Eskil Roos
Mystery of the Mind
4
Inspelad i Studio Konstepidemin Göteborg oktober 2025 av Johannes Lundberg (äv. mixning)
Prophone Records
Releasedatum: 25/9 2026
Pianisten och kompositören Eskil Roos (född 2001) tog i år en masterexamen i Malmö. Antar att Jan Lundgren kommit i kontakt med honom vid Malmö Högskola, eftersom hans lovord citeras i presstexten. Har lyssnat med ett längre mellanrum ett par gånger i hörlurar på Roos ambitiösa debut, ehuru instrumental handlar den med inspiration från litterära verk om livsavgörande beslut. Som en bonus har jag hört liveversionen av flertalet låtar och fått träffa musikern, vilket skedde under vinjetten Next Generation på Ystad jazzfestival. Visade sig bland annat att vi hade gemensamma vänner. Hans pianotrio består av förutom honom själv Gustav Sundquist på kontrabas (bildar också duo med klaviaturspelande kompositör) samt Hampus Petersson bakom trummorna. På två av de tio spåren medverkar dessutom trumpetaren Adam Sass. Eskil Roos sägs ha utmärkt sig genom lyriskt anslag och sitt drömska uttryck, vilket recensenten håller med om.
Vi får veta att Mystery of the Mind blickar inåt, mot hur våra sinnen reagerar. Vad formar oss? Vad sker omedvetet respektive överlagt? Snarare än att söka svar uppehåller sig musiken i tillstånd av förundran. Albumet sägs utforska processen kring alla de val vi ständigt ställs inför, ofta intuitiva handlingar. Det utvidgas med filosofiska perspektiv om begränsad tid, om att göra det bästa möjliga av situationer. Snacka om innehållsrik och lätt ångestframkallande varudeklaration av substantiell natur. Musikaliskt befinner man sig enligt uppgift i gränslandet mellan nordisk jazz, klassiskt och folkmusik. Rimlig definition, om än otillräcklig. Presstexten menar att lyssnaren bjuds in att stanna upp, göra ett avbrott i hektisk tillvaro och sjunka in i melodier där varje låt berättar en historia. Live i Ystad ägnade kompositören en hel del tid åt att förklara vad kompositionerna symboliserar.
Flera spår kan snarare betecknas genrefri delvis visuell instrumentalmusik än konventionell jazz. Öppningslåt, titelspåret, Shonen plus ett par meditativt hållna stycken har draperats i drömlik skönhet. Vi förflyttas till ett vackert skimrande eldorado där besvär raderats. I sfäriskt svepande klanger kan paralleller dras till J:son Lindh/ Scheja och deras tredelade Europa-svit (äger dessa på vinyl). Undrar om Roos känner till dem? Och när trion skruvar upp tempot kan soundet påminna om en ekvilibrist likt Joel Lyssarides. Fängslas överhuvudtaget av skivans slående skiftningar, de ibland drastiska förändringarna i mentalitet. Blir mäkta imponerad av bärkraft i kompositioner jämte hur teman utvecklas. Förbluffas över vilka goda idéer Roos och hans musiker förmått realisera. En av flera höjdpunkter infaller i The Time Thieves influerad av ungdomsromanen Momo – kampen om tiden (som jag för övrigt läst och sett dramatiserad på Angereds Teater). Hänförs av dynamiken, improvisatoriska inslagen och rytmsektionens uppbrutna beat.
Låt mig redovisa vissa av de impulsivt nedtecknade anteckningarna gjorda i samband med premiärlyssningen. Framkommer att jag anser fullängdaren vara ett stämningssättande klangrikt bygge av rang, interfolierat av angenämt pulserande triojazz. Hör fascinerad ett verk vars tio delar både ingår i en helhet och samtidigt står på egna ben. Grundackordet är av kontemplativ art, stundtals avbrutet av rytmer i bopens tecken. Verket utstrålar en lyrisk öppenhet genom finurligt kringströvande löpningar understödda av elastiskt komp. Här gror en subtil touch vilken ibland omvandlas till förhöjd intensitet, spännande passager. Tjugofemåringen har tekniken och definitivt ett kompositoriskt handlag man dras in i, vill ta emot. Trummisens teknik märks allra mest i energin i The Time Thieves. Trevligt att trumpet införlivas på två melodier och på Still Playing anför Sass.
För att vara ett förstlingsverk måste det betonas vilken hög nivå det rör sig på. Att projektet här och var saknar erforderlig personlig pregnans bryr jag mig inte om. Detta är en smakrik och udda cocktail på ambient, jazzigt driv, visuella tongångar á la soundtrack, inslag av progressive virtuositet, konstmusik och folkviseton. Stimulerande skiva och spännande sound!