Manus och regi: Amelie Nörgaard
Scenografi och ljus: Torben Kulin
Kostym, attribut och peruk: Karin Agelil
Musik och ljudeffekter: Mårten Holst
Affisch och attribut: Fredrik Simson
På scen: Louise Juliusson, Emil Klingvall och Torben Kulin
Premiär: 25/9 2026 Teater Jaguar i Göteborg
Spelas till och med 11/11
Ålder 9-12 år
Först några faktaupplysningar. Såg inte premiären utan en föreställningen vid lunchtid fyra dagar senare. Var i god tid och träffade förmodligen producenten för Marssvinshästar. I senaste laget dök övrig publik upp som visade sig gå utanför tänkt målgrupp. Elever och lärare kom nämligen från ett så kallat anpassat Gymnasium i stan. Rimligt att anta att dessa elever reagerade annorlunda på pjäsens scener jämfört med barn som går i årskurs tre till sex. Ska också påpekas att jag kikat på frigruppens hemsida. Upptäckte då att flera aktuella produktioner lanseras med bland annat citat ur recension jag skrivit. Ett förpliktigande faktum vilket kan kännas pressande. Hur väl står sig deras färskaste uppsättning i konkurrensen? Teater Jaguar är lyckligt lottade enär de tre på scen blivit enormt sammansvetsade. Gillar uppenbarligen att samarbeta, erhållit tillräckligt stöd och varit disponibla på senare år.
Amelie Nörgaard är en 44-årig välutbildad skåning främst inriktad på barnkultur. Hon titulerar sig manusförfattare, regissör, programledare, skådespelare och konferencier. Det har blivit mycket teve under årens lopp, allt ifrån humorprogram på tv5 till Sommarlovsprogram och Barnkanalen på SVT. Förutom Marsvinshästar är hon aktuell med dramaserie för SVT och Mitt första ligg utgiven på Raben & Sjögren. Hon har skrivit och regisserat för unga i exempelvis Malmö och Örebro och skapat ett par dramaserier för ung målgrupp på SVT. Hos Jaguar har Nörgaard tidigare gjort pjäsen FLEXAPA. På sitt cv finns därutöver att ha spelat Shakespeare.
Ämnet som behandlas denna gång är vår benägenhet att ljuga, vilket är när diplomatiska svar förväntas medan det i andra situationer blir en penibel börda att bära om man påkoms. Båda typer av lögner speglas i Marsvinshästar under dess fyrtio minuter. Vita lögner såväl som förödande former av osanna påståenden. Att skildra människor vilka ägnar ägnar sig åt att bluffa är tacksamt och på köpet kan man låta unga publiken konfronteras med moraliska frågeställningar. Drar vi in närliggande strategier i resonemanget får sägas att domstolars krav på ”sanningen och inget annat än hela sanningen” åsidosätts av människor varje dag, oavsett om det rör sig om politiker, försäljare, agendasättande journalister eller mytomaner. Syftar på när fakta förvrängs, utelämnas och/eller relativiseras. Tänk på förfalskare i konstvärlden, Paulo Macchiarini-skandalen på Karolinska och de som har skaffar sig en mängs identiteter och falska intyg för att undkomma rättvisan.
Louise Juliusson har tilldelats rollen som den skyldige, vars förklaring till att komma försent första dagen på sommarjobbet, gör att Emma trasslar in sig i en allt snårigare härva av oärlighet. När bollen väl satts i rullning uppstår ideligen problem, vilka löses på sämsta tänkbara sätt. Således motsatsen till hur ståndaktigt den dygdige sonen till varuhusdirektören beter sig i Tage Danielssons älskade julsaga. Underrubriken lyder ”och andra lögner” vilket indikerar en kedjereaktion av exceptionellt fantasifulla ljug. Egentligen omöjligt att toppa det första som går ut på att ha räddat livet på en skateboardåkande gumma med handväska. Teater Jaguar vill göra barnen osäkra på bäringen i dessa orimliga förklaringar. Är de i själva verket ett utslag av Emmas fantasi? ”Lögnen som företeelse är ständigt närvarande och något vi måste förhålla oss till och hantera”. Lägg därtill allt skämtande där den utsatta får höra att någon bara skojade, eller kanske drog en vals för att få ökad status.
Scenograf och kostymör har varit påhittiga, brassat på för att engagera i varje tablå, Pjäsens interiörer är bland annat flickrummet med sminkbord, läkarmottagning och frisersalong. Och det spänns en gångbar dramaturgisk båge. Mycket är roligt till den grad att det kan betraktas som crazy och dåraktig humor, särskilt för för medföljande vuxna. Minst en gång ventileras vett och etikett vilket för in en ofrånkomlig nöt. Om sanningen svider när man på begäran ska ge besked gör man då inte klokt i att prioritera svar som gör den andre glad? Teater Jaguar gör oss uppmärksamma på komplexiteten, breddar bilden genom att ta in faktorer som kritiskt tänkande, AI och fake news. Saknas onekligen inte infallsvinklar att diskutera i klassrummen, även om vissa aspekter på hemsidan kan tyckas dra för långt, te sig för avancerade för elever i mellanstadiet.
Väloljade samarbetet i trion är värt beundran. Man vet av erfarenhet exakt hur målgruppens hjärnor ska aktiveras. Kvicka scenbyten tillför konstant nya impulser. Kul att det tagits fasta på den betydelse sociala medier och Iphones fått, något barnen förstås exponerats för. Tik Tok nämns och i högtalarna hörs flera medryckande hits. Utan att kanske tillhöra kategorin braksuccéer (i jämförelse med vad på Teater Jaguar som recenserats), ånyo frejdig, komisk och tänkvärd barnteater.