Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Teater Brunnsgatan Fyra

En rolig timme med Mad (Wo)men på Teater Brunnsgatan Fyra

by

Mad (Wo)men
Teater Brunnsgatan Fyra, Stockholm
Premiär den 25 februari 2012

Två kvinnor i svarta kostymer, vita skjortor, slips och blonda peruker har tagit plats på scenen. Golvet är fyllt med mer eller mindre tillknycklade papper. Föreställningen inleds med ett citat ur Lasse Bergs bok Skymningssång i Kalahari: ”Men för 10 000 år sedan gav sig plötsligt hela mänskligheten ut på en resa utan karta. Vi ändrade helt livsstil, blev jordbrukare, flyttade in i städer, skapade civilisationer, fick bråttom, började slåss.”

Sedan får vi se ett filmklipp på hur de två kvinnorna tar sig in i ett konferensrum där två kostymklädda män dricker whisky, röker och pratar affärer. De attackerar, oskadliggör dem och tar deras kläder, portföljer och identitet. Nu är de Creative Directors på reklambyrån Framers & Partners som just köpts upp av ett kinesiskt företag. Jag har själv dålig koll på Mad Men, men förstår att det finns gott om blinkningar till den populära TV-serien, allt från introscenen till huvudpersonen Don Drapers förehavanden.

De två kvinnorna är födda på 60-talet och uppväxta med tydliga värderingar och omprövningar av dessa. Nu i 50-årsåldern har de svårt att finna sig till rätta i en värld där värdegrunden är mer svävande. De prövar en lång rad yrken och roller under föreställningen, allt från reklambyråchefer och kobönder till att sälja sina egna kroppar till forskning. Men ingenting känns riktigt rätt. Kvinnorna frågar sig vad Alfahanarna som de försöker leva som har som de saknar.

Pjäsen bygger vidare på frågor som Skymningssång i Kalahari ställer: Vilket liv är vi egentligen gjorda för? Hur ska människan leva för att få frid med sin inre natur? Är det genom att prestera och tjäna mera eller är det genom att dela med sig som man blir lycklig? Moderna fenomen som återvinning, sponsring, personlighetstester och mindfulness blandas i en salig röra.

Michaela Granits och Åsa Kalmérs Mad (Wo)men bjuder på en rolig timme fylld av träffsäker satir och lekfulla upptåg. De två skådespelarna/dramatikerna är samspelta och utstrålar såväl energi och humor som allvar på scenen.

Förutom Lasse Bergs bok citeras även Tim Jacksons Välfärd utan tillväxt och David Ogilvys En reklammans bekännelser i föreställningen.

Mad Wo(men)
Av och med: Michaela Granit och Åsa Kalmér
Regikonsult: Judith Hollander
Scenografi/kostym/mask: Tomas Sjöstedt
Musik: Leif Jordansson
Videoprojektioner/film: Patrik Instedt
Ljus: Jan M Eriksson
Scenmästare/ljud: Moa Deurell

Foto: Karin Alfredsson

Relaterat: Teatermagasinet

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Teater Brunnsgatan Fyra ger Beredd med musik av Brel

by

Foto: Sarah Bolmsten

Beredd – med musik av Jacques Brel
Teater Brunnsgatan Fyra, Stockholm
Premiär: 28 oktober 2011

Den 28 oktober var det nypremiär på föreställningen Beredd med musik av den belgiske sångaren Jacques Brel på Teater Brunnsgatan Fyra. Skådespelaren och sångaren Andreas Liljeholm framför sångerna på svenska till musik av Fredrik Söderberg och cellisten Anna Wallgren.

Foto: Sarah Bolmsten

Andreas Liljeholm och Fredrik Söderberg har tidigare medverkat i Det sitter någon på vingen på Teater Brunnsgatan Fyra och i somras på Stockholms Parkteater.

Det är en proffsig uppsättning med skickliga musiker och en genomtänkt inramning. Melodierna är fina och Andreas Liljeholm sjunger med stor känsla. Ändå gör den människobild som framträder i Brels texter att jag får en besk eftersmak. Det är en ömklig person och en förfallen värld utan större hopp som målas upp framför oss. Och vad är det han är beredd på – knappast ett himmelrike?

Beredd spelas till och med 26 november.

Medverkande: Andreas Liljeholm
Musiker: Fredrik Söderberg och Anna Wallgren
Regi: Mattias Knave
Musikarrangemang/ ljuddesign: Fredrik Söderberg

Beredd har tidigare framförts på Södra Teatern, se recension i Svenska Dagbladet.

Läs även andra bloggares åsikter om ,

Premiär för Elda! Elda! Elda! Ett drama om den amorösa kärleken

by

Elda! Elda! Elda! Av Martina Montelius i regi av Staffan Roos och med Basia Fryman (Lena) och Christopher Wollter (Fritiof).

Fritiof kommer till Lena för att få sånglektioner. Hon är en medelålders och framgångsrik men luttrad sångerska. Han är ung och självupptagen. Atmosfären laddas snart med erotisk spänning och spelet kan börja.

”I Elda! Elda! Elda! skriver jag för första gången om den amourösa kärleken. Under stort motstånd. Att skriva om detta är som att nedstörta i underjorden…” Så beskriver Martina Montelius sitt arbete med pjäsen. Och visst får vi följa Lena och Fritiof på sin egen resa till underjorden. Båda verkar oförberedda på vad som händer med dem och blir offer för kärleken.

Dialogen växlar, ibland får vi följa samtalet, ibland den yttre monologen och ibland den inre, vi får följa Lena och Fritiof i  deras process genom känslostormar, de sårar och såras. Kärleken blir en smärtsam resa som inte verkar ha något slut.

Nyckeln är Fritiofs ungdom och självupptagenhet, Lena är tillfreds men den unge Fritiof väcker henne på nytt. Kanske vaknar känslor hon lagt undan.

Det som inte är helt klart för mig är hur attraktionen uppstår, vad som lockar? Kanske är det Fritiofs beundran eller Lenas uppmaning att ifrågasätta auktoriteter som gör att de överskrider gränser och ser varandra med nya ögon. Pjäsen ger ledtrådar men säkra svar får vi inte.

Det poetiska språket påminner mig om en dikt av Karin Boye.

Den vägen är smal

Ur det begravnas urtidsslam
reser sig vidunder, väckta av värmen,
och spärrar vägen där du vill fram.

Ingen flykt kan göra dig fri.
De möter på nytt vid nya vägar.
Du har inget val. Du måste förbi.

Martina Montelius har skrivit en frisk, humoristisk och plågsamt insiktsfull pjäs om den amorösa kärleken. Språket är en fröjd och dialogen flödar. Regi har jag svårt att bedöma men min uppfattning är att Staffan Roos liksom skådespelarna har förstått Martinas text och tillsammans ger de liv åt detta svåra tema.

Teater Brunnsgata fyra

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Från premiären av Kalle Haglunds Brunnsgatanföreställningar

by

Kalle Haglund.

Den 12 maj var det urpremiär för Kalle Haglunds Brunnsgatanföreställningar, i samarbete med Riksteatern, på Teater Brunnsgatan Fyra (förstås).  Den första akten som är en kvart lång är det release för Kalles debutbok Mellanstadier, en samling av poesi, sagor, brev och prosa. När Kalle har gett oss ett smakprov är det 30 sekunders paus (give or take a few…) och så börjar nästa akt med namnet den peruanska insikten.

Kalle Haglund blandar humor och allvar, iakttagelser, sånger och reflektioner i föreställningen som kan beskrivas som en inre resa. Kalle, som framställs som en tämligen pretentiös poet och författare med underhållningsambitioner, berättar hur han finner sitt kall, blir pappa och går igenom en identitetskris. Ellekari Sander från gruppen The Tiny, bidrar till föreställningen med sin själfulla sång och musik, sina underfundiga miner och kommentarer.

Läs vidare i Teatermagasinets recension.

Så här presenterar Riksteatern Kalle Haglund:

”Kalle Haglund är en av Sveriges mest hyllade ordkonstnärer som har frälst landet med sitt artisteri de senaste åren. Han har varit på turné med Moneybrother, Laleh och Riksteaterns Jam All Stars och dragit en stor publik på många av landets festivaler. Kalle Haglund har vunnit SM i Poetry Slam, kommit trea i VM, fått ett flertal verk publicerade, tilldelats Riksteaterns stipendium och hyllats i media.

Läs mer om Brunnsgatanföreställningarna på Teater Brunnsgatan Fyras hemsida.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Dagboksanteckningar från ett källarhål på Teater Brunnsgatan Fyra

by

För dem som träffade 16-åriga Linnea i Svart tulpan finns nu chansen att träffa henne igen. Nu är hon typ 17 och läser högt ur sin dagbok på Teater Brunnsgatan Fyra. David Wiberg hade den 22 mars premiär med sin föreställning Dagboksanteckningar från ett källarhål. David Wiberg är känd från Varanteatern och är även frilansande arkitekt, illustratör och konstnär. Just nu är han tonåringen Linnea. Ja, det känns verkligen som det är Linnea som står framför oss och med stort allvar läser ur sin dagbok.

Du som ännu inte träffat Linnea har nu tillfälle att göra det och att under den underhållande föreställningen kanske också återupptäcka tonåringen inom dig.

Läs vidare i min recension i Teatermagasinet.

Läs mer på Teater Brunnsgatan Fyras hemsida.

Läs även andra bloggares åsikter om ,