Così fan tutte
Musik Wolfgang Amadeus Mozart
Libretto Lorenzo De Ponte
Regi Katrine Wiedemann (Regi återuppsättning Katarina Sörenson)
Scenorgrafi & kostym Maja Revn
Ljus Peter Samuelsson
Dirigent Magnus Fryklund / Viktor Mitrevski
Medverkande Matilda Sterby, Annie Fredriksson, David Risberg, Caspar Singh, Elinor Fryklund, Darren Jeffery
Statister Eya Lager, Helene Wang Lan, Algot Olsson, Gotte Frid Giertz
Malmö Operaorkester
Premiär 30 november 2024 (sändes live i P2, kan hämtas på SR:s hemsida)
Med stora bokstäver står det skrivet på en svart duk. ”Così fan tutte”. Så gör alla ‘kvinnor’ skrev Mozart en gång i tiden som titel för sin komedi om otrohet. Men för Katrine Wiedemann gäller det alla, punkt! “Sexualiteten är mystisk”… Premiärfolket är uppklädda och glada men fyller som vanligt inte upp publikplatserna till den stora scenen på Malmö Opera. En av sångarna har problem med rösten ikväll. Därför har man flugit in norska Erik Grøtvedt som ska sjunga Ferrando från sidan, medan den ordinarie Caspar Singh spelar stumt på scenen. Det är under en viss oro och uppståndelse, som en svettig men ack så älskande och trogen hand sträcker sig efter en insexnyckel. Nu ska skruvarna på Mozarts mästerverk dras åt.
Vi har hamnat på IKEA – dit alla nyförälskade par går. Här mellan varuhusets oändliga lagersaldo av möbler, bestick, badrumsmattor och gardinstänger lovsjunger Ferrando och Guglielmo (David Risberg) sina flickvänners trohet. Scenografin har ett uttryck som både är demonstrativt – genom fotografier i fonden – såväl som hyperrealistiskt – genom föremål tagna rakt ur samtiden. Don Alfonso (Darren Jeffery) predikar exempelvis bakom ett iPad-podium. Han har allt stått här ett bra tag och sett hur förrädisk kärleken är. Det må vara att kärleken inleds med blind tro, men till slut är den alltid förrädisk – ‘Så gör de alla’ – förklarar han. Men detta tror inte de två förälskade på, så det får bli ett vad om saken. Under resten av föreställningen prövas Fiordiligi (Matilda Sterby) och Dorabella (Annie Fredriksson) i sin trohet genom ett sedelärande rollspel – där även städaren Despina (Elinor Fryklund) ger sin syn på ett och annat. Men vad blir egentligen sensmoralen denna gång?
Det är rörande att se hur kärleken kan monteras ner. Elinor Fryklund ger Despina en uppsluppen humor som lyckas komplettera allvaret i Matilda Sterbys finstämda arior och Annie Fredrikssons sårbara och inkännande spel. Allt blir ett gyckelspel på bekostnad av de förälskades grav-allvar. Scenbilden är emellertid ganska plottrig och diffus. Jag vet inte om det är scenograf och kostymör Maja Revn eller bara kostymförrådets utbud som talar – men färgerna är antingen grälla eller ihopblandade på ett sätt som förvirrar. Det är som om allting skriker samtidigt och jag inte vet vem jag ska jag lyssna på. I övrigt tar de medverkande stort ansvar för Così fan tutte. Det går hem. Jag rekommenderar föreställningen starkt för dig som vet hur man skruvar ihop en prisvärd trämöbel, det vill säga de allra flesta.
