Som vanligt i Quentin Tarantinos filmer vävs ett antal olika historier ihop till en enda. [Läs mer…] om Recension: Inglourious Basterds av Quentin Taratino
Scen
Ang Lees Woodstock-film glorifierar knark

Elliot ska lyssna på konserter på Woodstock på men hamnar i en husbil och tar en LSD-tripp tillsammans med en ung vacker kvinna och en ännu vackrare ung långhårig hippieman. De tre ligger omslingrande och strålar av kärle, målningar på affischer rör på sig, färgerna fördjupas och allt är så underbart och allt strålar av kärlek.
Det är ren och skär skönmålning av narkotika. Helt enkelt för j-a oansvarigt och idiotiskt.
Elliot Tiber kom förresten inte närmare konserterna och musikupplevelserna på Woodstock än så. Woodstock blev för honom förlösningen: som fick honom att bejaka sin sexualitet och träda ut från garderoben där han i New York var smygbög. Dessutom blev Woodstock en rejäl ekonomisk vinst för Elliito Tiber.
Ang Lees Woodstockfilm ”Taking Woodstock” bygger på Tibets bok: ”Woodstock. Tre dagar som förändrade världen – och mitt liv”.
Elliot var, som jag nämnde, smygbög i New York och kämpade som en galning för att hans föräldrars ruffel till motell skulle överleva. När medborgarna i grannorten stoppade den planerade musikfestivalen tog Elliot vara på tillfället och lät festivalen komma till deras ort. Det gav honom och hans familj en rejäl vinst att rädda det skamfilade motellet med.
För Elliiot innebar Woodstockfestivalen massor av arbete, massor av pengar och tre dagar som fick honom att erkänna sig själv som homosexuell och han använde droger.
Allt skildrat mycket gulligt och vackert, humoristiskt. Hans uppvaknande och förlösning till sin sexualitet må vara en politisk korrekt berättelse idag, men filmen ger en sådan förljugen glädjebild av narkotika att jag skulle vilja slänga alla människor som dött av överdoser eller på annat sätt förstört sina liv på grund av knart i ansiktet på Ang Lee och alla som sponsrat denna narkotikaglorifierande film så den kunnat göras.
Nu ska denna reklamfilm för narkotika vandra världen runt.
Det är synd och skam att en film om Woodstock knappt berör musiken utan bara handlar om hur underbar narkotika är. Till och med Elliots gamla föräldrar får uppleva lyckan med haschkakor.
Dagens Nyheter berättar om boken som filmen bygger på.
Recension av en av de många skivorna som släpps med anledning av att Woodstock firar 40-årsjubileum.
Filmen har premiär i Sverige 28 augusti. Tror jag.
Trailer för reklamfilmen för narkotika:
Relaterat:
Höstens filmpremiärer
Svenska Dagbladet
Recension i SR.
Helsingborgs Dagblad
Läs även andra bloggares åsikter om narkotika, film, Woodstock, musikfestivaler, Ang Lee, Taking Woodstock
Linje 123 Kapad

När man ser en Tony Scott film vet vad man får, inga djupsinnigheter, men desto mer action och spänning. Det har varit mycket tal om att det här bara är en remake något som man egentligen inte behöver bry sig om.
Tony Scott som är bror till Ridley har sedan han blev känd gjort med filmer som ”Top Gun” och ”Man on Fire”, har gjort det som han är bra på: action och åter action. Om Michael Mann är mästaren inom genren är Tony borne pionjären när det gäller snyggt foto, bra dialog och action som håller hela vägen.
Historien som vi har sett många gånger tidigare börjar med en vanlig dag på jobbet för Walter Garber (Washington) när han sitter i trafikledningen på New Yorks tunnelbana.
Garber har fått en spark nedåt i hierarkin. Han är misstänkt för bestickning i en offentlig upphandling av
tunnelbanetåg till New York stad.
Ett tungt beväpnat gäng under ledning av den mystiske Ryder (Travolta) tar ett tåg med passagerare som gisslan, och begär 10 miljoner dollar i lösensumma. Inom en timme kommer han att börja avrätta gisslan. När sedan Ryder kräver att Garber skall vara gisslanförhandlare till honom kan dramat
börja.
Nu påbörjas kampen mot klockan för att hinna levererapengarna till Ryder.
John Travoltas skurk är nära att bli ofrivilligt komisk några gånger men lyckas att rädda äran. Det är bara Travolta som spelas sådär övergalen utan att det blir total fars av det hela.
Solid action med stort A och klart underhållande
Linje 123 Kapad (The Taking of Pelham 123)
Regi: Tony Scott
Skådespelare: Denzel Washington, John Travolta, John Turturro, James Gandolfini, Michael Rispoli, Luis Guzmán
Kulturfyra om vänskap
Jörn Donner sägs varit vän och ovän till Ingmar Bergman och om denna relation har Donner skrivit en bok.

Ja vänskap, det är intressant. Där startar veckans Kulturfyra.
1. Vad är en vän?
2. Hur många vänner kan man ha?
3. Bästa boken om vänskap?
4. Har du en bästa vän?
Glöm nu inte att lämna länken till ditt svar här i en kommentar. Om du dessutom pingar nyligen hamnar ditt inlägg i blogglistan som ligger precis över kommentarsfältet. Det är bra eftersom jag inte sitter vid datorn jämt och alla kommentarer modereras innan de kommer ut. Men om du pingar nyligen syns din länk snabbare.
Att pinga nyligen är jättelätt, klicka på länken här och fyll bara i din bloggs adress i formuläret som finns lite längre ned på sidan som visas.
Läs även andra bloggares åsikter om kulturfyran, vänskap, vänner, böcker
Rättvisa betyg omöjligt – men fler vägar ger bättre odds

Alla som haft något med nuvarande skolsystem att göra eller med ungdomar vet vid det här laget att betygssystemet inte är särskilt rättvist. En del skolor sätter alltid högre betyg än andra skolor. Varje enskild elev är dessutom helt i händerna på enskilda lärare. Passar inte personkemin mellan dem kan det drabba elevens framtid.
Mellan 1997 och 2007 ökade andelen elever som gick ut gymnasiet med MVG i alla ämnen – 20,0 i slutbetyg – med 28 gånger. Majoriteten av skolorna som ligger i topp är friskolor.
Egentligen borde en bra skola få en sådan följd. Ju fler som tillgodogör sig de olika kurserna på en MVG-nivå desto bättre.
Fast vi vet väl alla att det inte är något sådant som ligger bakom.
Det finns inte ett svar eller en förklaring till vad som ligger bakom.
I vissa fall är det säkert skolor som helt enkelt lär ut bättre, får mer engagerade lärare och intresserade elever. I andra fall kan det säkert vara en tendens inom vissa skolor att hellre höja än sänka – när ryktet sprider sig lockar det elever.
Magnus Henrekson, professor och vd, Institutet för Näringslivsforskning, och Jonas Vlachos, fil dr och forskare, Stockholms universitet och Institutet för Näringslivsforskning, som skrivit debattartikeln som satt fart på betygsdebatten har ett förslag på lösning:
Den tredje möjligheten är att öppet erkänna att vi inte längre har ett system där avgångsbetygen är jämförbara. Därmed har den centrala betygsbaserade antagningen till högskolan förlorat sin legitimitet, och det naturliga blir att låta varje enskild högskola avgöra på vilka grunder studenter ska antas. Tyvärr verkar varken regering eller opposition vara villig att beträda någon av dessa vägar.
Andra vill minska antalet friskolor eller åtminstone minska friskolornas möjligheter att vara vinstgivande,. Aktuellt i Politiken
:
För min del tror jag varken på hård statlig styrning i det här fallet eller på total frihet. Livet är aldrig rättvist och skolsystemen och betygsystemen är det aldrig heller. Det vi måste eftersträva är att alla har möjlighet att lära sig och vidareutveckla sig. Att alla elever får uppleva hur kul det är att lära sig saker – och att de kan utbilda sig och få jobb som de passar för.
Redan där är förstås en utopi – men vi måste ha en vision.
Alla betygsystem är på något sätt orättvisa och de barn som kommer från familjer som tidigt stödjer dem i sina studier har alltid bättre förutsättningar.
Röda Malmö och
Relaterat:
Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet, Svenska Dagbladet 2, Dagens Nyheter 2, Aftonbladet och Göteborgsposten.
Läs även andra bloggares åsikter om samhälle, debatt, skola, utbildning, betyg, friskolor
