Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Bokrecension

Ett hus utan speglar av Mårten Sandén: ger upphov till många intressanta tankar

by

Titel: Ett hus utan speglar
Författare: Mårten Sandén
Förlag: Rabén & Sjögren
Utgiven: 2012
ISBN10: 9129680158
ISBN13: 9789129680157

Henrietta är mycket gammal och ligger på övervåningen av sitt stora hus och dör. Runt omkring henne fylls de till synes oändliga antal rummen av smygande, väntande släktingar. Thomasine är 11 år. Till en början tycker hon om att leka kurragömma med sina kusiner i alla skrymslen och vrår, men snart börjar mystiska saker hända.Varför är husets alla speglar undanstoppade i en stor garderob? Och vem är den lilla flickan i sjömansdräkt som plötsligt dyker upp?

Thomasine navigerar i en tillvaro där historia är något man inte får tala om, hon lär sig tidigt att om man måste gråta gör man det ensam. Hennes familj faller sakta sönder runt omkring henne, och har gjort det länge, ”som när muttrarna skakar loss på en cykel”. Ingen klarar av att verkligen leva! De vuxna är besatta av pengar och är inget för barnen att hålla sig fast i när saker är stora och svåra att förstå.
Ett hus utan speglar är en bok som jag hade älskat att läsa som liten. Den är fylld med klassiska mysterieattribut. Ett stort hus med öde rum. Ett barn som inte talar. En liten bror som dött.

Mårten Sandén har till och med lyckats få in en egen Narnia-garderob i sin berättelse. I övrigt ser jag en hel del paralleller till Maria Gripes klassiker, Tordyveln flyger i skymningen. Nutid och dåtid flyter in i varandra och ger en djupare förståelse för tillvaron. Utan det förflutna är vi intet. Alla påverkas vi av det vi bär med oss. Den dova, liksom ljuddämpade, stämningen är också densamma. Berättelsen skulle kunna bli läskig, men det hoppar aldrig fram någon bakom ett hörn och skrämmer en. Den lätta rysningen i nacken övergår aldrig till fasa. Insikten blir i stället att man inte kan förstå allt, men att det är okej.

Boken är tänkt för mellanstadieåldern och passar alla som tycker om att läsa om livets skuggsidor. En bok att läsa ensam, men kanske ännu hellre tillsammans. Den ger upphov till många intressanta tankar och frågor. Om föräldrar och barn. Hur vi påverkas av sådant vi är med om. Och hur viktigt det är att vara sann mot sig själv för att verkligen kunna leva på riktigt.

Text: Elin Lucassi

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Per Olov Enquist: Strindberg. Ett liv Tribadernas natt Målet mot Fröken Julie – fokus på Strindberg som kvinnohatare dominerar Strindbergsåret

by

Strindberg. Ett liv. Tribadernas natt. Målet mot fröken Julie
Författare: Per Olov Enquist
Förlag: Norstedts
Bandtyp: Inbunden
Utgiven: 201203
ISBN10: 9113044710
ISBN13: 9789113044712

Tre verk om nationalförfattaren August Strindberg som vi firar hundraårsdagen av hans dödsdag den 14 maj. Johan August Strindberg föddes 22 januari 1849 i Stockholm och dog 14 maj 1912 i Stockholm.

Hans böcker och dramer, är starka verk. Själv är jag allra mest fascinerad av hans tidiga mer politiska böcker, som Röda Rummet och dramat Mäster Olof även om jag fängslas av hans självutlämnande verk från tiden för Infernokrisen.

Per Olov Enquist, en annan stor svensk författare har ägnat ett årtionde att fördjupa sig i August Strindbergs författarskap. Resultatet blev en pjäs, en essä och ett tv-drama.
TV-dramat sänds på nytt i påsk.
Ja det är mycket Strindberg i år, speciellt på Stockholms teatrar. Bokförlaget Norstedts har nu gett ut tP O Enquists Strindbergs-verk på nytt i en tjock bok: TV-dramat Strindberg, dramat Tribadernas natt och essän Målet mot Fröken Julie.

TV-dramat är just ett slags utökat manus och därför fyllt av enstaka ord som skapar bilder för läsaren. Att läsa det är som att läsa en tv-serie. Skickligt av Enquist. Det är just kombinationen Enquist och Strindberg som är den stora behållningen av den här nyutgivningen. Vad vi ser, eller tycker oss skönja konturerna av, är Enquists bild av Strindberg.

Tribadernas natt hade premiär 1975 och var P O Enquists debutpjäs. Den sätts upp på Stockholms Stadsteater i vår, för den som vill se den på scen. Såväl Tribadernas natt som tv-dramat fokuserar på Strindbergs misslyckade relation till kvinnor. Visst, det är en aspekt på Strindberg och den har mycket samröre med att han mådde psykiskt dåligt under åren kring Infernokrisen.

Jag grunnar en del på vad det beror på att det mesta som jag hittills sett sättas upp eller ges ut i bokform om Strindberg i samband med Strindbergsåret kommer från just denna period eller tar sin utgångspunkt i att betrakta Strindberg med glasögonen som ser hans kvinnoskräck. Varför är det ingen nyutgåva av Röda Rummet på gång eller varför sänds inte Hemsöborna – eller ger ingen ut Det nya riket som ganska träffsäkert skildrar också nutidens bluffmakare i makthavarsfären.

Detta fokus på Strindberg som kvinnohatare och fokus på hans ångestperiod – är det ett tecken på att det är kulturhögern eller medelklassen som styr Kultur-Sverige, i motsats till vad Bengt Ohlsson hävdade i sin berömda debattartikel?

Sett i den helheten är Per Olov Enquists bok en tung bärande tegelbit. När nu Strindbergsåret tycks handla om dessa aspekterna av Strindberg så är boken en viktig del som ökar förståelsen för de pjäser som sätts upp och inför tv-dramat som ska sändas i påsk. För alla som är intresserade av Strindberg har boken mycket att ge. Att jag skulle önska att Strindbergsåret i sin helhet innehöll mer av hans samhällspolitiska engagemang gör inte boken mindre.

Enquist är briljant med sin penna, det vet vi, men allra mest fångades jag in av hans bildspråk i det utökade manuset som ligger till grund för tv-dramat.

Expressen skriver om bokenN
Tre olika genrer, tre olika Strindbergsbilder? Ja, kanske. Snubblande på banden mellan Siri von Essen och Marie David i Tribadernas natt har Strindberg en del gemensamt med den bräckligt multikompetente kontorschefen David Brent i The office. I tv-manuskriptet, eller som Enquists själv genrebestämmer texten, televisionsromanen, förblir nationaldiktaren en liten pojke som hungrar efter kärlek. Och i essän är han katten August. De betraktar varandra, Enquist och Strindberg. De vet båda att de delar något. Något hemligt.

Recension i DN.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Avskedsbrev av Valeria Parrella – lyfter frågor som berör

by

Titel: Avskedsbrev
Författare: Valeria Parrella
Förlag: Astor förlag
Utgiven: 2012
ISBN10: 9186757113
ISBN13: 9789186757113

Valeria Parrella är en italiensk författare, teaterskribent och jobbar just nu på ett operalibretto. Romanen avskedsbrev är hennes andra på svenska. Här får vi följa Clelias utveckling från barndomen, där mycket tid går åt till att försöka lägga tillvarons förvirrande pussel, till den vuxna resignationen inför tillvarons brister.

Huvudpersonen Clelia lever, liksom författarinna själv, i Neapel. Hon kommer från en tämligen modest bakgrund och kämpar som vi alla kämpar med att hitta ett förhållningssätt till rötterna. Vi styrs alla av dessa rötter. Vi kan bindas av dem. Snärjas. Eller i mer lyckosamma fall, få näring genom dem. I Clelias ögon blir det allt mer tydligt exakt hur mycket bakgrunden betyder. Genom ett ungdomligt passionerat engagemang i kommunismen söker hon kämpa emot, men till vilken nytta? När man är en del av ett korrupt system hjälper inte ens det mest briljanta intellektet i kampen mot etablerade nätverk och pappas pengar.
Clelia hittar passionen, men framförallt lugnet och tillfredställelsen på teatern. Här kan hon andas och växa. Här känner hon att hon kan börja skapa egna rötter.

Parrella har rosats internationellt för sin förmåga att skildra ett nutida Italien i förfall. Ett land där arkitekter bygger glänsande glaspyramider men struntar i fungerande avlopp. De skitiga översvämningarna kan inte ens de vitkragade ämbetsmännen undgå att trampa i med sina exklusiva skor. Men de kan låtsas som att de inte känner stanken. Clelia försöker hitta sin plats i denna tillvaro där man är chanslös i konkurrensen utan en måttsydd sidenslips som kostar mer än månadens matutgifter. Hon plågas av en ständig ångest över att bli en del av det system som hon föraktar.

Till en början har jag lite svårt att komma in i boken. Jag tycker att språket känns väl högtravande och gammaldags. På grund av just språket tar det ett tag innan jag förstår att berättelsen inte är förlagd i en dunkel dåtid. Efter ett tag smyger sig dock ett igenkännande in.

Parrella lyfter frågor som berör mig. Allmänmänskliga frågor, som hur svårt det är att finna sitt jag. Hur man först när man möter en människa att älska och åtrå kan börja älska sig själv. Hur en annan människa kan fungera som en tydliggörande spegel för jaget. Hur man genom att fylla sitt liv med människor som man kan förstå och relatera till kan bli ännu mer sig själv. Detta själv som man sedan måste vara sann mot och stå upp för om man ska kunna vara en hel människa.

Avskedsbrev är visserligen en berättelse om ett land i förfall och resignation, men för mig blir det som stannar kvar den spegelbild som sagda stad bildar för Clelia. Hur hon å ena sidan jobbar för att odla det vackra och äkta samtidigt som allt å andra sidan sakta krackelerar tills det enda man kan göra är att överlämna sig åt mörkret. Eller skriva ett avskedsbrev till alltihop.

Text: Elin Lucassi

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

I tystnaden begravd av Tove Alsterdal, recensionen

by

Titel: I tystnaden begravd
Författare: Tove Alsterdal
Förlag: Lind & CO
Utgiven: 2012
ISBN: 978-91-7461-065-9

Det finns ett hus uppe i norr som Katrines mamma äger och nu vill någon köpa huset för en hög summa. Katrine och hennes bror har hand om mammans affärer eftersom hon inte kan klara det själv. Hon har precis kommit in på ett hem för dementa. Ingen av syskonen kände till detta hus och Katrine blir nyfiken, hon vill se vad hon ska sälja. Hon övertalar sin bror att skjuta på försäljningen och åker upp till byn Kivikangas i Tornedalen. Hennes sambo i London är inte alls nöjd med detta, han ringer och vill att hon ska komma tillbaka hem, men Katrine känner sig osäker på förhållandet och framförallt vill hon veta mer om sin mor.

I byn möter Katrine människor som kände hennes mamma som ung och hon får reda på saker ur sin mors liv som hon aldrig har berättat för sina barn. Det är en liten by där alla känner alla och hon börjar nysta i sina släktförhållanden. Flera män från byn for över till Sovjet på 1930-talet för att skapa sig ett bättre liv i den nya kommunistiska staten, en man återvände och Katrine träffar honom. Men för att få reda på mer om sin släkt far hon själv över till Ryssland .

När Katrine kommer till byn har en man precis blivit brutalt mördad i sitt hem, en av Sveriges mest kände skidåkare. En ökänd bil har synts till och polisen kopplar detta till några ryska män på väg ner igenom Sverige. Under hennes vistelse sker ett annat mord, en pensionerad polisman hittas död. Har han begått självmord eller har han också blivit mördad?

En okänd släktsaga rullas upp samtidigt som polisen försöker lösa de mord som skett i byn. Som läsare får man en bra bild av av människorna och kulturen i Tornedalen, gränslandet mellan Finland och Sverige. Tova Alsterdals deckare är skriven med ett vackert språk som flyter, det är en spännande berättelse med flera spår som utspelar sig både tillbaka i historien och i nutid.

Tove Alsterdal är född 1960 och hon har arbetat som journalist och dramatiker i över tjugo år. Detta är hennes andra deckare. Den första boken kom ut 2009 och heter ”Kvinnorna på stranden” och handlar om människohandel. Hennes romaner har blivit översatta till flera språk.

Text: Aslaug Myhrberg

Du har väl inte missat vår intervju med Tove Alsterdal? Läs den här.

Ett arabiskt vemod – en modig självbiografisk roman om att ta sig vidare

by

Ett arabiskt vemod
Författare: Abdellah Taïa
Förlag: Elisabeth Grate Bokförlag
Utgiven: 201202
ISBN 978-91-86497-15-6

Abdellah Taïa är Marockos förste öppet homosexuella författare. Ett arabiskt vemod är den första av hans böcker som ges ut på svenska – vilken premiär, att vi fått vänta!

Boken är en vacker hyllning både till den grymhet och den kärlek som kan uppstå i livet. Den är en självbiografisk roman och handlar om hur han själv som en ung pojke råkar ut för en traumatisk händelse och hur han tar sig vidare i livet. Hur han gör för att orka. Hur han kämpar med relationer, med närhet till andra.

”Jag var i mitt andra liv. Jag hade nyss mött döden. Jag hade gått bort. Kommit tillbaka. Jag sprang. Jag sprang. Fort. Fort. Fort. Vart? Varför? Jag vet inte just nu. Jag minns inte allt. Jag minns egentligen ingenting just nu. Men det kommer tillbaka, det vet jag”, är inledningen till Abdellah Taïas bok.

Hans språk är enkelt men ändå väldigt känslosamt. Det är som att få se glimtar av någons själ, att få komma under den där ytan vi alla har. Jag försöker dra mig till minnes någon svensk författare som skriver lika öppet och kämslosamt. Lika modigt. Men jag kommer inte på någon. Det står helt enkelt still just nu. Jag är så fångad av vad jag nyss har läst. Att jämföra honom med författare som till exempel Marcus Birro eller Jonas Gardell känns helt enkelt inte rättvist, även om det finns vissa likheter i deras sätt att skriva.

Abdellah Taïa är född 1973 i Marocko, men lever numera i Paris. Hans författarspråk är franska. 2009 valdes han ut bland över 400 nominerade författare att vara en av de 39 bästa arabiska författare i ett projekt kallat Beirut 39. Beirut 39 var huvudprojekt då Beirut var Unescos utvalda bokhuvudstad 2009.

Jag hoppas att fler av hans böcker blir översatta till svenska så att fler kan ta del av hans verk, om inte annat blir det till att snabbt lära sig franska.

Text: Jenny Lagebjörk