
Döden är de levandes problem
Betyg 4
Svensk biopremiär 8 februari 2024
Regi Teemu Nikki
I rollerna Pekka Strang, Jari Virman, Elina Knihtilä, Hannamaija Nikander
En både mörk och dyster men också hoppfull berättelse om två män som hamnat utanför samhällets gemenskap. Den ena är Risto Kivi som driver ett företag där han kör likbil till lågt pris och sen andra är Arto Niska, en glad och vänlig själ som är underbar med barn men som får sparken som fritidsledare då läkare konstaterat att han knappt har någon hjärna. Hans fru som så gärna vill ha barn vill inte längre vara gift med honom, ifall barnen skulle bli utan hjärna också. Men Arto är långt ifrån dum, men han tänker mycket med hjärtat, kan se människors behov.
Risto har en bedrövlig situation då han är spelberoende. Varenda euro (filmen utspelas i Finland som ju har euro nu för tiden) han får tillgång till spelar han för. Han spelar på allt som går att spela på. Och givetvis är han på väg att förlora allt i sitt liv. Hans fru och son bor i huset som är utmätt och som snart ska bli utmätt.
Risto och Arto bor grannar och när Arto får sparken från sitt jobb börjar han köra likbil tillsammans med Risto. De får oftast de allra svåraste uppdragen, som att hämta avlidna som hoppat framför tåg och gått i hundratals bitar. Det är både makabert och hemskt att se. Andra tunga uppdrag är när de får hämta avlidna som legat ensamma så länge i lägenheten att de börjar ruttna och lukta lång väg. Men en dag dyker ett uppdrag upp där de kan tjäna mycket bra. Det finns förbjuden spelverksamhet där de som spelar kan vinna mycket men också kan dö. Risto och Arto får mycket bra betalt för att köra bort och gömma de som dör vid spelet.

Filmens regissör Teemu Nikki säger:
– Som filmskapare hoppas jag alltid att tittaren trivs i biosalongen under hela filmens gång. Om det går bra så får tittaren dessutom ut något av upplevelsen – efter den här filmen hoppas jag att tittaren börjar uppskatta och älska livet.
Regissören har lyckats bra med sin vision. Filmen gör ont ibland då det är sorgligt hur hemskt det är att leva med någon som är spelberoende. Hur tungt det är för den som är beroende då han eller hon av och till har stunder då han/hon förstår hur illa det är. Det är en absurd film med det där mörka som just finländska regissören brukar kunna förmedla i filmer. Samtidigt finns det en vänskap som är varm mellan både de två huvudrollerna men också mellan flera människor. Den är både rolig och mörk, på ett ovanligt lyckat sätt.
Om skådespelarna:
Huvudrollerna i Döden är de levandes problem spelas av Jari Virman som också spelade i Barmhärtighetsmördaren, och av den finlandssvenska skådespelaren Pekka Strang som spelade huvudrollen i långfilmen Tom of Finland (2017) och även spelat i kända serier som Kodnamn: Annika (2023) och Bäckström (2020).

Kjersti Horn som regisserat kvällens föreställning är själv född i Norge, men utbildad i Sverige. Med sig i denna uppsättning har hon sambon Erik Hedin som står för ljud och komposition. Att hon har premiär på Gengångare – är på så sätt en visit och ett återbesök i Stockholm – efter att ha varit verksam en längre tid i främst Norge. På Stockholms stadsteater har hon senast regisserat Michael Hanekes Amour (2021) samt Anna Karenina (2011) och tidigare bl.a. verket Natten sjunger sina sånger (2006). Hon har vunnit många priser och har i dag stora uppdrag i Norge. Mellan 2015 och 2019 var hon residenschef på Nationalteatern (Norge). 2020 – 2025 kommer hon vara residenschef på Det Norske Teatret, och övergår till chef därefter. 2019 fick hon Heddanomineringar (norskt fint pris) – bl.a. i kategorin bästa regi – för sin uppsättning av Scener ur ett äktenskap av Bergman (Rogaland Teater). Hennes fokus uppges vara outsiderns perspektiv i tillvaron, oavsett verk. Själv har hon en skelettsjukdom och har ibland tagit roller som kortväxt.
Efter de stående välförtjänta ovationerna, när jag befinner mig vid garderoben, tänker jag att det var länge sedan jag upplevt en föreställning med en så lyckad konstnärlig helhet. Publiken har hållits nyfiken och alert i över två timmar utan paus. Ett imponerande samarbete måste skett mellan regi, ljud- och ljus-teknik, scenografi och musikval. Effektivt och väldigt njutbart har musiken förstärkt scenernas stämning och innebörd och rollgestalterna. Hit hör storslagen opera vid förgörande/avgörande eld-scenen och moderna artister såsom Beyonce och rappare vid unge sonens dans i början.








