Bokrecension: De kommer att drunkna i sina mödrars tårar av Johannes Anyuru – debattinlägg i romanform

De kommer att drunkna i sina mödrars tårar
Författare:Johannes Anyuru
Utgiven: 2017-02
ISBN: 9789113073132
Förlag: Norstedts Förlag

Johannes Anyurus Augustprisnominerade roman “De kommer att drunkna i sina mödrars tårar” är både en roman och ett debattinlägg i nutidens samhällsdebatt. Till formen är romanen en blandning av framtidsdystopi, science fiction och en redogörelse för Johannes Anyurus syn på samhället idag och den förföljelse han upplever att muslimer står inför. Det är en bok som jag inte kan skaka av mig, jag reagerar, tänker och börjar diskutera inom mig med författaren. Jag känner inte igen mig i hans beskrivning av Sverige och har svårt att tro på den framtidsutveckling han ser hotande framför sig, att muslimer kommer att låsas in i övergivna barackliknande områden och få svälta där och till och med bli försöksdjur och avlivas.

Handlingen kretsar kring en ung kvinna, för tillfället kallad Nour, som tillsammans med två unga män, Amin och Hamad, också de med muslimskt ursprung, svär trohet till terrorstaten Daesh och utför ett terrorangrepp i en bokhandel då en konstnär ska framträda. Konstnären har gjort teckningar som driver med islams profet. Den enda av terroristerna som överlever angreppet är den unga kvinnan.

Två år senare besöker en författare kvinnan på en rättspsykiatrisk klinik. Hon har läst hans böcker och ger honom en bunt papper, där hon har skrivit ner en sällsam berättelse. Hon menar att hon kommer från framtiden.

I Johannes Anyurus framtidsvision beskriver han ett skräckinjagande Sverige där muslimer tvingas skriva under ett samhällskontrakt där de går med på att alla människor har lika värde, även kvinnor ska ha samma rättigheter som män och samtidigt har högerextremister fritt fram att misshandla muslimer och andra avvikare. Muslimer som inte skriver under medborgar

Jag har väldigt svårt att se att det skulle gå så långt. Vi lever i en tid med många konflikter som bubblar under ytan. Samhället är på många sätt sekulariserat. Våra svenska lagar stiftas inte längre efter någon religions påbud och vi har religionsfrihet. Visserligen är vårt arbetsår indelat efter den kristna kalendern, men det har mer med praktisk nytta att göra än att staten skulle vara kristet styrd. Vi lever i värderelativismens tidevarv. Vi har rätt att tänka fritt och att yttra oss fritt. Vi har demokrati och alla har rösträtt och en röst var. Jämställdhet mellan könen ska råda, öven om det inte gör det i praktiken till hundra procent.

Värderelativism: vi har rätt att ha olika värderingar. Där blir det krockar ibland. Det öppna samhället innebär att det också är öppet för de som vill nedmontera öppenheten. Det finns grupper som inte vill ha demokrati. Det finns nazistiska grupper som öppet står för att de vill nedmontera det demokratiska samhället och att de vill bruka våld mot oliktänkande. Precis som våldsbejakande islamister. Dessa grupper står egentligen sida vid sida mot det öppna demokratiska samhället. Jag har därför extremt svårt att tro på en framtidsvision där de högerextrema skulle få inflytande på bekostnad av islamister.

En värdegrund som vårt öppna samhälle också vilar på, idag, är allas lika värde och att det också gäller könen. Kvinnor har samma rättigheter och skyldigheter som män. Det har inte alltid varit så. Men nu är det så. Men det finns grupper i vårt samhälle idag där kvinnor inte har samma värde som män. Det handlar inte bara om muslimer utan också om en del kristna och judiska grupper, där kvinnor till exempel inte får be till gud i samma rum som män eller kvinnor måste bära viss klädsel som inte män behöver. Samtidigt finns en stark utveckling i vårt samhälle där vi accepterar människors rätt att ha vilken sexuell läggning de vill (så länge det inte handlar om pedofili) – och människors rätt att klä sig som de vill. Om en pojke vill bära kläder som traditionellt varit kvinnoklädsel, som klänningar till exempel, då har de den rätten att göra det. Om flickor vill ha byxor och klättra i träd är det okey. Det blir krockar mellan muslimska och judiska regler som gör skillnad på flickor och pojkar och de nu rådande tillåtande inställningarna att klä sig utan några regler. Jag har dock väldigt svårt att se att det skulle gå så långt att samhället skulle låsa in de grupper som inte vill gå med att kvinnor och män ska få klä sig som de vill.

Johannes Anyuru, född 1979, debuterade 2003 med den hyllade diktsamlingen “Det är bara gudarna som är nya och han är en av våra mest lovande unga författare. Han fick sitt internationella genombrott med “En storm kom från paradiset”, som hittills översatts till franska, tyska, engelska, norska, danska, finska och holländska.

Att han är poet märks i hur mästerligt han hanterar språket. Han målar med språket, med dess rytm och han skapar nya ord. Karaktärerna blir oerhört levande genom att han fånga in deras personlighet och livssituation i språket. Jag blev rätt förvånad när ett sådant förnämt förlag som Norstedts inte korrigerade de ställen där det är grammatiska fel, där ordet mig används på fel ställen.

“De kommer att drunkna i sina mödrars tårar” är Johannes Anyurus tredje Augustpris-nominering.
Här är några av hans många priset och utmärkelser:

Guldprinsen 2003
Nominerad till Augustpriset 2009 (för Städerna inuti Hall)
Stig Sjödinpriset 2011
Nominerad till Augustpriset 2012 (för En storm kom från paradiset)
SvDs litteraturpris 2012
Nominerad till Nordiska rådets litteraturpris 2012 (för En storm kom från paradiset)
Nominerad till Sveriges Radios Romanpris 2013 (för En storm kom från paradiset)
Ivar Lo-Johanssons personliga pris 2012
Aftonbladets litteraturpris 2012
Samfundet De Nios vinterpris 2014