• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Recension

Den vita katten av Holly Black, en slags Harry Potter-copycat

1 juni, 2011 by Rosemari Södergren


Holly Black är ingen nybörjare inom fantasy-genren. Hon har skrivit Spiderwick-serien. Nu har hon startat en ny serie – Berörarna – där magi ingår. Första boken i serien är ”Den vita katten”.
Holly Black är en driven författare och berättelsen börjar med hög fart och spännande. Men några kapitel in i boken blir det rörigt och svårt att riktigt fatta tycke ens för huvudpersonen och jag får tvinga mig själv att fortsätta att läsa.

Cassel Sharpe kommer från en släkt som i århundraden kunnat manipulera känslor, minnen, lycka och död – de är berörare. Det de kan utföra är delvis magi. Beröring eller magi är dock olagligt, vilket gör dem alla till brottslingar.

Men Cassel, som är bokens huvudperson och den yngste sonen till en känsloberörare, har inte den förmågan. Han har i stället en mörk hemlighet: för tre år sedan dödade han sin bästa vän Lila.Bit för bit börjar Cassel pussla ihop trassliga minnesfragment. Under bokens gång upptäcker han att det finns en konspiration långt mer komplicerad och farlig än han kunnat ana.

Jag älskar Harry Potter-böckerna och den värld av magi som finns där. I ”Den vita katten” har jag svårt att fängslas av människor och miljön. Kanske för att händelserna far iväg för snabbt, att vi inte får riktigt vila i magiska miljöer. Kanske för att det är lite för rörigt med för många personer inblandade.

Den vita katten
Originaltitel: The Curse Workers – White Cat
Författare: Holly Black
Förlag: B Wahlströms
Serie: Berörarna 1
Utgiven: 201105
ISBN10: 9132159161
ISBN13: 9789132159169

Läs även andra bloggares åsikter om Holly Black, böcker, recension, ungdomsböcker, Berörarna

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension Taggad som: Berörarna, Böcker, Holly Black, Recension, ungdomsböcker

En tidslös tillbakablick på mästerverk som alltid kommer förbli angelägna – Kulturbloggen rapporterar från The Cures spelning i Operahuset i Sydney

31 maj, 2011 by Jonatan Södergren

Vad: The Cure
Var: Operahuset i Sydney
Nar: 31 maj 2011

Festivalsommaren har äntligen dragit igång. Kulturbloggens skribent åkte till Vivid Live i Sydney för att se The Cure framföra sina tre första album i sin helhet.

The Cure slog igenom i en tid då musikvärlden fortfarande var under utveckling – deras debutalbum Three Imaginary Boys släpptes 1979 – och med facit i hand kan man konstatera att det är få band som betytt lika mycket för musikens utveckling. När The Cure återupplivade sina över trettio år gamla mästerverk var det extra intressant att se hur ett av historiens mest inflytelserika band fann sitt uttryck.

Vad som börjar i rytmisk Buzzcocks-inspirerad punk mynnar ut i minimalistisk new wave – och bandet har lyckats behålla en skrpa och en fokus som gör dem aktuella än idag.

Three Imaginary Boys balanserar ständigt mellan allvar och nonsens – det mest spännande var att höra So What vars text är tagen från baksidan av ett mjölkpaket.

Bandets andra skiva, Seventeen Seconds, är desto mer nedstämd – det atmosfäriska ljudlandskapet är som taget frpn Low, eller något annat av David Bowies finaste stunder. A Forest är dessutom, om inte tidernas bästa låt, en av bandets viktigaste singlar.

På Faith besöker bandet mer spöklika, ödesmättade och monotona territorier. Förutom titelspåret är den hopplöst sorgsna The Funeral Pary skivans höjdpunkt.

Den nästan fyra timmar långa konserten – som filmades in och ska ges ut på dvd med titeln The Cure: Reflections – visade att bandets karriär bestått av betydligt mer än hårspray och make-up. Det var egentligen bara de tre sista extranumren som antydde vilket fantastiskt popband The Cure skulle bli.

Och gamla bandmedlemmar, som Lol Tolhurst som inte spelat med bandet sedan 1989, var med på scen för att markera att det var trettio år sedan de släppte Faith-skivan

Följande latar spelades:

10:15 Saturday Night
Accuracy
Grinding Halt
Another Day
Object
Subway Song
Foxy Lady (Jimi Hendrix-cover)
Meathook
So What
Fire in Cairo
It’s Not You
Three Imaginary Boys
A Reflection
Play for Today
Secrets
In Your House
Forever (Three)
The Final Sound
A Forest
M
At Night
Seventeen Seconds
Holy Hour
Primary
Other Voices
All Cats Are Grey
The Funeral Pary
Doubt
The Drowning Man
Faith
World War
I’m Cold
Plastic Passion
Boys Don’t Cry
Killing an Arab
Jumping Someone Else’s Train
Another Journey by Train
Descent
Splintered in Her Head
Charlotte Sometimes
The Hanging Garden
Let’s Go to Bed
The Walk
The Lovecats

Här kan du se bilder från konserten

SMH.com

The Music Network

Arkiverad under: Recension Taggad som: Sydney, The Cure

Kung Fu Panda 2, söt men inget nytt

31 maj, 2011 by Rosemari Södergren

Titel: Kung Fu Panda 2
Betyg: 2
Svensk premiär: 3 juni 2011

Den kung fu-tränande pandan Po är tillbaka i Kung Fu Panda 2. Po inser att något inte riktigt stämmer med hans barndom, hans pappa är ju en gås och han själv en panda. I ett slagsmål möter han en skurk som har ett märke som får Po att någonstans inom sig minnas sin barndom och sin mamma. Hans gåspappa berättar då att Po är adopterad.

Chen är en påfågel. Hans föräldrar styr i en kinesisk stad men när en spåkvinna förutser att Chen ska bli ond slänger de ut honom. Chen ruvar på sin hämnd och när han får tag på kanoner då är det dags för honom att ta över sin barndomsstad och sedan hela Kina och samtidigt döda pandan Po, som enligt spådomarna ska stå i vägen för Chens makt.

Kung fu Panda 2 har med samma gulliga figurer som var med i första filmen, sött tecknade i mysiga kinesiska miljöer. 3D-versionen är välgjord rent tekniskt. Men en berättelse som kräver lite väl många slagsmål och scenen fyllda med strider är sällan riktigt bra. Jag såg den svensktalande versionen och det var en hel del barn i publiken. Ändå hörde jag inte några skratt från barnen när det skulle vara roligt och inte några andra ljud från barnen heller. Barn som ser film som engagerar dem brukar inte vara helt tysta.

Berättelsen är söt, men inget mer. Det mesta är hur förutsägbart som helst. Jag kan tänka mig att den engelska versionen kan ha sina poänger med röster från skådespelare som Jack Black, Angelina Jolie, Dustin Hoffman och Jackie Chan.

För min del tycker jag den är roligare på danska än på svenska:

Relaterat: Svenska Dagbladet

Läs även andra bloggares åsikter om Kung fu panda, 3D, film, filmrecension, animerat

Arkiverad under: Filmrecension, Recension Taggad som: 3D, Animerat, Filmrecension, Kung fu panda, Scen

X-men: First Class, recensionen

31 maj, 2011 by Rosemari Södergren


Titel: X-men: First Class
Betyg: 3
Sverigepremiär: 3 juni 2011

X-men: First Class är en superhjältefilm. Den bygger på Marvels serier där det redan finns fyra filmer. Nu börjar det om från början, regissören Matthew Vaughn låter oss få lära känna ärkefienderna Professor X och Magneto som unga, vi får se hur allt började och att de i början var vänner.

Till filmen har Matthew Vaughn rekryterat några riktigt bra skådespelare som Michael Fassbender och Jennifer Lawrence (som slog igen i Winter´s Bone). Två skådespelare som inte direkt förknippas med usla actionfilmer. Det är ett genidrag av regissören att göra sådana rollbesättningar. Kevin Bacon som superskurken Sebastian Shaw är också ett bra val av skådespelare.

Handlingen startar under andra världskriget där den unge judiske pojken Erik Lehnsherr ser sina föräldrar låsas in i ett koncentrationsläger. Superskurken Sebastian Shaw tar hand om Erik, inte av några goda skäl utan för att Shaw inser att Erik har superkrafter. Shaw vill samla sådana mutanter omkring sig. Runt om i världen finns en del sådana människor, som fått sådana mutationer att de fått superkrafter av olika slag. Filmen gör därefter ett långt hopp i tiden, fram till 1960-talet då USA hade Kennedy som president.

Erik har för länge sedan skiljts från Shaw, som däremot har några andra kraftfulla mutanter vid sin sida. Shaw planerar att få Sovjet och USA att starta kärnvapenkrig, för människor dör av kärnvapen men mutanter utvecklas bara mer av det. Mutanterna är framtidens varelser, menar Shaw.

Filmen är tänkt av filmbolaget att bli sommarens storfilm. I Stockholm kommer det att märkas inte bara på alla filmaffischer utan också på att en av spårvagnarna som går från NK till turistattraktionerna på Djurgården kommer att vara inklädd i bilder på karaktärerna i X-men: First Class.

Att ha otroliga resurser till sitt förfogande för en filmmakare garanterar ingenting. Men Matthew Vaughn har gjort ett bra hantverk. Skådespelarna är bra, berättelsen flyter på hyggligt, trots att det är en del som måste berättas. Jo, det är klart att det är en actionfilm, den som är helt allergisk mot actionfilmer har väl ingen anledning att se filmen. Men för den som gillar action är den helt klart godkänd. Visserligen har alla X-men-fans lite extra kul, för det är en hel del igenkännande scener för den som kan sin X-men-historia.

Filmen är lite längre än normallängd, cirka två timmar och tio minuter. Det är alltid en risk att göra en film längre än två timmar, men den fungerar och känns inte för lång.

Ja, actionscenerna i slutstriderna är överdrivna. Det är inte var dag vi får se en ubåt i luften. Men det är själva genre. En superhjältefilm är en superhjältefilm. Kul att få en ny version på vad som hände när Kubakrisen och ett tredje världskrig avvärjdes.

Relaterat:
Svenska Dagbladet

Läs även andra bloggares åsikter om X-men, First Class, Michael Fassbender, Magneto, Mr X

Arkiverad under: Filmrecension, Recension Taggad som: First Class, Magneto, Michael Fassbender, Mr X, X-Men

Skivrecension: Venetian Snares – Cubist Reggae EP

31 maj, 2011 by Redaktionen

Artist: Venetian Snares
Titel: Cubist Reggae
Betyg: 2
Utgivningsdatum: 23 maj

Jag får börja med att lägga fundamentet, jag anser att Aaron Funk – mannen som gömmer sig bakom namnet Venetian Snares – är ett geni, han är den bästa trumprogrammeraren som lever idag. Jag tycker däremot direkt illa om reggae, det är en av få musikgenres som jag gärna undviker.

När jag skulle börja recensera musik för Kulturbloggen efterfrågades vad jag helst ville recensera och jag svarade abstrakt elektronisk musik. Man ska vara försiktig med vad man önskar sig har jag fått höra.

Efter förra årets hastigt hopknåpade album My So-called Life (som även är känt under namnet Playing jungle at a french speedcore party) som jag rankade som ett av 2010 års bästa album kommer den här EP:n närmast som en chock. Det är långsamt och meditativt och när annonseringen av skivan kom, olägligt den 1:e april i år, hoppades jag att det var ett skämt.

Men icke. Venetian Snares ägnar sig på den här EP:n åt att skära sönder reggae- och dubljud i smådelar, dekonstruera genren, och sätta ihop den i nya arrangemang. Jag har förstått att många Venetian Snares-fans har väntat på material som tonar ner dansmusiken och exponerar de mer experimentella sidorna och de får, hävdar jag, sitt lystmäte här.

EP:n innehåller fyra spår (som sig bör):
1. Ever apparent all being shoulder
2. Where you stopped the heaviest
3. The identification circles levitate
4. You discovered the secret and juiced it for all its majesty

Jag tycker det låter väldigt mycket Future Sound Of London över EP:n, den är helt baserad på samplingar som klipps ihop och lagts över mestadels småputtriga beats. Den snabbaste låten i samlingen är den sista som jag också tycker är den bästa på EP:n. För de som lyssnat på Venetian Snares men tyckt att det var för grötigt eller för mycket trummor kan det här släppet vara ett sätt att angripa artisten igen och vet man med sig att man gillar FSOL ska man deifinitivt ge det här en chans.

Om man inte gillar abstrakt elektronisk musik hittar man förmodligen inte mycket att gilla här heller.

Cubist Reggae kan avnjutas på Spotify.

Bästa låt: You discovered the secret and juiced it for all its majesty

Arkiverad under: Musik, Recension, Skivrecensioner

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1354
  • Sida 1355
  • Sida 1356
  • Sida 1357
  • Sida 1358
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1557
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Centerpartiet har fått stort inflytande … Läs mer om Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Casinot är en av populärkulturens mest … Läs mer om Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in