• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Teater Brunnsgatan 4

Ia Langhammer som Kikki Danielsson i nyskriven monolog på Teater Brunnsgatan 4

18 november, 2024 by Redaktionen

Teater Brunnsgatan Fyra presenterar: Ia Langhammer som Kikki Danielsson i nyskriven monolog av Martina Montelius. ”Du vet ingenting om Kikki Danielsson” har urpremiär 27 januari 2025.

Ett pressmeddelande berättar:
I flera år har vi pratat om Kikki Danielsson, och haft hennes musik som tröst och livselixir i teaterkällaren. Vi kände henne inte alls, men då och då sade vi till varandra: ”Tänk om vi fick göra en teaterföreställning om Kikki! Skulle hon vilja det?” Till slut vågade vi fråga och nu har Martina Montelius dramatiserat ”Du vet ingenting om mig”, boken Kikki skrev tillsammans med Sören ”Sulo” Karlsson 2022. Den hjärtslitande, vardagliga, komiska och hisnande berättelsen om Ann-Kristin Roos, som genom sin gåva, sin generations kanske mest älskade svenska sångröst, har besjälat och burit tiotusentals andra levnadsöden genom decennierna. Genom att sammanfläta Kikkis berättelse och musikaliska hjärta med den lilla teaterns publikomfamnande väsen ger vi er chansen att få veta några viktiga saker om Kikki Danielsson, och om livet.

”Att få sidor ur dagböcker gestaltade och sammanvävda på scenen till levande minnesbilder är en terapi som alla borde få uppleva.” – Kikki Danielsson

Rollen som Kikki Danielsson kommer spelas av guldbaggevinnande skådespelaren Ia Langhammer, född 1962, och för regi står Martina Montelius, född 1975, själv. Dramatiker och även Teater Brunnsgatan Fyras konstnärliga ledare.
Sören ”Sulo” Karlsson, född 1969, är artist, låtskrivare och författare som har samarbetat med Kikki Danielsson i mer än tio år. Kikki Danielsson, född 1952, är en av Sveriges mest kända och älskade artister som i över femtio år har varit en folkkär country- och dansbandssångerska.

”Att få släppa Kikki Danielssons liv fritt i vårt lilla scenrum, med Ia Langhammer i rollen, är det största förtroende jag fått som dramatiker och regissör. Kikkis berättelse är unik i sin kombination av ensamhet och folklighet, stilla sorg och ilande brant humor, stjärnglans och kattmat. Ia är en av Sveriges absolut största skådespelare, med tillgång till all den känslighet, ömhet och precision som rollen kräver. Och jag? Jag ska tjäna dem båda så gott jag någonsin förmår.” – Martina Montelius, konstnärlig ledare, dramatiker och regissör

I boken ”Du vet ingenting om mig”, som pjäsen baseras på, visar Kikki med hjälp av sin vän och musikaliske följeslagare Sulo upp ett liv där lycka och framgång alltid balanserat på kanten av den stora avgrunden. Det är en berättelse om livet och den ändlösa strävan efter att våga och kunna älska sig själv. I dag har Kikki och Sulo även en podcast tillsammans som heter ”Bra vibrationer med Kikki och Sulo”.

”Sanningen vilar alltid hos den som upplevt den men jag vågar nog lova att det här är det närmaste någon kommer att komma den riktiga Kikki både på och utanför rampljuset.” – Sören ”Sulo” Karlsson

Du vet ingenting om Kikki Danielsson har urpremiär på Teater Brunnsgatan den 27 januari 2025 och spelas under våren.

Arkiverad under: Scen, Teater, Toppnytt Taggad som: Teater Brunnsgatan 4

Nypremiär för Vi måste snacka om Aino på Teater Brunnsgatan 4

30 augusti, 2013 by Redaktionen

Vi måste snacka om Aino
Teater Brunnsgatan 4
Nypremiär den 5 september 2013

aino.thumb

Den 5 september har Skabbteatern nypremiär på Vi måste snacka om Aino.  Kulturbloggens recensent skriver från premiärföreställningen i maj 2013:

Jag sitter med en klump i halsen som vägrar försvinna. Jag sväljer och sväljer men den växer sig bara större. Jag svettas och andningen blir svårare. Kommer jag behöva plocka upp min astmamedicin? Jag försöker värja mig, snurrar runt i stolen, kastar flyktiga blickar på mina medresenärer, (de övriga i publiken, men det här är mer en resa än en obekvämstolsryggsomskaverinibenmärgenienteatersalongellerärdetegentligenpjäsensinnehåll?) fokuserar på andningen och klumpen växer sig större.

Jag är på Teater Brunnsgatan 4:as pjäs ”Vi måste snacka om Aino” och jag har svårt att andas. Pjäsen handlar om Aino som blivit utsatt för övergrepp av sin pappa, Ainos bror får i vuxen ålder reda på det och ifrågasätter det faktum att det kunnat pågå under en så lång tid utan att någon ingrep. Familjen och Ainos förnekelse och tysta skam gör att sonen blir utfryst vilket i sig påverkar hans relation med sin dotter, Ella. Dottern lever med daglig invalidering och kritisering av sin pappa och söker sig efter bekräftelse hos en äldre man. Det är en historia om det sociala arvet, våld, övergrepp, klass, förlåtelse och försoning.

Alejandra Goic gör en strålande insats som Ella. Det är en vältolkad och integrerad roll med så pass mycket distans att den tunga karaktären inte riskerar att äta upp henne eller publiken. Regissören Alma Lindé har med empati och respekt lyckats porträttera hur skuld, skam och oförmåga smyger sig jämsides med familjemedlemmar i generationer.

Det här är det mest fantastiska jag sett. Efteråt får jag en kram av regissören utanför ingången till teatern när jag försöker kedjeröka bort klumpen i halsen. Jag vill inte gå hem.

Vänner, bekanta, människor jag aldrig träffat: Gå. Se. Nu.

Medverkande:
Manus & regi: Alma Lindé
På scen: Alejandra Goic
Röster: Tony Apelgren & Peter Johnson

Text: Anna Turell

Arkiverad under: Recension, Scen, Teater, Teaterkritik Taggad som: Teater Brunnsgatan 4

En rolig timme med Mad (Wo)men på Teater Brunnsgatan Fyra

25 februari, 2012 by Redaktionen

Mad (Wo)men
Teater Brunnsgatan Fyra, Stockholm
Premiär den 25 februari 2012

Två kvinnor i svarta kostymer, vita skjortor, slips och blonda peruker har tagit plats på scenen. Golvet är fyllt med mer eller mindre tillknycklade papper. Föreställningen inleds med ett citat ur Lasse Bergs bok Skymningssång i Kalahari: ”Men för 10 000 år sedan gav sig plötsligt hela mänskligheten ut på en resa utan karta. Vi ändrade helt livsstil, blev jordbrukare, flyttade in i städer, skapade civilisationer, fick bråttom, började slåss.”

Sedan får vi se ett filmklipp på hur de två kvinnorna tar sig in i ett konferensrum där två kostymklädda män dricker whisky, röker och pratar affärer. De attackerar, oskadliggör dem och tar deras kläder, portföljer och identitet. Nu är de Creative Directors på reklambyrån Framers & Partners som just köpts upp av ett kinesiskt företag. Jag har själv dålig koll på Mad Men, men förstår att det finns gott om blinkningar till den populära TV-serien, allt från introscenen till huvudpersonen Don Drapers förehavanden.

De två kvinnorna är födda på 60-talet och uppväxta med tydliga värderingar och omprövningar av dessa. Nu i 50-årsåldern har de svårt att finna sig till rätta i en värld där värdegrunden är mer svävande. De prövar en lång rad yrken och roller under föreställningen, allt från reklambyråchefer och kobönder till att sälja sina egna kroppar till forskning. Men ingenting känns riktigt rätt. Kvinnorna frågar sig vad Alfahanarna som de försöker leva som har som de saknar.

Pjäsen bygger vidare på frågor som Skymningssång i Kalahari ställer: Vilket liv är vi egentligen gjorda för? Hur ska människan leva för att få frid med sin inre natur? Är det genom att prestera och tjäna mera eller är det genom att dela med sig som man blir lycklig? Moderna fenomen som återvinning, sponsring, personlighetstester och mindfulness blandas i en salig röra.

Michaela Granits och Åsa Kalmérs Mad (Wo)men bjuder på en rolig timme fylld av träffsäker satir och lekfulla upptåg. De två skådespelarna/dramatikerna är samspelta och utstrålar såväl energi och humor som allvar på scenen.

Förutom Lasse Bergs bok citeras även Tim Jacksons Välfärd utan tillväxt och David Ogilvys En reklammans bekännelser i föreställningen.

Mad Wo(men)
Av och med: Michaela Granit och Åsa Kalmér
Regikonsult: Judith Hollander
Scenografi/kostym/mask: Tomas Sjöstedt
Musik: Leif Jordansson
Videoprojektioner/film: Patrik Instedt
Ljus: Jan M Eriksson
Scenmästare/ljud: Moa Deurell

Foto: Karin Alfredsson

Relaterat: Teatermagasinet

Läs även andra bloggares åsikter om Teater Brunnsgatan 4, Mad Men, Michalea Granit, Åsa Kalmér, Lasse Berg

Arkiverad under: Recension, Scen, Teater, Teaterkritik Taggad som: Teater Brunnsgatan 4, Teater Brunnsgatan Fyra

Om kulturen hänger med kapitalet, vem vinner mest?

13 januari, 2012 by Rosemari Södergren

Häromdagen kom nyheten om att den högerliberala tankesmedjan Timbro lierar sig med lilla Teater Brunnsgatan 4, en sådan där teater som Bengt Ohlsson förmodligen avfärdar som ”experimentteater” som ”vanligt folk” skiter i, skriver Helena Lindblad i DN:

Källarteaterns chef Martina Montelius och Timbros Marie Söderqvist ska med gemensamma krafter skapa en kulturellt debattklubb. Timbro står för cashen. I onsdagens ”Kulturnytt” i P 1 beskrev Söderqvist samarbetet så här: ”Martina Montelius sätter sig i kapitalets knä och jag drar in lite kultur i högersfären.” Teatervärlden liknar filmbranschen, det är kapitalintensivt att spela kvalificerad teater, även om man naturligtvis kan göra enormt mycket scenkonst för de 15 miljoner som en ordinär svensk långfilm kostar.

Det här är intressant på flera sätt, förstås.

Att någon har tillgång till kapital behöver inte nödvändigtvis betyda att den personen står till höger. Att Teater Brunnsgatan 4 får möjlighet att med finansiellt stöd från Timbro genomföra mer genomarbetade projekt betyder inte nödvändigtvis att de säljer ut sin konstnärliga frihet. Alla måste försörja sig, utom de som är extremt rika. Alla som skriver eller skapar något kan därför tänkas ta hänsyn till den som försörjer dem.

Jag tror egentligen att det är kapitalet som har mest att vinna på att stödja kulturen. Kultur utvecklar människor, får deras fantasi att växa, ger insyn i andra sätt att leva, andra sätt att tänka, andra sätt att reagera. Men kultur får vi uppleva miljöer vi aldrig annars kommer till. Kultur sätter igång processer inne i oss, i hjärna och i hjärta.

Forskare måste ha förmågan att se nya spår, tänka nytt, se utanför det förväntade. Kultur ökar den förmågan.

Kapitalintressen investerar ofta i forskning. Därför mår både kapitalister och forskare bra av att möta kultur.

Timbro är högerkrafternas tankesmedja. Jag tycker därför det är extra spännande att Timbro valt att samarbeta med en teater som är delvis experimentell. Om Timbro hade gått in i en mer nöjesinriktad privatteater som mest har storsäljande komedier på repertoaren hade det inte varit lika spännande. Nöjesteatrarna klarar sig dessutom ofta rätt bra själva. (Inte alltid, men ofta.)

Jag undrar bara varför vänsterkrafterna inte stöder kulturen mer? Kulturrådet brukar väl räknas till vänstern, men den organisationen är inte särskilt nyskapande. Tänk bara på hur Kulturrådet fortsätter att alltid bara stödja samma projekt (som gårdagens besked att av 109 kulturtidskrifter som får stöd har 101 haft stöd redan tidigare år.)

När ska vänsterns tankesmedjor och finansiella muskler våga ge stöd åt nya krafter?

För övrigt tror jag inte kultur är mer vänster än höger. Kultur är till sin natur antingen underhållande eller rebellisk, i och med att den testar gränser. Dessa gränser har dock inte nödvändigtvis med partipolitik att göra. Kulturen är större än så. Mycket större än partipolitik.

Att dela in politiken i höger och vänster är bara ett sätt att se på saken. Livet och existensen är mycket större än så. Bra kultur ger människor inspiration och insikt och för den delen också tillfällig underhållning för att stå ut med livets djupa dalar.

Relaterat om kulturdebatten om vänster och höger:
Sven Wollter, Barth-Kron och Ola Larsmo.

Läs även andra bloggares åsikter om kultur, kulturpolitik, Kulturrådet, Teater Brunnsgatan 4, Timbro

Arkiverad under: Krönikor, Kulturpolitik Taggad som: Kultur, Kulturpolitik, Kulturrådet, Teater Brunnsgatan 4, Timbro

Nu väntar tiden – från premiären på Teater Brunnsgatan 4

10 april, 2011 by Rosemari Södergren

Hemma hos sin dagmamma väntar någon på att mamma ska komma. Dagmamman väntar också, men på vad?
”Nu väntar tiden” som hade premiär på Teater Brunnsgatan 4 på söndagen 10 april är en föreställning som bygger på dikter och böcker och tankar av Kristina Lugn, Gunnar Ekelöf och Sonja Åkesson om tiden, varat och existensen för människor från fyra år.
Jag tycker om den inställningen som beskrivningen av målgrupp vittnar om. Människor från fyra år.
I barn kan det finnas vuxna tankar, i en vuxen kan det finnas barnets tankar. Att ha barnet kvar inne i sig behöver inte vara samma sak som att vara barnslig eller oansvarig. Barn är en människa som inte hunnit fylla år så många gånger.

Medan barnet väntar och längtar efter mamman ska tiden fördrivas. Leken börjar med en poesiskrivande dagmamma och ett barn som med kroppen spelar upp diktens ord. Kanske är det så att i just ditt barns dagmamma finns det en dold stor poet?

Föreställningen har massor av olika dimensioner: Frågor om tid och längtan, om ensamhet och gemenskap …
Föreställningen talar till både de som inte har haft så många födelsedagar i livet än och till de som fyllt femtio eller mer. Dikterna som förts in i spelet har många bottnar och med kombination av skådespelarnas lekfulla mim blir det både humor och allvar samtidigt.

I programbladet för föreställningen står:

Kristina Lugns pjäser är ofta dramatiska utan att egentligen ha någon handling. De kan vara stillastående och samtidigt utvecklas. De berättar mycket utan att vara berättelser.
Kanska kan man säga att hon använder sig av ett opålitligt språk som gestaltar gränsland mellan tanke och känsla, mellan kropp och språk, mellan lek och verklighet.

Det är lite tråkigt när de beskrivit det så bra, det finns inte så mycket mer kvar för mig som recensent att säga nästan. Föreställningen är precis så: den berättar mycket om livet och tiden, utan att vara en rak berättelse och det som sägs, sägs inte bara i ord utan i kroppspråk och i musik och i det som inte sägs. Det är modigt att sätta upp en föreställning för alla åldrar på det sättet – och det är något som varenda dagis borde ta chansen att gå på och alla dagmammor bör ta sina dagbarn med sig till en föreställning av ”Nu väntar tiden”.

På bildern: Lisa Ullén, Anneli Martini, Anna-Lena Efverman
Foto: Dan Lepp

Läs även andra bloggares åsikter om Teater Brunnsgatan 4, Kristina Lugn, barnteater, recension, teaterrecension, scen, tid, existensen, längtan, dagmamma

Arkiverad under: Recension, Teater, Teaterkritik Taggad som: Barnteater, dagmamma, Existensen, Kristina Lugn, längtan, Recension, Scen, Teater Brunnsgatan 4, Teaterrecension, tid

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Nytt

Filmrecension: A Samurai in Time – en film som har allt: spänning, värme, romantik och oväntade vändningar

A Samurai in Time Betyg 5 Svensk … Läs mer om Filmrecension: A Samurai in Time – en film som har allt: spänning, värme, romantik och oväntade vändningar

Krönika – Oasis i Cardiff – andra kvällen blev legendarisk

Att vänta på något i åratal kan vara … Läs mer om Krönika – Oasis i Cardiff – andra kvällen blev legendarisk

Lyssna: Pascal – När man drömmer sina drömmar

PASCAL har släppt en ny singel: När man … Läs mer om Lyssna: Pascal – När man drömmer sina drömmar

Lyssna: The Confusions – You Fuck It Up Again

The Confusions har släppt You Fuck It Up … Läs mer om Lyssna: The Confusions – You Fuck It Up Again

Hazel Brugger öppnar Stockholm Fringe med stand-up

Från Eurovision till Stockholm Fringe – … Läs mer om Hazel Brugger öppnar Stockholm Fringe med stand-up

Jungfrukällan återvänder till Slaktkyrkan och Hus 7 i Stockholm

Jungfrukällan återvänder efter ill … Läs mer om Jungfrukällan återvänder till Slaktkyrkan och Hus 7 i Stockholm

Lyssna: Adam Olenius – ”Malin ibland

Shout Out Louds-sångaren Adam Olenius … Läs mer om Lyssna: Adam Olenius – ”Malin ibland

”Sånger i sommarens famn” – Anders Ekborg åker på sommarturné

"Sånger i sommarens famn" – Anders … Läs mer om ”Sånger i sommarens famn” – Anders Ekborg åker på sommarturné

Medeltiden firas under festivalhelg på Klostermuseet i Vadstena

Trubadurer, familjeaktiviteter, … Läs mer om Medeltiden firas under festivalhelg på Klostermuseet i Vadstena

73 procent av svenskarna planerar att läsa en fysisk bok i sommar

73 procent av svenskarna planerar att … Läs mer om 73 procent av svenskarna planerar att läsa en fysisk bok i sommar

Filmrecension: Jurassic World: Rebirth – hur kan något så fascinerande som dinosaurier bli så dåligt på film?

Jurassic World: Rebirth Betyg 2 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Jurassic World: Rebirth – hur kan något så fascinerande som dinosaurier bli så dåligt på film?

Med förtrollande skönsång i intimt format hedras ett fenomen – Tribut till Eva Cassidy med Märta & John

26/6 2025 Utopia i Göteborg Eva … Läs mer om Med förtrollande skönsång i intimt format hedras ett fenomen – Tribut till Eva Cassidy med Märta & John

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
För den som letar efter ett casino med 10 euro deposit utan svensk licens så är SpelaCasino.io en riktigt bra resurs. Där listar de och recenserar alla tillgängliga alternativ.
Hos sajten Casinodealen hittar ni alla svenska casinobonusar som nya spelare kan ta del av.
Engelska casinon
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2025 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in