• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Dokumentärfilm

Tips på filmer att se på Tempo Dokumentärfestival

2 mars, 2025 by Rosemari Södergren

Wishing of a Star

En favorit bland filmfestivaler är Tempo Dokumentärfestival som i år, 2025, pågår 3 – 9 mars. Som alltid bjuder festivalen på massor film från olika delar av världen, från krigets första dagar i Ukraina till bearbetning av vad som hände i Rwanda och hur djur betraktar människor i en avsides bulgarisk by till svenska poliser som arbetar med yttrandefriheten och en djupdykning i hur en astrolog i Italien hjälper människor att komma tillrätta med sina liv.

Här är ett utval av filmer från festivalen som jag rekommenderar. Missa inte dessa:

Wishing of a Star
En helt underbar film om Luciana , en kvinnlig astrolog i Neapel, Italien, som är en form av rådgivare åt människor. De söker upp henne för att de vill ha råd med något i sitt liv. Denna
Jag skulle vilja säga att hon fungerar som en mycket jordfast psykolog som lyssnar på människor och försöker få dem att förstå sig själv. Hon säger i filmen att utmaningen, eller det svåra, med hennes jobb som astrologisk rådgivare är att alla inte vet vad de verkligen vill. Det är vad hon försöker få dem att inse. Och som hon säger: ”Alla är inte heller beredda att jobba för att förverkliga det de vill”. Hon poängterar också att livet är förutbestämt, vi kan påverka och förändra. Filmen är en hybridfilm. En del är tydligt dokumentärt, andra scener är arrangerade.

Filmens regissör, Peter Kerekes (från Slovakien) kommer att gästa festivalen och hålla en att hålla en masterclass och möta publik under veckan.


Dialogpolisen
Vi får följa en grupp svenska poliser, dialogpoliserna, som arbetar med frågor kring yttrandefrihet och som är närvarande på gator och torg i samband med demonstrationer och olika manifestationer.
Regissören Susanna Edwards fick unik access och har följt dialogpoliserna mitt under valrörelsen 2022. Hon visar klipp och delar med sig av utmaningen att skildra en grupp och balansera berättelsen så den speglar nyanserna i detta komplexa arbete.
Vi får bland annat se några scenen med den danske koranbrännaren Rasmus Paludan. Vid nägra tillfällen har imamer och en del andra ledare inom muslimska församlingar samlats en bit ifrån koranbränningen och samlar folket där, för att motverka att de närmar sig Paludan. Rasmus Paludan påpekar till poliserna att den gruppen som samlas också borde ha sökt tillstånd. Nu har den gruppen ett arrangemang som egentligen bryter mot lagen som säger att man ska söka tillstånd för sådana samlingar. Jag tycker det är intressant att filmen lyfter fram denna fråga, den är värd att fundera på. Paludan har en poäng men å andra sidan har dessa imamer troligen hindrat våldsamma sammandrabbningar.
Denna dokumentär är mycket intressant och väcker många tankar och det finns mycket att diskutera kring det som tas upp.

Ultras
Läktarkultur och fotbollsfans är ett ämne som ofta debatteras och många har olika åsikter om. Barnfamiljer vill inte alltid gå på match för att inte riskera våldsamma situationer. Samtidigt är fansen viktig för lagen.
I den här Ultras skildras läktare i åtta länder i fyra världsdelar. Det sprakar av energi och vi får på film uppleva denna speciella atmosfär som är unik för fotbollsläktaren.
Filmens distributör beskriver filmen: Vi får en inblick i hur ett starkt subkulturellt sammanhang kan påverka och påverkas av sin omgivande samhällskontext. Det här är ingen granskning, det är en hyllning.

Aleque & Issay
Aleque & Issay är en feelgood-dokumentär Aleque & Issay är en feelgood dokumentärfilm för alla åldrar, så väl barn som vuxna. Genom fångade ögonblick får vi uppleva tvillingarnas resa på nära håll och ta del av barnens resa från småbarnsåren till skolåldern.

Trans MemoriaSurviving the Death Committee
Högintressant om hur iranske Hamid Noury genom en intrikat plan lurades till Sverige, där han greps, ställdes inför rätta och fälldes för folkrättsbrott. Genom vittnesmål i rättssalen och historiska berättelser från regimens offer skildras en historia om politiskt våld, sorg, kamp och skör rättvisa. En film som spänner mellan individens ansvar och komplexa internationella relationer.

Songs of Slow Burning Earth
Oerhört stark skildring av krigets första dagar i Ukraina. Filmen skildrar Ukraina under de två första åren av den ryska invasionen, och hur kriget gradvis blivit en del av vardagen för det ukrainska folket. Genom en audiovisuell dagbok utforskar filmen det fysiska och mentala landskap som präglar en nation i kris.


Silent Observers
Sex djur har huvudrollen och vi får se handlingen med deras ögon. Filmen utspelar sig i en bulgarisk bergsby där vidskepelse och folktro är stor. Det är svårt att ta till sig att detta är någonstans i Europa i vår tid. Människor är djupt vidskepliga och tror på fullt att en man har förvandlats till en åsna och en katt har blivit besatt av en vampyr.
På visningen under festivalen kommer det musiker och spelar filmmusiken live. Denna handlar om bulgarisk folklore och med djuren i en gammeldags by på landsbygden, i fokus.


En vacker och djupt berörande berättelse där filmaren återvänder till sin mammas hemland, Rwanda, långt efter mamman gått bort och träffar släktingar och hennes vänner och talar minnen, förstås om landets brutala historia. En film man får ännu djupare insikt i folkmordet där och i Burundi på 1990-talet. En film som vågar låta berättelsen ta den tid den behöver.

Mer om Tempo Dokumentärfestival hittar du dess hemsida här.

Arkiverad under: Film, Scen, Toppnytt Taggad som: Dokumentärfilm, Filmtips, Tempo dokumentärfestival

Film om Sara Parkman inviger Tempo Dokumentärfestival som firar 25 år

20 december, 2023 by Redaktionen

Måndagen den 4 mars 2024 går startskottet för Tempo Dokumentärfestival, som 2024 firar 25-årsjubileum! Festivalens invigningsfilm blir Som vi har älskat – en film om Sara Parkman av regissören Gustav Ågerstrand och årets fokus blir PENGAR.

Ett pressmeddelande berättar:
– Det är otroligt roligt att få öppna festivalen med Som vi har älskat – en film om Sara Parkman. Parkman är ju en så älskad artist och filmen målar ett intimt och mångfacetterat porträtt av henne, samtidigt som den lyfter och hyllar kulturens värde.Tempo har dessutom fått följa regissören Gustav Ågerstrands filmbana sedan vi visade hans kortfilm, Tjuvgods, i vår talangtävling New Doc 2013, så det känns helt rätt att nu kunna visa hans första långfilm i ensam regi, säger Ulrika Bandeira, Tempos konstnärliga ledare.

Filmen får premiär på Tempo, där den också är nominerad till den svenska långfilmstävlingen Tempo Documentary Award. Under våren kommer Som vi älskat – en film om Sara Parkman få svensk biodistribution av Folkets Bio, med premiär den 15 mars.

Tempo dokumentärfestival har varje år ett fokus, som återspeglas i flera av de medverkande titlarna. 2024 djupdyker Tempo i PENGAR.

– I en tid då ord som inflation och belåningsgrad är på allas läppar, samtidigt som det diskuteras om kulturen ska drivas av vinstintressen har vi valt att ha ett särskilt fokus på PENGAR. Här kommer vi att visa dokumentära verk som lyfter allt ifrån konsekvenserna av en globaliserad marknad och inkomstklyftor till lyx och överflöd. Vi kommer även att snudda vid de värden som inte kan mätas i pengar, säger Ulrika Bandeira.

Filmerna på 25:e upplagan av Tempo Dokumentärfestival kommer visas på biografer runt om i Stockholm, såväl som digitalt på strömningstjänsten Draken Film, med några få undantag. Alla medverkande titlar i festivalprogrammet släpps den 7 februari. Mer information samt pressbilder kommer löpande att finnas på www.tempofestival.se.

Arkiverad under: Film, Toppnytt Taggad som: Dokumentärfilm, Filmfestival, Sara Parkman, Tempo dokumentärfestival

Filmrecension: Livet är kort konsten lång – om konsten, livet, samhället och en fascinerande konstnär

24 april, 2023 by Rosemari Södergren

Livet är kort konsten lång
Betyg 4
Biopremiär på Bio Roy i Göteborg 14 april 2023 och kommer att visas på SVT hösten 2023
Regi Pontus Hjorthén

Skildringen av Göteborgs-konstnären Åke Göransson är ett måste att uppleva för alla konstintresserade. Självklart. Denna film för med oss på en djupdykning i hans konst där vi får se många av hans konstverk. Men som med riktigt bra dokumentärer berättar den om mycket mer än historien om den människa eller händelse som är filmens ämne. Klassklyftorna som styr inom konsten och alla kulturverksamhet är tydligt skildrade utan att det skrivs oss på fingrarna. Vi förstår det så väl ändå. För den som är född i fattigare omständigheter är det näst intill omöjligt att ta sig fram inom konstens eller kulturens värld. Då under 1900-talets första hälft liksom nu, idag. Dokumentären tar oss också med på en undersökning av färg och form och vad konst kan berätta.

Åke Göransson växte upp med sin mamma, tre bröder och en inneboende i en enrumslägenhet i gamla Landala. I denna totala fattigdom målade Åke tavlor som är tidlösa och gripande. Under sin utbildning på konstskolan Valand måste han försörja sig genom att jobba på eftermiddagarna som frisör. När det var sommarlov reste han klasskamrater till Europa för att uppleva konst från olika länder. En resa som var omöjlig för Åke Göransson. Han var alldeles för fattig. Periodvis fick hans mamma ta extrajobb för att kunna köpa färg till honom så han kunde måla.

Denna enorma uppförsbacke som den fattige har för att ta sig fram inom kultur eller det akademiska är nästan lika omöjlig att ta sig fram på fortfarande. Då jobbmöjligheterna är få och många måste ta obetalda praktikplatser för att ta sig fram är vägen i stort bara öppen för den som har välbärgade föräldrar eller rika släktingar.

Åke Göransson dog 1942 endast fyrtio år gammal i sviterna efter turbekulos. Han var under lång tid inlagd på mentalsjukhuset Lillhagen i Göteborg. Han hade mentala problem och periodvis åt han knappt något, det enda han intog var kaffe och cigaretter. Filmen berättar om hans omöjliga kärlekshistoria med Inga från Dalsland och om miraklet när flera av hans konstverk hittades i mammans kökssoffa.

När ett urval av hans målningar visades upp på ett galleri i Stockholm såldes många av tavlorna. För en tid fick hans mamma en något förbättrad ekonomi. Nu kunde hon ett tag hälsa på honom på Lillhagen dagligen istället för tidigare en gång i månaden. Men som så ofta kvävdes detta av myndigheterna som snabbt såg till att kräva betalt för hans långa vistelse på Lillhagen. Det är så sorgligt att utsatta människor aldrig får en chans.

Men denna dokumentär är mycket mer än en berättelse om hans liv. Filmen berättar också om hans sökande efter färg och form och ställer många spännande frågor om vad vi ser och vad vi känner när vi möter konst. Något jag gärna skulle se ännu mer om.

Lars Lerin, konstnären och författaren, är en av flera som berättar om Åke Göranssons konst. Lars Lerin är starkt berörd av Åke Göransson konst och har köpt flera av hans verk.

Livet är kort konsten lång en fantastisk dokumentär om konsten, livet, samhället och en fascinerande konstnär.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Åke Göransson, Dokumentär, Dokumentärfilm, Konst, Lars Lerin

Intresset för svensk dokumentärfilm ökar

12 maj, 2022 by Redaktionen

Calendar Girls. Foto: Love Martinsen

Den svenska publikens intresse för svensk dokumentärfilm var stort redan tidigare. Men nu har andelen av befolkningen som är intresserade ökat ytterligare. Så mycket som 76 procent av alla mellan 15 och 74 år uppgav i Filminstitutets senaste publikundersökning att de är intresserade av svensk dokumentär.

Ett pressmeddelande berättar:
Ungefär hälften av de svenska långfilmerna som har premiär är dokumentärer, en betydligt högre andel än motsvarande för utländska filmer. Svenska dokumentärfilmer får ofta bra betyg från svenska filmrecensenter. Nu visar en riksrepresentativ undersökning från Filminstitutet att intresset för svensk dokumentärfilm ökar hos allmänheten i Sverige, från en redan hög nivå. I slutet av 2021 uppgav 76 procent i befolkningen mellan 15 och 74 år att de är intresserade av svensk dokumentärfilm. Motsvarande andel 2020 var 62 procent.

– Att det finns ett stort intresse för svensk dokumentärfilm är ingen tillfällighet, utan en kombination av en bred talangpool, ett välfungerande stödsystem och inte minst en konstnärlig nyfikenhet som ständigt söker sig till nya initiativ och sätt att berätta. Svensk dokumentär är i snabb utveckling och publiken kan se fram emot nya verk av både välkända och helt nya namn, säger Jannik Splidsboel, dokumentärfilmskonsulent vid Svenska Filminstitutet.

Undersökningen visar att intresset är ungefär lika stort i hela landet, med lika många intresserade på landsbygd som i storstäder. Intresset är högt i alla åldersgrupper över 20 år, men lägre bland 15-20-åringar. Kvinnor är något mer intresserade än män, liksom personer med hög utbildning jämfört med personer med låg utbildning.

Svensk dokumentär är också på frammarsch internationellt. Maria Loohufvuds och Love Martinsens Calendar Girls tävlade i december på Sundancefestivalen, Magnus Gerttens Nelly & Nadine prisades i Berlin i februari, och det svenska startfältet på CPH:DOX i Köpenhamn var starkt. På nyss avslutade Hot Docs i Toronto, Nordamerikas främsta dokumentärfilmfestival, var hela åtta svenska filmer uttagna till programmet, ett rekordår för svensk dokumentär.

Arkiverad under: Film, Scen, Toppnytt Taggad som: Dokumentärfilm

Så många sevärda filmer på Tempo dokumentärfestival, i år också tillgänglig online

1 mars, 2022 by Rosemari Södergren

Bild från den Oscarsnominerade amerikanska dokumentären Ascension, om jakten på den kinesiska drömmen.

Årets Tempo dokumentärfilmfestival är mer aktuell än någonsin, tror jag, med en lång rad filmer som berättar om världen och samhället – och dessutom är festivalen i år möjlig att se online. Festivalen drar igång 7 mars och pågår till och med 13 mars.

Ascension
En film ni inte bör missa är den Oscarsnominerade Ascension som utforskar det samtida Kina och den ”kinesiska drömmen”, som framför allt rör sig om jakten på framgång genom hårt arbete och materiell rikedom. Ascension skildrar utan att skriva oss på näsan, utan att förklara hur vi ska tolka. Vi förstår ändå. Filosofin som styr i Kina ligger oändligt långt bort från vårt individ-hyllande samhälle. I målet för den enskilde i detta kinesiska samhälle kan visserligen ingå personlig välfärd men det ingår alltid i det övergripande målet att förbättra för det kinesiska folket i dess helhet. Oerhört fascinerande är också hur det till och med finns utbildning för kineser i att vara servicepersonal för stormrika kineser som vill leva som om de vore västerlänningar. Eleverna på dessa utbildningar får lära sig allt från hur de ska röra sig och duka och servera till hur de ska hålla tyst med vad de ser bakom husets väggar.

Ascension som skapats av Jessica Kingdon fick pris på Tribeca filmfestival och har uppmärksammats på flera filmfestivaler sedan dess och är nominerad till en Oscars-statyett. Ascension är en av nio spännande filmer som deltar i Tempos internationella tävling, Stefan Jarl International Documentary Award, och därmed får svensk premiär under festivalen.

The Witches from Orient
Denna strävan efter perfektionism genomstrålar en helt annan film på Tempo också: The Witches from Orient som handlar om det japanska damlandslaget som vann OS-guld i volleyboll 1964. Kvinnorna från laget sammanstrålar femtio år senare och berättar om sina minnen av tiden med volleyboll-laget. Vi får också se massor av filmklipp både från matcher och träning. Det är fascinerande att se hur dessa kvinnor tränade varenda detalj i spelet. Ibland när jag svenska lag förlorar finaler och viktiga semifinaler på straffläggning misstänker jag att de andra lagen tränar både att sätta straffar och rädda straffar på djupet på ett helt annat sätt än svenska lag. Hemligheten med att vinna när det gäller är att vinna massor på vägen dit och att vara förberedd på många plan. Det var dessa japanska damlag.
Det är också intressant att möta dessa kvinnor femtio år senare och på så sätt få in de existentiella frågorna kring tid och vad som är värdefullt i livet.
I filmen får vi också se klipp ur mangserier och animéfilmer med kvinnor som spelar volleyboll. Volleyboll-laget blev hjältar och föredömen i Japan och gav upphov till många filmer och serier.
The Witches of the Orient berättar historien om de japanska, kvinnliga textilarbetare som efter stenhård träning blev ett osannolikt framgångsrikt volleybollag, vilket gjorde att de också fick smeknamnet ”häxorna från Orienten” av den västerländska pressen. De vann guldmedalj på hemmaplan under OS i Tokyo 1964 och blev då omåttligt populära och inspirerade till en mängd animé.

Nelly & Nadine
Nelly & Nadine är en underbar och osannolik kärlekshistorien om två kvinnor som blir förälskade i varandra i Ravensbrücks koncentrationsläger under 1940-talet.
Trots att de skiljs åt under andra världskrigets sista månader så lyckas Nelly och Nadine senare hitta varandra igen och spenderar sedan resten av sina liv tillsammans. Under många år var deras kärlekshistoria hemlig, till och med för några av deras närmsta. Nelly och Nadine levde tillsammans men de anhöriga tolkade det enbart som att de var nära vänner.
Nellys barnbarn, Sylvie, bestämmer sig för att öppna Nelly och Nadines många hittills stängda lådor på vinden. Framför henne vecklas en fantastisk historia fram. Det mesta berättas genom foton. Det är imponerande hur regissören Magnus Gertten får liv i kärlekshistorien med så enkla medel.
Nelly & Nadine är den tredje delen av Magnus Gerttens dokumentärtrilogi som utgår från arkivmaterial från april 1945, då överlevare från koncentrationslägren anlände till hamnen i Malmö. De tidigare filmerna i serien är Hoppets hamn (2011) och Every Face Has a Name (2015).

Gabi mellan åren 8 – 13
Gabi är ett charmigt. Vi får följa Gabis liv från det åtta årsåldern till 13 år.
Jag vet inte vilket pronomen som anses korrekt här. Gabi älskar fotboll, går helst klädd i jeans och tröjor med huva. Kanske en del (som jag tycker fördomsfullt) skulle säga att Gabi är en pojkflicka. Gabi har som åttaåring underbart vackra lockar men klipper håret kort efter ett tag.
Hur som helst, Gabi är charmig och rolig att komma nära. Gabi är väldigt öppen och ärlig. Jag är fascinerad över att filmskaparen får komma så nära ett barn och filma.
Gabi har en underbar vän, Henry. När de är åtta år bor de i Stockholm men sedan flyttar Gabi tillsammans med sin familj norröver i Sverige, till en mindre bygd. Gabi och Henry håller kontakt, framför allt online. Och när Henry flyttar ett tag till Australien tillsammans med sin familj chattar de två via Skype.
Henry och Gabi är båda två barn som verkar väldigt ärliga och smarta.
Kanske är de sådana barn som en del vill kalla hbtqi, för att de inte följer gamla konservativa normer om hur en pojke eller en flicka ska vara. Men har vi inte kommit längre än så? Måste flickor vilja gå i kjol? Måste flickor vilja ha långt hår? Måste pojkar klippa håret?
Spelar det någon roll hur någon vill klä sig eller vilka intressen han/hon/hen har? Börjar inte fördomarna redan där? Är inte redan ordet ”pojkflicka” byggs på fördomar?
Filmen ”Gabi mellan åren 8 – 13” är ett underbart möte med Gabi och den lyfter inga pekpinnar och ger inte svar. Det är en fantastisk styrka i filmen.

Fler tips på filmer du inte bör missa under Tempo dokumentärfestival:
Courage handlar om massprotesterna under det belarusiska presidentvalet 2020 och de konsekvenser några skådespelare drabbas av när de gör motstånd mot den sittande regimen. Filmen är extra aktuell nu när Ryssland invaderas Ukraina och Vitryssland öppnat upp för att tillåta ryska vapen på sin mark. Jag blir nästan lite rädd när jag tänker på hur människor som är emot förtrycket i sina länder kämpar för att yttra sig och jag funderar på vad vi i västvärlden gör för att ge dem stöd. Det måste vara ännu svårare för dem att göra motstånd nu när krigstillstånd råder.

Touch of freedom (arbetsnamnet var Winner of the War) om Kaboni Kabone hur kurdernas självständiga område intogs av ISIS. En starkt berörande film som gör mig ledsen. Kurderna är ett folk som lever i flera länder men en kort tid hade ett självständigt område i norra Syrien.
Två kurdiska män träffas på universitet i Syrien och reser tillsammans till Kabone och är där först en tid under friheten men är kvar då ISIS attackerar och tar över landet.
Det går knappt att se denna film utan att få tårar i ögonen. Så många av kurderna blir dödade då ISIS tar över.
Visserligen rapporterar en del av västvärldens medier om detta övergrupp men det var ändå förvånansvärt tyst i västvärlden. Speciellt i svensk media, vill jag säga.
Vad är skillnaden mellan när Ryssland invaderar Ukraina? Är Ukrainas befolkning vitare och lättare att känna likhet med än kurderna?

I The Last Shelter följer vi 16-åriga Esther och Kady som befinner sig i det så kallade ”Migranthuset” i södra Mali. Här finns också andra som är på väg mot drömmen om ett bättre liv i Europa, men också de vars framtidsplaner har gått i kras.

Ett jävla liv – en film om Bodil Malmsten” av Sindra Grahn

”Ahmadu” av Jacob Frössén är en film om Ahmadu Jah, pappa till Neneh Cherry och Titiyo.

I’ll Stand by You är en skildring av två kvinnor, en psykolog och en polis, i ett litet samhälle på landsbygden i Litauen. I landet pågår en epidemi av självmord, vilket dessa kvinnor försöker sätta stopp för genom samtal, värme och omtanke.

I den franska A Story of One’s Own får vi möta fem personer från olika delar av världen som alla är adopterade. De delar generöst med sig av hur detta har påverkat dem under uppväxten och ända in i vuxen ålder. Det är en film som känns mycket ärlig och rättfram och de adopterade lyfter fram både positiva och negativa upplevelser.

This is Joan Collins av Clare Beavan. I filmen, som ingår i kategorin Music & Arts, berättar den glamorösa brittiska filmstjärnan öppenhjärtigt om sitt extravaganta och händelserika liv.

Jag tippar att ganska många av filmerna som är med på festivalen kommer att gå upp på svenska biografer under året.

Ett pressmeddelande från festivalen sammanfattar:
Som vanligt finns det en stor spännvidd i Tempos utbud. Allt från feelgood och humor till mer allvarliga teman. Flera av årets filmer fokuserar på engagemang, aktivism och hur kultur kan förändra samhället – göra skillnad.

Det är bara att hålla med. Årets utbud är angeläget, brett och starkt. Och dessutom: tillgängligt online för alla som inte kan vara i Stockholm under festivalen.

Recensioner av flera av filmerna kommer under veckan. Håll utkik.

Arkiverad under: Film, Scen, Toppnytt Taggad som: Ascension, Dokumentärfilm, Filmtips, Tempo dokumentärfestival

  • Sida 1
  • Sida 2
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Nytt

Oerhört gripande berättelser sammanlänkade med motsvarande musik – Georg Wadenius & Lotta Hasselquist Nilsson på Aftonstjärnan

3/10 2025 Aftonstjärnan på … Läs mer om Oerhört gripande berättelser sammanlänkade med motsvarande musik – Georg Wadenius & Lotta Hasselquist Nilsson på Aftonstjärnan

Musikerförbundet: Spotify stänger av artister – utan bevis eller möjlighet till försvar

Musikerförbundet ser med oro på en … Läs mer om Musikerförbundet: Spotify stänger av artister – utan bevis eller möjlighet till försvar

Tucholskypriset 2025 tilldelas Phạm Đoan Trang

Svenska PEN:s styrelse har beslutat att … Läs mer om Tucholskypriset 2025 tilldelas Phạm Đoan Trang

Premiär för Silver Star i regi av Mattias Nordkvist på Göteborgs stadsteater

Beata Hedman och Marie Delleskog i … Läs mer om Premiär för Silver Star i regi av Mattias Nordkvist på Göteborgs stadsteater

ArkDes öppnar Sveriges första utställning om rollspel och design i alternativa världar

I bakgrunden Reinis Hofmanis, detail … Läs mer om ArkDes öppnar Sveriges första utställning om rollspel och design i alternativa världar

Esoteriskt äventyr med välbekanta musiker rör sig i gränsland – Necessities av Anna Einarsson

Anna … Läs mer om Esoteriskt äventyr med välbekanta musiker rör sig i gränsland – Necessities av Anna Einarsson

Robert Wells firar 40 år vid flygeln med jubileumsturné våren 2026

Den 4 mars 2026 inleder Robert Wells … Läs mer om Robert Wells firar 40 år vid flygeln med jubileumsturné våren 2026

Här är de nominerade till Prisma Litteraturpris 2025

22 verk och 24 författare och … Läs mer om Här är de nominerade till Prisma Litteraturpris 2025

Filmrecension: A Big Bold Beautiful Journey – genant och hopplöst

A Big Bold Beautiful Journey Betyg 1 … Läs mer om Filmrecension: A Big Bold Beautiful Journey – genant och hopplöst

Filmrecension: Four Mothers

Four Mothers Betyg 4 Svensk biopremiär 3 … Läs mer om Filmrecension: Four Mothers

Filmrecension: Bolero – Ravels eviga melodi – strålande tolkning av Maurice Ravel

Bolero - Ravels eviga melodi Betyg … Läs mer om Filmrecension: Bolero – Ravels eviga melodi – strålande tolkning av Maurice Ravel

På Dramaten: Författare från Belarus visar hur lögner kan växa till och förvandla både människor och hela länder

Alhierd Bacharevič Foto: Julia … Läs mer om På Dramaten: Författare från Belarus visar hur lögner kan växa till och förvandla både människor och hela länder

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
För den som letar efter ett casino med 10 euro deposit utan svensk licens så är SpelaCasino.io en riktigt bra resurs. Där listar de och recenserar alla tillgängliga alternativ.
Hos sajten Casinodealen hittar ni alla svenska casinobonusar som nya spelare kan ta del av.

PayPal casino utan licens
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2025 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in