En filippik är ett skarpt angrepp i tal eller skrift och kommer ursprungligen från Demostenes angrepp på Filip II av Makedonien. Demostenes var det antika Greklands störste retoriker under åren 351-341 f.Kr.
Det får vi reda på när vi läser Per I. Gedins lilla skrift ”Varför får Heidenstam inte vara den han är?”.
Boken är som ett slags längre tillägg till den utförligare biografin ”Verner von Heidenstam. Ett liv”.
Per I. Gedin är uppenbart ett stort fan av Verner von Heidenstam. Det kanske är ett vårdslöst uttryck när det handlar om seriösa litteraturvetare, men det är ändå så tydligt att han går upp till stort försvar för Heidenstam.
Den lilla skriften har en hel del roliga kommentarer, där han visar hur ovederhäftig en del av kritiken mot Heidenstam är. Som exempel: När Heidenstam skilde sig från sin tredje hustru, den trettio år yngre Greta, gav han henne ett mycket generöst underhåll, skickade fina presenter när hon en kort tid efteråt gifte sig med Anders Österling och gav henne senare, när han fått Nobelpriset i litteratur, halva prissumman. Ändå har bilden av Heidenstam som hjärtlös kvinnohatare spridits.
Heidenstam beskylls för att vara ärkereaktionär, ändå är det han som skrivit den berömda strofen:
Det är skam, det är fläck på Sveriges baner/att medborgarrätt heter pengar.
När unionen med Norge upplöstes talade Heidenstam mot krig och vapenskrammel och var tydlig pacifist.
Han har beskyllts för att vara antisemit, ändå har han talat till försvar för Dreyfus.
De ivrigaste Heidenstamsbelackarna har en del att förklara. Det är rätt roligt att läsa hur Per I. Gedin klär av dem sina argument. Inte för att Heidenstam var perfekt, eller någon ängel. De flesta stora författare har väl haft sina sidor och haft sina demoner.
Det som drar ner den lilla filippiken är att den är lite rörig att läsa, eftersom Gedin hela tiden hänvisar visar till någon som skrivit något. Det blir så förstås när universitetsfolk skriver och den lilla skriften är nog mest tänkt att ha som bredvidläsning till den stora biografin.
Heidenstams författarskap tillhör Sveriges främsta, anser Per I. Gedin. I den lilla stridsskriften visar Gedin på hur en del av misstolkningarna av Verner von Heidenstam uppkommit.
Det är detta som gör den så rolig att läsa. Detta sätt att misstolka är tyvärr alltför vanligt. Etablerade stora skribenter drivs ändå av fördomar. Det är ganska roligt. Att en skribent tar ställning och sedan bara lyssnar på det som underbygger den fastslagna tolkningen. Det är trist att det är så, men lustigt samtidigt, ironiskt som en absurd pjäs.
Varför får Heidenstam inte vara den han är?
Författare: Per I. Gedin
ISBN 978-91-7461-026-0
Bokförlag: Lind & Co
Relaterat: Svenska Dagbladet och Dagens Nyheter.
Läs även andra bloggares åsikter om Verner von Heidenstam, bok, biografi, filippik