Sommar, 1976
Av David Auburn
Översättning och regi Stefan Marling
Scenografi och kostymdesign Marcus Olson
Ljuddesign Anna Haglund
Ljusdesign Kajsa-Sara Hogenlid
Mask Catharina Lundin
Producent Louise Helgesson
Scenteknik John Jarlelind
Premiär 25 september 2024 på Playhouse Teater i Stockholm
Med Annika Olsson och Angela Kovács
En sjusärdeles fascinerande och stark föreställning som drog in mig i vad som hände på scen så totalt att jag helt glömde att jag satt i en stol i salongen. Träffsäkert, underfundigt om livet och om vänskap, om våra hemligheter och hur vi lurar oss själva – med två strålande skådespelare som bär föreställningen. Annika Olsson och Angela Kovács är lysande som de två mammorna Alice och Diana som träffas sommaren 1976, blir vänner men sedan förlorar kontakten och slumpvis möts igen tjugo år senare.
Jag tror alla kan känna igen sig i berättelsen. Alla har väl någon gång haft en vänskap som sedan tappats bort då livet rullat på. Alla har väl haft en vän eller väninna som påverkat ens inställning till livet och som vi funderat kring hur det skulle blivit om vi fortsatt ha tät kontakt.
Alice och Diana träffas en sommarkväll 1976 genom sina jämnåriga döttrar. Hollie, Alice dotter, och Gretchen, Dianas dotter, är fem år och de blir vänner direkt och leker och leker. De två mammorna har inte så stort val utan måste träffas för att flickorna ska kunna leka. Alice och Diana är väldigt olika varandra, tror de själva och frågan är vem de lurar mest, sig själva eller omgivningen? Alice är gift med Dagg och vill ge sken av att hon är en fri själ som röker hasch och inte följer samhällets regler men samtidigt har hon gett upp sin egen karriär för att vara hemmafru. Hon har det rörigt och ostädat hemma och tror att det är beviset på att hon är rebellisk. Alice är hemmafru för att hennes man ska kunna göra klart några akademiska artiklar som ska kunna ge honom ett välbetalt arbete som professor. Diana arbetar på universitet och är ensamstående mamma. Diana har sitt hus elegant inrett och är suverän på att laga god mat.
De har båda fördomar om varandra och har inga förväntningar på att ha något gemensamt men de överraskar både sig själva och varandra och en vänskap växer fram. Vänskapen får dem att sakta också öppna sig för varandra och inte minst för sig själv. De får båda syn på delar av sig själva de inte varit medvetna om. Skildringen av hur vänskapen växer är suveränt skapad. Men det finns alltid delar inom varje människa som är mer känsliga, delar som de flesta inte vill visa ens för sig själv och en dag säger en av dem något som sårar den andra så det blir ett avbrott i gemenskapen och då börjar livets andra delar att ta sig in. Ingen av dem lever i ett vakuum. Omgivningen har sina förväntningar och krav.
Alice och Diana är föreställningens två huvudkaraktärer men där finns andra karaktärer som påverkar dem och deras liv: Alice make Dagg, de två döttrarna och Mörn som Dagg är mentor åt på universitet och som målar deras hus under sommaren för en billig peng. De dyker upp i vad Alice och Diana berättar och i några scener får de gestalt av Annika Olsson eller Angela Kovács. Framför allt Alice man Dagg får jag en tydligt bild av. Med några avslöjande beskrivningar kan jag se honom framför mig och det är minst lika mycket det som inte sägs om honom som fyller ut bilden. Suveränt gestaltat i manus och på scen.
En stor del av berättelsen framförs genom att Alice och Diana växelvis berättar om olika händelser, ibland ur olika perspektiv. De berättar för publiken eller som om det vore en bok vänder de sig till läsaren. När det började tänkte jag att det skulle bli tråkigt att höra något berättas istället för att se det dramatiseras. Oj vad bedrog mig. Det blev en annan form av dramatisering och Annika Olssons och Angela Kovács sätt att berätta ger djup åt händelserna. Jag sögs in i deras berättelse och glömde tid och rum, jag var där sommaren 1976, kändes det som. Jag var där och var en fluga på väggen som registrerade allt. Det är minst lika mycket det som inte sägs eller som bubblar under ytan som berättar om människorna som det som uttalas. Så som det ofta är i livet.
De två skådepelarna har jag redan gett deras välförtjänta beröm men också övriga ensemblen har hjälpt till att skapa denna strålande helhet. Scenografin med fönster av olika starka färger och två tältstolar ger en sommarkänsla och ljud och musik stryker under och förstärker känslorna. Ett genomproffsiga helhetsarbete av hela ensemble. De får mina stående ovationer. Sommar, 1976 är bland det bästa jag sett på en svensk teaterscen i år.
Pjäsen är skriven av Pulitzerbelönade David Auburn och hade urpremiär på Broadway i april 2023.