• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Jazzig soaré med Barbro Hörberg-tema gör bedårande intryck – Amanda & Erik med Marie Delleskog och rytmsektion på Utopia

1 februari, 2024 by Mats Hallberg

Foton Lennart Wiman – Amanda Arnborg vid flygeln

30/1 2024

Utopia i Göteborg

Känns emellanåt närmast outhärdligt att leva i vår polariserande tid, vars destruktivitet förstärks än mer av ofattbart eskalerande våld. En systemhotande organiserad brottslighet vars till synes ohejdbara svulst ätit sig in i samhällskroppen. Frekvent underblåses den Newspeak Orwell myntade som begrepp av media, lärosäten och godhetssignalerande kulturradikaler. Då vill man drömma sig bort till en annan, mer förnuftig era. Men tiden var inte mindre dogmatisk när Barbro Hörberg fick sitt sena genombrott. Tyvärr var enögdheten, naiviteten och de fastlåsta positionerna lika förödande då som nu. Denna historieskrivning ska man ha med i bagaget då Barbro Hörbergs alltför korta karriär utvärderas-

Betänk att hon i sin medverkan i radio och tv, på sina skolturnéer och inte minst i sina omistliga visor lanserade ett kvinnligt perspektiv, efterlängtad fyllde ett tomrum. Sex album släpptes åren 1969-1976 innan hon sorgligt nog avled i bröstcancer. Arrangemang skrevs av bland andra Bengt Hallberg, Georg Riedel och Sven-Olof Walldoff, ledande namn i branschen. Äger två av de mest omtalade skivorna. Under den i minsta detalj välregisserade Jazz & Storytelling-aftonen kring Barbro Hörberg, förekom inte ett enda falskt tonfall eller banal formulering. Helt makalöst egentligen hur kreativ hon var, kanske inspirerad av Povel Ramel vars revy hon ingått i! Att Barbro Hörberg valts in i Swedish Music Hall understryker rättmätig status. 2017 gavs en läsvärd biografi om hennes gärning ut, en bok av Alexandra Sundqvist som jag läst.

pressfoto förmodligen från 70-talet

Med delvis annat innehåll och framför allt med annan sättning, har en musikföreställning om och av Barbro Hörberg-visor gjorts som Lunchteater på Göteborgs Stadsteater. Uppsättningen i regi av Eva Edwall kallades då tabaré. På scen stod Lunchteaterns konstnärlige ledare Marie Delleskog tillsammans med Amanda Arnborg & Erik Björksten. När trion på Utopia jazzar till sin tabaré sker det med trumslagare Julia Schabbauer och kontrabasist och banjospelande Johan Bengan Bengtsson, en eminent och otroligt lyhörd rytmsektion.

Kanske dags att påpeka att jag recenserat skiva gjord av Amanda Arnborg (tidigare Andreas), sett henne agera i pjäser, intervjuat i samband med släpp av jullåt och hört henne live ett antal gånger, varav flera av dem resulterat i uppskattande recensioner. Samma förhållande gäller för låtskrivaren, gitarristen, dragspelaren och numera också sångaren Erik Björksten. De har länge jobbat tillsammans och numera bildat familj- Har också hyfsad koll på sympatiske Bengtsson och lika eftertraktade Schabbauer som också engagerats av Stadsteatern. Haft förmånen att höra dem var för sig live flera gånger. Att det var premiär för dem vad gäller jazziga Barbro Hörberg-original är uppseendeväckande. Med deras medverkan breddas sannerligen uttrycket.

Marie Delleskog

Sedan Utopia blev med flygel har akustiken förbättrats på krogen Utopia, vilket framgick med önskvärd tydlighet en afton när det var fullsatt med hängiven publik ur flera generationer. Både pensionärer som minns Barbro Hörberg och yngre vetgiriga. Inser nu att jag glömt fråga Amanda vad i Hörbergs texter som lockat 35-åringen. Soarén fick stänk av magisk skimmer över sig genom närvaron av två av Barbro Hörbergs yngre bröder, var av en av dem på anmodan gav oss en belysande anekdot om sin storasyster. Dessutom hade de med sig en opublicerad text/ dikt vilken Amanda hade tonsatt. Man undrar varför Lyckan inte publicerats, eftersom den höll samma höga nivå som övrigt material. En annan anmärkningsvärd omständighet är att artistens första adress var på Allmäna vägen, ett par stenkast ifrån krogen.

Klokt nog varvades välbekanta favoriter med mindre kända alster och dagboksanteckningar. Bröderna och biografin utgjorde viktiga källor i deras research. Vad beträffar tilltal skiljde det sig drastiskt från när Marie Delleskog, Daniel Lemma med flera trollband i föreställning helt baserad på Karin Boyes diktning. Pendlingar, humörsvängningar och tvära kast verkar istället ha varit Hörbergs signum. Spännvidden i uttryck förmedlas suveränt i ord och ton.

Föreställningen/ konserten hade kunnat genomföras utan Marie Delleskog. Hon är inte oumbärlig, men tillför absolut betydelsefulla aspekter, delar på rollen som ciceron. I detta intelligenta upplägg avlastas och kompletteras Amanda ypperligt. Och ibland väljer Amanda att framföra monologer i jag-form som vore hon artisten i fråga. Båda vet exakt hur meningar lämpligast betonas för att nå publikens hjärtan.

Kan inte låta bli att lansera en svepande iakttagelse. Som nämnts finns vid det här laget lagrat hos mig vad Amanda Arnborg och Erik Björksten åstadkommit på scen i min närvaro. Konklusionen efter en mycket givande sammankomst är att jag aldrig hört henne sjunga bättre, har aldrig hört honom musicera oavbrutet på lika hög nivå, med den pondusen. Förbluffande prestationer! Den stilmässigt svårkategoriserade gitarristen som för inte länge sedan debuterade i eget namn tyckts vara inne i ett flow, genomförde nyligen turné till Stockholm och Uppsala. Han lirar akustisk gitarr och dragspel. Fast vad som främst etsade sig fast efteråt var hur han ”twang-spelade” på sin Gibson med pedaler och och fick till ett helläckert sound färgat med delay/ reverb. Vid dessa tämligen otyglade solon uppstod en fruktbar kontrast till den mer konventionella visgenren. Man kan referera till jambetonade utvikningarna på Cornelis dubbel-album från 1970.

Erik Björksten

Vi får veta att artistens framgångsrika signum var att blanda vemod med humor. Första låten börjar tassande, jazzigt gladlynt. I första set görs med ackuratess en udda hit som funnits med i visprogram hos Amanda & Erik, nämligen Vill du bli min soptipp? Lika väl behärskas variationen av tilltal i Sommarö., vars djupt personliga ton ackompanjeras kongenialt på dragspel.

Vissa visor och sekvenser framförs i avskalad version utan rytmsektion, vilket skapar en välgörande effekt när bas och trummor kommer tillbaka, driver då på melodierna. Bitterljuva mästerverket Med ögon känsliga för grönt omgärdas av en lång startsträcka, präglas av vidunderligt stick av Erik och formidabel frasering av Amanda. I låten som föregår riffas det delikat och svänger fett, fast soft. Bengtsson färgar på basgitarr medan Schabbauer triumferar med att tillverka gungande rytm. Amnadas sång och utstrålning är så överväldigande att hennes anslag på flygeln hamnar i skym undan. Å andra sidan flyter det obehindrat och snyggt in i deras välplanerade struktur.

Johan Bengan Bengtsson

Efter paus riktas vår koncentration ånyo mot scen. Där jag sitter i bakre regionerna uppfattar jag att krogens gäster intensivt lyssnar, följer med uppmärksamt. Man sättter igång med eftertänksamt alster från 1973 och dramatisering av lustiga dialoger med Marie Delleskog och Amanda Arnborg. En underhållande och sprakande blues-shuffle med titeln Långe Bengt blir i musikaliskt hänseende en slags kulmen. Excelleras i raffinerat komp, fräckt groove och stor dos glädjefylld up tempo. Duetten Åren går om att längta efter harmoni makar emellan görs galant av Amanda och Marie.

Ja, hej med musik av Adolphson/ Falk tillhör programmets komiska höjdpunkter. Här går det undan med Johan på banjo, Erik på dragspel och Julia med vispar. I denna avdelning passar Johan på att lansera sin loop-pedal. Kul! Friskt flödande rockbeat förenas med jazzkomp, vilket påminner om somliga låtars ruffiga, aptitliga sound i original ( Janne Schaffer, Bernt Egerbladh, Sture Åkerberg med flera). En avgörande skillnad är att i detta koncept sträcks låtar ut, motsvarande jazzens improvisation. På sluttampen levereras strålande solo på Gibson-gitarren av märkbart inspirerad musiker.

Julia Schabbauer

Ett konstnärligt högklassigt event som tryckts in i programserien Jazz & storytelling avrundas med en triss i slagkraftiga alster. (Vardags)betraktelserna förmedlade denna gång härrörde ju från en legandar som lämnade oss alldeles för tidigt, inte från från en tillbakablickande jazzveteran. Om anteckningarna stämmer är det Marie Delleskog som sjunger och deklamerar i Blåsvart tango i Roslagen, ikoniska Gamla älskade barn görs i lite annorlunda, eldig tappning och som final med da capo, stiger lyckokänslan i oss än mer av exalterade stämningen i Håll alla dörrar öppna. En av många fantastiska texter, en oemotståndlig visa som kvintetten gör rättvisa, definitivt. Rörd nämnde jag efteråt att tolkningarna, texterna och berättandet hade en sådan substans att föreställningen borde spelats in av SVT. Efteråt blev det en stunds trevlig eftersits med musikerna. Sällan man är med om ett kulturevenemang där varje moment bildar en närmast osannolikt utsökt helhet. Därtill frestas man till att hävda att Barbro Hörberg var ett geni

Amanda Arnborg

Tack för foton Lennart Wiman

Arkiverad under: Musik, Recension, Toppnytt

Primärt sidofält

Nytt

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

SVT öppnar Roxettes arkiv med en ny … Läs mer om Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

U2 - Carnaval De Luz - Betyg 4 … Läs mer om Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Lilla Amélie eller tecknet för … Läs mer om Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in