande orginalmedlemen i Gentle act incident, vilket gör att bandets röda tråd och existens i stor grad knyts till mig. Sen är jag väldigt öppen för att testa nya sound och klä låtarna i arr som kan uppstå på rep, där råder ganska stor frihet för alla i bandet att sätta sin personliga prägel på en låt.
Hur viktiga är texterna?
Texterna är väldigt viktiga för mig. Jag känner nog att det är där som mitt huvudsakliga uttryck ligger, i texten och i den melodi som texten kläs i. Mitt uttryck i text är oftast ganska implicit. Det handlar mer om känslor än faktiska berättelser, där ord och textrader bildar ett stämningslandskap. Om det väl kommer en explicit text så måste den vara extremt personligt och kärnfullt formulerad för att det inte ska kännas sjukligt patetiskt.
Om ni skulle vara ett coverband: vilket bands låtar skulle ni spela i så fall?
Vi är så pass bra musiker så förmodligen skulle det bli Toto.
Det sägs att er musik är inspierad av Dinosaur JR. Vad tycker ni om det bandets comeback?
Om man ser till musiken så tycker jag faktiskt det låter riktigt bra. Allt det karakteristiska i det gamla soundet finns kvar, och produktionsmässigt så är de nya grejerna egentligen bättre. Senaste skivan, Farm, är ett väldigt bra exempel på en produktion som tjänar till att lyfta fram bandets gamla nerv, istället för att göra en överproduktion av gamla meriter som syftar till att sälja skivor. Återförenandet känns också som ett resultat av en genuin längtan efter att få lira igen. Sen får jag lite krypningar av att de fortfarande spelar på sin gamla skate image. De börjar trots allt närma sig 50.
Bor ni i Göteborg allihop nu?
Ja
Berätta om er själva: vem är vem och vem spelar vad.
David Wirzén – sångare, gitarrist, låtskrivare. Kristofer Göransson – gitarrist, keyboardist, studiotekniker/producent. Madelene Fhager – keyboardist, stämsång, tjej (= nivåhöjare i tider av intensivt umgänge, t. ex turnerande) Gustav Kronqvist – trummis, äldsta medlemmen tillsammans med David, tillhandahåller nikotin. Oskar Reuter – basist, stämsång, nykterist (= chaufför)
Vad gör ni när ni inte sysslar med musik?
Kristofer, Madelene och Oskar gör egentligen inte så mycket annat. Kristofer undervisar i musik på ett gymnasium, samtidigt som han driver en egen studio och spelar med en handfull andra turnerande artister. Madde och Oskar är i slutet av sina musikhögskoleutbildningar och flitigt anlitade av mer välbetalda artister än oss. Gustav spelar också i ett par andra band samtidigt som han läser till gymnasielärare i mediakommunikation och historia. Jag (David) jobbar periodvis med avgiftning av narkomaner i Oslo. Ett extremt givande jobb. Har också gått musikhögskolan och vickat runt som trumlärare i Gbg.
Hur har ni jobbat med albumet som släpps nu i november?
Jag (David) och Kristofer har skött inspelning, produktion och mixning. Främst i Kristofers studio. Den processen tog egentligen för lång tid, ca 1 år. Ingen ultimat arbetsgång, men så kan det vara om man är ett lite mindre band som tänker ekonomiskt och vill göra allt själv. Vi har i stort sett genomgående jobbat med pålägg – trummer först, sen bas, gitarrer etc. Inga livetagningar av hela låtar alltså. Vi har inte varit petnoga med att klippa upp alla spår och lägga i exakt time, tune osv. Vi litar på vår musikaliska förmåga och föredrar en organisk, levande och skör känsla. Lite tvärtemot andra band i samma genre, skulle jag vilja påstå. Detta kan komma att ligga oss i fatet när personer som bara lyssnar efter om nivåerna är pressade till bristningsgränsen, och inte hör den musikaliska kvaliteten, ska tycka till. Till de personerna skulle jag vilja skicka med en hälsning: Se oss live!
Hur vill ni beskriva albumet?
Det känns mycket och är fullt av detaljer. Geniala arr på låtarna, de har fått växa fram under lång tid. Det låter ganska independent, vilket jag snackade om ovan. Ett album som växer när man tar sig tid att lyssna. Även det som låter direkt har ett djup. Ett organiskt hantverk, och ett mästerverk.
Berätta något om var och en av er som ni tror att era fans inte vet.
Kristofer är en genuin audiofil som gärna skulle sova på en bädd av rörkompressorer. Stolt studioägare till ”Studiolokalen”, på Järntorget, Göteborg. Oskar är en mandolinvirtuos som kan titulera sig europamästare i bluegrass. David är ex-munken från koptisk öken med en fil. kand. i praktisk filosofi. Madelene är den mest fullkomligt socialt kompetenta människa man kan tänka sig, samtidigt som hon kan offra sin familj för ett par sköna skor. Gustav är en god människa.
Vilken är er drömspelning?
Skulle tro att vi föredrar klubbspelningar framför arenor. Nu har vi aldrig spelat på en arena, så jag vet egentligen inte. Men jag tänker att publikkontakten är viktig. Vi spelade på ett litet, underligt ställe i Krakow för några år sedan, där det satt en polsk tjej på en barstol en meter från scenkanten och sjöng med i texterna. I övrigt var det inte så mycket mer folk. Det var ett väldigt fint ögonblick som jag minns med värme. Det behövs alltså inte så mycket för att den där magiska känslan ska uppstå. Jag tror också att vi skulle göra oss väldigt bra i USA, så det är klart att det skulle vara roligt att dra dit och spela.
Hur ser framtidsplanera för bandet ut?
Närmaste tiden går till att förbereda releasespelningen (21:e nov, Parken, Gbg). Sen blir det till att styra upp lite fler Sverigespelningar och jobba ut albumet på ett bra sätt. Jag jobbar just nu på distribution i Tyskland och Belgien. En 2 veckors Europa-turné 27:e mars till 10:e april håller också på att bokas. Vi kommer helt enkelt att försöka spela så mycket som möjligt med nya skivan, och knyta nya kontakter. Sen längtar jag lite efter att börja skriva nytt material. Känner att inspirationen finns där bara jag får tid och ro.
Hur valde ni ert namn till bandet?
Bandnamnet kom före bandet kan man säga. Jag kom på det under ett arbetspass på en plåtindustri i Oskarshamn. Då spelade jag i ett annat band som hette Misprint, som var i upplösningsstadiet. Jag tänkte att om jag startar ett nytt band någon gång ska det heta The Gentle Act Incident, det lät som ett skönt emo bandnamn. Det var på den tiden när emo var något helt annat.
Läs även andra bloggares åsikter om indie, Göteborg, intervju, Toto, Dinosaur JR, The Gentle Act Incident
