• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Scen

Grym kärlekstragedi i sensuellt laddad balettklassiker, på Kungliga Operan

11 november, 2010 by Redaktionen


I tisdags kväll (9/11) var jag åter igen på balett, kanske på grund av att jag fick blodad tand när jag såg ”Svansjön” på biograf Spegeln i Malmö. Det var ju en direktöverföring direkt från Kungliga Operans stora scen.

Fast den egentliga anledningen till att jag såg ”Manon” handlar nog mer om att jag misslyckades med att få en biljett till ”Aniara” på Stockholms stadsteater och när detta var ett konstaterat faktum bestämde jag mig snabbt för att jag inte hade lust att åka tillbaka till hotellet ute i Älvsjö.

Om inte föreställningen är slutsåld får man ju biljetten till halva priset. Dessutom skulle jag inte hinna till någon annan scen eftersom många föreställningar börjar kl: 19:00.

Enligt Operans hemsida handlar ” baletten om en ung kvinna som är vacker och helt amoralisk, en ung man som för hennes skull dras i fördärvet. Med poetisk känslighet och dramatisk kraft skildrar den brittiske koreografen Sir Kenneth MacMillan en av världslitteraturens stora kärlekshistorier, den mellan Manon och Des Grieux. Manon fascinerade redan på 1700-talet då Prévosts roman gavs ut och har sedan fortsatt att fängsla både opera- och balettpublik. MacMillans balett från 1974, med Nicholas Georgiadis överdådiga scenografi och kostymer, har tagit fasta på de unga älskandes förtärande passion, men också på samhällskritiken, berättelsen om korruption, kättja och idealism i 1700-talets Frankrike”.

Jag är ju egentligen en stor operaälskare så historien och musiken är jag väl bekant med fast då i form av Puccinis första stora succé ”Manon Lescaut” som jag för övrigt såg för ett år sedan också på Kungliga operan och som jag dessutom planerar att se på Den Jydske Opera i Århus.

Det var en mycket vacker föreställning men om sanningen skall fram så gillade jag inte musiken. Inte för att musiken inte var tillräcklig vacker och njutbar utan det handlar nog mer om att jag inte hade förstått att musiken, som var komponerad av Jules Massenet, bestod av musik från hans samlade produktion av bl.a olika operor.

Det kan naturligtvis också bero på att jag hela tiden hade Puccini´s musik ringande i öronen. Det är naturligtvis inte rättvist kanske att göra så, men det är nog den enda förklaring som jag kan prestera.

På grund av min relativa vana vid att gå på balettföreställningar avstår jag från att delge mina läsare min uppfattning om dansörernas insatser, men därmed inte sagt något som helst negativt om deras insatser, som ju av döma av den övriga publikens bifall inte lämnade mycket i övrigt att önska.

Vill du veta mer om handlingen i ”Manon” besök operans hemsida

Film från föreställningen

Mer om Manon kan du läsa på Kaffekopp och cigarrettrök

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om Manon, klassisk balett, Kungliga Operan

Arkiverad under: Musik, Scen Taggad som: klassisk balett, Kungliga Operan, Manon

Om fyra filmer på Stockholms filmfestival: Shanghai, Winter´s bone, Fuerteventura och The man who sold the world

10 november, 2010 by Rosemari Södergren

Jan Mikael Håfström, född 1 juli 1960 i Lund, regissör och manusförfattare. Bror till Dan Håfström.
Håfström har bedrivit filmstudier i Stockholm och New York. Efter studierna arbetade han som regiassistent på SVT-Kanal 1 Drama och som manusförfattare. Han tilldelades en Guldbagge 2002 för filmmanuset Leva livet.
Fakta om Mikael Håfström från Wikipedia.
Vad som dock inte står där är att han nu har en film som visas på Stockholm Filmfestival med internationella skådespelare med i huvudrollerna, filmen ”Shanghai”.
Huvudrollen i Shanghai spelas av John Cusack som spelar Paul Soames, en journalist som anländer till Shanghai under 1940-talet. Han kommer dit för att utreda märkliga omständigheter kring en väns död. Shanghai är ockuperat av Japan som har nära förbindelser med nazi-Tyskland.
Paul Soames blir snart indragen i förbjuden kärlek och regeringskonspirationer och mord.
Bildmässigt sätt är den en skön film med härliga mystiska bilder från miljöer i Shanghai.
Jag gillar också att de den japanske stjärnan Ken Watanabe i en av de större rollerna liksom de två kinesiska skådespelarna Li Gong som Anna Lan-Ting och Yun-Fat Chow som Annas man Antony.

Filmfestivalen visar hur filmkulturen blir större i en värld av mångfald, mångkultur och globalisering.

En film det surrades kring bland filmkritikerna under onsdagen var den amerikanska ”Winter´s bone” om en 17-årig flicka som lever i ett område med riktig white trash. Hennes pappa tillhör en av samhällets riktiga utanförskapssläkten, vita människor som lever på brott och kriminalitet och som snortar kokain som andra dricker kaffe.

Jennifer Lawrence som spelar huvudrollen, Ree Dolly, lär vi se mer av. Jennifer Lawrence är född i augusti 1990.
Hennes pappa är alltså kriminell och lever på att tillverka knark och är inte hemma mycket. Mamman har blivit psykiskt utbränt och sitter bara som ett kolli och tillför ingenting. Ree får ta hela ansvaret för sina två småsyskon, se till att de och djuren får mat. Hon får lära sina småsyskon att skjuta ekorrar och att inte tigga mat.

Det känns i magen att se miljöbilderna på dessa white trash-miljöer med otapserade väggar, hus på gränsen att falla samman, madrasser utan lakan …

Pappan har blivit tagen av polisen och riskerar ett långt fängelsestraff. För att släppas mot borgen har han pantsatt det fallfärdiga ruckel där Ree bor med den sjuka mamman och syskonen. När pappan inte dyker upp till rättegången kommer borgensmännen för att ta huset. Det är fallfärdigt, men det är allt Ree och syskonen har och den enda plats hon kan ta hand om dem på. Hon beger sig på jakt efter pappan, eller pappans lik. Om han är död kunde han ju inte dyka upp till rättegången.

Det är en förfärlig resa bland ett utanförskap i USA som är svårt att tro på. Att leva i USA som underklass är svårt att förstå från vår svenska vy. Om en mamma är så helt deprimerad borde hon inte stanna kvar hemma utan för vård.

”The man who sold the world” är en film från Marocko som bygger på Dostojevskijs novell ”Ett svagt hjärta” och handlar om tjänstemannen X som ska gifta sig med en ung och vacker kabareartist. Men lyckan fräter honom inifrån, han kan inte tillåta sig själv denna lycka och blir galen.
Han faller mer och mer in i ett sinnestillstånd av mental förvirring och psykos.
I beskrivningen av filmen står att det är ett dystopiskt drama om individens sårbarhet i ett totalitärt styrt samhälle.
Den har dock flera bottnar. Tjänstemannen som kallas X bor sedan fem år tillbaka med sin vän Ney. De två är tätt knutna till varandra och älskar varandra, frågan är om de lever i en undertryckt homosexuell relation, om det är en tolkning av vad som utlöser vansinnet?

”Fuerteventura” är den fjärde filmen jag såg denna onsdag. Det är en svenskproducerad film av Mattias Sandström och Ivica Zubak.
Huvudkaraktären Jesper har gett sig av till Kanarieön Fuerteventura för att få distans till sin sorg efter flickvännens död i en bilolycka. Han dränker sina sorger i alkohol och sedan dyker det upp en kvinna som är en avbild av den döda flickvännen. Vad är dröm och vad är verklighet, vad är hallucination och vad händer?

Det var en film som jag hade svårt att riktigt uppskatta. Blandningen mellan det drömlika och det realistiska blev segt. Jag kan inte sitta fingret på varför. Det var bara min känsla, jag hade svårt att engagera mig i Jespers öde.

Relaterat:
Kulturnyheterna har skrivit om Shanghai.

Arkiverad under: Film, Krönikor Taggad som: Fuerteventura, Japan, John Cusack, Ken Watanabe, Shanghai, Stockholms filmfestival, trailer

The Grand Opening – In The Midst Of Your Drama

10 november, 2010 by Redaktionen


The Grand Opening – In The Midst Of Your Drama

En väldigt stämmningsrik och lugn skiva, och den bästa hittills av John Roger Olsson och Jens Petterson. De har förbättrat på flera plan och gett sina spår lite mera bandkänsla än tidigare.
Spåren har ett genomgående mjukt sound som väcker blandade känslor av vemod och lycka, med öppningsspåret som kanske det starkaste på skivan. Över lag får skivan ett högt betyg, även om den ändå känns lite väl kort – den är inte mycket längre än förra skivan, fortfarande strax under 40 minuter.
The Grand Opening spelar på Bengans Skivaffär i Stockholm på fredag 12 november och i Lilla Hotellbaren den första december, också i Stockholm.

Läs även andra bloggares åsikter om The Grand Opening, indie, recensioner, musik

Arkiverad under: Scen Taggad som: indie, Musik, recensioner, The Grand Opening

Bilder från Cornelisfilmens galavisning på Saga

9 november, 2010 by Redaktionen

Så är det dags att rulla ut den röda mattan för filmen om Cornelis Vreeswijk. Den senaste tiden har hypen varit stor kring denna film. Kulturbloggen var där igår kväll i foajén till premiärbiografen Saga, invig 1937 för övrigt och förevigade artister, konstnärer, skådespelare, musiker, kända och och för Kulturbloggen okända kändisar.

Hans-Erik Dyvik Husby. Foto: © Anders LöwdinHans-Erik Dyvik Husby

Hans-Erik Dyvik Husby. Foto: © Anders LöwdinHans-Erik Dyvik Husby

Amir Chamdin

Jack Vreeswijk

Jack Vreeswijk med familj.

Malin Crépin

Malin Crépin

David Dencik

Lisa Ekdahl

Lia Boysen

Dregen och Pernilla Andersson

Dogge Doggelito

Tova Magnusson

Birgitta Ohlsson

Kjell Sundvall

Björn Rosengren

Hans-Erik Dyvik Husby. Foto: © Anders LöwdinHans-Erik Dyvik Husby vinkar ….

Samtliga bilder: © Anders Löwdin.

Kulturbloggen skrev uppskattande recension av Cornelis filmen. Den hittar ni här. Här recencerar vi Soundtracket till Cornelis.

Filmen regiserades av Amir Chamdin.
Manuset är skrivet av Antonia Pyk.

Skådespelare:
Hans-Erik Dyvik Husby – Hank von Helvete, eller Hank von Hell, Turbonegro
Malin Crépin
Helena af Sandeberg
David Dencik
Johan Glans
Vera Vitali

Webbplatsen om Cornelis Vreeswijk. Jack Vreeswijk webbplats.

Läs även andra bloggares åsikter om Cornelis Vreeswijk, filmen om Cornelis Vreeswijk, Hans-Erik Dyvik Husby, Hank von Hell, David Dencik, Helena af Sandeberg, film, premiärer.

Arkiverad under: Film Taggad som: Cornelis. Vreeswijk, David Dencik, Filmen om Cornelis Vreeswijk, Hank von Hell, Hans-Erik Dyvik Husby, Helena af Sandeberg, premiärer, Scen

Tjuvstart på Stockholms filmfestival 2010 för journalister och filmbloggare

8 november, 2010 by Rosemari Södergren


Stockholms filmfestival 2010 börjar den 17 november. För journalister och en del filmbloggare och annat filmfolk har festivalen på sätt och vis startat idag, måndag 8 november. Då började nämligen två intensiva veckor med förhandsvisningar av en del av festivalens filmer, för medier. Det är kul att bloggare också räknas till medier i dag.
Några av oss från Kulturbloggen sitter på två stolar, vi är både medlemmar i Journalistförbundet och ihärdiga bloggare sedan många år. Det är lite kluvet och ibland svårt att svara på frågan vad vi är: journalister eller bloggare.

Nåväl nu var vi på tjuvstarten av filmfestivalen och först ut av förhandsvisningarna var en japansk film: ”Confessions” av Tetsuya Nakashima.
Det är en historia om hämnd, ruggig hämnd och med suggestiva bildsättningar, skrämmande vackra bilder på det där japanska sparsmakade sättet.
Läraren Yuko Moriguchi är ensamstående mamma till en fyraårig dotter som mördas av elever i hennes klass i högstadiet. När hon kommit fram till vilka elever som varit inblandade i hennes dotters död börjar hennes utstuderade hämnd.

Filmfestivalen är en mångkulturell explosion, vilket visade sig också denna förhandsvisningsdag. Nästa film var från Mexico och det var nog den äckligaste film jag sett, filmen ”We are what we are” av Jorge Michel Gru.
Handlingen utspelar sig i fattiga utanförskapsområden i Mexico City där en familjefar faller ihop på gatan och dör. Poliserna hittar en finger i hans mage och börjar leta efter hans familj. De är kannibaler.
I den efterlämnade familjen börjar en maktkamp mellan hans änka och de tre barnen om vem som ska bli familjens överhuvud och se till att familjen får mat. Ska fortsätta äta horor, som på pappans tid eller ska de jaga annat människokött?
Det är en makaber film att må illa av med många metaforer.

Tredje och sista filmen var den tyska ”The Silence” av Baran Bo Odar.
En 13-årig flicka försvinner och allt påminner om ett mord på en 11-årig flicka 23 år tidigare.
Det är nog en slags tysk motsvarighet till de svenska polisfilmerna, vi lär känna poliserna närmare också. Polismannen David är helt förstörd för han sörjer sin fru som dog fyra månader tidigare och ställer frågor om sorg till de människor han träffar under utredningen.
Den var spännande fast pappan till den försvunna flickan liknade mördaren, eller såg ut som man kunde tänka sig att mördaren skulle se ut 23 år senare, så jag misstog mig ett tag under filmen och trodde att pappan till den nyligen försvunna flickan var den person som mördade flickan 23 år tidigare.
Det blir lite förvillande innan jag förstod att det inte var så.

Det är något särskilt med filmfestivalen och i synnerhet när filmerna kommer från så många olika filmländer.

Både den mexikanska och den tyska filmen är med bland de filmer som deltar i filmfestivalens tävlingsklass.

Läs även andra bloggares åsikter om Stockholms filmfestival, film, Mexico, kannibaler, Tyskland, Japan, hämnd

Arkiverad under: Film Taggad som: hämnd, Japan, kannibaler, Mexico, Scen, Stockholms filmfestival, Tyskland

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1708
  • Sida 1709
  • Sida 1710
  • Sida 1711
  • Sida 1712
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 2141
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Köp grisen i säcken – ibland hittar man nya favoritband – En hemlig artist

Det finns något befriande med att köpa … Läs mer om Köp grisen i säcken – ibland hittar man nya favoritband – En hemlig artist

Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Centerpartiet har fått stort inflytande … Läs mer om Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Casinot är en av populärkulturens mest … Läs mer om Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in