Teaterkritik

En ny chef ska komma – och vi vet att han ställt krav för att ta på sig chefsjobbet. En av de duktiga medarbetarna som vi alla jobbat med i många år måste gå. Hur agerar vi för att slippa ta del i konflikten och för att överleva på jobbet och samtidigt ha respekten kvar för oss själva?
Någon är flexibel, hjälper gärna till med plåster och vatten, men tar aldrig ställning. Någon tror att allt kommer att bli bra, för det känner hon på sig. Någon tar tjänstledigt och någon försöker istället ställa sig in hos den nya chefen för att få en bättre position.

För eller emot? I den nyskrivna pjäsen Entré –Sorti undersöker Lennart Hjulström vilka strategier som finns för att slippa ta ställning. Pjäsen utspelar sig på teatern – som i en dröm. Urpremiär på Lilla scenen 8 april.
Entré – Sorti utspelar sig på teatern där en förändring är på gång. Den tilltänkta teaterchefen Bengt Lundberg (Andreas Kundler) vill satsa på en ny repertoar och ny publik. Då finns det inte längre plats för den äldre regissören Alex Dobrowolski (Gerhard Hoberstorfer).

Karaktärernas sätt att slippa ta ställning är roliga, skrämmande träffsäkra. Vi har säkert träffat på dem alla: den överspända unga kvinnan som har åsikter men kommer med sin reservation först efter mötet, när det inte kräver lika mycket att stå upp för sina åsikter, eller den där snälle mannen som alltid hjälper alla men vägrar ha en egen åsikt, eller kvinnan som känner på sig att allt kommer att bli bra och inte har något vettigt att säga när hon öppnar munnen eller mannen som helst skulle vilja tagit över själv som teaterchef ….

Lennart Hjulström är en av mina favoriter bland svenska nu levande teatermän. Han debuterade på sextiotalet på Göteborgs stadsteater i det som då hette gruppteater, med dramatiker lyhörda för tiden som Kent Andersson och Bengt Bratt.
Agneta Pleijel berättar om detta i programbladet till Entré-Sorti:
Man ville en icke-auktoritär teater och sökte en ny sorts kontakt med publiken, enligt uppfattningen att teaterns uppdragsgivare inte var överklass och borgerlighet, utan alla.

Entré-Sorti är skådespelaren, regissören och manusförfattaren Lennart Hjulströms första egna pjäs. Han har tidigare skrivit monologer och filmmanus, men främst regisserat och skådespelat. På Stockholms stadsteater har han tidigare regisserat bland andra Avgång, Erik XIV, Mäster Olof och 2 x Norén.

Med detta i bakhuvudet får föreställningen en dimension utöver skildringen av konflikträdslan och de olika karaktärernas överlevnadsstrategier.

– Det handlar om vilka strategier man upprättar för att inte behöva ta ställning. Det är något allmängiltigt och kan utspelas på vilken arbetsplats som helst, men jag har valt teatern för den känner jag bäst, säger Lennart Hjulström i ett pressmedddelande.

– Det som händer i Entré – Sorti är som i en dröm där allt kan uppstå. Tiden är då och nu. – Inget är konstigt när man drömmer. Det är först när man vaknar som drömmen ter sig märklig och
man undrar över allt som ryms inom oss, säger Lennart Hjulström.

Det är bara det att om jag i mina tankar sätter in en ung Lennart Hjulström i rollen som teaterchef då får föreställningen en ny dimension: då handlar det om vad som krävs för att bana väg för en ny teater. Om nu inte Bengt hade framställts så klyschig utan istället drivits av det som drev Lennart Hjulström tillsammans med Bengt Bratt och Kent Andersson: är då inte det som teaterchefen och teaterstyrelsen gör något nödvändigt? Om vi vill vill nå en ny publik, förnya teatern, måste inte en del gamla heliga kor slaktas på vägen?

Här har jag skrivit mer om föreställningen i Teatermagasinet.
Här en recension av Lars Ring i Svenska Dagbladet.

Foto ovan: Petra Hellberg
Övriga bilder: Foto: Carl Thorborg

Relaterat: Intervju med Lennart Hjulström i DN.

Läs även andra bloggares åsikter om Lennart Hjulström, teater, scen, Stockholms stadsteater Entré – Sorti, teaterrecension, konflikträdsla