Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

The Witcher

Recension av tv-serie: The Witcher säsong 3 – bättre än de tidigare två säsongerna

by

The Witcher säsong 3
Betyg 3
Volym 1 av säsong 3 (fem avsnitt) har premiär på Netflix 29 juni 2023. Volym 2 kommer 27 juli.

The Witcher utspelas i en fantasivärld med magiker, demoner, häxkarlar, alver och dvärgar plus människor. Denna värld är inte så olika vår vår. Det vimlar av intriger och maktspel. Det är både seriens styrka och svaghet. Det är många allianser och många viljor och många karaktärer inblandade och det kan nästan vara svårt att hänga med i svängarna. Vem är vem och varför?

I denna tredje säsong träffar vi, förstås, på Geralt, häxkarlen, och hans skyddsling Ciri. Yennefer dyker upp och barden Riddarsporre. Intriger och mörka krafter och krigets vindar blåser över kontinenten.

Visst är den spännande ibland och emellanåt några överraskande vändningar men samtidigt är mycket som ett tv-spel där man vet att Geralt vinner alla slagsmål han hamnar i. Men denna säsong tar ändå ett kliv upp. De två tidigare säsongerna tyckte jag sämre om. Denna säsong är ett steg uppåt. På vissa sätt är The Witcher en serie som har en del gemensamt med Game of Thrones, som också genom en fantasivärld skildrar mänskligt beteende och maktgalenhet. Men sådan kultserie som Game of Thrones är det blir The Witcher aldrig. Ett skäl är att det är för mycket klyschor i The Witcher, lite för förutsägbart och lite för få överraskande vändningar, för lite utveckling av karaktärer och för sockersöta kvinnliga hjältar.

Ett litet minus får Netflix för att de väljer att släppa de sista avsnitten i denna säsong en månad efter att dessa första fem avsnitt släpps. Alltid negativt med avslut som inte är avslut.

Recension av tv-serie: The Witcher: Blood Origin – som en ballad och en hyllning till kulturens kraft

by

The Witcher: Blood Origin
Betyg 3
Premiär på Netflix 25 december 2022
Regi Declan de Barra
Medverkande Sophia Brown, Laurence O’Fuarain, Michelle Yeoh, Mirren Mack, Lenny Henry, Jacob Collins Levy

En spännande fantasy om sex alver och en dvärg som gick samman för att besegra ett mäktigt rike, en diktatur som förtrycker alla folk och har ambitionen att erövra alla världar. Det är en berättelse som utspelar mer än tusen år före The Witcher och som förklarar bakgrunden till vem Geralt är. Men man behöver inte ha sett ett enda avsnitt av The Witcher eller läst böckerna för att hänga med i denna berättelse som utspelas i fyra avsnitt.

Det är en spännande berättelse om kulturens makt, om hur berättelser, ballader och musik kan förena ett folk och få dem att våga stå upp för sin frihet, för att våga utmana de mäktiga förtryckarna.

Det också en skildring av hur de som griper makten alltid drivs av egennytta och deras styre blir för aldrig med dig något positivt för de maktlösa och nedtryckta. Hur fina ord den som griper makten än må använda för att beskriva sitt syfte är en diktatur ändå alltid en diktatur som bara gynnar de mäktigaste. Det har vi sett i människans historia, oavsett om det är en diktatur som kallar sig vänster eller höger så är resultatet alltid det samma när folket stängt ute från möjlighet att påverka makten. Det är likadant i alvernas rike.

Det är mycket alver på flera håll nu, i flera serier. Men till skillnad från Sagan om riken-berättelserna är alver inte denna tv-serie inte bara goda och spröda varelser utan kan vara lika egennyttiga och giriga och obevekliga som människor i vår verkliga historia. Liksom människor kan skapa nazism och andra förtryckande system som i Iran kan alver skapa lika stor terror och ofrihet.

Serien är en miniserie medfyra avsnitt vilket är positivt. Det är alldeles för många serier som drar ut på handlingen mer än vad som är kvalitetsmässigt. Det märks hur många serieskapare vill mjölka ut så mycket som möjligt genom att göra många avsitt. Fyra avsnitt är ett bra format för denna berättelse som blir som en ballad. Serien hade nog fått ännu högre betyg om inte varit något för många blodiga scener. Det är en vacker, spännande, äventyrsberättelse som utspelas i alvernas värld, en berättelse som blir som en ballad.

Recension av TV-serie: The Witcher

by

The Witcher – säsong 1
Betyg 2
Premiär på Netflix 20 december 2019
Av Lauren Schmidt Hissrich, med bl a Henry Cavill, Anya Chalotra, Freya Allan, Joey Batey, Jodhi May, Mimi Ndiweni, MyAnna Buring och Lars Mikkelsen

Förmodligen finns det ett stort sug bland tittare efter en bra fantasy-serie nu när Game of Thrones haft sin avslutande säsong. The Witcher lär inte bli samma succé. Långt ifrån.

Serien är lite problematisk. Den bygger på bästsäljande böcker med samma namn. För den som läst böckerna kan tv-serien uppfattas på ett sätt. Vissa saker känner dessa tittare till. För den som inte läst böckerna blir det en hel del som är rörigt, snårigt, tillkrånglat.

I centrum för berättelsen står en man, monsterjägaren Geralt, och två kvinnor, häxan Yennefer och prinsessan Ciri. Dessa tre personers berättelser skildras parallellt och först efter ett tag möts några av dem.

Geralt är en muterad varelse, en häxkarl, som ordet ”witcher” översatts med i den svenska undertexten. Han spelas av Henry Cavill
som är bland annat känd för att ha spelat Stålmannen i Man of Steel. Han har bland annat medverkat i avsnitt av Kommissarie Lynley och Morden i Midsomer. I den historiska TV-serien The Tudors spelar Cavill Charles Brandon.

Cavill är ett muskelpaket. Annars skulle han knappast kunnat spela Stålmannen. I The Witcher är han en kraftkarl som är nästan oövervinnerlig, han kan bli överfallen av tjugo svärdsmän och fem monster och klara av att döda alltihop. Men det är ok, det kan tillhöra själva denna genre av äventyr-fantasy som utspelas i en värld med alver, häxor, gnomer, drakat och monster frodas och där människor ofta visar sig vara värre än de riktiga odjuren.

För den som inte läst böckerna är säkert en hel del rätt snurrigt i hur berättelsen framförs. Ett annat minus är att många av stridsscenerna utspelas i mörker och om man ser serien på en ipad kan det vara svårt att se något alls i mörkret, svårt att veta vem som slåss mot vem. Karaktärerna överlag är ganska rörigt presenterade. I sista avsnittets slutkamp är det rätt obegripligt vem som står på vilken sida och varför. Då blir det svårt att ens veta vad man ska hoppas på.

Karaktärerna och Geralt i synnerhet är ofta som karikatyrer av sig själva. Geralt ska vara stenhård och grymtar ofta.

Grundberättelsen är, trots allt, intressant, och med lite mer djup i karaktärerna och lite mer omsorg om effekterna – och inte så många scener i mörker – skulle serien kunna få högre betyg.