En sommar
Betyg 3
Svensk biopremiär 8 december 2023
Regi Catherine Breillat
Vad är passion? Vad händer när den greppar tag i en människa? En berättelse om passion som gör att människor är beredda att skada både sig själv och föremålet för passion. En film som vrider och vänder på begreppet våldtäkt och sexuellt utnyttjande.
Anne är en medelålders kvinna och är en respekterad jurist. Hon lever med sin man Pierre och deras två adopterade tvillingdöttrar. När Pierres 17-årige son Theo fått stora problem med sin skola flyttar Theo till Anne och Pierre. Theo är en nonchalant tonåring som söker konflikt hela tiden. Till sin pappa förklarar Theo att han insett att pappan skaffat sina två adoptivdöttrar bara för att han har dåligt samvete för att han aldrig var någon bra pappa då Theo var liten.
Pierre jobbar mycket och är iväg på konferenser så det blir Anne som till stor del får ta hand om Theo. Anne och Theo hittar någon slags vänskap och har kul tillsammans och det växer snart till en flirt och de har sex tillsammans. Eftersom Theo är 17 år är det inte förbjudet att ha sex med honom men som styvmor måste det nog ändå anses som ett brott då hon ”utnyttjar” något som är beroende av henne, enligt samma regler som gör att lärare kan dömas för sexuellt utnyttjande av en elev eller en psykiatriker eller psykolog inte får ha sex med sina klienter.
Fast deras passionerade historia ligger väldigt nära våldtäkt eller sexuellt utnyttjande från andra hållet. Det vill säga Theos beteende gentemot Anne. Efter att de haft sex första gången säger Anne till Theo att det inte får hända igen. Och trots att hon säger nej så förför Theo henne igen och igen. Hon säger nej i början med ger sig sedan hän åt deras sex. Det är väldigt svårt att se för jag tänker på hur det skulle kunna hanteras i en rättegång. Hon sade nej men slutade säga nej efter en stund. Det blir en bekräftelse på myten att kvinnor säger nej fast de menar ja.
Men vad är deras relation för något? Det är knappast kärlek eftersom de försöker göra varandra illa och försöker skada varandra. Passionen förvandlas till hat. Filmen är svårt att riktigt tolka. Svårt att veta vad regissören vill säga. Även om regissören vänder på åldrarna och låter det vara en äldre kvinna som har sex med en tonårspojke så är det fortfarande mannen som är den drivande.
Regissören Catherine Breillat besökte Stockholm filmfestival i november för att motta Stockholm Visionary Award. Motiveringen till priset löd: Årets Stockholm Visionary Award tilldelas en fantastisk regissör som står för sina värderingar. En visionär som skapar stor filmkonst, bryter konventioner och belyser komplicerade ämnen. Med sin skarpa blick, mästerliga hantverk och tydliga filmspråk fängslar hon publiken.
Jag kan förstå den motiveringen. Filmen är absolut mycket välgjord filmiskt med duktiga skådespelare och berättelsen fångar in mig och sätter igång känslor och många tankar. Samuel Kircher som spelar Theo är bra i sin roll och har en stor utstrålning. Vi lär få se honom i fler filmer framöver. Han påminner om Timothée Chalamet som slog igenom internationellt i filmen Call Me By Your Name.
Vad B Brecht skulle tycka om Dramatens uppsättning av hans verk Tolvskillingsoperan spelar egentligen ingen roll, det är vad publiken idag upplever som är viktigt. Men en sak är säker: slutet skulle han applådera. Jag ska inte avslöja hur regissör och ensemble har förändrat slutet men det är helt suveränt och säger mer än det traditonella slutet.
För att vara riktigt ärligt tyckte jag första halvan var tillrättalagd för en trygg, välbärgad, akademiskt kunnig publik. Till exempel fanns en stor närbild på scen från ett känt konstverk av Hieronymus Bosch och musiken kändes som om den spelades på en exklusiv bar. Var målgruppen var en kultur-utbildad övre medelklass? Sånginsatserna var av väldigt olika nivå, några av skådespelarna har fina röster, andra pratsjöng mer, vilket jag tänker i hög grad skulle fått beröm för verfremdungseffekt men själv föredrar jag mer tonsäker sång. Men något som verkligen fungerade hela tiden var samspelet mellan alla skådespelare och musiker. Det är som om det inte var en premiärkväll utan de redan hade genomfört föreställningen många gånger.
Roald Dahls berättelse om flickan Matilda Wormwood som gavs ut 1988 har lästs och älskats av flera generationer. Det är en saga om den lilla flickan Matilda som kommer till världen oönskad då hennes mamma inte vill ha fler än barn är det hon redan har och pappan vägrar acceptera att hon är en flicka. Pappan vill bara ha söner. Dessutom är Matilda inte en sådan flicka hennes föräldrar vill ha. Berättelsen förmedlar ett budskap som behövs minst lika mycket nu som för fyrtio år sedan: det goda segrar över ondskan om vi samarbetar och att läsa böcker och söka kunskap vinner i längden över ytlig urblåst dumhet. Förhoppningsvis i alla fall.
Regissören Charlotte Regan var 15 år när hon började göra nollbudget musikvideos för sina rappande kompisar i Islington. Att bli regissör var inte hennes plan.