• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Malmö Opera

Opera: Così fan tutte – Samtiden möter otrohetens gamla problem

1 december, 2024 by Dante Wiechel

Così fan tutte
Musik Wolfgang Amadeus Mozart
Libretto Lorenzo De Ponte
Regi Katrine Wiedemann (Regi återuppsättning Katarina Sörenson)
Scenorgrafi & kostym Maja Revn
Ljus Peter Samuelsson
Dirigent Magnus Fryklund / Viktor Mitrevski
Medverkande Matilda Sterby, Annie Fredriksson, David Risberg, Caspar Singh, Elinor Fryklund, Darren Jeffery
Statister Eya Lager, Helene Wang Lan, Algot Olsson, Gotte Frid Giertz
Malmö Operaorkester
Premiär 30 november 2024 (sändes live i P2, kan hämtas på SR:s hemsida)

Med stora bokstäver står det skrivet på en svart duk. ”Così fan tutte”. Så gör alla ‘kvinnor’ skrev Mozart en gång i tiden som titel för sin komedi om otrohet. Men för Katrine Wiedemann gäller det alla, punkt! “Sexualiteten är mystisk”… Premiärfolket är uppklädda och glada men fyller som vanligt inte upp publikplatserna till den stora scenen på Malmö Opera. En av sångarna har problem med rösten ikväll. Därför har man flugit in norska Erik Grøtvedt som ska sjunga Ferrando från sidan, medan den ordinarie Caspar Singh spelar stumt på scenen. Det är under en viss oro och uppståndelse, som en svettig men ack så älskande och trogen hand sträcker sig efter en insexnyckel. Nu ska skruvarna på Mozarts mästerverk dras åt.

Vi har hamnat på IKEA – dit alla nyförälskade par går. Här mellan varuhusets oändliga lagersaldo av möbler, bestick, badrumsmattor och gardinstänger lovsjunger Ferrando och Guglielmo (David Risberg) sina flickvänners trohet. Scenografin har ett uttryck som både är demonstrativt – genom fotografier i fonden – såväl som hyperrealistiskt – genom föremål tagna rakt ur samtiden. Don Alfonso (Darren Jeffery) predikar exempelvis bakom ett iPad-podium. Han har allt stått här ett bra tag och sett hur förrädisk kärleken är. Det må vara att kärleken inleds med blind tro, men till slut är den alltid förrädisk – ‘Så gör de alla’ – förklarar han. Men detta tror inte de två förälskade på, så det får bli ett vad om saken. Under resten av föreställningen prövas Fiordiligi (Matilda Sterby) och Dorabella (Annie Fredriksson) i sin trohet genom ett sedelärande rollspel – där även städaren Despina (Elinor Fryklund) ger sin syn på ett och annat. Men vad blir egentligen sensmoralen denna gång?

Det är rörande att se hur kärleken kan monteras ner. Elinor Fryklund ger Despina en uppsluppen humor som lyckas komplettera allvaret i Matilda Sterbys finstämda arior och Annie Fredrikssons sårbara och inkännande spel. Allt blir ett gyckelspel på bekostnad av de förälskades grav-allvar. Scenbilden är emellertid ganska plottrig och diffus. Jag vet inte om det är scenograf och kostymör Maja Revn eller bara kostymförrådets utbud som talar – men färgerna är antingen grälla eller ihopblandade på ett sätt som förvirrar. Det är som om allting skriker samtidigt och jag inte vet vem jag ska jag lyssna på. I övrigt tar de medverkande stort ansvar för Così fan tutte. Det går hem. Jag rekommenderar föreställningen starkt för dig som vet hur man skruvar ihop en prisvärd trämöbel, det vill säga de allra flesta.

Arkiverad under: Opera, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Malmö Opera

Ettore Scolas genombrottsfilm ”En alldeles särskild dag” sätts upp som musikal i Helsingborg

27 februari, 2019 by Redaktionen

Stefan Clarin och Anki Albertsson spelar huvudrollerna i ”En alldeles särskild dag”. Foto: Emmalisa Pauly

En alldeles särskild dag är en vacker och omtumlande berättelse om ett oväntat och innerligt möte mellan två människor. Den 2 mars är det premiär för den nyskrivna musikalen, baserad på Ettore Scolas hyllade genombrottsfilm från 1977.

Ett pressmeddelande:
– Det är en historia om vad ett möte kan göra med oss. När vi hamnar i ett tillfälle i livet när ögonen öppnas och vi förändras som människor, säger Annika Kofoed, föreställningens regissör.

I centrum står hemmafrun Antonietta (Anki Albertsson) som utåt sett lever det perfekta livet med man och många barn mitt i Rom. Året är 1938 och nationalismen präglar allt större delar av Europa. Berättelsen tar avstamp i dagen när Adolf Hitler besöker Benito Mussolini i det fascistiska Italien och folk samlas på Roms gator för att fira. Det är en historiskt viktig händelse som alla vill uppleva på plats. Men Antonietta, som älskar Mussolini, kan inte vara med. Det kan inte heller hennes granne Gabriele (Stefan Clarin), tidigare firad radiojournalist som nu bannlysts eftersom han är antifascist och homosexuell.

Av en slump träffas de båda och i humanisten Gabrieles närhet blir Antonietta smärtsamt medveten om sin ensamma och kärlekslösa vardag. Trots att de är varandras motsatser öppnar deras möte en helt ny värld.

– Det är en viktig berättelse just nu när man ser vad som händer runt om i Europa, de här ultranationalistiska strömningarna som kan skapa väldigt totalitära samhällen och vad det gör med människorna, säger Annika Kofoed.

Annika Kofoeds regisserar uruppförandet och har även bearbetat manuset. Bim Wikström står för sångtexterna och musiken är skriven av tonsättaren P-O Nilsson som också är turnéns kapellmästare. Annika Kofoed har tidigare regisserat egna dramatiseringarna till Martin Andersen Nexøs Pelle Erövraren (2014) och Selma Lagerlöfs Nils Holgerssons underbara resa (2012) på Helsingborg stadsteater, båda med musik av P-O Nilsson och libretto av Bim Wikström.

Föreställningen sätts upp i samarbete med Malmö Opera.

Spelas på Storan 2 mars – 18 maj 2019 samt på turné.
I rollerna: Anki Albertsson, Sophie Binder, Axel Birgander, Evamaria Björk, Tobias Borvin, Stefan Clarin, Torun Grandin, Aron Jalamo, Ludwig Olrog, Filip Modig, Åsa Sjöblom, Vilhelm Widjer, Joel Wisti.

Kapellmästare: P-O Nilsson
Violin: Stina Jansson
Klarinett/sax: Natalie Eriksson
Slagverk: Peter Fältskog
Elbas: Maciej Szymczynski

Översättning: Tomas Kinding
Libretto: Bim Wikström
Komposition: PO Nilsson
Regi och bearbetning: Annika Kofoed
Scenografi: Karin Lind
Kostym och mask: Anna Ardelius
Koreografi: Gunilla Olsson Karlsson
Ljusdesign: William Wenner
Ljuddesign: Ådi Lindborg

Musikalen är baserad på Ettore Scolas film Una giornata particolare 1977 skriven av Ettore Scola, Maurizio Costanzo, Ruggero Maccari och bearbetad till pjäs av Gigliola Fantoni.

Arkiverad under: Scen, Toppnytt Taggad som: Helsingsborgs stadsteater, Malmö Opera, Musikal

Rosenkavaljeren, Straussopera med premiär på Malmö Opera (26.4.2014)

17 april, 2014 by Redaktionen

rosenkavaljerencesarerighetti
Affisch: Cesare Righetti

 

Premiär på Rosenkavaljeren på Malmö Opera 26 april 2014

Rosenkavaljeren av Richard Strauss är ett av operalitteraturens mest älskade stycken, en bitterljuv komedi om kärlek och dess komplikationer. I den ryske regissören Dmitri Bertmans uppsättning möter fysisk humor underbart vacker musik, framförd av ett namnkunnigt sångarlag – Charlotta Larsson, Sofie Asplund Fredrik Zetterström, Runi Brattaberg, Rickard Söderberg, Joachim Bäckström med flera – under ledning av den oförliknelige dirigenten Leif Segerstam.

Om handlingen

Det är när den unge Octavian ger silverrosen som förlovningsgåva till fröken Sophie som allt går på tok. De blir blixtförälskade. Det var inte riktigt meningen, för det är inte för egen del Octavian överlämnar rosen, det är som ombud för den bufflige, burduse baron Ochs. Samme Ochs har flirtat hejdlöst med Octavian. Fast Ochs trodde att Octavian var kvinna eftersom han just då hade klätt ut sig till kammarjungfru. Ja, förklädnaden var ju för att dölja att han, olämpligt nog, var inne i den medelålders Fältmarskalkinnans sovgemak. Vad han nu hade där att göra…

Komedi möter melankoli i en opera som på pricken skildrar kärlekens bitterljuva skönhet. För första gången sätter Malmö Opera upp Rosenkavaljeren i egen regi. En opera med den vackraste musik man kan tänka sig – en av chefdirigent Leif Segerstams önskeoperor.

Regissör är Dmitri Bertman, bland annat känd för att ha satt upp Andrea Chenier, Spader Dam och Eugen Onegin på Kungliga Operan i Stockholm, men också för att ha grundat det berömda operahuset Helikon i Moskva.

 

Konstnärligt produktionsteam

Scenograf, kostymdesign: Ene-Liis Semper

Ljusdesign: Thomas C Hase

Koreograf: Edvald Smirnov

Regi: Dmitri Bertman

Dirigent: Leif Segerstam/Ralf Kircher

 

Solister

Fältmarskalkinnan frustinnan Werdenberg: Charlotta Larsson

Baron Ochs på Lerchenau: Runi Brattaberg

Octavian: Dorottya Láng/Emma Lyrén

Herr von Faninal: Fredrik Zetterström

Sophie: Sofie Asplund

Jungfru Marianne Leitmetzerin: Laine Quist

Valzacchi: Rickard Söderberg

Annina: Emma Lyrén/Ellika Ström Meijling

En poliskommissarie: Bengt Krantz

En notarie: Tobias Nilsson

En sångare: Joachim Bäckström

Malmö Operakör

Malmö Operaorkester

 

Föreställningen sjungs på tyska med svensk textmaskin. Rosenkavaljeren är cirka 4 timmar lång inklusive två pauser på 25 respektive 20 minuter.

Arkiverad under: Scen Taggad som: Malmö Opera, Rosenkavaljeren nästa operapremiär

Orpha Phelan och team presenterar sin tredje uppsättning på Malmö Opera – Puccinis Bohème – premiär 22 mars 2014

7 mars, 2014 by Redaktionen

 

bohemecesarerighettiAffisch: Cesare Righetti

Årets första operapremiär på Malmö Opera

Bohème, en opera av Giacomo Puccini (musik), Giuseppe Giacosa och Luigi Illica (libretto) efter Henry Murgers roman Scènes de la Vie de Bohème (Vagabondliv i Paris). Urpremiär den 12 februari 1896 på Teatro Regio i Turin i Italien.

Bohème handlar om att vara ung – om att tro på framtiden, på kärleken, på livet och om att förlora allt. Det är en evig berättelse, lika aktuell i dag som när Giacomo Puccini satte musik till den i slutet på 1800-talet. I regissören Orpha Phelans poetiska version utspelar den sig välfärdssamhällets sprickor i ett samtida Paris.

En ung man älskar en ung kvinna, men kvinnan är sjuk och dör slutligen i den förtvivlade unga mannens armar. En kärlekssaga med olyckligt slut, en tragedi lika gammal som mänskligheten, berättad om och om igen i konstnärlig form. Men ingenstans blir kontrasten mellan skön konst och ond död så tydlig som i Giacomo Puccinis Bohème. Ett pärlband av svidande vackra arior svävar över de usla parisiska kyffen i vilka Rodolphes och Mimis dömda kärlekssaga utspelar sig.

Bohème är Orpha Phelans tredje uppsättning på Malmö Opera. Precis som i de två tidigare, Hoffmanns äventyr och Jenůfa, jobbar hon med scenografen Leslie Travers, ljusdesignern Thomas C Hase och koreografen Lynne Hockney. Tillsammans har de skapat en skärva av ett postindustriellt Paris, där papperslösa, tiggare, fifflare och arbetslösa lever i en parallell värld, bortom den trygghet som välfärdssamhället erbjuder sina medborgare.

I rollerna sjunger den ojämförliga Olesya Golovneva Mimi mot den Metropolitanaktuelle Luc Roberts Rodolphe. De två sjöng förra säsongen i Malmö Operas uppsättning av Luisa Miller, som också spelades in på dvd. I alterneringarna syns bland andra Joachim Bäckström och Sabina Cvilak. Basen Miklós Sebestyén i rollen som Colline är ny i huset men den svenska publiken har sett honom som kungen av Egypten i en livesändning från Metropolitan 2012.

Bohème sänds direkt av Sveriges Radio P2 och med 80 minuters fördröjning av DR P2.

Produktionsteam

Regi: Orpha Phelan

Scenograf och kostym: Leslie Travers

Ljusdesign: Thomas C Hase

Koreograf: Lynne Hockney

Dirigent: Christian Badea/Ralf Kircher

Medverkande

Rodolphe: Luc Robert/Joachim Bäckström

Mimi : Olesya Golovneva/Simge Büyükedes/Sabina Cvilak

Marcel : Vladislav Sulimsky/Jakob Högström

Musette: Maria Fontosh/Hege Gustava Tjönn

Schaunard: Daniel Hällström

Colline: Miklós Sebestyén/Ramaz Chikviladze

Benoît: Magnus Loftsson

Alcindore: Bengt Krantz

Parpignol: Xhelal Bakraq

Kaféägare: Eric Roos

Dörrvakt: Erik Arnelöf

Illusionist: Patrik Forsman

Statister, barn, Malmö Operakör, Malmö Operaorkester

Arkiverad under: Scen Taggad som: Årets första operapremiär Boheme, Malmö Opera

Premiären på Lear blev en total framgång för Malmö Opera – en afton då allt stämde

28 april, 2013 by Redaktionen

learfredrikzetterstrom

Premiär på Lear på Malmö Opera 27 april

Musik: Aribert Reimann till ett libretto av Claus H Henneberg, baserad på William Shakespeare pjäs Kung Lear

I  går kväll var det nordisk  premiär på Aribert Reimanns opera Lear.  Det räknas som en av de nyskrivna mest spelade verken under andra halvan av 1900-talet.

Jag har hört mycket talas om verket sedan det blev känt i våras att detta skulle bli dels det smala operaverket dels Stefan Johanssons andra regiuppgift på Malmö Opera.

Av och till har lyssnat på utdrag av verket på Youtube och tagit ur sitt sammanhang som detta innebär, har jag inte direkt blivit direkt imponerad även om det finns en del alldeles utmärkta inslag där också. Det är, tror jag helheten som saknas, men det kan redan nu konstateras att det fick vi som stannade kvar hela föreställningen., men mer om detta längre fram.

För en dryg vecka sedan var jag på en s k publikträff för att  i akt och mening att få mer kött på benen, men om sanningen skall fram så var det först i  går kväll som det var möjligt för mig att ta till mig musiken. Dirigenten Erik Nielsen påpekade redan då för att vi skulle kunna uppskatta verket fullt ut borde vi se uppsättningen tre gånger och uppleva den från  tre olika platser i salongen.

Musiken kan lättas beskrivas som pampig maffig eller helt enkelt mäktig. Malmö Operaorkester som kvällen till ära var kraftigt förstärkt spelade på ett sätt huvudrollen och de satt dessutom på scenen  medan operans händelser utspelade sig ovanpå orkesterdiket.

Malmö Operaorkester leddes av danskamerikanen Erik Nielsen som har dirigerat verket vid flera tillfällen.

Till de musikaliska höjdpunkterna räknar jag de två intermezzon som hördes i första akten, men jag var överhuvudtaget djupt imponerad av musikens genomförande som faktiskt i grunden var ganska lättlyssnat. Ett omdöme som särskilt gäller första akten.

Det var en mycket enkel scenografi egentligen bestod ju scenografin bara av ett antal träpallar eller låga träbord placerade som jag tidigare nämnde på taket till orkesterdiket och där handlingen utspelades sig. Den enkla scenografin förstärktes alldeles utmärkt av den varierande ljusdesignen

Tillsammans med scenografi och ljusdesignen noterade jag dessutom de fantastiskt eleganta kostymerna som mycket väl illustrerade de mäktiga männen, men också handlingen från höjdpunkten till dödsögonblicket för Lear. Elegantast av alla var bestämt Bengt Krantz, men så var han ju också kung av Frankrike,

Vanligtvis när jag har upplevt en operaföreställning så brukar mitt omdöme bli att det sjöngs bra i de ledande partierna, men när det gäller Lear så var alla sånginsatserna mycket bra. Här fanns inte en enda svag insats och helhetsintrycket var imponerande bra.

Bland damerna så imponerades jag särskilt av de två systrarna som fick dela på riket, nämligen Goneril och Regan som sjöngs av Annlouice Lögdlund respektive Karolina Andersson, men det finns inga anmärkningar att rikta mot Cordelia, som sjöngs av Elisabeth Dreisig, tvärtom, men hennes partier är ju avsevärt mindre än vad som gäller de andra systrarna.

På den manliga sidan gjorde tenoren Rickard Söderberg en alldeles utmärkt insats såväl sångligt som sceniskt om än i kortaste laget, som hertigen av Cornwall. En lika fin insats svarade hertigen av Albany som sjöngs av barytonen Daniel Hällström.

De två andra tenorerna gjorde också en mycket bra insats och här vill jag särskilt framhålla Christian Juslin som sjöng det längre partiet som Edmund Glosters oäkting. Stefan Dahlberg svarade för en fin lyrisk insats som greven av Kent.

En annan greve som också gjorde en utmärkt insats, som greven av Gloster var Lars Arvidson, som ju Malmöpubliken väl känner till sedan tidigare operaupplevelser nu senast i Luisa Miller, men framförallt i Parsifal.

För kvällens starkaste prestation svarade egentligen två manliga sångare för nämligen Fredrik Zetterström, som sjöng titelpartiet som Lear med all den känsla och pondus som hör till partiet. Att Fredrik Zetterström skulle var kvällens huvudperson kan väl ingen betvivla, men han fick en stark konkurrent i den amerikanske countertenoren Matthew Shaw som sjöng partiet som Edgar Glousters legitime son. Som helhet vill jag nog betrakta Fredrik Zetterströms insats också som huvudinsatsen, men som enskilda sångnummer toppade Matthew Shaw. Detta kan ju också beror på tjusningen av att få uppleva en helt ny sångare då alla de andra sångarna är väl kända och mycket uppskattade sedan tidigare operabesök.

Lars Humble, Lears narr, gjorde en fantastisk fin insats och när jag upplevde hans starka rollporträtt så var det inte utan att jag ställde mig frågan om det inte är dags att återvända för att uppleva talteater eller kanske heter det dramatisk teater igen. Det var en mycket fin insats och hans tyska lämnade intet i övrigt att önska.

Det här är en uppsättning som jag kommer att minnas länge både för den väl framförda musiken men också för de utmärkta sånginsatserna av solister och operakör. Av dessa verk som kallas för det bästa under 1900-talet såsom Den stora makabern, Lulu, och Djävlarna från Loudon vill jag nog påstå att även om de nyss nämnda verken har sina kvaliteter, med ett undantag. så är det absolut Lear som även fortsättningsvis kommer att tillhöra mina favoritverk bredvid verk av Korngold, Mozart, Puccini, Strauss Verdi och Wagner.

 

Recensioner

Lars-Erik Larsson i Skånska Dagbladet

Produktionsteam

Scenografi: Richard Andersson

Ljus: Torben Lendorph

Kostym: Dina Sandberg och Michael Glas

Regi: Stefan Johansson

Dirigent: Erik Nielsen

 

Medverkande

Lear: Fredrik Zetterström

Kungen av Frankrike: Bengt Krantz

Hertigen av Albany: Daniel Hällström

Hertigen av Cornwall: Rickard Söderberg

Greven av Gloster: Lars Arvidson

Edgar: Matthew Shaw

Edmund: Christian Juslin

Goneril: AnnLouice Lögdlund

Regan: Karolina Andersson

Cordelia: Elsebeth Dreisig

Narren: Lars Humble

Tjänare: Xhelal Bakraqi

Riddaren: Max Schöning

Malmö Operakör

Malmö Operaorkester

Arkiverad under: Recension Taggad som: Malmö Opera, Premiären på Lear stor framgång

  • Sida 1
  • Sida 2
  • Sida 3
  • Sida 4
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Nytt

Monolog med livemusik om att hålla liv i sin dröm – Bad Boy hos Teater Trixter

Manus, regi och på scen: Daniel … Läs mer om Monolog med livemusik om att hålla liv i sin dröm – Bad Boy hos Teater Trixter

Fängslande möte över generationer som oförlöst kammarspel – Silver Star på Göteborgs Stadsteater

Av Kristina lugn Regi, scenografi och … Läs mer om Fängslande möte över generationer som oförlöst kammarspel – Silver Star på Göteborgs Stadsteater

Omvittnat hög standard upprätthålls med besked i osannolikt jätteprojekt – Ringen av Anna Kruse

Anna Kruse Ringen 4 Inspelad i … Läs mer om Omvittnat hög standard upprätthålls med besked i osannolikt jätteprojekt – Ringen av Anna Kruse

Teaterkritik: Träffsäker angelägen tragikomik parad med njutbar verklighetsflykt – Hela världens recept, Teater Galeasen

Hela världens recept Av Christina … Läs mer om Teaterkritik: Träffsäker angelägen tragikomik parad med njutbar verklighetsflykt – Hela världens recept, Teater Galeasen

Stort tyskt pris till svensk filosof

Svensk filosof prisas av tyska PEN för … Läs mer om Stort tyskt pris till svensk filosof

Otroligt smart och roligt meta-manus gestaltas med bravur – Förlåt. förlåt på Pustervik

pressfoto Martin Bröns Text: Tinna … Läs mer om Otroligt smart och roligt meta-manus gestaltas med bravur – Förlåt. förlåt på Pustervik

Recension: Lady Gaga – ett fullkomligt mirakel på scen

Lady Gaga – The Mayhem BallPlats: Avicii … Läs mer om Recension: Lady Gaga – ett fullkomligt mirakel på scen

Imponerande mångsidighet och närvaro med gospel-vibe – Frida Öhrn & Mats Schubert på Skeppet

10/10 2025 Skeppet i … Läs mer om Imponerande mångsidighet och närvaro med gospel-vibe – Frida Öhrn & Mats Schubert på Skeppet

Teaterkritik: Fadren – Peter Andersson är storartad som ryttmästaren

Fadren Av August Strindberg Regi och … Läs mer om Teaterkritik: Fadren – Peter Andersson är storartad som ryttmästaren

Recension: Halloween på Gröna Lund 2025 – mörk magi med tydligare profil

Halloween på Gröna Lund är nu inne på … Läs mer om Recension: Halloween på Gröna Lund 2025 – mörk magi med tydligare profil

Allsång på Halva Globen med Markus Krunegård

Markus Krunegård har alltid balanserat … Läs mer om Allsång på Halva Globen med Markus Krunegård

Filmrecension: Roofman – halvfärdig och delvis underhållande

Roofman Betyg 3 Svensk biopremiär 10 … Läs mer om Filmrecension: Roofman – halvfärdig och delvis underhållande

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
För den som letar efter ett casino med 10 euro deposit utan svensk licens så är SpelaCasino.io en riktigt bra resurs. Där listar de och recenserar alla tillgängliga alternativ.
Hos sajten Casinodealen hittar ni alla svenska casinobonusar som nya spelare kan ta del av.

PayPal casino utan licens
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2025 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in