• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Bokrecension

Bokrecension: Klas Östergrens Gentlemen – Modern svensk klassiker med imponerande spännvidd

10 december, 2017 by Redaktionen

Gentlemen
Författare: Klas Östergren
Utgiven: 1980
ISBN: 91-0-010803-0
Albert Bonniers Förlag

”Hej då, flickor!”

Orden kommer från Henry Morgan efter att noggrant ha knutit en svårbemästrad Duke of Windsor-knut med sin tidstrotsande slips, i omklädningsrummet på boxningsklubben Europa, efter en så lång tids frånvaro att ingen längre känner igen honom när han nu återvänt till sin forna klubb. Orden väcker givetvis anstöt hos de hårdtränande boxarna, men faktum är att denna trettiofemårige, okände gentleman kommit in och spöat dem allihop.

Året är 1979 och den fiktive, eller halvverklige, karaktären Klas Östergren befinner sig barrikaderad i en enorm, mörk och kall våning på Hornsgatan i Stockholm, med ett rakat och misshandlat huvud, ett halvglest skägg och nervösa spasmer under ena ögat. Gardinerna är fördragna och Henry Morgans ödesdigra, sedan länge bortklingade ord – ”I den här lägenheten är natten en ständig möjlighet…” – ringer fortfarande i den unge litteratörens huvud, och tycks för honom ha blivit ett slags mantra. Det senaste årets minnen yr omkring som dammkorn i ett blåsigt hörn, lösa fragment tagna ur sitt sammanhang. Vad är det egentligen som har inträffat? I ett försök att själv förstå allting, att stapla upp de fakta och minnen som fortfarande är åtkomliga bestämmer sig den plågade, egenhjärtligt isolerade ynglingen att skriva ned allt han minns. Från början.

Så tar berättelsen fart. Tillbaka till hans första möte med Henry, just denna kalla, mörka kväll på boxningsklubben Europa och hur han sedan halvt på eget bevåg, halvt som av en dold kraft snärjdes in i det nät av mystik, hemligheter och myter som omgärdar denna man och dennes bror. Sedan ännu längre tillbaka, längre än så, till födelserna, äventyren och de tragiska, oförhinderliga ögonblicken som kantat liven tillhörande Henry Morgan; jazzpianisten, boxaren, bohemen, die barmeister, the clerk, le boulevardier, kustjägardesertören och Berlinagenten – och hans bror – poeten, barnstjärnan, filosofen, alkoholisten och f.d. dårhusinlagde; den skarpt intellektuelle och hopplöse Leo Morgan. Båda barnbarn till farfar Morgonstjärna, adlig dandy och medlem i sällskapet BBB, berest, beläst, belevad, och söner till Jazzbaronen, den i Sverige närmast legendariske jazzpianisten som bytte efternamn till Morgan (det klingade bättre till jazz).

Det som, likt många saker med denna bok, särskilt imponerar mig är de tillsynes enorma, påhittade och nästan nödvändigtvis delvis upplevda referensramar som författaren haft att luta sig emot. Redan som 25-åring hade Klas Östergren ett ypperligt språk och en prosa som flyter fram i en porlande, klar, men icke desto mindre eftertänksam takt. Här går det undan, historien tickar fram och bakom varje hörn döljer sig en vändning, en konspiration, en garderob med ett rasslande skelett i, och allting snärjs ihop till ett nät som likt i en antik, grekisk tragedi oförhinderligen är på väg mot en stundande katastrof.

Men i största delen av berättelsen är katastrofen inte här än och trots tragik och smärta i liven till båda dessa bohemer, gentlemen och odågor är tonen munter och framtidens välgång alltjämt strax inom räckhåll. Henry Morgan ska bara slutföra sin pianosymfoni Europa, vittrande fragment, baserad på hans femåriga exil nere på kontinenten och sedan är det bara att hyra in sig en kväll på Södra Teatern, bjuda dit alla höjdare och så blir han snart erkänd! Och, säger han; Leo ska bara färdigställa sin nästa diktsamling, Autopsi, Klas ska bara skriva färdigt sin pastisch så här på hundraårsjubileet till Röda Rummet så kommer livet snart le mot dessa tre tillbakadragna gentlemen!

Handlingen till denna bok är tätt indragen i olika historiska skeden; Vietnamkrig, andra världskriget, kalla kriget-övningar, delning av Berlin, Beatles framgångar, den revolutionära vänsterrörelsens uppgång och fall, De Gaulles slutgiltiga triumf i Frankrike och svenskt hemligt stöd till tyska nazister. Detta påverkar starkt karaktärerna i boken, Henry blir oavsiktligt värvad som agent i Berlin, stöter på Sartre i Paris och hamnar i samma stad i ett caféslagsmål med Salvador Dalí. Henry och Klas gräver tillsammans med ett hemligt sällskap, bestående av diverse enstöringar och motborgare, efter guld som enligt en gammal karta tros finnas i en bortglömd kunglig flyktväg, rakt under det gamla lägenhetshuset på Hornsgatan. Leo blir totalknäckt efter sin misslyckade inblandning i Hogarth-affären, en farlig konspiration på svensk elitnivå där (spoiler alert) svenska mekanikföretag bröt mot den officiella neutralitetspolicyn och under andra världskriget i hemlighet levererade vapen till Tredje Rikets militärmakt. Det finns plats för så mycket i denna bok, ett oerhört brett register av upplevelser, infallsvinklar och känslor och framförallt, en hel del humor.

Berättelsen om de två bröderna och betraktaren och nyfunne vännen Klas Östergren fångar mig oundvikligen i ett hårt grepp, det är inte för inte som den efter nästan fyrtio år fortfarande räknas som ett av de mest välkända verken i svensk litteratur på senare tid. Framförallt fångas jag av dessa konspirationer, mystiska legender och myter som utspelar sig i Stockholm och nere på kontinenten under efterkrigstiden och kalla kriget, och av den breda allmänbildning och det rika språk som berättaren och den passiva protagonisten innehar. Slutet är i högsta grad öppet för spekulation och fortsättning och att läsa uppföljaren, Gangsters, som utkom år 2005, tjugofem år efter Gentlemen, blir ett måste.

Arkiverad under: Bokrecension, Recension Taggad som: Bok, Bokrecension, Klas Östergren, Recension

Bokrecension: Exit Väst av Mohsin Hamid – en enastånde roman om vår tid, om kärlek, lojalitet och livet

4 december, 2017 by Rosemari Södergren

Exit Väst
Författare: Mohsin Hamid
Utgiven: 2017-10
Översättare: Molle Kanmert Sjölander
ISBN: 9789127153448
Förlag: Natur Kultur Allmänlitteratur

Ett mästerverk. En enastående roman som fått fantasy och realism att bli ett, där metaforerna är mer sanna är verkligheten. En magisk, mystisk och samtidigt skrämmande aktuell berättelse om världen idag och samtidigt en skildring av livets existentiella frågor, om liv och död och kärlek och vänskap. En roman jag kommer att läsa fler gånger, för det är ett litterärt verk där jag kommer att hitta nya saker varje gång jag läser den. Det är jag övertygad om.

Vi får följa en ung och självständig kvinna, Nadia, och en mer återhållen och religiös ung man, Saeed. De bor i ett land som är på gränsen till inbördeskrig. De arbetar, är moderna människor, är aktiva på sociala medier och träffas på en kvällskurs. De inleder en kärleksaffär samtidigt som kriget kommer allt närmare och bomber kreverar i deras omgivning.

Nadia är en intressant kvinna. Hon har brutit med de traditionella normerna och sina konservativa föräldrar och flyttat hemifrån till en egen lägenhet. Traditionen bjuder att kvinnor ska bo hos sina föräldrar tills de gifter sig. Nadia har kommit på ett bra knep för att slippa bli överfallen. Unga kvinnor som är självständiga riskerar en del. Hon klär sig i en svart klädnad som döljer hela hennes kropp. Hon ser alltså ut som en djupt religiös och traditionellt konservativ ung kvinna, trots att hon kör motorcykel.

Den militanta gruppen som strider mot myndigheterna kommer allt närmare och tar över mer och mer av samhället. De militanta kan dyka upp var som helst, de kan också ta sig in i lägenheter och kräva att få se de boendes pass för att se om de är gifta och för att genom efternamnen på de boende avgöra huruvida de tillhör de rättrogna eller inte. Om de har ett efternamn som låter misstänkt kan de bli bortförda eller dödade direkt.

Saeed och Nadia inser att de måste ta sig från staden. De hör återkommande rykten om att det finns dörrar som för bort från våld och krig om man går genom dem. Men det är svårt att ta sig fram till en sådan dörr. Så fort de stridande parterna får reda på var en dörr finns ställs soldater upp på vakt. Om det finns någon dörr som soldater ännu inte står vakt vid måste de som vill fly betala mycket för smugglare för att få hjälp att komma till dörren. Vart dörren leder vet ingen heller helt säkert. Dörrar som leder till andra världar. Det är en bild som hör ihop med andra sagolika berättelser, som böckerna om Narnia.

Nadia och Saeed är väldigt olika varandra och de möter livet på olika sätt. När de hamnar som flyktingar på nya platser vill Nadia skapa sig ett nytt liv. De har ju flytt från en stad och ett samhälle, varför då söka sig gemenskaper som är likadana som den värld de flytt från? Saeed däremot söker trygghet genom att ty sig till människor från samma område som honom själv.

Berättelsen är på många sätt en skildring av vår tid och samtidigt en framtids-dystopi och en saga. Den är spännande, vacker, stark, skrämmande – jag blir både glad och ledsen när jag läser den. Det går inte att läsa den och förbli opåverkad. Det är precis som bokbutiken skriver: … en tidlös berättelse, som samtidigt handlar om just vår tid: om kärlek, lojalitet och mod. Den handlar om så mycket på så många plan och nivåer.

MOHSIN HAMID är född i Lahore i Pakistan, och har hittills givit ut fyra uppmärksammade och kritikerrosade böcker utöver Exit väst: romanerna ”Nattsvärmare”, ”Den ovillige fundamentalisten”, ”Så blir du snuskigt rik i det snabb växande Asien” och reseberättelsen ”Missnöje och dess civilisationer”, samtliga översatta till svenska. ”Den ovillige fundamentalisten” (på svenska 2007) blev hans internationella genombrott och har filmatiserats i regi av Mira Nair.

The New York Times:
Det var som om Hamid visste vad som skulle hända med Amerika och världen, och gav oss en karta över vår framtid. // Den är både skrämmande och till slut på ett märkligt sätt hoppfull.

Intervju med Mohsin Hamid i SVT Nyheter:
– Överallt presenteras nostalgiska politiska visioner, och jag tror att dessa visioner är katastrofala. Det är viktigt att försöka formulera något hoppfullt och optimistiskt. Det är författarnas och konstnärernas uppgift att drömma om framtiden, så att vi inte bara blickar bakåt.

Ur recension i Svenska Dagbladet:
Men ”Exit Väst” är också en vacker kärleksroman. Kanske är det också så att kärleken står för en utopisk kraft i romanen, något som håller människorna samman trots alla umbäranden. Då har det ingen större betydelse att de två skiljer sig i fråga om sin andlighet. När de älskar eller delar en joint håller de helvetet på avstånd. Att de blir främmande för varandra när Saeed söker sig till Black Muslims i Kalifornien understryker snarast kärlekens roll.

Arkiverad under: Bokrecension, Recension Taggad som: Bok, Bokrecension, Mohsin Hamid, Recension

Bokrecension: Medaljonger av Zofia Nałkowska – Människor gav andra människor detta öde

1 december, 2017 by Redaktionen

Medaljonger
Författare: Zofia Nałkowska
Utgiven: 2017-11
ISBN: 9789198410747
Förlag: Bokförlaget Faethon

 

Om de slog mig? Naturligtvis. I Majdanek var det en SS-kvinna, Brygida, som slog mig. Varför? – För att hon ville det. Det fanns inget annat skäl.

Zofia Nałkowska föddes 1884 i Warszawa och hoppar vi raskt framåt i tiden kom hon 1945, inte långt efter krigsslutet, att ingå i den kommission som bildats för att utreda Tysklands brott i Polen. Zofia var då 61 år. Emi-Simone Zawalls efterord är matnyttigt och ger en inblick i hennes liv. Bland annat står där att läsa om hennes engagemang i denna kommission och att det måste kommit fullt naturligt att hon valdes in. Zofia som under livet kommit att bygga en diger meritlista innehållande ordföranderoller, utmärkelser och inte minst en omfattande bibliografi, hade vid tidpunkten en status som den polska litteraturens ”grande madame”.

På en av de inledande sidorna där citat och dedikationer brukar finnas, står just orden Människor gav andra människor detta öde. Det här är en insikt som kan vidgas långt bortanför ondskan som var inneboende i Förintelsen. Jag tänker på det ekelundska begreppet krypare-rytare och även om ordvalen låter milt i sammanhanget säger det något om den mänskliga gemenskapen och de inbördes förhållandena människor emellan. ”En krypare — för alla som äro öfver; en rytare — mot alla som äro under.” (litteraturbanken.se)

Ordparet, en möjlig utgångspunkt i försöket att förstå ondskan som fenomen, sträcker sig också bortom dessa gaskammare, nackskott och massgravar, alltså vad vi förknippar med nazismen. Det finns stor lärdom att dra ur denna slakt av människor och även om det redan understrukits många gånger så tål det att upprepas: Det har hänt, händer och kan och kommer väl sorgligt nog att hända igen. Zofia menar att Förintelsen kan ses som två parallella verkligheter. Dels den rationella, systematiserade och mekaniska slakten och dels de godtyckliga morden utförda av enskilda människor av ingen annan anledning än att de ”ville det”.

Judar har genomgående i historien varit förföljda av alla tänk- och otänkbara anledningar. Detta är ingalunda något förpassat till just historien. Den viktigaste erfarenheten att dra ur judeförföljelsen och förintandet, tänker jag emellertid är att otaliga andra människor och grupper av människor också slaktas av inga andra anledningar än att de fötts. Det handlar inte om att jämföra folkmord eller etniska rensningar, långt ifrån. För mig är det snarare att hålla vid liv en medvetenhet att liknande bestialiteter återkommer i olika former och med olika förevändningar.

Medaljonger tillkom inte långt efter blodbadet och krigets formella slut. Det är ingen utblick uppifrån ett elfenbenstorn, men i många aspekter är den ändå sällsynt klarsynt och insiktsfull. Den utgörs av små korta inblickar i det fasansfulla. I bakgrunden skymtar just det planerade, vi läser om

en kista med människohud som vikts i tunna lager, renskrapade och beredda. På hyllan stod glasburkar med kaustiksoda, i väggen var ett kokkärl fullt av murbruk fastmonterat och bredvid en stor spis där man kunde bränna ben och andra rester.

I det avslutande kapitlet Auschwitz barn och vuxna ges en övergripande analys som är intressant och jag tänker mig att den i stora drag är riktig.

…systemets och lägrens syfte var tvåfalt. Det var både politiskt och ekonomiskt…Det politiska syftet var att utrymma vissa landområden för att ta invånarnas natur- och kulturvärden i besittning. Det ekonomiska syftet [var] att se till att denna plan inte vållade några…kostnader utan…blev en källa till intäkter…först genom det arbete fångarna utförde…och för det andra de förmögenheter de döda lämnade efter sig. Denna systematiskt genomförda plan var människors verk. Människor var dess offer och dess bödlar.

Mycket är emellertid återberättelser av enskilt lidande. Och det gör fruktansvärt ont att läsa och som vanligt skäms jag över att jag reagerar så starkt för en verklighet som inte är min. Jag behöver naturligtvis inte skämmas, men hur ofta skäms vi av rimliga anledningar?

Jag tror det var i högstadiet boken Om detta må ni berätta delades ut till eleverna. En bild, du har nog också sett den, där ett barn (man behöver inte säga judiskt) ligger utslaget på gatan medan folk kallhamrat passerar förbi har etsat sig fast. Vi hör barnets lilla hjärta som strax kommer sluta slå i det oskyldiga bröstet. Barnet dör ensamt, omgivet av människor, inte medmänniskor. Jag tänker på den bilden när jag läser om kvinnan som genom att bända upp brädor i godstågets golv i farten slängt sig ut ur tåget. Hon ligger nu skadad på banvallen och strax samlas en folkskara runtikring henne. Rädda för repressalier – antagligen dödsstraffet – gör de ingenting annat än betraktar hon som ligger likt ”ett djur som sårats under en jakt, ett skadskjutet djur som jägarna glömt att skjuta”. Människor kommer och går och det viskas tyst på avstånd. Att agera eller inte agera – och om, så hur?  Tåg visade sig inte vara enkla att undkomma.

Jag frågar mig själv om jag skulle ha kraft och mod att agera rätt och riktigt, det vill säga i linje med den moral som är sprungen ur den vämjelse jag känner. Omöjligt att veta på förhand.  Följdfrågan är nästan än mer relevant: Gör jag tillräckligt idag? Nej.

Glömska är en välsignelse men också en fara. Särskilt i kombination med vår bristande förmåga att ta in helhetsbilder, att vi inte förmår se rimliga samband och inte bara hastigt uppkomna provisoriska lösningar för att stilla vår oförståelse.

Verkligheten är uthärdlig bara om den inte måste uppfattas samtidigt eller i sin helhet. Den når oss i form av fragment av händelser…ekon av skott, rök i fjärran….

Det får vi aldrig glömma. I slutändan är det den enskilde som utför en handling. Nackskott och upphackade lik utförs aldrig av vilken ism det nu månde vara. Människor gav andra människor detta öde. Människor formar andras öden och det är ett historiskt och nutida faktum. Vi har alltid ett val, om än aldrig så begränsat. Det får inte bli en lärdom byggd på fragment, som blott är ekon av skott och rök i fjärran.

Arkiverad under: Bokrecension, Recension Taggad som: förintelsen, Nazityskland, Polsk författare, Tyskland

Bokrecension: I en skog av sumak av Klas Östergren – en bok jag inte vill ska ta slut

25 november, 2017 by Rosemari Södergren

I en skog av sumak
Författare: Klas Östergren
Utgiven: 2017-09
ISBN: 9789127151475
Förlag: Natur Kultur Allmänlitteratur

Klas Östergrens Augustpris-nominerade roman ”I en skog av sumak” är en sådan bok som är en njutning av läsa, den berör mig, den drar in mig i handlingen och jag är där – och jag vill inte att boken ska ta slut. Det är inte många romaner som har sådan inverkan på mig. Och som alla stora romaner kan den verka lättläst, enkelt skriven, men den har mycket outsagt, som finns under ytan. Det är i enkelheten mästaren finns.

Handlingen utspelar sig 1970 i Stockholm och vi får följa gymnasisten Kenneth som bor i ett område i Stockholm där människorna är trångbodda, fattiga och många har alkoholproblem. Från grannarna intill hörs bråk och skrik ofta när mannen och kvinnan blivit fulla. Skolan där Kenneth går har dåligt rykte, där finns många elever som inte anses ha någon särskilt ljus framtid.

Kenneths liv får en ny inriktning när det kommer en ny klasskamrat, Dan Schoultze, som inte är som de andra på skolan. Dan är kortklippt, redan i och med håret utmärker han sig i denna tid då alla pojkar ville se ut som rockstjärnor med långt hår. Dan Schoultze klädde sig inte heller som alla andra, iklädd rock skiljer han sig från alla andra som har jeans och jacka.

Den här nye bar ytterrock, mörka byxor med pressveck, vit skjorta under en cardigan. Han hade välputsade brogueskor med lädersulor. Det ljusbruna, lite lockiga håret var kortklippt. På det hela taget en vuxen stil som inte betecknade någon särskild tillhörighet, och därför inte heller något klart avståndstagande.

Det märkliga med Dan Schoultze är inte att han ser annorlunda ut och klär sig eget, han uppför sig inte som de övriga, verkar inte ens bry sig om sin omgivning. Han utstrålar en vuxenhet och det verkar som att han är nöjd med att vara den han är. Detta gör att han inte heller blir någon hack-kyckling som andra som inte följer flockens beteende brukade bli.

Den nya eleven får sin plats i klassrummet bredvid Kenneth och de två blir vänner. Kenneth är fylld av förundran och beundran för Dan, som bor ensam i en villa tillsammans med sin syster Hellen eftersom deras föräldrar bor och jobbar utomlands. Dan och Hellens pappa är amerikan och arbetar på något sätt inom den amerikanska armén och har med kriget i Vietnam att göra. När Kenneth så småningom får besöka Dan i villan lär han sakta också känna Dans syster. De tre tillbringar mycket tid tillsammans. Villan gränsar till en skog av Sumak, med blad som ser ut som marijuana. Det visar sig också att det växer marijuana i skuggan av sumakens blad.

Foto: Nadja Hallström

Klas Östergren är född 1955. Han var själv i gymnasieåldern kring 1970. Han fångar så mycket av tidsandan på pricken. Hur människor var klädda, musiken de lyssnade på, diskussionerna om Vietnamkriget och intresset för buddhismen, som fick näring av de buddhistiska munkar som brände sig i protest mot amerikanarnas krig i Vietnam. Omvärlden bultade på mitt i den svenska bräckliga idyllen. Jag känner igen känslan av hur det var att vara tonåring då. Det är som att Klas Östergren i romanen ”I en skog av sumak” har bjudit in mig på en tidsresa till min egen tonårstid.

Det är mästerligt. För även om det är en tidsepok som skildras är människor alltid människor – och den som växt upp som tonåring under en annan tid, under en tid med datorer, mobiltelefoner och sociala medier, kan ändå känna igen tonåringens känslor.

Klas Östergren har flyt i språket och berättelsen är både engagerande och spännande. Han blev invald i Svenska Akademien den 27 februari 2014 och han har varit nominerad till Augustpriset en gång tidigare, 2005 för romanen ”Gangsters”. Jag hoppas – och det är på tiden – att Klas Östergren nu får Augustpriset.

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension Taggad som: Augustpriset, Bokrecension: I en skog av sumak av Klas Östergren

Bokrecension: De kommer att drunkna i sina mödrars tårar av Johannes Anyuru – debattinlägg i romanform

22 november, 2017 by Rosemari Södergren

De kommer att drunkna i sina mödrars tårar
Författare:Johannes Anyuru
Utgiven: 2017-02
ISBN: 9789113073132
Förlag: Norstedts Förlag

Johannes Anyurus Augustprisnominerade roman ”De kommer att drunkna i sina mödrars tårar” är både en roman och ett debattinlägg i nutidens samhällsdebatt. Till formen är romanen en blandning av framtidsdystopi, science fiction och en redogörelse för Johannes Anyurus syn på samhället idag och den förföljelse han upplever att muslimer står inför. Det är en bok som jag inte kan skaka av mig, jag reagerar, tänker och börjar diskutera inom mig med författaren. Jag känner inte igen mig i hans beskrivning av Sverige och har svårt att tro på den framtidsutveckling han ser hotande framför sig, att muslimer kommer att låsas in i övergivna barackliknande områden och få svälta där och till och med bli försöksdjur och avlivas.

Handlingen kretsar kring en ung kvinna, för tillfället kallad Nour, som tillsammans med två unga män, Amin och Hamad, också de med muslimskt ursprung, svär trohet till terrorstaten Daesh och utför ett terrorangrepp i en bokhandel då en konstnär ska framträda. Konstnären har gjort teckningar som driver med islams profet. Den enda av terroristerna som överlever angreppet är den unga kvinnan.

Två år senare besöker en författare kvinnan på en rättspsykiatrisk klinik. Hon har läst hans böcker och ger honom en bunt papper, där hon har skrivit ner en sällsam berättelse. Hon menar att hon kommer från framtiden.

Foto: Khim Efraimsson
I Johannes Anyurus framtidsvision beskriver han ett skräckinjagande Sverige där muslimer tvingas skriva under ett samhällskontrakt där de går med på att alla människor har lika värde, även kvinnor ska ha samma rättigheter som män och samtidigt har högerextremister fritt fram att misshandla muslimer och andra avvikare. Muslimer som inte skriver under medborgar

Jag har väldigt svårt att se att det skulle gå så långt. Vi lever i en tid med många konflikter som bubblar under ytan. Samhället är på många sätt sekulariserat. Våra svenska lagar stiftas inte längre efter någon religions påbud och vi har religionsfrihet. Visserligen är vårt arbetsår indelat efter den kristna kalendern, men det har mer med praktisk nytta att göra än att staten skulle vara kristet styrd. Vi lever i värderelativismens tidevarv. Vi har rätt att tänka fritt och att yttra oss fritt. Vi har demokrati och alla har rösträtt och en röst var. Jämställdhet mellan könen ska råda, öven om det inte gör det i praktiken till hundra procent.

Värderelativism: vi har rätt att ha olika värderingar. Där blir det krockar ibland. Det öppna samhället innebär att det också är öppet för de som vill nedmontera öppenheten. Det finns grupper som inte vill ha demokrati. Det finns nazistiska grupper som öppet står för att de vill nedmontera det demokratiska samhället och att de vill bruka våld mot oliktänkande. Precis som våldsbejakande islamister. Dessa grupper står egentligen sida vid sida mot det öppna demokratiska samhället. Jag har därför extremt svårt att tro på en framtidsvision där de högerextrema skulle få inflytande på bekostnad av islamister.

En värdegrund som vårt öppna samhälle också vilar på, idag, är allas lika värde och att det också gäller könen. Kvinnor har samma rättigheter och skyldigheter som män. Det har inte alltid varit så. Men nu är det så. Men det finns grupper i vårt samhälle idag där kvinnor inte har samma värde som män. Det handlar inte bara om muslimer utan också om en del kristna och judiska grupper, där kvinnor till exempel inte får be till gud i samma rum som män eller kvinnor måste bära viss klädsel som inte män behöver. Samtidigt finns en stark utveckling i vårt samhälle där vi accepterar människors rätt att ha vilken sexuell läggning de vill (så länge det inte handlar om pedofili) – och människors rätt att klä sig som de vill. Om en pojke vill bära kläder som traditionellt varit kvinnoklädsel, som klänningar till exempel, då har de den rätten att göra det. Om flickor vill ha byxor och klättra i träd är det okey. Det blir krockar mellan muslimska och judiska regler som gör skillnad på flickor och pojkar och de nu rådande tillåtande inställningarna att klä sig utan några regler. Jag har dock väldigt svårt att se att det skulle gå så långt att samhället skulle låsa in de grupper som inte vill gå med att kvinnor och män ska få klä sig som de vill.

Johannes Anyuru, född 1979, debuterade 2003 med den hyllade diktsamlingen ”Det är bara gudarna som är nya och han är en av våra mest lovande unga författare. Han fick sitt internationella genombrott med ”En storm kom från paradiset”, som hittills översatts till franska, tyska, engelska, norska, danska, finska och holländska.

Att han är poet märks i hur mästerligt han hanterar språket. Han målar med språket, med dess rytm och han skapar nya ord. Karaktärerna blir oerhört levande genom att han fånga in deras personlighet och livssituation i språket. Jag blev rätt förvånad när ett sådant förnämt förlag som Norstedts inte korrigerade de ställen där det är grammatiska fel, där ordet mig används på fel ställen.

”De kommer att drunkna i sina mödrars tårar” är Johannes Anyurus tredje Augustpris-nominering.
Här är några av hans många priset och utmärkelser:

Guldprinsen 2003
Nominerad till Augustpriset 2009 (för Städerna inuti Hall)
Stig Sjödinpriset 2011
Nominerad till Augustpriset 2012 (för En storm kom från paradiset)
SvDs litteraturpris 2012
Nominerad till Nordiska rådets litteraturpris 2012 (för En storm kom från paradiset)
Nominerad till Sveriges Radios Romanpris 2013 (för En storm kom från paradiset)
Ivar Lo-Johanssons personliga pris 2012
Aftonbladets litteraturpris 2012
Samfundet De Nios vinterpris 2014

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst Taggad som: Augustpriset, Bokrecension, Johannes Anyuru

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 55
  • Sida 56
  • Sida 57
  • Sida 58
  • Sida 59
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 203
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

SVT öppnar Roxettes arkiv med en ny … Läs mer om Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

U2 - Carnaval De Luz - Betyg 4 … Läs mer om Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Lilla Amélie eller tecknet för … Läs mer om Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Teaterkritik: God jul – Underbart rolig och träffsäker

God jul Av Jonas Karlsson Dramatisering … Läs mer om Teaterkritik: God jul – Underbart rolig och träffsäker

Uppseendeväckande fullödig produktion – Den fule

Den Fule utan titel 5 Inspelad … Läs mer om Uppseendeväckande fullödig produktion – Den fule

Filmrecension: A Talent For Murder – känns ofärdig och som ett måttligt genomtänkt experiment

A Talent For Murder Betyg 2 Svensk … Läs mer om Filmrecension: A Talent For Murder – känns ofärdig och som ett måttligt genomtänkt experiment

Filmrecension: Sheep In The Box

Sheep in the box Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Sheep In The Box

Filmrecension: How to Rob a Bank – Robin Hood i en brutal samtid

How to Rob a Bank Betyg 3 Svensk … Läs mer om Filmrecension: How to Rob a Bank – Robin Hood i en brutal samtid

Recension: Really Good Time på Hus 7 – ett namn som faktiskt håller vad det lovar

Betyg 5 (5) Det är inte direkt enkelt … Läs mer om Recension: Really Good Time på Hus 7 – ett namn som faktiskt håller vad det lovar

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in