• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Recension

Filmrecension: Kayara: På äventyr i Inkariket – spännande och tankeväckande

14 april, 2025 by Rosemari Södergren

Kayara: På äventyr i Inkariket
Betyg 3
Svensk biopremiär 11 april 2025
Regi Cesar Zelada
Censur Sju år

En spännande och tankeväckande animerad film om en ung flicka i Inkariket som vill kunna ha samma förutsättningar som pojkar och män. Hon vill bli inkabudbärare men det får inte flickor eller kvinnor vara, bara män och pojkar. Det spelar ingen roll att Kayara är både snabbare och bättre på den än vilken pojke som helst. Kayara är duktigare än alla pojkar men det räcker inte i samhällen där flickor inte har samma värden som pojkar.

Chasqui är namnet på Inkarikets budbärare. Kayaras pappa är inkabudbärare och hela sitt liv har hon drömt om att få bli en chasqui. Redan som liten har hon visat sig vara både snabbare och mer uthållig att springa än alla pojkar. När den gamle kungen över Inkariket dör arrangeras en tävling för att utse nya chasqui för den nya kungen. Den nya kungen Paullu är dessutom barndomsvän till Kayara. Men det hjälper inte. Som ung tonårspojke är den nya kungen ganska maktlös gentemot traditioner och de äldre män som omger honom och som vill styra honom.

Kayara bestämmer sig för att vinna tävlingen för att bli chasqui genom att klä ut sig till pojke. Jag ska inte berätta hela filmen. Den är spännande, rentav olidligt spännande emellanåt. Som de flesta familjefilmer har Kayara, filmens hjältinna en rolig vän, en roligt marsvin som följer med henne på äventyren. Berättelsen handlar inte bara om en flickans rätt att kämpa för sin roll. Genom de olika uppdragen hon måste göra lär hon känna sitt folks kultur och historia. Det är mycket fint berättat och välgjort.

Jag tycker mycket om animeringen, den är gjord i fina klara färger. Svenska rösterna görs av bland andra Malva Goldmann, Minna Cárdenas, Vincent Werner, Edgar Adolfsson, Adam Fietz, Andreas Nilsson, Johan Schinkler, Calle Carlswärd och Anton Raeder.

Kayara: På äventyr i Inkariket har mycket att säga om flickors situation – och även om vi i Sverige hunnit ganska långt när det gäller jämställdhet och allas lika rätt finns det fortfarande många flickor i Sverige som lever i situationer där de inte är jämställda med pojkar. Världen över finns det många länder där kvinnor och flickor inte har samma rättigheter som pojkar och män. Och det är ganska tyst om dessa frågor, tänk bara på förtrycket av kvinnor i Iran och Saudiarabien med flera länder som det tigs om. Inte ens FN vågar ta itu med det eller påpeka det eller kräva förändring, känns det som. Frågan om flickors och kvinnors samma rätt som pojkar och män är minst lika aktuell världen över och ibland i Sverige också. Men filmen är inte gjord för att lyfta pekfinger, det är en stark och spännande och engagerande film för hela familjen.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Inkariket

Filmrecension: The Penguin Lessons – när verkligheten överträffar dikten

14 april, 2025 by Rosemari Södergren

The Penguin Lessons
Betyg 4
Svensk biopremiär
Regi Peter Cattaneo

När verkligheten överträffar dikten. The Penguin Lessons bygger på verkliga händelser och det är en otrolig och hjärtevarm berättelse som ger hopp om mänskligheten. En pingvin som räddats från oljespill öppnar människors hjärtan.

Handlingen utspelas under 1970-talet i Argentina där militärdiktaturen styrde och tiotusentals av dess medborgare försvann, greps av militären och många återfanns aldrig. Tom Michell (spelas av Steve Coogan) kom till Argentina för att undervisa i engelska på St George’s i Buenos Aires, en internatskola för välbärgade argentinska pojkar. Tom Mitchell var ganska butter och sur, han bar på ett tungt bagage av djup sorg. När han blir mottagen till skolan av rektor Buckle (spelas av duktiga Jonathan Pryce) får han rådet, eller snarare befallningen, att inte på något sätt blanda sig i landets politik och inte ha några synpunkter på militärdiktaturen.

Tillsammans med lärarkollegan finländaren Tapio (spelas av svenska Björn Gustafsson) åker han på en minisemester till Uruguay. Tapio och Tom går ut och dansar på kvällen raggar upp två väninnor. När Tom promenerar längs stranden med den ena kvinnan hittar de en pingvin som blivit indränkt i olja och kommer att dö om den inte räddas. Kvinnan uppmanar Tom att ta med pingvinen till hotellrummet och tvätta av oljan. Nästa morgon försöker Tom lämna pingvinen på stranden men den är envis och följer efter honom överallt.

Scenerna där Tom på olika sätt tvingas ta med sig pingvinen är ganska roliga fast också träffande beskrivningar av korrumperande diktaturer. Genom olika situationer där militärer eller andra uniformerande män med makt beordrar honom att behålla pingvinen får Tom med sig den ändå hem till internatskolan. Pingvinen vinner allas hjärtan. Tom har med den på lektionerna. De konflikter och den mobbning som fanns i klassen försvinner genom elevernas kärlek till den lilla pingvinen. Av och till är det en feelgood-berättelse utan like men samtidigt skramlar det i bakgrunden från militärernas diktatur och människor försvinner utan rättegång. Det är en turbulent och svårt tid för människorna i Argentina där de kan räcka att vara vän med någon som vill ha demokrati för att bli gripen och bortförd.

Berättelsen värmer hjärtat och det är underbart att den bygger på verkliga händelser. Filmen baseras på engelskläraren Tom Michells bok med samma namn om hans tillvaro i sjuttiotalets Argentina, utgiven på svenska som Pingvinlektionerna. Liksom i filmen undervisade Michell på internatskolan St George’s i Buenos Aires, och han döpte sin pingvin till Juan Salvador. Nio pingviner turades om att spela Juan Salvador i filmen, eftersom de alla hade egna färdigheter – någon av dem var bra på att äta fisk framför kameran, en kunde gå åt vänster och en annan åt höger. Jag hoppas de nio pingvinerna behandlades väl och inte for illa av att vara med på filminspelning. Men jag har inte hittat något som tyder på att djurrättsorganisationer reagerar negativt på inspelningen. Tvärtom visar filmen hur viktiga djur kan vara och hur de kan påverka människor till att bli bättre människor.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Djurrätt, Pingvin, The Penguin Lessons

Teaterkritik: Effekten – Vasst, angeläget och varmhjärtat om kamp mot depression

12 april, 2025 by Ingegerd Rönnberg

Effekten
Effekten
Av Lucy Prebble
I översättning av Pamela Jaskoviak
Regi Melody Parker
Scenografi och kostym Agnes Östergren
Ljus Susanna Hedin
Medverkande Ann-Sofie Rase,Gerhard Hoberstorfer, Angelika Prick och Emil Hedayat.

Det är klart överraskande med en pjäs om psykisk ohälsa och nyttan av antidepressiv medicin. På förhand kan ämnet verka väl tungt för en teaterscen. Det finns även en uppenbar risk att trampa snett och såra de som drabbas av det förlamande mörker en depression är. Men Effekten, som har svensk urpremiär på Kulturhuset Stadsteatern, hanterar ämnet på ett verkligt intresseväckande, upplysande och empatiskt vis.

Det är ett vasst, välskrivet drama som ställer angelägna frågor om mental hälsa, behovet av och riskerna med läkemedel som påverkar hjärnans kemi. Att som i reklamtexten kalla det en komedi är lite märkligt. Men det finns ett lager av drastisk svartkantad humor och visst skrattar publiken ibland. Främst är det dock ett uppmärksamt lyssnande i teatersalongen.

Brittiska dramatikern Lucy Prebble har en imponerande förmåga att skriva lätt om svåra saker. Ett stort plus i Effekten är att det är en rapp, svängig dialog. Mörka och ljusa stråk ligger dessutom så nära att det uppstår en laddning. Att dramat inte är baserat på en uppmärksammad roman är ett utropstecken idag. Visst kan pjäser som bygger på en litterär förlaga bli jättebra. Men teatern måste slå vakt om sin egenart.

Välmeriterade regissören Melody Parker har fått fin kontur och skärpa på dramat och ensemblen känns sammansvetsad och på tå. Scenrummet visar som väntat en sjukhussal och oväntat ett stort snäckskal som kan roteras och bli en kärleksbädd.

Navet i berättelsen är två unga personer som frivilligt deltar i ett medicinskt experiment. Det är ett antidepressivt läkemedel med en ny verkande substans som ska testas. Frejdigt, närmast aningslöst, svarar de på läkarens frågor inför försöket. Ingen av dem säger sig ha känt av psykisk ohälsa innan. Även om Connie – väldigt fint spelad av Angela Prick – drar lite på svaret. Hon har ju känt sig ledsen ibland.

Det sistnämnda anknyter till debatten om att förskrivning av antidepressiva läkemedel till unga ibland inte är motiverad eftersom det unga kallar psykiska besvär ofta grundas i personliga motgångar och en värld i fritt fall.

Även retsamme och kaxige Tristan – spelad med yvigt kroppsspråk och häftiga ”moves” av Emil Hedayat – snuddar vid en viktig frågeställning. Varför anses det helt galet att delta i försök med läkemedel när människor oreflekterat stoppar i sig droger?

Villigt sväljer Connie och Tristan den medicindos som successivt ökas. Biverkningarna börjar snart märkas. Energipåslag, svettningar, aggressivitet, ryckningar i kroppen och störtblödning. En högst oanad effekt, som givetvis är till för att sätta färg på historien, är att duon blir förälskade. Frågan är om passionen beror på medicinen eller om det är en naturlig dragningskraft?

Den mest intressanta och komplexa karaktären i dramat är läkaren Dr Lorna som leder forskningsstudien. En, inledningsvis tycks det, kylig psykiatriker som utanför yrkesrollen visar sig lida av depression. Ann-Sofie Rase gestaltar denna kvinna på ett helt underbart vis. Nyanserat, klokt och berörande.

Så småningom inträder den kände psykiatrikern Dr Toby som initierat forskningsstudien i handlingen. Gerhard Hoberstorfer spelar honom pregnant och trovärdigt med precis rätt manér för en uppblåst karaktär alla som besökt läkarstämmor och symposium nog känner igen.

Dr Toby håller en blandning av lovtal och show om antidepressiv medicin och psykiatrin som högst felaktigt ses som medicinens askunge. ”Att försöka hitta ett botemedel mot hjärnans sjukdomar är minst lika viktigt som att ägna sig åt hjärtkirurgi”, säger han. Denna välbetalda föreläsning reser Dr Toby runt i världen med. Han skryter även i förbifarten om att han blivit ombedd att hålla ett TED talk och skriva en bok.

Det visar sig omsider att Dr Toby och Dr Lorna har ett förflutet ihop och att han som väntjänst sett till att hon får leda forskningsstudien. Dock har han inte avslöjat allt som ingår i testet. Den okända faktorn är början på en händelsekedja med mycket tragiska konsekvenser för en av deltagarna. Efterverkningarna av experimentet drabbar också Dr Lorna. Hon rasar samman helt och beslutar sig för att ta antidepressiv medicin. Något hon tidigare vägrat.

Dramats slut pekar på att det finns en väg mot ljusare horisonter både för henne och den svårt skadade försökspersonen. En resa mot öppet hav symboliserat av ett litet skepp vid scenens front.

Effekten är en välgjord,välspelad och angelägen berättelse som ställer viktiga frågor om vetenskap och mänskliga beteenden. Detta överraskande drama skrivet direkt för teatern har alla förutsättningar att bli en succé.

Arkiverad under: Recension, Scen, Teater, Teaterkritik, Toppnytt

Filmrecension: Livet är stort – rolig, mänsklig och engagerande

12 april, 2025 by Rosemari Södergren

Livet är stort
Betyg 3
Svensk biopremiär 11 april 2025
Regi Kristina Dufková

Runt om i landet börjar påskloven, en del skolor har lov före påskhelgen, andra efter. Det märks på bioutbudet. Flera filmer, ofta animerade, med barn och familjer som målgrupp går upp på bio. Livet är stort är en animerad berättelse om en tolvårig pojke, Ben, som är överviktig och ett mobboffer men samtidigt har han massor av energi och är den drivande i ett band. Ben är en härlig figur, lätt att tycka om.

När skolan börjar efter lovet dyker en ny tjej upp: Claire. Ben blir förälskad. Samtidigt har han det jobbigt för skolans mobbare är elaka och gör allt för att trycka ned honom. Ovanpå det får han order av skolsköterskan att göra något åt sin vikt. Han är rejält överviktig. Skolsköterskan kontaktar till och med hans föräldrar för att de ska hjälpa Ben att gå ner i vikt. Det är viktigt att föräldrarna förstår allvaret, menar skolsköterskan. Det blir en utmaning för Ben. Han älskar sötsaker och han tycker om mat. Han tycker mycket om mat och han är bra på att laga mat också och äter gärna, både under måltiderna och stora mellanmål.

Ben bestämmer sig för att gå på diet. Han får energin till det genom sin förälskelse. Men det är en svår utmaning. Farmor tycker inte att han ska gå på någon diet, så han har inte stöd överallt. Han tycker inte det är roligt att äta grönsaker heller. Dessutom har han inte riktigt energi att repetera med bandet och tillbringa tid med sina vänner i bandet. Mycket blir snurrigt och fel.

Berättelsen är mänsklig och engagerande, det är mycket som går att känna igen på olika sätt, både för ung som gammal. Det är en film som hela familjen kan ha glädje av att se tillsammans eller som morfar eller farmor kan se tillsammans med barnbarn. Den är rolig och varm och samtidigt realistisk.

Den släpps på bio med svenska röster och det fungerar bra. Bens röst görs av skådespelaren Sigge Dorsin.

Filmen vann Juryns pris vid Annecys internationella festival för animerad film 2024.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

Filmrecension: Semitjov: Drömmen om en bättre värld – ofokuserad regi och en värdelös presentation

11 april, 2025 by Elis Holmström

Semitjov: Drömmen om en bättre värld
Betyg 2
Svensk biopremiär 11 april 2025
Regi Micke Engström

Personen Eugene Semitjov må vara närmast helgonförklarad hos svenska science-fiction och serietidningsentusiaster. Förutom Semitjovs litterära gärning var han även en mycket ansedd och uppskattad populärvetenskaplig journalist och reporter, något som ledde till att han 1972 tilldelades stora journalistpriset.

Bortom de stora framgångarna som författare och journalist bar Semitjov också på en fascinerande och innehållsrik familjehistorik som knöt honom till ett antal av den moderna historiens mest avgörande stunder, däribland den ryska revolutionen. Därmed går det inte att undkomma att en dokumentär om dennes liv och familj kunde resultera i något episkt, fascinerande men framförallt engagerande. Men vad som borde vara fantastisk blir istället en fullkomlig soppa till dokumentär som saknar övertygelse, struktur och vision.

Dokumentärfilmen kan göras som en ren journalistisk produkt som ter sig mer som ett långt nyhetsinslag, andra väljer att stilisera och dramatisera sina projekt genom klippning och musik som vill anamma dramaturgi som för genren närmare traditionell spelfilm. Det bästa exemplet på detta är regissören Asif Kapadias film om Ayrton Senna som i sina bästa stunder kändes dramatiserad och inte alls som en deskriptiv biografi.

Regissören Micke Engström har dock ambitionen att blanda dessa två former och röra sig mellan att dramatisera sitt material samtidigt som han klipper in traditionella intervjuer med diverse subjekt. Balansgången är dock en smärre katastrof och hela Semitjov: Drömmen Om En Bättre Värld känns från första början fullkomligt vettlös. Filmen kastar sig mellan högläsning av brev som visualiseras genom märkligt dramatiserade bakgrundsklipp, detta leder till att filmen många gånger känns onödigt överdådig och bombastisk. Sedan tillkommer rena tramssekvenser där Stina Ekblad läser högt ur en av Eugene Semitjovs romaner, där vi istället få se prov på omåttligt usla digitala specialeffekter och en regi som är både överspänd och märkligt bombastisk.

Om filmen ändå hållit sig till denna bullriga form hade den i alla fall varit någorlunda konsekvent. Men då allt verkar cementerat får Engström kalla fötter, från ingenstans ändrar filmen skepnad och rör sig ifrån de dova högläsningarna, helt plötsligt kastas det in en uppsjö av olika intervjuer med personer som mött Semitjov.

Detta gör att filmen snabbt blir identitetslös. Eftersom alltför mycket tid ägnas åt en uppenbar oro kring filmens form och funktion, förloras också möjligheterna att djupdyka i de intressanta ämnen som filmens subjekt innehar. Familjen Semitjov var sannerligen inte befriade från spänning eller dramatik, men Engström gör ett osedvanligt slarvigt jobb att presentera livsödena som istället för att vara episka och fantastiska blir konstigt avslagna.

Inte blir det bättre av att filmen är ofokuserad och stirrig, genom att oscillera mellan att bara studera Eugene Semitjov och dennes arbete och att studera de olika familjemedlemmarna, känns filmen rörig och osammanhängande. Ett antal intressanta segment som rör Semitjovs journalistiska arbete blir bara små parenteser som får göra plats åt helt irrelevanta berättelser om brodern Volodja Semitjov. Och med tanke på att Semitov också är ansvarig för skapandet av den svenska seriehjälten Allan Kämpe förkommer förvånansvärt lite diskussioner och funderingar kring influenser, båda vad gäller Semitjovs inspirationskällor men också betydelsen av hans arbete inom både serietidningskonsten och mer traditionell litteratur.

Slutligen måste filmens allmänna presentation diskuteras, eller rättare sagt fördömas. Dokumentärfilmer är sällan beroende av att framstå attraktiva vad gäller det visuella, men Semitjov:Drömmen Om En Bättre Värld når så pass låga nivåer att det skapar huvudbry. Grafik, fonter och andra visuella element är av så pass låg kvalitet att det liknar ett projekt från mellanstadiet. Trots att filmen rekryterat en rad duktiga skådespelare till att läsa diverse texter presenteras allting med sådan amatörmässighet att det liknar en hafsverk.

Personen Eugene Semitjov är ett fantastisk fascinerande ämne, vars arbete blivit aningen förbisett. Därför är det närmast skandalöst att möjligheten till att belysa livsgärningen fallerar genom ofokuserad regi och en värdelös presentation.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 132
  • Sida 133
  • Sida 134
  • Sida 135
  • Sida 136
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1556
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

SVT öppnar Roxettes arkiv med en ny … Läs mer om Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

U2 - Carnaval De Luz - Betyg 4 … Läs mer om Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in