Elda! Elda! Elda! Av Martina Montelius i regi av Staffan Roos och med Basia Fryman (Lena) och Christopher Wollter (Fritiof).
Fritiof kommer till Lena för att få sånglektioner. Hon är en medelålders och framgångsrik men luttrad sångerska. Han är ung och självupptagen. Atmosfären laddas snart med erotisk spänning och spelet kan börja.
”I Elda! Elda! Elda! skriver jag för första gången om den amourösa kärleken. Under stort motstånd. Att skriva om detta är som att nedstörta i underjorden…” Så beskriver Martina Montelius sitt arbete med pjäsen. Och visst får vi följa Lena och Fritiof på sin egen resa till underjorden. Båda verkar oförberedda på vad som händer med dem och blir offer för kärleken.
Dialogen växlar, ibland får vi följa samtalet, ibland den yttre monologen och ibland den inre, vi får följa Lena och Fritiof i deras process genom känslostormar, de sårar och såras. Kärleken blir en smärtsam resa som inte verkar ha något slut.
Nyckeln är Fritiofs ungdom och självupptagenhet, Lena är tillfreds men den unge Fritiof väcker henne på nytt. Kanske vaknar känslor hon lagt undan.
Det som inte är helt klart för mig är hur attraktionen uppstår, vad som lockar? Kanske är det Fritiofs beundran eller Lenas uppmaning att ifrågasätta auktoriteter som gör att de överskrider gränser och ser varandra med nya ögon. Pjäsen ger ledtrådar men säkra svar får vi inte.
Det poetiska språket påminner mig om en dikt av Karin Boye.
Den vägen är smal
Ur det begravnas urtidsslam
reser sig vidunder, väckta av värmen,
och spärrar vägen där du vill fram.Ingen flykt kan göra dig fri.
De möter på nytt vid nya vägar.
Du har inget val. Du måste förbi.
Martina Montelius har skrivit en frisk, humoristisk och plågsamt insiktsfull pjäs om den amorösa kärleken. Språket är en fröjd och dialogen flödar. Regi har jag svårt att bedöma men min uppfattning är att Staffan Roos liksom skådespelarna har förstått Martinas text och tillsammans ger de liv åt detta svåra tema.
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Elda! Elda! Elda!, Martina Montelius, premiär, teater, Teater Brunnsgatan fyra