Mad (Wo)men
Teater Brunnsgatan Fyra, Stockholm
Premiär den 25 februari 2012
Två kvinnor i svarta kostymer, vita skjortor, slips och blonda peruker har tagit plats på scenen. Golvet är fyllt med mer eller mindre tillknycklade papper. Föreställningen inleds med ett citat ur Lasse Bergs bok Skymningssång i Kalahari: ”Men för 10 000 år sedan gav sig plötsligt hela mänskligheten ut på en resa utan karta. Vi ändrade helt livsstil, blev jordbrukare, flyttade in i städer, skapade civilisationer, fick bråttom, började slåss.”
Sedan får vi se ett filmklipp på hur de två kvinnorna tar sig in i ett konferensrum där två kostymklädda män dricker whisky, röker och pratar affärer. De attackerar, oskadliggör dem och tar deras kläder, portföljer och identitet. Nu är de Creative Directors på reklambyrån Framers & Partners som just köpts upp av ett kinesiskt företag. Jag har själv dålig koll på Mad Men, men förstår att det finns gott om blinkningar till den populära TV-serien, allt från introscenen till huvudpersonen Don Drapers förehavanden.
De två kvinnorna är födda på 60-talet och uppväxta med tydliga värderingar och omprövningar av dessa. Nu i 50-årsåldern har de svårt att finna sig till rätta i en värld där värdegrunden är mer svävande. De prövar en lång rad yrken och roller under föreställningen, allt från reklambyråchefer och kobönder till att sälja sina egna kroppar till forskning. Men ingenting känns riktigt rätt. Kvinnorna frågar sig vad Alfahanarna som de försöker leva som har som de saknar.
Pjäsen bygger vidare på frågor som Skymningssång i Kalahari ställer: Vilket liv är vi egentligen gjorda för? Hur ska människan leva för att få frid med sin inre natur? Är det genom att prestera och tjäna mera eller är det genom att dela med sig som man blir lycklig? Moderna fenomen som återvinning, sponsring, personlighetstester och mindfulness blandas i en salig röra.
Michaela Granits och Åsa Kalmérs Mad (Wo)men bjuder på en rolig timme fylld av träffsäker satir och lekfulla upptåg. De två skådespelarna/dramatikerna är samspelta och utstrålar såväl energi och humor som allvar på scenen.
Förutom Lasse Bergs bok citeras även Tim Jacksons Välfärd utan tillväxt och David Ogilvys En reklammans bekännelser i föreställningen.
Mad Wo(men)
Av och med: Michaela Granit och Åsa Kalmér
Regikonsult: Judith Hollander
Scenografi/kostym/mask: Tomas Sjöstedt
Musik: Leif Jordansson
Videoprojektioner/film: Patrik Instedt
Ljus: Jan M Eriksson
Scenmästare/ljud: Moa Deurell
Foto: Karin Alfredsson
Relaterat: Teatermagasinet
Läs även andra bloggares åsikter om Teater Brunnsgatan 4, Mad Men, Michalea Granit, Åsa Kalmér, Lasse Berg