• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Recension

Beady Eye – Different Gear, Still Speeding

25 februari, 2011 by Jonatan Södergren

Artist: Beady Eye
Titel: Different Gear, Still Speeding
Betyg: 2
Utgivningsdatum: 28 februari

Eftersom Beady Eye helt enkelt är Oasis utan Noel Gallagher hade jag förväntat mig en mer hämndlysten Liam med något att bevisa för sin broder.

Men revanschen uteblir och istället väljer Beady Eye att flirta med 60-talsrock och psychedelica (en låt heter Beatles and Stones).

Det är inte så att skivan är dålig, den känns bara oinspirerad.

Bästa spår: Four Letter Word

Arkiverad under: Musik, Skivrecensioner Taggad som: Beady Eye, Liam Gallagher, Oasis

Ganska roligt att läsa ”Varför får Heidenstam inte vara den han är?”

25 februari, 2011 by Rosemari Södergren


En filippik är ett skarpt angrepp i tal eller skrift och kommer ursprungligen från Demostenes angrepp på Filip II av Makedonien. Demostenes var det antika Greklands störste retoriker under åren 351-341 f.Kr.

Det får vi reda på när vi läser Per I. Gedins lilla skrift ”Varför får Heidenstam inte vara den han är?”.
Boken är som ett slags längre tillägg till den utförligare biografin ”Verner von Heidenstam. Ett liv”.

Per I. Gedin är uppenbart ett stort fan av Verner von Heidenstam. Det kanske är ett vårdslöst uttryck när det handlar om seriösa litteraturvetare, men det är ändå så tydligt att han går upp till stort försvar för Heidenstam.

Den lilla skriften har en hel del roliga kommentarer, där han visar hur ovederhäftig en del av kritiken mot Heidenstam är. Som exempel: När Heidenstam skilde sig från sin tredje hustru, den trettio år yngre Greta, gav han henne ett mycket generöst underhåll, skickade fina presenter när hon en kort tid efteråt gifte sig med Anders Österling och gav henne senare, när han fått Nobelpriset i litteratur, halva prissumman. Ändå har bilden av Heidenstam som hjärtlös kvinnohatare spridits.

Heidenstam beskylls för att vara ärkereaktionär, ändå är det han som skrivit den berömda strofen:
Det är skam, det är fläck på Sveriges baner/att medborgarrätt heter pengar.

När unionen med Norge upplöstes talade Heidenstam mot krig och vapenskrammel och var tydlig pacifist.

Han har beskyllts för att vara antisemit, ändå har han talat till försvar för Dreyfus.

De ivrigaste Heidenstamsbelackarna har en del att förklara. Det är rätt roligt att läsa hur Per I. Gedin klär av dem sina argument. Inte för att Heidenstam var perfekt, eller någon ängel. De flesta stora författare har väl haft sina sidor och haft sina demoner.

Det som drar ner den lilla filippiken är att den är lite rörig att läsa, eftersom Gedin hela tiden hänvisar visar till någon som skrivit något. Det blir så förstås när universitetsfolk skriver och den lilla skriften är nog mest tänkt att ha som bredvidläsning till den stora biografin.

Heidenstams författarskap tillhör Sveriges främsta, anser Per I. Gedin. I den lilla stridsskriften visar Gedin på hur en del av misstolkningarna av Verner von Heidenstam uppkommit.

Det är detta som gör den så rolig att läsa. Detta sätt att misstolka är tyvärr alltför vanligt. Etablerade stora skribenter drivs ändå av fördomar. Det är ganska roligt. Att en skribent tar ställning och sedan bara lyssnar på det som underbygger den fastslagna tolkningen. Det är trist att det är så, men lustigt samtidigt, ironiskt som en absurd pjäs.

Varför får Heidenstam inte vara den han är?
Författare: Per I. Gedin
ISBN 978-91-7461-026-0
Bokförlag: Lind & Co

Relaterat: Svenska Dagbladet och Dagens Nyheter.

Läs även andra bloggares åsikter om Verner von Heidenstam, bok, biografi, filippik

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension Taggad som: Biografi, Bok, filipppik, Verner von Heidenstam

Those Dancing Days – Daydreams & Nightmares

25 februari, 2011 by Jonatan Södergren

Artist: Those Dancing Days
Titel: Daydreams & Nightmares
Betyg: 4
Utgivningsdatum: 25 februari

Direkt i första låten Reaching Forward inser man att det fem unga tjejerna från Nacka har utvecklats en hel del sedan den tre år gamla debutskivan In Our Space Hero Suits.

Till att börja med har deras sound förändras till vad jag skulle kalla disco med new wave-influenser i den mån att de låter som Siouxsie and the Banshees utan punkattityd.

Kontrasten mellan synthar med stråkljud och chorus-dränkta gitarrslingor förstärker skivans tema, som är drömmar och mardrömmar, men bidrar även med en känsla som likt en berg-och-dalbana skiftar mellan hoppfullhet och hopplöshet.

Lite överraskande är att den svenska demonproducenten Max Martin varit med på ett hörn. På spåret Can’t Find Entrance har han skrivit verserna.

Bästa spår: Reaching Forward

Arkiverad under: Musik, Skivrecensioner Taggad som: Daydreams & Nightmares, Those Dancing Days

Tankar kring boken Att bo granne med ondskan av Klas Åmark

25 februari, 2011 by Rosemari Södergren

En 700 sidor tung bok om Sveriges förhållande till nazismen, Nazityskland och Förintelsen av Klas Åmark som är professor på historiska institutionen på Stockholms universitet är ingen lättläst läsning.

Då syftar jag inte på språket. Klas Åmark har ett spänstigt bra språk med flyt, däremot är boken skriven som en vidareutveckling av flera olika forskarrapporter och därför fylld av referenser. Det gör att den i vissa delar blir mer trög att läsa, det är för mycket hänsyn som tas till andra rapporter.

Det som gör boken tung är förstås dess innehåll. Att inse hur fega många svenska makthavare var under andra världskriget. Sverige lät tyska soldater åka genom Sverige när nazisterna ockuperat vårt norska grannland. Sverige upprätthöll handelsförbindelser med Tyskland och försåg den nazistiska stridsmaskinen med malm och annat de behövde. Allt i namn av neutraliteten. Okey, den mesta järnmalmen innehöll för mycket fosfor för att kunna användas till vapentillverkning.

Läskigt är också att se hur svenska makthavare vände kappan efter vinden och först när stridslyckan uppenbart vände för tyskarna. Fast det var lite sent för många judar då. Med en generösare flyktingpolitik under 1930-talet skulle Sverige ha kunnat rädda många judiska flyktingar från döden. Generösare kvoter under de första krigsåren, då judar ännu hade möjlighet att utvandra från Tyskland och ockuperade länder, skulle också ha rättat många liv.
När den svenska politiken förändrades från hösten 1942, d ar gränserna stängda och judarna skickades direkt till koncentrationslägren.

Fast att Sverige först under sista åren av andra världskriget började distansera sig från Tyskland behöver inte bara tolkas som opportunism. Tysklands naziregim blev också brutalare och det kom mer information om vad som verkligen skedde.

Klas Åmark framstället, som den forskare han är, inget som svart eller vitt. Det kan inte ha varit enkla beslut för beslutande svenska makthavare. Vad hade skett om Sverige tagit tydligare ställning mot Tyskland? Hade Sverige dragits in i kriget? Både Norge och Danmark var ockuperade av tyskarna. Hur långt ska ett lands makthavare gå för att hålla landet utanför krig?

Tyvärr fanns det en hel del politiker, främst på högersidan, som ville att Sverige skulle gå in i kriget på Finlands sida, vilket alltså skulle innebära att strida på samma sida som de tyska nazisterna mot Ryssland.

Boken tar mycket noggrant igenom vad nazismen stod för och det svenska förhållandet till Tyskland under kriget både när det gäller handel och kultur och flyktingfrågor. Ett kapitel tittar också närmare på Svenska kyrkan, politiken och nazismen.

Nazismen var ingen byråkratisk ideologi och de var usla administratörer. Hitler byggde upp naziorganisationen på starkt ledarskap. Ledaren bestämde allt och om högste ledaren var missnöjd med någon underledare kunde han sparka den direkt. Det skapade en tydlig osäkerhet och gav ledare som var beredda att slicka röven på sin ledare utan att ifrågasätta order, allt för att rädda sig själv och skapa fördelar åt sig själv.
En hemsk tanke är vad som kunde ha skett i Europa och världen om nazisterna varit bättre administratörer. Kanske hade de lyckats vinna kriget om de varit duktigare på byråkrati och varit smartare när de krigade. Det är kanske det tyngsta att tänka på – det som slår mig allra mest när jag läste den tjocka boken.

Att bo granne med ondskan
Författare: Klas Åmark
Recensionsdatum: 2011-02-08
ISBN: 9789100124939

Relaterat:
Expressen
Albert Bonniers förlag, Dagens Nyheter

Läs även andra bloggares åsikter om Klas Åmark, bokrecension, nazism, politik, Tyskland, ondska

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension Taggad som: Bokrecension, Klas Åmark, Nazism, ondska, Politik, Tyskland

Aurora – filmen som fångar känslan av att hamna i en Kafkabok

25 februari, 2011 by Rosemari Södergren

Aurora
Betyg 3

En man går över spåren till pendeltåg, eller någon liknande slags tåg i Rumänien. Han går in på sitt kontor i en bullrig mekanisk verkstad. Han träffar en kvinna och en liten flicka, han träffar en äldre kvinna i en fallfärdig lägenhet, han går omkring som en levande död och skaffar delar till ett gevär.

Aurora av den rumänska regissören Cristi Puiu, som hyllades så för sin debutfilm Herr Lazarescus död, är tillbaka med en tre timmar lång film som är en slags absurd thriller filmad som om det var en realistisk dokumentär med regissören själv i huvudrollen.

Puiu spelar den deprimerade mannen som filar på sitt gevär och tycks leva ett känslolöst liv och han är så bitter och sur att det gör ont i en att se. För att inte förstöra filmen och vara en spoiler tänker jag inte berätta vad som händer i filmen, varför han gör i ordning geväret.

Puiu är en regissör som leker med filmens språk och utnyttjar och testar filmens schabloner för att se hur vi uppfattar saker, hur vi tolkar vad filmen visar upp. Filmen berättar inte vad människorna har för relationer, det är vi själva som fyller i och tolkar.

Det är spännande och när allt utspelar sig i ett deprimerande nutida Rumänien är det som att fyllas av samma känsla som böcker av Kafka ger mig.

Att sätta betyg på den här filmen är svårt, mycket svårt. Den är lång. Den första timmen kändes väldigt lång och träsmaken från de inte alltför bekväma stolarna på Folkets bio kändes mot benen i kroppen. Men efter en och en halv timme flög tiden iväg och jag blev överraskad att tre timmar gått. Det blev betyg 3, för filmen är fascinerande och stark, men ändå delvis för lång. Den blir mer som en film för filmälskare och filmkritiker och filmexperter, än en film för alla.

Aurora är en svart film, en absurd thriller, så svart att det blir lite roligt, som en mörk komedi.


Axel Andersson är delvis kritisk till filmen och skriver i sin blogg:

Det är tre timmar rumänsk uttryckslöshet i slitna lägenheter och på slitna gator. Puiu går omkring med sitt gevär. Röker. Bär upp ett element från förrådet. Dricker kaffe. Tittar på elementet. Duschar. Står alldeles stilla som vi gör, i verkliga livet.

Puiu överskattar sin förmåga som skådespelare och underskattar sin förmåga som regissör. En film med samma idé som istället för dramatik framför mynningen försökt sig på något mer komplext hade haft alla möjligheter att infria förväntningarna på Puiu som är högt ställda efter debutlångfilmen ”Herr Lazarescus död” från 2005. Hans filmspråk är eget och befriande skoningslöst i sin smutsiga visuella realism.

Jeanette Gentele i Svenska Dagbladet gav betyg 4 och skriver:

Regissören Cristi Puiu, som också spelar huvudpersonen, har reducerat det filmiska ned till något som bäst kan beskrivas som superrealism. Det tar tio minuter i mörker – ser ut som det är filmat i befintligt ljus – innan han och hans flickvän tagit sig upp ur sängen, gått på toaletten och fått på sig kläderna under så gott som kompakt tystnad.

Relaterat:
Aftonbladet, Dagens Nyheter, Expressen, SVT Kulturnyheterna, Sydsvenskan.

Läs även andra bloggares åsikter om Aurora, filmer, filmrecension, Puiu, Rumänien

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension Taggad som: Aurora, Filmrecension, Filmrecensioner, Puiu, Rumänien

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1404
  • Sida 1405
  • Sida 1406
  • Sida 1407
  • Sida 1408
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1557
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Centerpartiet har fått stort inflytande … Läs mer om Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Casinot är en av populärkulturens mest … Läs mer om Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in