• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Recension

Bländande fusionestetik och vacker minimalism i fullödiga kompositioner – Turning Point av Adam Forkelid

7 maj, 2024 by Mats Hallberg

Adam Forkelid

Turning Point

4

Inspelad i Riksmixningsverket Stockholm februari 2023

Prophone Records (Naxos )

40:01

Releasedatum: 3/5 2024

Föregångaren Ist Movement recenserades i positiva termer. Härom året kunde jag även höra pianisten Adam Forkelid live under ett av dennes sällsynta besök på Västkusten som medlem i Svante Söderqvist trio, vilket också resulterade i en berömmande text. Han har i egenskap av klaviaturspelare och kompositör tillhört de tongivande namnen på den skandinaviska musikscenen i närmare två decennier, i smågrupper varav några gärna experimenterar och med Norrbotten Big Band.

På nya albumet som han under en månads tid skrev åtta låtar till, förekommer samma sättning som på föregångaren. Det innebär Carl Mörner Ringström på gitarr, Niklas Fernqvist på kontrabas samt trumslagare Daniel Fredriksson. Rytmsektionen känner varandra utomordentligt väl efter att ha kamperat ihop i inte minst Carl Bagge trio. Den livsresa som avgörande beslut och därmed förändringar innebär utgör enligt upphovsmannen röda tråden. Vad som komponerades under en månads tid spelades in på en dag. Apropå val av studio och inspelningsteknik ska betonas att inspelningen är ypperligt gjord. Musiken låter angenämt luftig och soundet internationellt. Att lyssna i påkostade hörlurar rekommenderas varmt.

Pressreleasen tar fasta på hur akustiskt jazzsound blandas med elektrifierade tongångar, framhåller därtill de nordiska influenserna på Turning Point. Groove står i kontrast till lyriskt hållna alster. Det energiska med det själfulla, det euforiska med melankoliska stråk. Kompositörens intention har varit att kreera ett här-och-nu tillstånd. Jag vill hävda att kompositionerna om vartannat utmärks av tyngd och lätthet. Finns fog för påståendet att kvartetten fått till ett album av dels fullödig fusion, dels sällsam minimalism. Ofta uppstår fruktbara pendlingar mellan minimalistiska mönster och eruptioner av progressive. Jazzigt ortodoxa tongångar lyser genomgående sin frånvaro, även om boppens bejakande av improvisation finns med. Och i enstaka ögonblick kan referenser till ECM-sound skönjas.

Med efterhand frenetiskt tempo attackeras tremat i öppningsspåret, tillika titellåt. Den som med frustande energi jagar på övriga är gitarristen Carl Mörner Ringström. Som en ljuv motvikt avlöses potent titellåt av att fridfullt tillstånd sänker sig över skivan. Strive bärs fram av dess smeksamt reflekterande attityd. Kontrabasen hamnar ett tag i framkant. Högintensiva stunder övergår således till porlande passager, vilket genererar en fängslande friktion.

No Man´s Land innehåller ett hypnotiskt groove, definitivt medryckande nog för att kallas hit. The Old House centreras kring en enastående vacker melodi. Pianistens konversation med basisten griper tag i mig. Nordiska strömningen triumferar. Ingen aning om det handlar om slump eller medveten referens. Låter nämligen som om melodin skulle passa till en visa framsjungen av ikonen Olle Adolphson (dubbelt aktuell genom prisutdelning i hans namn och välgjord dokumentär på SVT Play). Trumspelet från min favorit Daniel Fredriksson borde benämnas tillverkning av raffinerade rytmer, hög energi och finlir förekommer växelvis. Det är sannerligen en fröjd att tillägna sig vad han företar sig. Vidare uppskattas av eldfängde gitarristen kommer in i somliga låtar och rör om, gör avtryck på ett sätt som oftast mer liknar licks inom den frihetliga progressive-genren än jazz-ackord. Uppfriskande hur han ibland överrumplar, tar över i vissa sekvenser med lätt dissonanta inslag. Efter en sådan urladdning broderas ursnyggt i albumets finstämda final med en annan spanskklingande gitarr (gissar jag).

Tack vare kvalitén på kompositionerna, sköna kontrasterna och det förstklassiga framförandet utdelas 4+ , aningens mer personlig prägling hade behövts för full pott. Råder ingen tvekan om att Adam Forkelid behärskar hantverket att komponera och besitter en förnämlig teknik som pianist.

Arkiverad under: Skivrecensioner, Toppnytt

Filmrecension: High & Low: John Galliano – en ärlig berättelse om högt och lågt, om att pendla mellan toppen och botten

6 maj, 2024 by Rosemari Södergren

High & Low: John Galliano
Betyg 3
Svensk biopremiär 10 maj 2024
Regi Kevin Macdonald

En dokumentär där vi får möta John Galliano, en av världens mest hyllade modeskapare. Det känns som att vi får komma honom mycket nära, han vågar visa sina sämre sidor och sin svaghet. Berättelsen känns mycket ärlig.

Den som är modeintresserad får mycket spännande och fascinerade att se med många filmklipp från berömda modevisningar i Paris. Men filmens huvudtema är vidare och sträcker sig utanför mode-världen. Det handlar om att göra misstag och frågan om förlåtelse är möjlig. Kan den som dragit på sig världens ilska få en nystart? Kan den som blivit utskälld i internationella medier, som förföljts av mediedrev, få en ny chans?

John Galliano föddes i Gibraltar men är uppväxt i Storbritannien. Han kom in på den högt rankade konstutbildningen Central Saint Martins där hans examenskollektion gjorde honom känd och hyllad. Han är den första britt som blev modedesigner för ett franskt Couture-hus (Givenchy, 1995) och han är mest känd för sin position som chefsdesigner på Dior mellan åren 1996 och 2011. På toppen av sin karriär gick allt åt skogen. Han jobbade mycket, drack mängder av alkohol och knaprade piller av olika slag. Full och påtänd kom han i konflikt med människor på en bar och han gjorde antisemitiska uttalanden. Några av dessa utbrott filmades och spreds i media. Han blev dömd för sina uttalanden i domstol och han fick sparken från Dior. Hans partner och några vänner såg då till att han kom iväg på rehab.

Ämnet är påtagligt aktuellt i Sverige och i västvärlden idag då antisemitismen växer och tagit sig in i nya grupper. Det finns många rapporter om hot och hat mot judar i Sverige och rapporter om att många judiska familjer väljer att lämna Sverige har jag hört många gånger under senare åren.

John Galliano fick träffa en judisk rabbi och fick lära sig om förintelsen som det visade sig att han inte kände till så mycket om. Hur kom det sig att han just använde ordet ”jude” som ett nedvärderande uttryck? Det ges olika förklaringar till vad det kan bero på. Jag tänker att det är viktigt att ta sådana uttryck på allvar. Det får aldrig bli accepterat med nedvärderande uttryck om olika folkslag eller kulturer. John Galliano bad också flera personer om ursäkt och visade att han ångrar sitt beteende.

Att John Galliano kunde komma tillbaka till modebranschen beror nog på att alla som jobbat med honom och som känner honom tydligt säger att han absolut inte är någon rasist. Ett annat starkt skäl till att han kunde komma tillbaka är nog också att han sedan elva år är nykter och inte använder alkohol eller andra droger. Fast visst finns det någon i filmen som ger uttryck för tanken att det är lättare att komma tillbaka för honom som är en vit man. Jag vet inte. Filmen ger en del att fundera på. Det bör vara möjligt att kunna få förlåtelse, att kunna börja om. Men samtidigt måste det vara tydligt att det inte är accepterat att ge uttryck för antisemitism eller någon rasism. Och det är ett budskap som behövs idag där hat florerar mot många grupper. Ytterligare ett skäl till att han komma tillbaka till modebranschen är nog att han är oerhört skicklig, en begåvad modedesigner utan like.

Filmens titel, High & Low, är träffsäker på flera sätt. John Galliano är en mästare på att kunna förena finmode med gatumode, att förena förnäma tyger med trasiga kläder och kartong. Samtidigt var han hyllad, en stjärna högt upp i hierarkin och trillade långt, långt ner. En tredje betydelser ligger i High and Low, då han pendlade mellan att vara hög, påtänd och djupt deprimerad, låg. En suverän titel på en stark och berörande film som känns som en av de ärligaste dokumentärer jag sett på länge.

Fakta om John Galliano:
Han har fått utmärkelsen British designer of the year 1987, 1994, 1995 och 1997. Sedan 2015 är John Galliano chefsdesigner för Maison Margiela där hans senaste kollektion, som visades i Paris i januari 2024, hyllades unisont av pressen och beskrivs som hans definitiva comeback. Han bor i Paris tillsammans med sin partner Alexis Roche.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Antisemitism, Dior, High and Low, Mediedrev, Mode, Modefilm, Modehus

Filmrecension: Nattvakten – Demons are forever – olidligt spännande

5 maj, 2024 by Rosemari Södergren

Nattvakten – Demons are forever
Betyg 4
Svensk biopremiär 17 maj 2024
Regi Ole Bornedal

En pulshöjande, rafflande rysare med en lång rad lysande skådespelare. Garanterat spänningsfyllda och barnförbjudna 110 minuter.

Emma som studerar till läkare har fått växa upp med sin ensamma pappa, då hennes mamma begick självmord när Emma var liten. Hennes pappa, Martin (spelas så bra Nikolaj Coster-Waldau, Danmarks fantastiska Game of Thrones-skådespelare) var nära att bli mördad tillsammans med sin flickvän (Emmas mamma) när han som ung student arbetade extra som nattvakt på rättsmedicinska i Köpenhamn. Dessa hemska händelser satte sina spår i Martin och Emmas mamma klarade inte av att leva med dessa skrämmande minnen av upplevelsen.

Nattvakten – Demons are forever är en uppföljare till filmen Nattvakten som kom 1994 och som handlar om juriststudenten Martin, hans flickvän och hans vän Jens (spelas av enastående Kim Bodnia som är känd bland annat från första säsongerna av tv-serien Bron). I Nattvakten härjar en mördare som skalperar sina offer. Mördaren visar sig vara en poliskommissarie Wörmer. I denna uppföljare, trettio år senare, sitter Wörmer på en psykiatrisk klinik på S:t Hans.

Martin har blivit förstörd av händelserna som skildras i Nattvakten. Han har svårt att sköta något ordentligt och han dricker för mycket alkohol och tar piller. Sommarstugan där Emmas mamma hittades hängd har Martin gjort till en minnesplats dit han åker flera gånger i veckan. Hans dotter Emma försöker få honom att prata om händelserna men han vägrar prata. Emma tänker att de måste kunna prata för att kunna gå vidare i livet.

Emma blir nästintill desperat och bestämmer sig för att ta sig in på klinken där Wörmer förvaras. Emma pressar Wörmer som är blind och verkar vara ett vrak till människa och hon spelar in honom för att visa sin pappa. Hennes tanke är att hennes pappa då ska förstå att Wörmer inte längre än något hot.

Emma lyckas, förstås, inte så bra med sina planer. Hon blir upptäckt, inte är det värsta. Hennes agerande sätter fart på onda krafter, både i Wörmer och hans supportrar. Ja också massmördare och galningar kan ha efterföljare och copycats och lärjungar.

Denna Nattvakten 2 är en riktig skräck-rysare men jag måste vara för att emellanåt har den lite för mycket blod som sprutar och ett par riktigt äckliga scener. Den marknadsförs också med ordet ”splasher”, vilket stämmer bra. Den är olidligt spännande av men den har flera högst orealistiska inslag och musiken och ljuder är ibland fel. I en scen där en ung student som är ensam på natten på rättsmedicinska hör konstiga ljud får vi istället för smygande skrämmande ljud höra hiphop på hög volym. Det är dessutom extremt orealistiskt att en massmördare som Wörmer får sitta med helt olöst dörr och kan ta sig ut om han vill och för den delen att hans efterföljare på avdelningen kan gå fritt. Fast i genren skräck är förstås realism inte obligatoriskt. Rysligt spännande är den, en nagelbitare ibland.

Flera duktiga danska skådespelare är med i rollistan förutom Nikolaj Coster-Waldau och Kim Bodnia, bland annat Alex Høgh Andersen som spelade Ivar i Vikings men här har en mer sympatisk roll.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: rysare, Skräck

Filmrecension: Chimären – en rolig, burlesk men också tragisk italiensk film

4 maj, 2024 by Rosemari Södergren

Chimären
Betyg 3
Svensk biopremiär 10 maj 2024
Visas på den italienska filmfestivalen Made in Italy
Regi Alice Rohrwacher
I rollistan Josh O’Connor och Isabella Rossellini

En helt klart Fellini-inspirerad burlesk historia av regissören Alice Rohrwacher som också själv spelar en av birollerna. Handlingen utspelas i ett Italien i en tid före Internet, mobiltelefoner och sociala medier. Huvudkaraktären är Arthur (som spelas av Josh O’Connor som spelade prins Charles i tv-serien The Crown. Arthur är en engelsman som hamnat i Italien och lever tillsammans med ett slags rövarband som bor i husvagnar ovh små krypin de byggt av pappkartonger och liknande. Arthur och rövarna försörjer sig på att plundra gravar.

Gravarna de plundrar är mer än tusen år gamla etruskiska gravar. Många av dessa gravar innehåller saker som de döda fick med sig in i graven då de anhöriga tänkte att de skulle ha användning för dem i nästa liv. Vissa av gravarna är från enkla människor och där finns inte så värdefulla saker men ibland hittar gänget gravar från rikare etrusker och där kan de få tag på dyrbara föremål.

Arthur har en ovanlig förmåga. Med en speciell pinne, en slags slagruta, kan han känna var det finns gravar under marken. Kanske är det metall- och guld-föremål pinnen och Arthur reagerar på?

Filmen spretar något då den är uppbyggd av flera berättelser, flera teman, som drar åt olika håll. Filmens distributör beskriver filmen så här: Nutid och förflutet, liv och död, människor och andar, sång, musik och dans, allt får plats i denna makalöst underhållande väv där Isabella Rosselini är en av de gyllene trådarna.

Jag både håller med och inte håller med om den beskrivningen. Filmen bubblar åt olika håll och Isabella Rosselinis roll är en av flera trådar. Visst gör Isabella Rossellini en bra roll som den äldre kvinnan Flora, men gyllene är väl inte rätt ord?

Flora är en äldre kvinna som bor i ett stort hus som en gång varit välvårdat men nu är slitet. Flora har vuxna döttrar som inte bor hemma längre och för att ha gratis hjälp har hon tagit sig an en ung kvinna, Italia (spelas av Carol Duarte) som genom att arbeta för Flora får gratis sånglektioner.

Flora och Arthur har en nära vänskap som bland annat bygger på en av hennes döttrar, Beniamina som varit Arthur flickvän och stora kärlek. Beniamina är försvunnen sedan flera år men Arthur väntar tålmodigt. Är hon verkligen försvunnen? Något stämmer inte, det är uppenbart.

Till dessa trådar: rövargänget och gravplundringen, relationen med den välbärgade kvinnan, sökandet efter den försvunna kärlek tillkommer en spirande vänskap med Italia som i sin tur gömmer sina två barn i Floras stora hus. Ett intressant sido-tema är parallellen och likheterna mellan rövarna och de förnäma folket som säljer vidare allt som rövarna hittar i gravarna. Rövarna får mat för dagen medan de rika blir ännu rikare genom att sälja statyer, guld och annat som hittats i etruskernas gravar. De välbärgade skor sig alltid medan de fattiga sliter för nästan ingenting.

Ordet chimär kan ha några olika betydelser som ändå hör ihop. Från wikipedia:
Chimaira (grekiska Χίμαιρα, latin Chimaera; försvenskat: Chimära) var ett fruktat, trehövdat monster i den grekiska mytologin.
Chimär – hjärnspöke
Chimär (biologi) – inom botanik en växt där två olika vävnader växt samman, inom zoologi och medicin en individ med celler från två genetiskt olika individer
Ordet chimär betyder vanligen en ogrundad falsk föreställning, bedrägligt sken eller hjärnspöke.

Ett bra och klurigt namn på filmen. Vem är chimär? Är Arthur en chimär, är han sammanvävd av olika kulturella bakgrunder? är han bedragare? Bedrar han sig själv?

Filmen är rolig och berörande men samtidigt drar den åt för många håll för att bli ett mästerverk i nivå med Fellinis filmer. Men Rohrwacher tar absolut ett stort steg i hans fotspår. Den är både rolig och burlesk, men också tragisk och gör mig sorgsen. Ett stort plus dock för de otroliga karaktärerna. Vilken fantasi som ligger bakom detta färgrika persongalleri.

Chimären tävlade om Guldpalmen vid Cannes Film Festival 2023.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Filmkkritik, Filmrecnsion, Italiens film, Italiens filmfestival, Italiensk

Filmrecension: Tarot – långtråkiga, sega skräckscener som jag mest skrattade åt

3 maj, 2024 by Rosemari Södergren

Tarot
Betyg 1
Svensk biopremiär 3 maj 2024
Regi Spenser Cohen och Anna Halberg

En skräckfilm borde väl vara spännande eller skrämmande någon gång? Här satt jag mest och hade långtråkigt när det var meningen att det skulle vara kusligt. Ibland skrattade jag och övriga publiken när det skulle vara skräckfyllda scener. Jösses.

Filmen marknadsförs med att ett gäng vänner bryter mot en regel som säger att man inte ska använda någon annans tarotlek. Det stämmer inte, det är inte filmens handling. Det som sätter igång hemskheterna är att en kvinna som var sierska och astrolog i Ungern för flera hundra år sedan satt en förbannelse i tarotleken som används. När någon använder den tarotleken slår förutsägelserna in i deras mest hemska form i en grym blodig död.

Sju vänner har hyrt en fantastisk herrgård för att fira att en av dem fyller år. De är fyra unga kvinnor och tre män. När de upptäcker att ölen tagit slut börjar de leta överallt i det stora huset och hittar en gömd avdelning i källaren som är fylld av saker som har med magi och ockultism att göra. Där hittar de en tarotlek i en trälåda. En av de unga kvinnorna känner till tarot och blir övertalad av de andra att göra läggningar för var och en av dem.

Ett stort minus är att vi inte hinner bygga upp någon relation till eller känsla för någon av de sju innan det läskiga börjar. De är trevliga, ganska vanliga unga människor men ingen fastnar riktigt som karaktär.

En vanlig missuppfattning bland de som inte känner till tarot är att det är ett verktyg för att förutsäga framtiden. Visst, det finns de som använder tarot för att sia om vad som ska hända men det är långt ifrån den vanligaste användningen. Det finns många tankar och idéer kring tarot. Det finns de som har en massa ritualer och regler och andra som har en betydligt mer avslappnad relation till tarot. Det finns de som tror att det är farligt att låta andra röra ens personliga tarotlek. Men det är långt ifrån en allmän regel.

Sex i svärd

En direkt felaktighet om tarotkorten är med i filmen. Det är slarvigt av filmskaparna. I en scen visas ett kort som påstås vara ”sex i svärd”. I den scen där det sägs att en person drabbas av ”sex i svärd” har manusförfattare och regissör förväxlat kortet ”sex i svärd” med ”tio i svärd”.

Svärd är en av fyra sviter i tarot. Svärd förknippas med luftens element och handlar om tankar, om logik och förnuft, idéer. Korten i den sviten handlar inte ens om riktiga svärd som fysiskt körs i ryggen på någon. Det handlar om jobbiga tankar. Jag hade nog väntat mig lite mer kunnande av ett team som gör en skräckfilm kring tarot.

Tio i svärd

Visst, det är en skräckfilm och inte tänkt som en korrekt skildring av tarot. Att jag inte helt håller med om en del tolkningar av korten, det kan jag överse med eftersom det är en skräckfilm. Men direkta fel som förväxlingen av ”sex i svärd” med kortet ”tio i svärd”, det är rent slarv.

Skräck är en genre med många usla filmer men också en och annan film som ändå är intelligent uppbyggd. Tarot tillhör inte de lyckade i sin genre. Jag hörde ingen i salongen skrika av skräck. Under reklamen före filmen var det en reklamfilm som var lite skrämmande och då hördes flera i publiken skrika till, men inget sådant under filmens gång. Den är en av de segaste rysare jag sett på länge.

Monstren, det vill säga figurer från tarotkorten, som tog gestalt och mördade personer som blivit spådda, var mest fula och äckliga. Och personerna, i filmen var byggda på klichéer, karaktärer vi sett i alldeles för många filmer redan. Och att en skräckfilm inte ens är det minsta läskig är ändå ett bottenbetyg.

Ett litet försök till tema finns i filmen. Det handlar om ödet och om det går att förändra vad som förutsagts. Det genomförs tyvärr lite slarvigt och höjer inte betyget för helheten för min del ändå. Synd för det kunde varit intressant.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Filmkritik, Skärckfilm, Tarot

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 211
  • Sida 212
  • Sida 213
  • Sida 214
  • Sida 215
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1557
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul- Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul- Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in