Jag har gjort många intervjuer i min dar men tanken har aldrig slagit mig att jag skulle intervjua min fru, konstnären Monica Gredmark. Men någon gång ska vara den första och på Kulturbloggen kan allt hända.
Du har vernissage på galleri Ekvall och Törnblom på Hornsgatspuckeln nu på lördag den 17/10, hur känns det?
– Det känns spännande, jag hade några målningar på Liljevalchs vårsalong i år Men det var länge sedan jag hade en separatutställning i Stockholm. Jag har mest ställt ut i Göteborg och i Västsverige. Men det är väldigt roligt att vara tillbaka
Som konstnär lever du ett rätt tufft liv, du deltidsarbetar på konstskolan Linnea för funktionshindrade ungdomar och du har två vuxna barn och ett barnbarn. Och så mig som ligger ute på vägarna en del med tradaren. Vad är det starkast inom konsten som driver dig?
– Det är inte så lätt faktiskt, för man måste hela tiden avbryta sina processer. Men jag har ju fått stipendier från konstnärsnämnden och då har jag ju kunnat vara tjänstledig i sammanhängande perioder och bara jobbat med konsten.
Det måste ändå vara något speciellt med konsten som driver dig trots dom här svårigheterna. Kan du beskriva vad det är?
– För mig har det alltid varit ett sätt att överleva mentalt. Jag står inte ut om jag inte får måla. Det är ett sätt att uttrycka sig. Jag gör en resa i ett slags inre landskap och försöker spegla mig själv i det som kommer fram i bilderna. I konsten kommer själva livet till uttryck.
Har du något särskilt budskap, något du vill uppnå med bilderna?
– Jag är ganska självisk när jag målar. Huvudsyftet är att göra det för min egen skull. Men sen vet jag att mina bilder kan få andra att känna igen sig och tolka in sina referenser. Jag har inget budskap men jag försöker hitta min inre spegel och det intresserar en del andra människor också.
Får du ett slags kick då andra känner igen sig i dina bilder?
– Ja, det är väldigt roligt. Sen kan det hända att dom tolkar bilderna på ett annat sätt än vad jag gör. Men det är upp till varje betraktare. Det viktiga är att människor blir berörda på något sätt.
Hur länge har du målat?
– Jag bestämde mig för att bli konstnär när jag var nio år och har hållit på med det hela livet. Jag började gå på konstskolor, Östra Grevie, ABF:s målarskola och konstfack i tjugoårsåldern.
Design är ju populärt idag i hemmen, hur tycker du att konstens roll i människors vardag har utvecklats?
– Jag tycker att det verkar som om den unga generationen har ersatt konst med design. Dom har större intresse för snygga soffor och Ph – lampor än för konst. Men konsten ser också annorlunda ut för dom jämfört med den äldre generationen eftersom många konstnärer arbetar konceptuellt. Förr verkade arbetarrörelsen för att alla skulle ha ett konstverk hemma och där uppstod en massa konstföreningar på arbetsplatserna som köpte in mycket grafik så att alla skulle ha råd. Men jag tycker ändå att jag märker ett allt större intresse för målade och tecknade bilder även bland unga människor idag.
Vilka tekniker använder du dig av i målningarna som du kommer att visa på utställningen?
– Det är oljemålningar och grafik, ett slags monotopier. Det är föreställande och många porträtt, eller bilder med flera figurer som är väldigt noggrant målade. Som tidiga medeltida bilder. Jag målar lager på lager och det finns ett symbolspråk. Det kan vara djur eller grenar eller blommor. Symboler som har en speciell betydelse, både allmät kända och rent privata. De grafiska trycken gör jag efter en teknik som jag utvecklat själv där varje tryck i en serie är unikt.
Monica Gredmarks utställning pågår på Galleri Ekvall och Törnblom från den 17/10 – 4/11
Text: David Ericsson
Långtradarchaufför och författare
