• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Rosemari Södergren

Är det inte brottsligt att som Facebook godkänna annonser som lurar människor?

6 mars, 2025 by Rosemari Södergren

SVT berättar:
I en stor läcka från ett bedragarnätverk som Uppdrag granskning fått finns interna kostnadskalkyler som avslöjar nätverkets budget för marknadsföring: nästan 13 miljoner kronor – i månaden. En del av det hamnar hos Meta när bedragarna köper annonsutrymme på Facebook och Instagram, som ägs av Meta.

Häleri är förbjudet enligt lag, det vill säga att det är brottsligt att sälja varor som är stulna. Att dölja brott eller på annat sätt hjälpa brottslingar att begå brott är väl också olagligt? Hur kan du Facebook få fortsätta att publicera bedragarnas annonser år efter år?

Alla som använt eller använder Facebook har nog sett dessa bedrägliga annonser. Det är annonser med foto på någon känd person och så står det att den personen gjort en stor, oväntad vinst och budskapet är att vem som helst kan göra samma vinst. För att få veta mer klickar man på en länk och kommer till en nyhetssida (ser det ut som) som tillhör Aftonbladet eller Dagens Nyheter. Fast det är en falsk sida, uppbyggd så det ser ut att vara seriös. Den som då går vidare hamnar hon bedragarna som lurar människor att investera, fast allt är en enda stor bluff som stjäl människornas pengar och ofta tömmer deras bankkonton och till och med lurar dem att ta banklån.

Uppdrag Granskning har samarbetat med ett antal journalister från ett trettiotal mediehus runt om i världen för granska läckta dokument från brottslingarna.

Lagstiftare i såväl Sverige som de flesta länder borde lagstifta och ställa Facebook inför rätta tillsammans med alla de brottssyndikat som lurar människor världen över på miljarder.

Facebook går inte att komma i kontakt med som användare. Redan det borde vara förbjudet. Det borde inte vara tillåter att bedriva kommersiell verksamhet utan att vara nåbar för kunder eller användare. Att det är omöjligt att få telefonkontakt med Facebook när något som också kännetecknar Blocket där många också blir lurar (inte av Blocket men hackare som lurar Blockets kunder). Blocket är något bättre än Facebook för det går ändå att få mail-kontakt med Blocket. Facebook är helt omöjligt att få kontakt med, i stort sett.

SVT berättar om UTGIVARNAS KRAV
1. Meta bör transparent redovisa vilka intäkter bolaget har från bluffannonser och vilka åtgärder som Meta vidtar mot brottssyndikaten som använder Metas plattformar.

2. Meta bör omedelbart förenkla anmälningsprocessen för brottsoffer som drabbas av bluffannonserna.

3. Utgivarna – med SVT, Sveriges Radio, UR, TV4, Sveriges Tidskrifter och Tidningsutgivarna som huvudmän – kräver att polis, åklagare och domstolar ges ökade möjligheter att beivra bluffannonserna.

Men jag tycker inte detta räcker alls. Jag anser att Meta och alla andra som på olika sätt hjälper bedragare att lura människor ska lagföras och ställas inför rätta. Det bör vara brottsligt att underlätta på detta sätt.
Det är inte så att Meta/Facebook inte vet vad som pågår. Jag och många med mig har anmält dessa fejkade annonser i åratal till Facebook. Utan att något hänt. Meta fortsätter att tillåta bedragarnas annonser.

Arkiverad under: Krönikor, Toppnytt Taggad som: bedrägeri, Blocket, Facebook, Meta, SVT, uppdrag granskning

Tips på filmer att se på Tempo Dokumentärfestival

2 mars, 2025 by Rosemari Södergren

Wishing of a Star

En favorit bland filmfestivaler är Tempo Dokumentärfestival som i år, 2025, pågår 3 – 9 mars. Som alltid bjuder festivalen på massor film från olika delar av världen, från krigets första dagar i Ukraina till bearbetning av vad som hände i Rwanda och hur djur betraktar människor i en avsides bulgarisk by till svenska poliser som arbetar med yttrandefriheten och en djupdykning i hur en astrolog i Italien hjälper människor att komma tillrätta med sina liv.

Här är ett utval av filmer från festivalen som jag rekommenderar. Missa inte dessa:

Wishing of a Star
En helt underbar film om Luciana , en kvinnlig astrolog i Neapel, Italien, som är en form av rådgivare åt människor. De söker upp henne för att de vill ha råd med något i sitt liv. Denna
Jag skulle vilja säga att hon fungerar som en mycket jordfast psykolog som lyssnar på människor och försöker få dem att förstå sig själv. Hon säger i filmen att utmaningen, eller det svåra, med hennes jobb som astrologisk rådgivare är att alla inte vet vad de verkligen vill. Det är vad hon försöker få dem att inse. Och som hon säger: ”Alla är inte heller beredda att jobba för att förverkliga det de vill”. Hon poängterar också att livet är förutbestämt, vi kan påverka och förändra. Filmen är en hybridfilm. En del är tydligt dokumentärt, andra scener är arrangerade.

Filmens regissör, Peter Kerekes (från Slovakien) kommer att gästa festivalen och hålla en att hålla en masterclass och möta publik under veckan.


Dialogpolisen
Vi får följa en grupp svenska poliser, dialogpoliserna, som arbetar med frågor kring yttrandefrihet och som är närvarande på gator och torg i samband med demonstrationer och olika manifestationer.
Regissören Susanna Edwards fick unik access och har följt dialogpoliserna mitt under valrörelsen 2022. Hon visar klipp och delar med sig av utmaningen att skildra en grupp och balansera berättelsen så den speglar nyanserna i detta komplexa arbete.
Vi får bland annat se några scenen med den danske koranbrännaren Rasmus Paludan. Vid nägra tillfällen har imamer och en del andra ledare inom muslimska församlingar samlats en bit ifrån koranbränningen och samlar folket där, för att motverka att de närmar sig Paludan. Rasmus Paludan påpekar till poliserna att den gruppen som samlas också borde ha sökt tillstånd. Nu har den gruppen ett arrangemang som egentligen bryter mot lagen som säger att man ska söka tillstånd för sådana samlingar. Jag tycker det är intressant att filmen lyfter fram denna fråga, den är värd att fundera på. Paludan har en poäng men å andra sidan har dessa imamer troligen hindrat våldsamma sammandrabbningar.
Denna dokumentär är mycket intressant och väcker många tankar och det finns mycket att diskutera kring det som tas upp.

Ultras
Läktarkultur och fotbollsfans är ett ämne som ofta debatteras och många har olika åsikter om. Barnfamiljer vill inte alltid gå på match för att inte riskera våldsamma situationer. Samtidigt är fansen viktig för lagen.
I den här Ultras skildras läktare i åtta länder i fyra världsdelar. Det sprakar av energi och vi får på film uppleva denna speciella atmosfär som är unik för fotbollsläktaren.
Filmens distributör beskriver filmen: Vi får en inblick i hur ett starkt subkulturellt sammanhang kan påverka och påverkas av sin omgivande samhällskontext. Det här är ingen granskning, det är en hyllning.

Aleque & Issay
Aleque & Issay är en feelgood-dokumentär Aleque & Issay är en feelgood dokumentärfilm för alla åldrar, så väl barn som vuxna. Genom fångade ögonblick får vi uppleva tvillingarnas resa på nära håll och ta del av barnens resa från småbarnsåren till skolåldern.

Trans MemoriaSurviving the Death Committee
Högintressant om hur iranske Hamid Noury genom en intrikat plan lurades till Sverige, där han greps, ställdes inför rätta och fälldes för folkrättsbrott. Genom vittnesmål i rättssalen och historiska berättelser från regimens offer skildras en historia om politiskt våld, sorg, kamp och skör rättvisa. En film som spänner mellan individens ansvar och komplexa internationella relationer.

Songs of Slow Burning Earth
Oerhört stark skildring av krigets första dagar i Ukraina. Filmen skildrar Ukraina under de två första åren av den ryska invasionen, och hur kriget gradvis blivit en del av vardagen för det ukrainska folket. Genom en audiovisuell dagbok utforskar filmen det fysiska och mentala landskap som präglar en nation i kris.


Silent Observers
Sex djur har huvudrollen och vi får se handlingen med deras ögon. Filmen utspelar sig i en bulgarisk bergsby där vidskepelse och folktro är stor. Det är svårt att ta till sig att detta är någonstans i Europa i vår tid. Människor är djupt vidskepliga och tror på fullt att en man har förvandlats till en åsna och en katt har blivit besatt av en vampyr.
På visningen under festivalen kommer det musiker och spelar filmmusiken live. Denna handlar om bulgarisk folklore och med djuren i en gammeldags by på landsbygden, i fokus.


En vacker och djupt berörande berättelse där filmaren återvänder till sin mammas hemland, Rwanda, långt efter mamman gått bort och träffar släktingar och hennes vänner och talar minnen, förstås om landets brutala historia. En film man får ännu djupare insikt i folkmordet där och i Burundi på 1990-talet. En film som vågar låta berättelsen ta den tid den behöver.

Mer om Tempo Dokumentärfestival hittar du dess hemsida här.

Arkiverad under: Film, Scen, Toppnytt Taggad som: Dokumentärfilm, Filmtips, Tempo dokumentärfestival

Filmrecension: Min oväntade bror – en av de vackraste hyllningarna till kraften i musik

25 februari, 2025 by Rosemari Södergren

Min oväntade bror
Betyg 4
Svensk biopremiär 28 februari 2025
Regi Emmanuel Courcol

En av de vackraste hyllningarna till musik jag sett. En varm hyllning till kulturens kraft att förena människor. Det är så befriande med en film som låter berättelsen ta den tid den behöver och att det inte behöver vara action och full fart. Det som händer handlar om vad som rör sig inom människor: känslor, tankar, minnen, förhoppningar och samtidigt en film om samhällsklasser och vilka stora skillnader det är att ta sig fram inom kultur, beroende på bakgrund. Ett ämne som är minst lika aktuellt i Sverige idag: det är oerhört tydligt att det bra mycket lättare att ta sig fram inom kultur och media för den som kommer från övre medelklassen än den som kommer från fattigare bakgrund. Ett annat stort plus för denna film är att den inte är det minsta förutsägbar, den har flera olika vändningar.

Thibaut är en berömd dirigent som har hela världen som arbetsplats. Han har en intensiv tillvaro men allt vänds upp och ner när han svimmar under en konsert. Det visar sig att han har en dödlig form av leukemi och hans enda chans att överleva är en transplantation av benmärg. Men det är svårt att hitta en donator som har rätt värden för att det ska fungera. Störst chans är med ett syskon. När han syster testas för kunna donera benmärg avslöjas att hon inte är hans syster. Thibaut adopterades som baby, vilket han inte hade en aning om. Tur i oturen är att hans adoptivmamma vet vem som är hans biologiska mamma och också vet att han har en biologisk lillebror som adopterades av en annan familj.

Thibaut ger sig av för att träffa sin lillebror, som heter Jimmy. Thibaut övertalar honom att donera benmärg. De två bröderna har växt upp under helt olika förhållanden. Jimmy arbetar i köket på en fabrik som är nedläggningshotad i en stad där en majoritet är industriarbetare och många hotas av arbetslöshet. Jimmys uppväxt har varit helt annorlunda än Thibauts uppväxt i ett välbärgat hem med stort intresse för kultur av olika slag och där Thibaut fick en gedigen utbildning inom musik.

Det är tankeväckande berättelse som visar hur olika liv människor lever. Filmen är som så många franska filmer rollbesatt av duktiga skådespelare som är helt naturliga i sina rolltolkningar. Benjamin Lavernhe är helt rätt i rollen som Thibaut Desormeaux och Pierre Lottin är oerhört äkta som Jimmy Lecocq.

Min oväntade bror är Emmanuel Courcols fjärde film som regissör, och han har också skrivit manus tillsammans med sin hustru Irène Muscari samt Oriane Bonduel och Marianne Tomersy.

Emmanuel Courcol, regissören, säger om brödernas relation i filmen:
– Thibaut kommer från en värld där förstklassig kultur och utbildning är naturligt, och går att erövra om man är ambitiös och tävlingsinriktad. Men när han säger till Jimmy att han också borde tänka så blir det helt fel. Thibaut har goda avsikter, men han har fått en bättre start i livet, och om hans bror försöker komma ikapp honom och följa hans regler kan det gå illa.

Min oväntade bror är nominerad till Césarpriset för bästa film, originalmanus, ljud samt klippning, och skådespelartrion Benjamin Lavernhe, Pierre Lottin och Sarah Suco kan få varsin César för sina insatser den 28 februari när priserna delas ut.

Det är en varm och unik film som skildrar kulturens mäktiga kraft att förena människor. Ett stort, stort plus för att den bryter mot den så dominerande film-dramaturgin. Min oväntade bror bygger inte på att det är en stor konflikt som ska lösas med en biljakt eller ett stort krigsslag i slutet och det handlar inte heller om att en Rocky-figur ska vinna högsta priset. En film om livet och musiken.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

Tankar om Trollflöjen på Folkoperan – en njutning att låta sig översköljas av musiken och sången

20 februari, 2025 by Rosemari Södergren


Foto: Mats Bäcker

Trollflöjten
Musik Wolfgang Amadeus Mozart
Libretto Emanuel Schikaneder
Översättning Alf Henrikson
Musikaliskt arrangemang Henrik Schaefer
Regi Stéphane Braunschweig
Scenografi Stéphane Braunschweig i samarbete med Alexandre de Dardel
Kostymdesign Thibault Vancraenenbroeck
Ljusdesign Marion Hewlett
Videodesign Anders Ekman
Mask och peruk Therésia Frisk
Dramaturg Tuvalisa Rangström Dirigent
Henrik Schaefer|Nathanaël Iselin|Teo Hillberg|Jonathan Jennesjö
Prins Tamino Endre Aaberge Dahl
Fågelfångaren Papageno Anton Lundqvist
Prinsessan Pamina Clarice Granado
Nattens drottning Karolina Andersson
Tempelherren Sarastro Johan Schinkler
Folkoperans orkester Emma Nyman (violin), Lars Wehlin (violin), Gloria Foresti (viola), Mattias Rodrick (cello), Isak Josefsson (kontrabas), Henrik Lundberg (flöjt), Siobhan Losciale (oboe), Jan-Erik Alm (klarinett), Martin Krafft (fagott), Heléne Sikdal (valthorn), Laura Oliveira (valthorn)*, Ulrik Nilsson (slagverk)
Premiär på Folkoperan 19 februari 2025

Musikaliskt är det en stor, helt underbar upplevelse. Den älskade musiken från Mozarts Trollflöjten väller över mig och tar mig till en skimrande värld inombords. Premiären fick stående ovationer och under föreställningens gång applåderades det mycket för de olika sånginsatserna. Orkestern liksom solisterna imponerar stort. Strålande insatser av Nattens drottning (Karolina Andersson) och Tempelherren Sarastro (Johan Schinkler) och av övriga, både de unga och de mer erfarna. Men för mig var kvällens allra största behållning nattens
Fågelfångaren Papageno (Anton Lundqvist). Anton Lundqvist sprider sådan glädje i varje scen han är med i och är en fantastisk talang i att kombinera sång med skådespeleri.

I Stéphane Braunschweigs regi blir det en bättre om barns frigörelse. Vad är det för värld som de vuxna lämnar över till barnen? Men jag tycker att dramat, handlingen, krånglar till det och är inte direkt rak. Sarastro har kidnappat prinsessan Pamina från sin mamma Nattens drottning. Nattens drottning övertalar prins Tamino att befria henne. På ytan speglar det mer en vårdnadskonflikt, även om Sarastro inte är fadern utan god vän till Paminas far som dött. Sarastro leder ett tempel som ska hylla goda värderingar. Hmm. Men samtidigt är fångvaktarna långt ifrån trevliga.

Budskapet är mer än dubbelt. Sarastro säger att hans tempel aldrig bedriver hämnd. Samtidigt uttalar han hot mot Nattens drottning. Varken Nattens drottning eller Sarastro tycks stå för en god sida.


Föreställningen är ett samproduktion mellan Folkoperan och Uppsala stadsteater. Det märks på hur smart scenografi-lösningen är. Den består i stort sett av ett gigantisk svart staket som kan sätta ihop och öppnas efter vad som ska skildras. Sedan används videoprojektioner för att bland annat visa fåglar som flyger i en bur eller lejon som finns i den farliga skogen. Smart och smidig lösning som jag tycker fungerar väl. Det är musiken och sången som är sätter skapar berättelsen.

Kostymerna är stilenliga där Nattens drottning såväl som Sarastro och hans hantlangare är helt klädda i svart och de två oskyldiga unga tu, Tamino och Pamina, är klädda i vitt för att utstråla hur oskuldsfulla de är medan Pagageno och Pagagena är de enda som har färgrika kläder och därför är de enda som egentligen tycks vara mänskliga, alla andra är mest principer av gott eller ont.

Det snyggt genomfört och musiken är imponerande stark och berörande och fantastisk. Men berättelsen är intrasslad och jag tycker inte riktigt att handlingen säger det som utlovas: ett mystiskt sångspel om ungdomlig frigörelse i en orättvis, maktfullkomlig och polariserad värld.

Har svårt att se att de unga kan gå sin egen väg. Jag tycker inte att föreställningen talar om någon möjlighet för unga att befria sig från den äldre generationens bojor. Någon ungdomlig frigörelse gestaltas väl ändå inte i föreställningen? Tamino måste genomgå prövingar, han måste tester som tempelherren Sarastro bestämt. När Tamino utfört allt enligt Sarastros befallningar får han sin Pamina. Ett kluvet slut. Lyckan uppnås genom att man klarar tester och priset är prinsessan. Det intressanta är att Papageno inte klarade testerna men ändå får sin Papagena. Sensmoral: prinsar och prinsessor är fast i gamla strukturer men hippies eller vanliga glada underklass-människor kan göra som de vill.

Trollflöjten är en av världens mest älskade operor och det märks, föreställningen är nästan slutsåld långt in till slutet av mars. Om handlingen inte är perfekt dramaturgiskt gör inget, det är en ren njutning att sitta i salongen och ta in musik, sång, scenografi och kostym.

Arkiverad under: Opera, Operarecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Folkoperan, Mozart, Trollflöjten

Recension av tv-serie: Under the Banner of Heaven – omskakande, ohygglig skildring av vad fundamentalistisk religion kan få människor till

14 februari, 2025 by Rosemari Södergren

Under the Banner of Heaven
Betyg 4
Premiär på SVT Play 12 februari 2025 – har visats på Disney + under 2022
Regi Courtney Hunt, David Mackenzie, Dustin Lance Black, Isabel Sandoval, Thomas Schlamme

En omskakande, ohygglig skildring av vad fundamentalistisk patriarkalisk religion kan innebära och göra med människor. Vi får följa kriminalpolisen Jeb Pyre (Andrew Garfield) som utreder ett mord på en ung kvinna, Brenda Lafferty, och hennes femton månaders baby. Serien bygger på verkliga händelser under 1980-talet. Det är en true crime som är baserad på Jon Krakauers bok och manus har skrivits av Dustin Lance Black som också regisserat ett avsnitt.

Alla ledtrådar pekar snabbt på att mordet är kopplat till mormoner och har något att göra med en högt uppsatt mormon-familj i Utah. Fallet gräver sig djupt in i Jeb Pyres tankar och känslor då han själv är troende mormon. Hans tro ställs inför en utmaning och han börjar ifrågasätta sin egen tro.

Serien ger många inblickar i hur mormoner lever och hur denna religion kommit till. Den gör en djupdykning i mormonkyrkans mörka förflutna men visar också samhörighet som finns inom samfundet. Men det är en samhörighet som också gör människor ofria, då de måste lyda sina ledare. Den fruktansvärda massakern på nybyggare, The Mountain Meadows Massacre, som också finns med i tv-serien Amerikan Primeval är också skildrad i denna serie som ett exempel på det våld som mormoner byggde sin stat på.

En omskakande, stark skildring av fundamentalism inom mormonkyrkan som på många sätt har likheter med islam och islamism. I likhet med islam har också mormonkyrkan kommit till i samverkan med en del våld redan från start. Många religioner och samfund kan ha gripit till våld under hot men i likhet med islam har också mormonkyrkan redan haft våldsamma män redan från början för att bosätta sig någonstans eller tvinga människor att bli medlemmar. I likhet med fundamentalistisk islam är kvinnor i mormonkyrkan underordnad mannen. Hur underordnad kvinnor är varierar inom olika grenar av mormonkyrkan. Liksom i islams början var också månggifte både tillåtet och något som ansågs bra inom mormonkyrkan i början.

Något som är lite orealistiskt är att Jeb och de andra poliserna går in på brottsplatser utan handskar vid flera tillfällen. När Jeb besöker brottsplatsen första gången går han in där ensam, utan handskar och inget skydd för sina skor. I kriminalserien från nutiden skulle det aldrig gå till så. Jag undrar om kunskapen hos amerikansk polis har förändrats så mycket sedan 1980-talet?

Serien är engagerande och av och till väldigt otäck, men det är också vad fundamentalistiska samfund kan vara. Ibland tycker jag att serien är något seg, en del scener upprepas flera gånger, fast något kortare, som om seriens skapare inte litar på att vi som tittare förstår vad som hänt tidigare. Serien an också kan vara lite rörig ibland eftersom den både skildrar ”nutiden” och vad som hänt i familjen Lafferty tidigare och vi får också emellanåt följa händelser kring mormonkyrkans grundare för att kunna dra paralleller till det som händer bland dess efterföljare i nutiden. Men trots detta tycker jag serien är intressant och väl värd att se. Det finns också något positivt med en serie som tar sig tid att berätta något lite mer på djupet.

Arkiverad under: Recension, Recension av TV-serier, Scen, Toppnytt, TV-serier Taggad som: Mormonkyrkan, SVT Play, TV-serie

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 27
  • Sida 28
  • Sida 29
  • Sida 30
  • Sida 31
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1197
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Nytt

Teaterkritik: Galeasens Eurotrash träffar mitt i prick som en aktuell spegel. Våra psykiska besvär i Europa, vår flykt från skuld, men också hur band skadas i en nutida schweizisk överklassfamilj – drabbad av världskrig och nazism – blir kännbara.

Eurotrash (sedd 25 maj 2026) Scen … Läs mer om Teaterkritik: Galeasens Eurotrash träffar mitt i prick som en aktuell spegel. Våra psykiska besvär i Europa, vår flykt från skuld, men också hur band skadas i en nutida schweizisk överklassfamilj – drabbad av världskrig och nazism – blir kännbara.

Drömska förflyttningar med fransk klang – Ship Song på Kinesiska Muren

Manus & regi: Emilie … Läs mer om Drömska förflyttningar med fransk klang – Ship Song på Kinesiska Muren

Kganye på Fotografiska iscensätter folkliga myter och berättelser som fortlever i demokratiprojektets moderna RDP-bostäder i Sydafrika.

/ Lebohang Kganye - Le Sale ka … Läs mer om Kganye på Fotografiska iscensätter folkliga myter och berättelser som fortlever i demokratiprojektets moderna RDP-bostäder i Sydafrika.

Enastående samarbete och uppdatering av sound – Nordan med Lena Willemark & Ale Möller på Stora Teatern

21/5 2026 Stora Teatern i … Läs mer om Enastående samarbete och uppdatering av sound – Nordan med Lena Willemark & Ale Möller på Stora Teatern

Lotta Antonsson på Fotografiska – Vaneseendets trygga objekt för begär biter tillbaka som lockande mysterium

Lotta Antonsson - I Am … Läs mer om Lotta Antonsson på Fotografiska – Vaneseendets trygga objekt för begär biter tillbaka som lockande mysterium

Filmrecension: Viktlös – en tidlös berättelse om mekanismen bakom utnyttjande

Viktlös Betyg 4 Svensk biopremiär 22 maj … Läs mer om Filmrecension: Viktlös – en tidlös berättelse om mekanismen bakom utnyttjande

Opera: Nietzsche kontra Wagner – En triumf för Folkoperan

Foto: Sören Vilks Nietzsche kontra … Läs mer om Opera: Nietzsche kontra Wagner – En triumf för Folkoperan

Filmrecension: Passenger – fantasilösa metaforer

Passenger Betyg 1 Svensk biopremiär 22 … Läs mer om Filmrecension: Passenger – fantasilösa metaforer

Finstämt charmiga visor med variation och originella texter – Plåster av Axel Sondén och Flyttfåglarna

Axel Sondén & … Läs mer om Finstämt charmiga visor med variation och originella texter – Plåster av Axel Sondén och Flyttfåglarna

Recension: Rick Astley rickrollar Gröna Lund – och alla älskar det

Rick Astley Gröna Lunds stora scen, … Läs mer om Recension: Rick Astley rickrollar Gröna Lund – och alla älskar det

Filmrecension: Miroirs nr 3 – En båt på oceanen

Miroirs nr 3 - En båt på oceanen Betyg … Läs mer om Filmrecension: Miroirs nr 3 – En båt på oceanen

Mångmiljondonation bakom nytt centrum för konstnärlig gestaltning

Lunds universitet satsar på teater – nu … Läs mer om Mångmiljondonation bakom nytt centrum för konstnärlig gestaltning

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
För den som letar efter ett casino med 10 euro deposit utan svensk licens så är SpelaCasino.io en riktigt bra resurs. Där listar de och recenserar alla tillgängliga alternativ.

Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
På Casinodealen.se hittar ni den senaste informationen om nya casinon, licenser och slots hos casino på nätet.

PayPal casino utan licens
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in