• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Bokrecension

Jo Nesbøs nya deckare ”Gengångare”: mörkare, dystrare, svartare

28 januari, 2012 by Rosemari Södergren

Gengångare
Författare: Jo Nesbø
Förlag: Piratförlaget
ISBN10: 9164203808
ISBN13: 9789164203809
Släpps i Sverige: 25 januari 2012

Den hårde polismannen Harry Hole är tillbaka. Gengångare är Jo Nesbøs åttonde bok i serien med Harry Hole.
Ja det är den åttonde boken och ändå känns det inte som att det gått slentrian i att berätta om honom.
Verkligen inte. Det är en spännande historia, med action och överraskande vändningar. För älskare av Harry Hole är det en högtidsstund att få sätta händerna på boken och börja läsa. Men jag som egentligen inte är något stor fan av Harry Hole-böckerna fångas ändå in av berättelsen. Jag känner till och med sorg i magen med tanke på de hemska öden som skildras. Den åttonde boken om Harry Hole är nog den mörkaste och dystraste då den skildrar knarkträsket och olika människor som dras in i beroende och det skildras på ett trovärdigt sätt.

Harry Hole återvänder från Hongkong där han försörjt sig som en slags vakt. Han är inte längre polis till yrket och har ett stort ärr på ena sidan av ansiktet och ena fingret är borta och ersatt av ett fingar i titan. Anledningen till att han kommer tillbaka till Oslo är att Oleg, sonen till Harrys stora kärlek Rakel gripits, misstänkt för mord på en ung knarklangare. Oleg är också fast i heroinmissbruk.

En av bokens stora styrkor är hur Jo Nesbø skildrar olika människors väg in i svårt missbruk. Han berättar om olika öden, människor med olika bakgrund. Myten att det bara är ungdomar som kommer från trasig hem och dåliga sociala miljöer som fastnar i drogmissbruk är just bara en myt. En person kan komma från en trygg, bra bakgrund med bra familj och föräldrar som verkligen bryr sig, och ändå kan han eller hon fastna i drogmissbruk. Jo Nesbø skildrar också hur droger som heroin oundvikligen driver missbrukarna utanför samhället. För missbrukaren är drogen en större kärlek än någon annan kärlek, viktigare än sex, mat och viktigare än någon annan människa.

Oleg, som vuxit upp med Harry, är som en son för Harry. Harry kommer hem till Oslo för att granska alla bevis mot Oleg, för Harry misstänker att Oleg inte är mördaren.

På Oslos gator har droghandeln förändrats rejält sedan Harry Hole arbetade som polis. Bara två stora droghandlare finns kvar, resten har försvunnit. En ny drog, fiolin, har dykt upp. Den är en slags syntetiskt framtagen heroinkopia, fast önnu starkare. Harry inser efter ett tag att Oleg och den mördare unge knarklangaren Gusto kan ha varit ett hot mot narkotikakungen. De vet för mycket. Harry upptäcker också att den stora knarkkungen måste ha bulvaner långt upp i polishusets hierarkier. Kampen för att rentvå Oleg blir ännu farligare. Människor som kan förlora makt och sociala ställningar kan vara livsfarliga.

Jo Nesbøs nya deckare ”Gengångare” är mörkare, dystrare och svartare än hans tidigare och det är sorgligt att inse att det helvete som många svåra missbrukare lever i är just så vidrigt som det skildras.
”Gengångare” har en del spektakulära våldsbeskrivningar, som i alla Harry Hole-böcker, men det är mindre av detta än det brukar – och det är ett skäl till att jag tycker det här är en av de bästa i serien.

Recension i Göteborgsposten:

Gengångare är dystrare än föregångarna, men innehåller också lakonisk humor, associationer till gamla filmrepliker, populärkulturella referenser, på kornet-miljöbeskrivningar, utanför turiststråken.
Detta är en krimi utan några som helst döda punkter, slugt konstruerad och stadigt spännande. Och det finns tidigt anledning att fråga sig om Hole kommer att överleva (han kommer hur som helst inte att dö av hög ålder, sa Nesbø i en tv-intervju för några veckor sedan)?

Du har väl inte missat vår intervju med Jo Nesbø?

Piratförlaget berättar om boken:

Harry Hole lämnar Hongkong och återvänder till Oslo med ett enda ärende: att undersöka ett i praktiken uppklarat mord i narkotikamiljö eftersom han vägrar tro att polisen gripit rätt person. Han får snart träffa den misstänkte mördaren. En pojke på arton år som han inte har sett på länge och knappt känner igen – Oleg, sonen till Harrys stora kärlek Rakel.

I Oslo har polisen samordnat en stor insats mot narkotikaförsäljningen på gatorna och lyckats minska heroinet kraftigt. Men i dess ställe har fiolin dykt upp, en drog som ger färre dödsfall men är desto mer beroendeframkallande.

Det som från början såg ut som ett vanligt drogrelaterat mord växer till en omfattning som Harry inte kunnat förutse. Ett välorganiserat, våldsamt och väldigt farligt nätverk styr Oslo med järnhand. Ingen vill komma i deras väg och ingen vill avslöja något om dem eftersom det sker med livet som insats.

Men alla spår pekar i en riktning – mot mycket högt uppsatta personer i staden.

Jo Nesbøs hemsida.

Läs även andra bloggares åsikter om Jo Nesbø, Gengångare, bokblogg narkotika, heroin

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension Taggad som: bokblogg narkotika, Gengångare, heroin, Jo Nesbø

Hisham Matars Analys av ett försvinnande – vacker roman med verklighetsanknytning

26 januari, 2012 by Redaktionen

Titel: Analys av ett försvinnande
Författare: Hisham Matar
Översättare: Lena Torndahl
Förlag: Bokförlaget Forum
Utkommer: 25 januari 2012
ISBN10: 9137135864
ISBN13: 9789137135861

När Nuri är 14 år försvinner hans far spårlöst. Analys av ett försvinnande beskriver Nuris liv före, efter och i ljuset av denna händelse. I romanens början bor Nuri i Kairo tillsammans fadern, som är politisk dissident och lever i exil från sitt arabiska hemland. Fyra år tidigare dog modern och Nuri minns hennes vemodiga person med stor saknad. På semesterhotellet Magda Marina träffar Nuri och pappa Kamal Mona – en kvinna som ligger mitt emellan dem i ålder och som de båda blir förälskade i.

Romanen kretsar kring Nuris förhållande till fadern och till Mona. Kamal och Mona gifter sig, vilket gör Nuri både glad och svartsjuk. Det triangeldrama som börjar utveckla sig bidrar till att paret bestämmer sig för att skicka Nuri till en internatskola i England. Det är på det första efterlängtade jullovet, när Nuri och Mona väntar på Kamal på ett hotell i Montreux, som de nås av beskedet om att han kidnappats.

Det visar sig att Nuri inte vet speciellt mycket om sin far. Inte heller som läsare får man speciellt mycket information om fadern, Mona eller Nuris mor. I stället ser vi med unga Nuris ögon på omvärlden. Vissa hemligheter uppdagas under läsningen, men bara sådana som också Nuri får reda på.

Analys av ett försvinnande har klart självbiografiska drag. Hisham Matars egen far var också politisk motståndare till Khadaffi och blev kidnappad, men inte förrän sonen var 20 år. Liksom Nuri bodde Hisham under delar av sin uppväxt i Kairo och studerade i London. Mona verkar dock vara en fiktiv person.

Romanen bärs upp av ett vackert språk. Hisham Matar skriver på sitt andraspråk, engelska, som sedan är översatt, så det är beundransvärt att det flyter så naturligt. Berättelsen är intressant både på ett psykologiskt plan och som en utblick i världen som aktualiseras av den arabiska våren.  Analys av ett försvinnande beskriver en väldigt personlig upplevelse och ger en annan bild av livet i arabländerna än den medierna visar av gatustrider och hat mellan grupper.

Läs mer i  Svenska Dagbladets recension.

Läs även andra bloggares åsikter om Hisham Matar, bokrecension

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension Taggad som: barndomsskildring, Hisham Matar, Libyen

Handlingen av Sara Mannheimer – lättläst och svårläst, talar till flera sinnen

25 januari, 2012 by Rosemari Södergren

Titel: Handlingen
Författare: Sara Mannheimer
Förlag: Wahlström & Widstrand
ISBN10: 9146221107
ISBN13: 9789146221104

Sara Mannheimer debuterade som författare 2008 med ”Reglerna” som lovordades av kritiker och hon fick bland annat Borås Tidnings debutpris, med motiveringen: För en skärvigt och nervigt sårbar roman som rör sig med lätthet och humor på den glasvassa eggen mellan frihet och ångest.

”Handlingen” är hennes andra roman.

Handlingen i ”Handlingen” är en kvinna som bor i ett hem och har ett bibliotek och en man hon bor tillsammans med. Hon vill läsa böcker, hon känner ett slags tvång att göra det, hon är från medelklass och hennes föräldrar är duktiga på att läsa och ha synpunkter på att läsa. Hon vill vara beläst, vill behärska språket och litteraturen. Hon går in i sitt bibliotek och där är så många bokryggar att välja mellan. Hon väljer den tunnaste, som dock inte är den lättaste att börja med: Litteraturens nollpunkt av Roland Barthes, en essä från 1960-talet om språkets formspråk. Det är nästan helt fel bok att börja med, den är tung, kanske föråldrad, krånglig. Berättarjaget är dock envis och ska igenom essän.

Det är emellanåt en lustig, ironiskt betraktelse över språk, litteratur och bildning. Berättarjagets sambo Máram är en besserwisser och förklarar ett den är gammal och föreslår andra böcker att börja med. Máram anser sig beläst och det finns en rolig drift med dessa belästa människor, som ett sidospår.

Men den yttre handlingen är bara en liten del i denna roman som går på flera djup. Den utforskar förhållandet mellan litteratur och verklighet på ett fängslande sätt.

Sara Mannheimer har ett fascinerade poetiskt språk, delvis surrealistiskt. Första tredjedelen av boken är allt som skildras ur berättarens ögon väldigt diffust, abstrakt. Jag är fascinerad av prosa med poetiskt anslag, men jag att det blev för mycket: språket stod i vägen för berättelsen. Det var för mycket poesi, eller så var det helt enkelt så att de bilder och metaforer som författaren använder inte talar till mitt inre. Men jag är en envis typ och fortsatte att läsa och då börjar verkligheten komma in lite mer i berättelsen och då faller allt på plats. Det poetiska suggestiva språket har förstärkt den bild som träder fram.

”Handlingen” av Sara Mannheimer är en ganska liten bok, i väldigt behändigt snyggt format, strax under en halv A4 i storlek, lätt att ha med sig. Jag kommer att läsa den en gång till för att nu njuta ännu mer av själva språket, av sättet att berätta.

Fabian Kastner på Svenska Dagbladet gillar romanen men är lite kritisk till den sista tredjedelen:
I stället växlar Mannheimer spår och styr in berättelsen i en drömsk moderskapsfantasi, som jag inte riktigt får att gå ihop med huvudspåret. ”Reglerna” hade samma problem, en lite ostyrig upplösning. Likväl. En underhållande obildningsroman är det.

För mig symboliserar den sista tredjedelen och berättelsen kring det förlorade moderskapet samtidigt en författares relation till sina projekt. Berättarjaget skriver ju en berättelse om Sophia samtidigt. Moderskapet blir en metafor för att skriva, att författa, samtidigt som det blir en bro mellan litteratur och verklighet.

Ingrid Elam skriver om ”Handlingen” i DN:
Om Reglerna kunde beskrivas som en utvecklingsroman om en kvinnas sökande efter mening och frihet, är Handlingen en bildningsroman om en kvinnas kamp för att vidga sitt språk och därmed sin värld. Hon har länge skapat med händerna, nu vill hon skapa med ord. I sitt språk blandar hon högstämdhet med vardag, lärd terminologi med klichéer och, framför allt, ironi med den mest klarögda naivitet. Jag drabbas ständigt av munterhet när jag läser denna djupt allvarliga bok, berättaren hamnar i svåra situationer som alltid har en komisk sida.

I all sin enkelhet är ”Handlingen” både en lättläst och svårläst bok, den talar till mer än själva hjärnan eftersom Sara Mannheimer leker så fantastisk med språk och dess rytm, leker och målar. Den är lätt att läsa men samtidigt förmedlar den så många bilder att den tar tid att smälta och flera delar måste jag läsa om flera gånger för att de ta form.

Sara Mannheimer är nominerad till Sveriges Radios Romanpris för sin bok Handlingen. Vinnaren utses av en lyssnarjury under våren 2012.

Fler recensioner av ”Handlingen”:
Expressen, Göteborgsposten, Aftonbladet och Kulturnytt.

Läs även andra bloggares åsikter om Sara Mannheimer, litteratur, bok, poesi, romanpris

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension Taggad som: Bok, Poesi, romanpris, Sara Mannheimer

Bara du finns av Jenny Holmberg – en roman om kärlek och mörker

22 januari, 2012 by Redaktionen

Titel: Bara du finns
Författare: Jenny Holmberg
Förlag: Massolit förlag
Utgiven: 201201
ISBN: 978-91-86649-32-6

Bara du finns kretsar kring några människoöden, som till en början inte verkar ha något samband.
Den unga högstadieläraren Anna har flyttat runt i Sverige med sin 10-åriga son Benjamin för att fly undan sina mörka minnen. Nu kommer hem till uppväxtorten och har bestämt sig för att det är här hon vill bo.

På högstadieskolan där hon börjar jobba träffar hon Nike, en 16-åring med svarta ögon och ett inre ljus. Också han är redan skadad av händelser i sin uppväxt med en alkoholiserad mor. Oundvikligen hänger Anna också samman med jämnårige Olle, som flytt från skuld och skam till London. Där försöker han skapa ett normalt liv tillsammans med den engelska flickvännen Evelyn.

Människorna i Jenny Holmbergs bok sjuder av liv och kommer väldigt nära. Med hjälp av korta kapitel och att hoppa mellan de olika huvudpersonerna hålls intresset för de olika historierna hela tiden uppe. Vi får lära känna ett flertal personer som har både mörker och kärlek inom sig. Boken handlar till stor del om mänskliga relationer – om relationer mellan gifta par, föräldrar och barn, om familjehemligheter som bygger skuldmurar och gnager sönder tilliten, om sår som finns kvar och styr hur livet tar form.

Det handlar också om att göra sig fri från destruktiva minnen, om gudstro och –tvivel och om kärlek som läker sår. Jenny Holmberg är, förutom att hon är journalist och författare, även teolog och prästkandidat i Strängnäs stift. Det märks att hon funderat på sådana här frågor. Även om Bara du finns är en sorglig bok så är det samtidigt fylld av hopp och ett milt ljus. Det gör att det känns bra när jag lägger boken ifrån mig, trots att slutet inte är enbart lyckligt.

Läs även andra bloggares åsikter om Jenny Holmberg, Bara du finns, bokrecension

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension Taggad som: Bokrecension, Jenny Holmberg, roman

Mille Markovic: biografin – uppskruvade förväntningar infrias inte

20 januari, 2012 by Rosemari Södergren

Mille Markovic: biografin
Författare: Deanne Rauscher och Beata Hansson
Förlag: Vertigo
ISBN 978-91-85000-97-5

Jag hade en hel del förväntningar på Mille Markovic: biografin. Gangstern Mille Markovic är den man som satt det svenska kungahuset i gungning. När Mille Markovic drev klubbverksamhet var kungen och hans vänner gäster i hans lokaler. De hyrde rum och enligt Mille Markovic förekom det många lättklädda unga kvinnor som utnyttjades och där fanns också knark. Mille har i svenska medier hävdat att han har bilder på den svenske kungen tillsammans med mycket lättklädda damer.
Det har skrivits en hel del om detta, framför allt i kvällstidningar. Finns bilderna verkligen? Enligt kvällstidningar ska vänner till kungen försökt att köpa bilderna och försökt köpa Markovic´ tystnad.

När hans biografi nu släppts är många nyfikna, ska vi äntligen få se någon av dessa bilder, ska vi få höra något som vi kan tro är sanning?

Nej, det får vi inte. En liten suddig bild är allt vi får se och det är omöjligt att se vad den bilden föreställer.

Mille Markovic har dömts för flera olika brott, från bokföringsbrott till narkotikabrott, misshandel och hot med mera. Han kan kategoriseras som livsstilskriminell och har valt att leva ett liv i kriminalitet. Fast när han talar om sig själv i biografin pratar han om att han utrotar ondskan. När han misshandlar människor så de nästan dör är det för att de är onda, menar han. Ljuger han för sig själv? Tror han själv på det?

Varför ger några journalister och ett bokförlag en sådan grov brottsling en chans att göra sig hörd? Varför ger de utrymme för hans sjuka resonemang? Det kan finnas ett intresse för sådant. Genom att höra hans berättelse, om hans liv, kan vi förstå mer om vad som sker, vad som händer när unga män väljer ett liv i kriminalitet.  Kanske kan vi förebygga andras livskatastrofer genom kunskap om de mekanismer som för en ung man ut på brottets livsstig.

Nu tycker jag inte att biografin lyckas med det här heller. Delvis, eftersom den återkommer till Mille Markovic stora livstragedi. Hans mamma dog när han var liten. Mille Markovics första minne är när hans mor hittades död, hängande från körsbärsträdet i den lilla serbiska byn där han växte upp. Ingen vet om hon begick självmord eller mördades, utom möjligen den person som i så fall mördat henne. Detta har Mille Markovic burit med sig hela sitt liv, det har fyllt honom med hat mot pappan. Mille misstänker ofta sin pappa för att ha mördat hans mamma.

Det intressanta är inte att hans liv startade med en sådan katastrof. Nästan alla människor upplever någon gång i livet en katastrof som vänder upp och ned på allt i livet. Frågan är bara på vilket sätt vi går vidare och tar oss ur sorg och ilska, hur vi lever vidare efter katastrofen. Om vi inte kommer igenom det på ett bra sätt kan vi klamra oss fast vid katastrofen hela vårt liv och skylla allt dumt vi gör på det.

Något samhället och dess makthavare har något att lära av är Milles kraschade skolutbildning. Vid mitten av 1960-talet flyttade han med sin far till Sverige. Han bodde omväxlande i Sverige och i Serbien under sin uppväxt och fick aldrig någon riktig skolutbildning, han hängde varken med i svenska eller serbiska skolan. Där skapades hans känsla av utanförskap, tror jag.

Milles liv ser på pappret ut att ha samma bakgrund som många som lever sina liv i kriminalitet: slagen av pappan och med ständiga konflikter och fosterhemsplaceringar. Efter en karriär som boxare upptäckte han att det var både roligare och mer lukrativt att driva svartklubbar och strippställen.

Journalisterna Beata Hansson och Deanne Rauscher har intervjuat Mille och ett stort antal av hans familjemedlemmar, vänner och några få av hans fiender. Det är också där bokens svagheter är som tydligast. Det är ingen av alla som råkat illa ut, som blivit svårt misshandlade av honom som får berätta. Jag tycker också att kaptilen om de före detta fruarna blir lite tjafsiga och tjatiga.

Jag är förvånad över att bokförlaget Vertigo släpper igenom och publicerar biografin i det skick den är. Den är väldigt slarvigt skriven och slarvigt korrläst. Många avstavningar är så slarvigt gjorda att jag misstänker att ingen redaktör korrläst alls. Språket skulle må gott av att skrivas om. Det är OK att först skriva ner allt, men sedan måste det förbättras, stramas åt och bli stilistiskt bättre,  annars är det ingen vits att göra en bok av det.

De delar av boken som jag tyckte var mest intressant var när de två äldsta barnen intervjuas. Hur är det att som barn växa upp med en pappa som har vapen hemma och som blir hämtad av polisstyrkor? Hur är det att som litet barn besöka sin pappa i ett fängelse?

Om jag vore bokförlagsredaktör hade jag bett de två journalisterna att fokusera mer på vad barnen har att berätta och så skulle jag se till att den skrevs om med bättre språk.

Aftonbladet skriver:

Bristen på nyheter uppvägs inte av porträttets blygsamma litterära kvaliteter. På torftig bruksprosa tecknas Markovic som en mafiosokliché: nyckfull, paranoid och storslagen i hat och kärlek. När han bjuder, bjuder han stort. När han straffar, straffar han grymt. Vid högtidliga tillfällen pyntar han sig med tunga serbiska smycken. Han pratar varmt om familjen och hur viktigt det är med lojalitet.
Biografin bygger mest på samtal med honom själv, och intervjuer med vänner och familj. Beroendet av en enda huvudkälla är naturligt för en biografi, men inte oproblematiskt. Dels för att Markovic verkar vara en storskrävlare, men också för att bilden självklart skulle bli en annan om man intervjuat bredare, bland hans fiender och offer.

Läs även andra bloggares åsikter om Mille Markovic, biografi, bokrecension, brott, kriminalitet

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension Taggad som: Biografi, Bokrecension, brott, Kriminalitet, Mille Markovic

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 169
  • Sida 170
  • Sida 171
  • Sida 172
  • Sida 173
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 203
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

SVT öppnar Roxettes arkiv med en ny … Läs mer om Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

U2 - Carnaval De Luz - Betyg 4 … Läs mer om Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Lilla Amélie eller tecknet för … Läs mer om Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Teaterkritik: God jul – Underbart rolig och träffsäker

God jul Av Jonas Karlsson Dramatisering … Läs mer om Teaterkritik: God jul – Underbart rolig och träffsäker

Uppseendeväckande fullödig produktion – Den fule

Den Fule utan titel 5 Inspelad … Läs mer om Uppseendeväckande fullödig produktion – Den fule

Filmrecension: A Talent For Murder – känns ofärdig och som ett måttligt genomtänkt experiment

A Talent For Murder Betyg 2 Svensk … Läs mer om Filmrecension: A Talent For Murder – känns ofärdig och som ett måttligt genomtänkt experiment

Filmrecension: Sheep In The Box

Sheep in the box Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Sheep In The Box

Filmrecension: How to Rob a Bank – Robin Hood i en brutal samtid

How to Rob a Bank Betyg 3 Svensk … Läs mer om Filmrecension: How to Rob a Bank – Robin Hood i en brutal samtid

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in