• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Recension

Filmrecension: The Pope´s Exorcist – tröttsam skräckfilm

30 juni, 2023 by Rosemari Södergren

The Pope´s Exorcist
Betyg 2
Svensk biopremiär 7 april 2023, online premiär 30 juni 2023
Regi Julius Avery

En skräckfilm om en fruktansvärt stark demon, som är självaste kungen i helvetet, som tar sig in i en liten pojke för att försöka ta sig vidare in i en av påvens närmaste präster. Denna exorcist-skräckfilm är inspirerad av berättelser av och om Vatikanens exorcist Fader Gabriele Amorth (som spelas av Oscarbelönade Russell Crowe). Berättelsen kommer ut Amorths arkiv där han berättar om fall han hanterat och detta fall var påfrestande, farligt och utmanande och avslöjar en konspiration som Vatikanen desperat försökt hålla hemlig.

Russel Crowe är en duktig skådespelare och filmen har sina poäng, bland annat när han Amorth ställs inför en undersökningskommission och han är tydlig med att av alla de fall han tillkallas för att hjälpa till extremt sällan verkligen handlar om onda andar som behöver drivas ut. Ofta är det mentala sjukdomar eller andra sjukdomar och då hänvisar han de drabbade vidare till läkare och/eller psykologer.

Men trots bra skådespelare och bra filmteknik är detta för mig ändå bara bara en skräckfilm som skruvas på alltför hög nivå.

Att det finns onda andar, eller demoner, och att de kan rent fysiskt skada människor – det är en tro eller uppfattning som finns inom vissa katolska rörelser och inom spiritism (som inte ska förväxlar med spiritualism). Inom spiritism liksom inom spiritualism tror man på att det finns medium som kan förmedla kommunikation med andar. Andar eller andevärldens, anses vara existensen av de människor och djur som avlidit. Inom spiritualismen tror man dock inte på existensen av sådana onda andar eller demoner. Inom spiritualismen menar man att andevärlden (existensen av andar) är ljus och vill människor väl – och inte kan eller vill skada människor.

Denna film handlar om Vatikanens exorcist Fader Gabriele Amorth som dog 2016. Alla inom katolska kyrkan tror ju inte på demoner av detta slag. Jag tycker det är en stor brist i filmen att den knappt tar upp att inte alla katoliker tror på demoner eller exotism. Filmens berättelse köper tyvärr tron på onda demoner rakt av. Den enda person som är kritisk mot och ifrågasätter existensen av onda andar som tar människor i besittning och skador människor framställs som löjeväckande.

Nej det är klart att en film, speciellt inom skräckfilm, behöver bygga på fakta eller vara realistisk, men i detta fall är det så uppenbart skapat bara för att skrämmas som underhållning. Det var rätt tröttsamt att orka se klart filmen.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Exorcism, Russel Crowe

Recension av tv-serie: The Witcher säsong 3 – bättre än de tidigare två säsongerna

29 juni, 2023 by Rosemari Södergren

The Witcher säsong 3
Betyg 3
Volym 1 av säsong 3 (fem avsnitt) har premiär på Netflix 29 juni 2023. Volym 2 kommer 27 juli.

The Witcher utspelas i en fantasivärld med magiker, demoner, häxkarlar, alver och dvärgar plus människor. Denna värld är inte så olika vår vår. Det vimlar av intriger och maktspel. Det är både seriens styrka och svaghet. Det är många allianser och många viljor och många karaktärer inblandade och det kan nästan vara svårt att hänga med i svängarna. Vem är vem och varför?

I denna tredje säsong träffar vi, förstås, på Geralt, häxkarlen, och hans skyddsling Ciri. Yennefer dyker upp och barden Riddarsporre. Intriger och mörka krafter och krigets vindar blåser över kontinenten.

Visst är den spännande ibland och emellanåt några överraskande vändningar men samtidigt är mycket som ett tv-spel där man vet att Geralt vinner alla slagsmål han hamnar i. Men denna säsong tar ändå ett kliv upp. De två tidigare säsongerna tyckte jag sämre om. Denna säsong är ett steg uppåt. På vissa sätt är The Witcher en serie som har en del gemensamt med Game of Thrones, som också genom en fantasivärld skildrar mänskligt beteende och maktgalenhet. Men sådan kultserie som Game of Thrones är det blir The Witcher aldrig. Ett skäl är att det är för mycket klyschor i The Witcher, lite för förutsägbart och lite för få överraskande vändningar, för lite utveckling av karaktärer och för sockersöta kvinnliga hjältar.

Ett litet minus får Netflix för att de väljer att släppa de sista avsnitten i denna säsong en månad efter att dessa första fem avsnitt släpps. Alltid negativt med avslut som inte är avslut.

Arkiverad under: Recension, Recension av TV-serier, Scen, Toppnytt, TV Taggad som: Netflix, The Witcher

Filmrecension: No Hard Feeling

29 juni, 2023 by Birgitta Komaki

No Hard Feelings
Betyg 3
Svensk premiär 30 juni 2023
Regi Gene Stupnitsky

Stackars Percy (Andrew Barth Feldman) är en 19-årig söndercurlad kille. Med föräldrar som jämnar vägen för honom har han aldrig fått pröva sin styrka. Dödsförskräckt och omhuldad trycker han på sitt rum, sysselsatt med mobil och dataspel. Nu är det snart dags för college och föräldrarna börjar oroa sig över sin ensamma son. De kontrakterar Maddie ( Jennifer Lawrence) för att hon ska ge sonen olika erfarenheter. När Percy kryper ur sitt skal och vågar visa sig förvandlas han sakta.

Det är en dråplig komedi med en mycket sex och fåniga skämt. Den påminner om alla collegeserier man kan se på TV men har ändå originellare innehåll. Dessutom är Jennifer Lawrence helt underbar i sin roll som den utlevande tjejen som inte har något att förlora men allt att vinna. Det är många gånger jag skrattar högt åt den här komedin med sina ocensurerade skämt. Tänker dock att det är tur att inte rollerna är ombytta.

En äldre kille som skulle förföra en ung tjej mot betalning skulle kännas betydligt mer snaskigt. En fräck komedi med många skämt men också mänsklig värme.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

I Ronneby finns i sommar möjligheten att åka tillbaka i tiden till Ronneby anno 1564

28 juni, 2023 by Martin Moberg

Vad händer här? När borgmästare Hoffman samtalar med några av Ronnebyborna, är det några orostecken på gång?

Nej, inget kan ju rubba idyllen i det rika och välmående Ronneby när vi trätt in i sommaren 1564. Eller? (Foto: Martin Moberg, Kulturbloggen)

Betyg: 4

Föreställning

Tisdagar kl. 18.00, vandringen utgår från Ronneby torg

Premiär 20 juni. Spelas även 27 juni, 11, 18, 25 juli, 1, 8, 15 augusti

Arrangör: Ronneby Folkteater

Tisdagskväll i Ronneby på slaget 18 samlades vi dryga 15-talet personer, för att under en dryg timme, få vara med om en dramatiserad stadsvandring anno 1564. En form av tidsresa i grupp skulle man kunna säga, det som rent fysikaliskt är i det närmaste helt omöjligt blir möjligt när Ronneby Folkteater under denna sommar under i stort sett varje tisdagskväll bjuder på en spännande historisk vandring från ca 1200-talet (för att få det historiska sammanhanget klart för oss) till 1564. Och vad som kom att utspela sig då när en hel medeltida dansk stad, ovetandes om det som komma skall, möter oss.

Stadsvandringen leddes av en erfaren och påläst guide, man får möjlighet att interagera med det som händer och det förhöjer upplevelsen av det vi fick vara med om. I de dramatiserade inslagen fick vi under kvällen möta invånare i tidstypisk klädsel i den välmående och rika staden Ronneby på sommaren före blodbadet 1564. Norrut ligger nämligen det svenska Småland (specifikt Värend, dagens Växjö) vars bönder kör ner sina skinn och sin boskap och i gengäld köper de sill från Östersjön – alltsammans inryms i det som benämns som Värendshandeln. En handel som inte föll ett antal svenska kungar i smaken, p g a bortfall av tullinkomster mm för Sverige.

Söderut ligger nämligen Östersjön, havet med både sillen och – på andra sidan – ligger de tyska handelsstäderna, som gärna köper oxar och garvat skinn. Det som ger Ronneby ett rejält inflöde med tull mm och staden blomstrar inga problem synes heller när vi, uppe i Bergslagen, fick stifta bekantskap med borgmästare Henrik Hoffman, Mogens Skinnare och dennes hustru Citze och flera andra Ronnebybor från då det begav sig. Men vid horisonten tornar orosmolnen upp sig, det sägs att den svenske kungen befinner sig i Kalmar. Rekommenderar att du tar dig till Ronneby, tisdag kväll i sommar, fram till den 15 augusti, för en spännande historisk vandring i Ronneby 1564.

Arkiverad under: Scen, Teater, Teaterkritik, Toppnytt Taggad som: Borgmästare Hoffman, Erik XIV, historia, Kulturbloggen, Ronneby, Ronneby blodbad, Ronneby folkteater, Sommarteater, Teaterkritik, Teaterrecension

Filmrecension: Harold Frys oväntade vandring – en film som har allt, jag både skrattade och grät

27 juni, 2023 by Rosemari Södergren

Harold Frys oväntade vandring
Betyg 5
Svensk biopremiär 30 juni 2023
Regi Hettie Macdonald

Den vackraste berättelsen om sorg och att leva med sorg som sett på film. Till och med starkare och djupare än Manchester By the Sea. Denna film har allt. Jag både skrattade och grät. Den har enormt duktiga skådespelare i varenda roll. Magiskt och samtidigt realistiskt. Vackra talande vyer och enastående musik. En berättelse om att det aldrig är för sent att möta sig själv och att ta itu med sina djupaste känslor. Denna film grep tag i mig och kommer att sitta kvar länge.

Denna starka, berörande film är också en rejäl käftsmäll mot de som gått på illusionen om sorgbearbetning. En djup sorg är inget som går att bearbeta bort, det är något som lever inom den som mist en närstående och det går aldrig över, även om den som sörjer lär sig att leva med det, eller åtminstone utåt ser ut att leva vidare.

Det är en film som skildrar livet, religion, andlighet, hopp och tro och realism, om relationer, om vänskap, om samhället. Men flera överraskande vändningar och mycket som sägs mellan raderna.

Harold (spelas av Oscarsbelönade Jim Broadbent) är pensionär och bor tillsammans med sin fru Maureen (spelad av duktiga Penelope Wilton välkänd bland annat från Downton Abbey). En dag som är som de flesta andra i deras stillsamma liv dyker ett brev upp till Harold. Brevet är från Queenie, en kvinna som var hans arbetskamrat för många år sedan. Hon vill bara säga adjö och berätta att hon ligger för döden på ett hospice. Harold skriver först ett brev till henne men när han går för att posta brevet träffar han en ung kvinna som berättar att hennes faster överlevde en svår cancer för att hon fick hopp, hör att anhöriga trodde på hennes läkning. Harold bestämmer sig då, på plats, att börja vandra till Queenie. Han blir övertygad om att genom att han vandrar till Queeni på hospice kommer hon att få hopp och kunna överleva cancer. Han börjar vandra. Utan att ens tala med sin fru och utan att se till att ha bra skor att vandra i. Utan att egentligen ha någon vana av att vandra. Vandring kommer att ta många veckor eftersom sträckan han ska gå är mer än 80 mil.

Det blir ett äventyrlig vandring med många upplevelser, flera möten med olika människoöden. Efter ett tag blir hans vandring uppmärksammad i tidningar, radio och tv och han får efterföljare som vandrar med honom. Det är delvis komiskt och väldigt talande om hur människor söker något som kan ge dem tro och hopp.

Att Harolds vandring egentligen handlar om mycket mer än Queenie förstår vi ganska snabbt. En vandring är en vanlig symbol för att hitta svar om livet, om minnen, om det förflutna och framtiden, om försoning och skuldkänslor. Denna skildring av Harolds färd är bland de vackraste och mest berörande jag sett på film.

Filmen bygger på boken Harold Fry och hans osannolika pilgrimsfärd av Rachel Joyce, som utkom 2012 och översattes till svenska samma år. Joyce står även för manus till filmen om Harold Fry.

Musiken är ytterligare ett stort plus i filmen: Det instrumentala soundtracket till Harold Frys oväntade vandring är skapat av Ilan Eshkeri, som vunnit två BAFTA och två Ivor Novello-pris för sina kompositioner genom åren och samarbetat med artister som Coldplay, Annie Lennox och Sinead O’Connor. Han beskriver styckena ur filmen som musik för reflektion, meditation och upptäckter. Det skriver jag under på. Musiken samverkar kraftfullt med bilder, miljöer, dialoger, tanker och minnesbilder. I filmen finns också två nyskrivna sånger av den brittiska folksångaren Sam Lee.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Filmkritik, Filmrecension, Pilgrimsvandring

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 289
  • Sida 290
  • Sida 291
  • Sida 292
  • Sida 293
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1557
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul- Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul- Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in