Sundsvallbandet The Confussions har släppt ett nytt album ”A Permanent Marker”, kanske bandets album.
Lite fakta om The Confusions från Wikipedia:
The Confusions är ett rockband från Sundsvall, Sverige. Bandet bildades i början av 1990-talet och har hittills släppt sju album. Singeln The Pilot, från albumet Trampoline (2002), räknas som en av bandets största hitar – då den höll sig kvar på MTV:s Up North-listas första plats under två veckor. Låten figurerade även i den amerikanska tv-serien Road Rules,[2] samt vann pris för bäst låt på Sundsvall Music Awards, 2004.
Eftersom flera av oss på Kulturbloggen gillar The Confusions mycket och lyssnar på deras nya album om och om igen, var vi glada när vi fick chansen att ställa några frågor om bandet till en av dess medlemmar: Mikael A-K.
Berätta om nya albumet: hur länge har ni jobbat med den, hur vill ni beskriva albumet?
Vi påbörjade inspelningarna för exakt ett år sedan och jobbade med den under ett drygt halvår. Vi spelade in under vissa perioder och samlade upp 4-5 låtar till olika mixperioder, vi kom fram till att det var bra med deadlines under vägen så att vi skulle ha små delmål att jobba mot.
”A Permanent Marker” är en höst och vinterskiva, så det passar utmäkt att den kommer nu. Det finns en något mörk och melankolisk stämmning som vilar över skivan, åtminstonde vad gäller teman och texter. Musikaliskt finns där mycket, allt från spröda nummer till ganska larmiga saker. Vi har jobbat kompromisslöst och varit väldigt måna om att vi själva bestämmer allt… skönt att ha en egen studio att komma och till som vi vill.
Ni har ju spelat tillsammans sedan början av 1990-talet. Är ni samma medlemmar nu som då?
Nej det är vi inte. Tre medlemmar är kvar sedan starten, jag (Mikael) på sång och gitarr, Zarah på keyboards och sång och Mattias på trummor. Magnus (bas) och Henke (gitarr) anslöt sig till bandet i slutet av 90-talet och Fredrik (gitarr) kom med för drygt två år sedan. Så vi har gått från att vara ett femmannaband till sex personer, detta ger oss mycket större frihet på scen.
Bor ni fortfarande i Sundsvall? Är ni alla därifrån?
Japp, vi bor i Sundsvall och trivs utmärkt här. Alla är ifrån stan och har växt upp här.
Hur är det att vara ett band i Sundsvall, finns det fördelar/nackdelar att vara från en mindre stad och inte bo i Stockholm?
Mer fördelar än nackdelar tycker vi. Här har vi byggt upp vår musikaliska tillvaro i lugn och ro, vi har vår studio/replokal väldigt centralt något som är omöjligt i en större stad. Vi har också under perioder tyckt det varit ganska skönt att inte umgås med personer som spelar samma typ av musik och röra sig i såna kretsar, det känns som det kan prägla musiken på ett felaktigt sätt.
Sundsvall är också en utpräglad musikstad på många vis och det har gjort det enkelt och tryggt att ha som sin bas.
Sen är vi nog djupt rotade Norrlandssjälar och det hörs nog också ibland i vår musik…
Vilken musik inspirerar er?
Oj massor. Vi har alla en gemensam bas vad gäller musik men sen spretar det väldigt. Jag som låtskrivare lyssnar på allt från Wilco, David Bowie, Depeche Mode och Chet Baker. Tror jag talar för alla när jag säger att vi älskar musik som känns ärlig och riktig, slit och slängmusik går bort.
Hur skriver ni era låtar? Hur går den processen till?
Det finns många sätt. Generellt kring denna platta så har idén till musiken kommit först och senare texten. Den skönaste låten att skriva på denna platta är utan tvekan inledningsspåret ”Boys Will Be Boys” som skrevs när jag satt framför datorn hemma med gitarren i knät, jag började spela något på gitarren och snart hade jag skrivit texten på en lapp framför mig.
Tog typ 10 minuter sen var det klart.
Intressant på denna skiva är att Fredrik gjort musiken till två låtar och sen har jag kommit in med text och lite melodiidéer,
detta har kännts nytt och roligt.
Är texten viktig i en låt?
Ja, absolut. Väldigt.
Hur ser era planer ut framöver? Turné?
Få släppa skivan och jobba med den, förhoppningsvis lite strögig innan jul och mer spelningar/turné efter nyår.
Ny video till ”I Won’t Be Sober When This Is Over” som skall släppas snart. Sen hoppas vi på utlandskontrakt och
utlandsspelningar.
Vad gör ni när ni inte sysslar med musik?
Vi har alla andra jobb på sidan, deltid eller heltid. Alla är väldigt engagerade i olika saker…
Det finns en våg av politiskt inriktade band i Sverige på senare år (Deportees, Boris & the Jeltsins, Florence Valentin, Per Egland
> …). Betraktar ni er som politiska?
Jag tror nästan alla band är politiska på någon nivå. The Confusions har aldrig varit ett partipolitiskt band men vi berör ofta olika politiska teman kanske ligger närmare individnivå än de globala frågorna. Det kan vara allt från ätstörningar, nutidshets och utanförskap.
”Bombing for peace” (Got To Get Away”) är väl inte helt opolitiskt heller…
Hur bildades The Confusions och hur valde ni bandnamnet?
Ett gäng vänner ville börja spela, det var inte svårare än så. Att vi är nära vänner än idag är kanske den viktigaste
ingrediensen till att vi tycker det här är det bästa som finns.
Ibland är vi lite oense om var namnet kom ifrån men jag lägger en peng på textraden ”… there’s too much confusion here”
från All Along The Watchtower/Bob Dylan.
Lyssna på The Confusions på MySpace.
Relaterat:
Intervju i Dagbladet
Läs även andra bloggares åsikter om intervju, Sundsvall, musik, The Confusions
[…] Här är förresten den intervju Kulturbloggen gjorde med The Confusions. […]