• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Samuel Becket

Teaterkritik: I väntan på Godot – en succé

25 oktober, 2019 by Rosemari Södergren

I väntan på Godot
Av Samuel Becket
Översättning Magnus Hedlund
Regi och scenografi Karl Dunér
Kostym Helle Carlsson
Ljus Torkel Blomkvist
Premiär på Dramaten, Lilla scenen, 24 oktober 2019
Medverkande
Jonas Karlsson – Estragon
Torkel Petersson – Pozzo
Per Svensson – Lucky
Johan Ulveson – Vladimir
Pojken – Ernesto Vera-Zavala / Victor Esphagen

Karl Dunér har gjort det igen. En stark föreställning som är en given succé. I väntan på Godot är en av de mest fascinerande draman som skapats. I regi av Dunér med något moderniserade texter är det ett mästerverk på scen: med underbart stram koreografi, med skådespelare som är makalöst perfekta i en föreställning som är härligt hänförande.

Vissa små korta sekvenser kan jag tycka är lite överdrivet publikfriande, som skämten med att Vladimir kissar på sig om han skrattar. Men det är så korta sekvenser att det inte stör mig ändå, även om jag inte behöver sådana skämt för att behålla fascinationen av dramat på scen.

Drama kanske till och med är fel ord. Egentligen händer inget, det är ingen stor konflikt, ingen stor förändring eller utveckling utan istället en skildring av ett tillstånd, av människans existens.

Vladimir och Estragon, två udda figurer, kanske luffare, tillbringar dagarna tillsammans vid ett vissnande träd i väntan på Godot. Vem Godot är får vi aldrig veta och frågan är om det ens är frågan värt att analysera. Samuel Becket, som skrivit dramat, har själv sagt att om han visste vem eller vad Godot var, då hade han skrivit det.

Det slår mig att detta drama, ett av de största som skapats av någon människa, inte kommer att bli begripligt för en kommande svensk generation utan att viktiga delar av dialoger och monologer kommer att behöva skrivas om – och kanske inte ens kommer att gå att skriva om för att kunna behålla stringens. Vladimir talar om att en av fyra evangelister i Bibeln har tagit upp att en av de två rövarna blir frälst. Frälst av Frälsaren. Om Svenska Skolverket får som de vill enligt dess senaste utspel ska skolungdomar inte få någon utbildning i Bibeln eller lyrik. Utan att känna till något om Nya testamentets berättelser kommer en kommande generation inte att förstå vad Vladimir talar om. Tillsammans med Bibeln vill Skolverket tydligen kasta ut Lyriken.

Då tänker jag så här: Vad är det som utredarna på Skolverkets utredare väntar sig ska ske? Vad är deras förväntningar på livet och sin utredning? Står de i samma absurda situation som Vladimir och Estragon? Som alla människor.

Per Svensson som Lucky

Dialoger och monologer i I väntan på Godot är så underbart surrealististiska, absurda och av och till komiska att de sätter fingret rakt på en expressionistisk realism som talar till oss på flera nivåer och framför allt mellan raderna och till känslorna. Jag vet inte ens om det är möjligt att misslyckas med detta mästerverk till absurt drama? Redan att läsa dramat ger en stor upplevelse.

Många plus dessutom till skådespelarna som alla är helt fantastiska. Jonas Karlsson och Johan Ulveson som de två kufarna, luffarna, spelar tillsammans som om de aldrig gjort något annat än varit just där, de två, tillsammans, om och om igen. Torkel Petersson fullkomligt äger scenen som Pozzo. Jag tror inte jag någonsin sett någon spela Pozzo så övertygande. Per Svenssons monolog som Lucky drog kraftiga applåder. Pojken vet jag inte vem som spelade, de finns flera namn i rollistan för den rollen. Men han får högsta betyg han med.

Det skulle förvåna mig mycket om detta inte blir både en publiksuccé och en föreställning om kommer att sättas upp i ytterligare en säsong. Dramat i sig, redan som manus, är ett av de största pjäser som finns. I regi av Karl Dunér är det en både varm, stark, mjuk och absurd föreställning som helt säkert skulle uppskattas av Samuel Becket själv.

Arkiverad under: Recension, Scen, Teater, Teaterkritik, Toppnytt Taggad som: Absurdism, Dramaten, Recension, Recenskon, Samuel Becket, Teater, Teaterkritik, Teaterrecension

I väntan på Godot – lysande prestation av skådespelarna

3 oktober, 2016 by Redaktionen

emp_ivantanpagodot_press_0218

I väntan på Godot
Av Samuel Becket
Originalets titel: En attendant Godot
Översättning: Lill-Inger och Göran O Eriksson
Regi: Carl Kjellgren
Premiär: Intiman, Malmö stadsteater, 1 oktober 2016

I väntan på Godot är en pjäs där inget egentligen händer. Det är ingen direkt handling, ingen direkt röd tråd, men det är ändå en de mest fascinerande föreställningar jag har sett. Samuel Becket skrev pjäsen 1952 och urpremiären var i januari 1953. I väntan på Godot är en klassisk pjäs som någon gång satts upp de flesta teatrar, men för mig var det min första väntan på Godot.

De två luffarna Estragon och Vladimir sitter vid ett träd och väntar på en man vid Godot. Vi får inte veta varför de väntar på honom, vem han är, eller hur de har fått uppdraget att vänta på honom, men väntar gör de. Det händer inget speciellt förutom att de väntar. Dialogen påminner ibland om en gammal Lilla Fridolf-film. Fridolf och Selma pratar, men inte alltid med varandra och inte alltid om samma sak. Det är som om de båda oftast inte lyssnar på vad de andra säger. De hör ihop, men de vet inte varför. Pjäsen är absurt smårolig på samma sätt som ett avsnitt av Seinfeldt. Det händer inget speciellt, men dialogen om ingenting innehåller en mängd lustigheter.

Vi får se månen stiga två gånger, men det är nödvändigtvis samma sak som att det har gått två dagar. Vi vet inte hur länge de har väntat. Vem är denne Godot de väntar på? Är det en man eller en symbol för döden, tiden, Gud eller något annat? Inget svar ges. Det enda vi vet säkert är att de väntar. De väntar när vi möter dem och de väntar när vi lämnar dem. De sitter fast i sin väntande meningslösa tillvaro. Slavdrivaren Pozzo och hans slav Lucky ger dem ett välkommet avbrott i tristessen, men det är allt det är.

emp_ivantanpagodot_press_0709-skorSkådespelarna gör en lysande prestation. Eftersom handlingen är ickeexisterande måste de jobba med texten som sådan, gester och kroppsspråk för att ge liv åt pjäsen. Det är fascinerande att se hur en pjäs om absolut ingenting kan innehålla så mycket. Min favorit är Fredrik Gunnarsson. I hans tolkning blir slavägaren Pozzo en gladlynt fryntlig sadist. Det är betydligt mer skrämmande att se en människa som plågar sin slav med ett leende, än med en svordom.

Vad är då meningen med pjäsen? Becket ger inget svar på den frågan. Det är upp till åskådaren att själv avgöra. Pjäsens förvaltare sätter väldigt snäva ramar för den som vill sätta upp pjäsen. Karaktärerna är satta, platsen är satt, till och med trädet måste vara där. Det ställer också kravet på oss som besökare att själva tolka pjäsen, eftersom regissören inte kan presentera sin tolkning.

I rollerna:  Göran Dyrssen, Tom Ahlsell, Sven Boräng, Fredrik Gunnarsson, Lars-Göran Ragnarsson

Längd: 2 timme 30 minuter, inklusive paus

Peter Johansson

Arkiverad under: Teaterkritik Taggad som: I väntan på Godot, Malmö stadsteater, Samuel Becket

Slutspel i regi av Thommy Berggren: ljus och varm trots mörkret och pessimismen

7 mars, 2015 by Rosemari Södergren

Anita Ekström, Ingvar Hirdwall och Peter Andersson i Slutspel. Premiär på Klarascenen 6 mars.

Slutspel
Av Samuel Beckett
Översättning: Lill-Inger Eriksson och Göran O Eriksson
Regi: Thommy Berggren
Scenografi: Anna Asp och Torulf Wetterot
Kostym: Lotta Petersson
Ljus: Alarik Lilliestierna
Ljud: Michael Breschi och Håkan Åslund
Mask: Maria Lindstedt
Premiär 6 mars på Klarascenen på Stockholms stadsteater

En man, övertäckt av smutsiga lakan, sitter i en hemmasnickrad rullstol mitt på scenen som ser ut som ett soprum. På ena sidan av mannen i den sjaskiga rullstolen står två stora soptunnor i hårdplast och soprummet är mörkt, smutsigt och rörigt.

Peter Andersson i Slutspel.Mannen i rullstolen är blind och kan inte gå, det är Hamm och det är han som bestämmer. Snart kommer Clov in, en smal man klädd i svarta kläder som ser ut att vara utslitna paltor från en betjänt. Hamm bestämmer och Clov måste göra som Hamm säger: hämta trappstolen och kika ut genom de små fönstren, hämta tyghunden, hämta båtshaken. Men ibland säger Clov nej. Det är för tidigt för den lugnande tabletten.

Peter Andersson som Hamm och Lars Lind som Clov är en perfekt besättning av rollerna. De händer mycket i deras spel mellan dem. Hamm styr och ställer och har makten, men kanske ändå inte. Det är bara Lars Linds Clov som kan röra, som kan ta sig ifrån hela situationen.

I de två soptunnorna bor Hamms mamma och pappa, som förlorat sina ben i en trafikolycka. Pappan, Nagg, spelas Ingvar Hirdwall och mamma Nell av Anita Ekström. De är förstås ett drömteam att ha i soptunnorna. Även om Beckett inte vill att dramat ska tolkas är det svårt för oss i dagens Sverige som är världens mest åldersdiskriminerande land att inte se den tydliga symboliken i att två grovt skadade äldre människor får leva i soptunnor.

Är dessa fyra de sista överlevande varelserna efter att jorden gått under? Kanske. Det spelar dock ingen roll, egentligen. Vilka är Hamm och Clov? Många har spekulerat kring detta och en del har dragit paralleller till Shakespeares Kung Lear eller Hamlet eller till bibliska motiv eller menat att de är clowner. Beckett själv tog avstånd från sådana tolkningar och har istället slängt ur sig att de är Didi och Gogo (från ”I väntan på Godot”) på gamla dar eller att det är Beckett själv och hans fru.

Det spelar dock ingen roll vilka Hamm och Clov är. De är två människor som haft någon slags förhållande alldeles för länge.

Beckett själv avvisade överhuvudtaget tolkningar av ”Slutspel” och har sagt: Slutspel skall bara vara spel. Inget mindre. Alltså ingen tanke på gåtor eller lösningar. För sådana allvarsmakerier finns det universitet, kyrkor, stamfik och så vidare.

Nja, säger jag. Det går inte att låta bli att se ”Slutspel” som ett drama som ställer de stora existentiella frågorna, som i scenen när Hamm, Clov och Nagg (Hamms pappa) ber till Gud och försöker höra om någon svarar. Beskrivningarna av livet i soprummet är också starka beskrivningar av vad livet är, hur fångade vi är i denna existens.

”Slutspel” är på ett sätt förstås mörk och pessimistisk, men i regi av Thommy Berggren har den också en hel del humor. Beckett skrev Slutspel 1957, fem år efter I väntan på Godot. Det känns som att dessa två draman hör ihop. De är två varianter av ett likartat tema, fast för mig är ”I väntan på Godot” ett av teaterhistoriens stora mästerverk medan ”Slutspel” inte kommer upp på samma nivå. Å andra sidan är ”Slutspel” varmare och ger lite mer hopp om att vara människa. Där finns ändå någon form av slut på dramat. Båda är dock starka draman, underbart absurda.

Anita Ekström och Ingvar Hirdwall i Slutspel.Skådespelarna får högsta betyg av mig för sina roller liksom scenografin, kostym och ljus. Allt samverkar och blir en perfekt Beckettföreställning. Kanske lite för ljus och varm för att Beckett skulle vara nöjd, fast det vet man ju ändå inte. Föreställningen på premiären hade bara två minus: ljudet var svagt emellanåt och även om jag satt på femte raden kunde jag inte höra riktigt allt. Det tror jag ensemblen ser till att teknikerna löser till kommande föreställningar. Det andra som var minus var inget som regissör, skådespelare eller ensemble kunde påverka: jag hade fått plats längst ut på kanten på höger sida och då såg jag inte allt på scen. Så om du beställer biljett till föreställningen: se till att få plats mer i mitten av salongen och absolut inte på högerkanten.

Beckett är en av mina absoluta favoritdramatiker. Wikipedia har en hygglig biografi om honom som jag här delar vidare:
Beckett skrev i första delen av sitt författarskap mest lyrik och prosa på engelska. Han undervisade i engelska vid École Normale Supérieure i Paris under 1928–1929. Efter en uppgörelse med sin mor 1937 flyttade han permanent till Paris.1938 debuterade han som romanförfattare med Murphy innan krigsutbrottet och den tyska ockupationen tycks ha avbrutit hans litterära verksamhet. Under andra världskriget deltog han aktivt i den franska motståndsrörelsen och tvingades att fly till Roussillon i södra Frankrike för att undgå nazisterna, där han fullbordade den märkliga experimentella romanen Watt. Han fortsatte också sitt motståndsarbete och belönades efter kriget av den franska staten med medaljerna Croix de Guerre (Krigskorset) och Medaille de la Résistance (Motståndsrörelsens medalj).

Beckett övergick till att skriva helt på franska efter kriget, då pjäser som En attendant Godot, (I väntan på Godot, 1952) tillkom, tillsammans med Fin de partie (Slutspel, 1957) och Happy Days (Lyckliga dagar, 1962). De är lysande exempel på vad den engelske kritikern Martin Esslin kallade ”det absurdas teater” och som i Sverige kommit att få beteckningent absurdism. Beckett anses vara en av de främsta företrädarna tillsammans med Eugène Ionesco, Harold Pinter och Fernando Arrabal. Under senare år skrev Beckett omväxlande på engelska och franska och översatte genast sina arbeten till sitt andra språk.

Beckett belönades 1969 med Nobelpriset i litteratur. Motiveringen löd: ”För en diktning som i nya former för roman och drama ur nutidsmänniskans blottställdhet hämtar sin konstnärliga resning.” Valet var dock kontroversiellt inom Svenska Akademien. I ett utlåtande från 1963 var Anders Österling starkt kritisk till hans kandidatur och ansåg att han ”skulle nära nog betrakta ett Nobelpris åt honom som en absurditet i hans egen stilart”.Vid ett samtal ett par år innan han fick priset kallade han det ”that annual joke” – det där årliga skämtet.

Beckett reste emellertid aldrig till Stockholm för att ta emot priset utan skickade sin vän och förläggare Jérôme Lindon.

Lars Lind och Peter Andersson i Slutspel.

I rollerna:
Hamm: Peter Andersson
Clov: Lars Lind
Nagg: Ingvar Hirdwall
Nell: Anita Ekström

Foto: Petra Hellberg

Arkiverad under: Recension, Scen, Teater, Teaterkritik Taggad som: Peter Andersson, Samuel Becket, scenkonst. Thommy Berggren, slutspel, Teaterkritik

Från premiären av Godmorgon Herr Godot på Teater Tre

20 april, 2011 by Redaktionen

”Kom så går vi” – ”Det kan vi inte. Vi väntar på Godot.” Vi känner igen replikerna. Men i stället för de två luffarna Vladimir och Estragon är det ett gift par som väntar och väntar. Studio Enigma har gjort en fri tolkning av Samuel Beckets I väntan på Godot. Nu heter den Godmorgon Herr Godot och hade premiär på Teater Tre på Rosenlundsteatern igår kväll, den 19 april.

Pjäsen fångar känslan i det existensiella och absurdistiska dramat. Den långa ledan och den eviga väntan på något oklart som ska ge livet mening, viljan att bryta upp och gå vidare som motverkas av handlingsförlamning och oförmåga att bryta gamla mönster. ”Kvinnan föder gränsle över en grav. Det glänser till av ljus ett kort ögonblick innan det blir natt igen”.

Vi får möta Caroline Ilea och Kola Krauze i morgonrockar som det tåligt väntande paret. Scenen består av deras vardagsrum med en soffa, ett soffbord, en matta, en fåtölj och en liten hylla med en radio på. Från radion, som frun sätter på, kommer osammanhängande rapporter från omvärlden men inget som kan bidra med mening eller hopp, så hon drar ur sladden för att de ska slippa höra.

Caroline Ilea och Kola Krauze växelverkar på ett konstfullt sätt. Ena stunden är hon den som håller modet uppe medan han bara lider, andra stunden hittar han på saker för att fylla ut tiden – ”vi ställer frågor till varandra”, ”vi skäller på varandra”, men allt rinner ut i sanden. De kan inte ens ta livet av sig, för de har inget rep.

Studio Enigmas God morgon Herr Godot är välgjord, både regimässigt och spelmässigt. Beckets tema blir lätt att ta till sig och får en ny dimension i parrelationen. Kanske något att ta med maken eller makan på till Valborg?

God morgon Herr Godot spelas på Teater Tre, Rosenlundsteatern, den 28 – 30 april.

Regi: Håkan Järund och Christo Burman
I rollerna: Caroline Ilea och Kola Krauze

Läs mer om föreställningen i Teatermagasinets recension och på Teater Tres hemsida.

Läs även andra bloggares åsikter om Godmorgon herr Godot, Studio Enigma, existentiellt, absurdism, Rosenlundsteatern

Arkiverad under: Teater, Teaterkritik Taggad som: Godot, Rosenlundsteatern, Samuel Becket, Studio Enigma, Teater Tre

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Nytt

Fängslande möte över generationer som oförlöst kammarspel – Silver Star på Göteborgs Stadsteater

Av Kristina lugn Regi, scenografi och … Läs mer om Fängslande möte över generationer som oförlöst kammarspel – Silver Star på Göteborgs Stadsteater

Omvittnat hög standard upprätthålls med besked i osannolikt jätteprojekt – Ringen av Anna Kruse

Anna Kruse Ringen 4 Inspelad i … Läs mer om Omvittnat hög standard upprätthålls med besked i osannolikt jätteprojekt – Ringen av Anna Kruse

Teaterkritik: Träffsäker angelägen tragikomik parad med njutbar verklighetsflykt – Hela världens recept, Teater Galeasen

Hela världens recept Av Christina … Läs mer om Teaterkritik: Träffsäker angelägen tragikomik parad med njutbar verklighetsflykt – Hela världens recept, Teater Galeasen

Stort tyskt pris till svensk filosof

Svensk filosof prisas av tyska PEN för … Läs mer om Stort tyskt pris till svensk filosof

Otroligt smart och roligt meta-manus gestaltas med bravur – Förlåt. förlåt på Pustervik

pressfoto Martin Bröns Text: Tinna … Läs mer om Otroligt smart och roligt meta-manus gestaltas med bravur – Förlåt. förlåt på Pustervik

Recension: Lady Gaga – ett fullkomligt mirakel på scen

Lady Gaga – The Mayhem BallPlats: Avicii … Läs mer om Recension: Lady Gaga – ett fullkomligt mirakel på scen

Imponerande mångsidighet och närvaro med gospel-vibe – Frida Öhrn & Mats Schubert på Skeppet

10/10 2025 Skeppet i … Läs mer om Imponerande mångsidighet och närvaro med gospel-vibe – Frida Öhrn & Mats Schubert på Skeppet

Teaterkritik: Fadren – Peter Andersson är storartad som ryttmästaren

Fadren Av August Strindberg Regi och … Läs mer om Teaterkritik: Fadren – Peter Andersson är storartad som ryttmästaren

Recension: Halloween på Gröna Lund 2025 – mörk magi med tydligare profil

Halloween på Gröna Lund är nu inne på … Läs mer om Recension: Halloween på Gröna Lund 2025 – mörk magi med tydligare profil

Allsång på Halva Globen med Markus Krunegård

Markus Krunegård har alltid balanserat … Läs mer om Allsång på Halva Globen med Markus Krunegård

Filmrecension: Roofman – halvfärdig och delvis underhållande

Roofman Betyg 3 Svensk biopremiär 10 … Läs mer om Filmrecension: Roofman – halvfärdig och delvis underhållande

Gymnasieelever får egen festivaldag på Göteborg Film Festival

För första gången arrangerar Göteborg … Läs mer om Gymnasieelever får egen festivaldag på Göteborg Film Festival

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
För den som letar efter ett casino med 10 euro deposit utan svensk licens så är SpelaCasino.io en riktigt bra resurs. Där listar de och recenserar alla tillgängliga alternativ.
Hos sajten Casinodealen hittar ni alla svenska casinobonusar som nya spelare kan ta del av.

PayPal casino utan licens
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2025 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in