Den här tiden
3
Inspelat i Tamiami Studios 26-27/2 2026
Inspelning och mixning: Åke Linton
Producenter: Ralph Soovik och Louise Johansson (exekutiv producent: Eric Arellano)
Produktion: Bohuslän Big Band och Vara Konserthus tillsammans med Mattias Landaeus och Daniel Boyacioglu
Prophone Records
Releasedatum: 18/9 2026
Daniel Boyacioglu räknas som en föregångare, anses ha lagt grunden till dagens Spoken Word-scen. En scen för utåtriktade unga med tydliga budskap och stark energi, ofta med rötter i andra kulturer. 45-åringen har vunnit SM i Poetry Slam (jag har själv utgjort jurygrupp under ett par SM-finaler), gett ut diktsamlingar, läromedel, gjort Sommar i SR och sju skivor inom olika genrer. Han förekommer flitigt på scen, framförandes egna texter eller i egenskap av skådespelare. Ibland har han till och med fungerat som förband / support akt. Såg honom agera i märkliga Pappersgudarna på Angeredsteatern. Fjorton pjäser/ scenkonstverk finns på hans cv. Texterna på Den här tiden har Boyacioglu tidigare framförts tillsammans med den pianotrio Mattias Landaeus leder. De albumens titlar var Bön för världen respektive Älska mig nu. Daniel och Mattias möttes första gången på scen på Fasching för över tjugo år sedan. Ur det mötet uppstod ett konstnärligt brödraskap. All musik är således skriven av pianisten Landaeus och all text bortsett från Sommarpsalm signerad poeten med syrianskt ursprung, något han återkommande behandlar i sina rap-liknande leveranser.
Landaeus katalog omfattar ett tjugotal titlar, varav ett par recenserats här eller i Orkesterjournalen (om jag minns rätt). Har förstås hört honom live vid flera tillfällen och uppskattat hans spel. Flera olika arrangörer förekommer på skivans åtta spår, vilka för övrigt framförts live under nyligen avslutad turné. I tur och ordning heter arrangörerna Fredrik Nordström (2), Niclas Rydh (2), Maria Faust (2), Tim Hagans samt Christer Olofsson. Saxofonisten Faust från Estland har jag ingen vidare koll på medan övriga är välbekanta. Två av dem ingår i BBB. Bohuslän Big Band är en av ytterst få jazzorkestrar i landet vars medlemmar uppbär heltidsanställning, vilket medför att minst en handfull större projekt sjösätts varje år. Har ett antal recensionsex. Med uppdraget att samtidigt vårda arvet och förnya sig kan detta den senast släppta inspelningen för ett otroligt renommerat storband, ses som ett försök att fånga en ny målgrupp. Även om undersökning av publikens sammansättning inte publicerats efter turnén med dessa ”enheter”, tyder många tecken på att BBB breddat sitt underlag med ny kategori lyssnare. Min rubrik understryker dock att jag hävdar synd på så rara ärter. Musiken och arren är i princip femstjärniga. Ska sägas att inte bara den ansvarige för kompositionerna gästar utan också en basist Landaeus utvecklat ett intimt samarbete med i trion, nämligen Johnny Åman Guldnålsmottagare 2020.
Texterna i sig och hur de matas in i lyssnarens huvud likt slagserier är ett grepp man måste förhålla sig till. Dynamiskt och expressivt storband i symbios med rap hade kanske funkat bättre på engelska. Budskap utan filter och förmedlingen av känslor tenderar att bli tämligen pladdrig. Ämnet dubbel kulturell identitet ältas, vänds och vrids på med olika perspektiv. Det samma kan sägas om den offermentalitet som odlas på grund av påstått utanförskap. Vidare finns ett par kärlekstexter vilka vittnar om pendlingar emellan kaxighet och sårbarhet. Minst en rap övergår i sång, vilket resulterar i extremt svajig insats. Sker i vers på Till min syster har jag för mig. Om Boyacioglus medverkan begränsats till ett par spår hade ett högre betyg varit givet. Att en text hänvisar till både Boye och 2 Pac är talande och förvisso tecken på smartness. Biografiskt inriktade berättelsen till bluesigt svepande slinga håller någorlunda kvalitet i Jag har legat på något sätt och blivit böjd. Ett plustecken också för Vänskapsmatchen arrad av veteranen och Sverigebekantingen Tim Hagans. Fast framförandet av sista versens formuleringar kommer farligt nära pekoralet. En gräns som tangeras fler gånger, även om somliga rim är fyndiga. I likhet med stora majoriteten Spoken Word-artister finns i många av texterna en pretentiös dimension, ett diktande som utstrålar en dos av narcissism. Vilka är DOM som dödar frågar man sig. Vill lyfta fram ett annat troligen betydelsefullt uttryck: ”Vi tampas i våra förstäder”.
BBB behöver inte framstå som coola, presterar på en nivå där de sannerligen inte behöver bevisa något. Vad kollektivet och enskilda solister uträttar är strålande, ljuv musik i mina öron helt enkelt. I intron, bryggor och stick triumferar jazzmusikerna, påtagligt inspirerade av förnämliga arr. Dras musikaliskt in i spännande stämning genom albumets tassande öppning. Lite sorgligt att fängslande tongångar -med groove och lyriska inslag – alltför ofta hamnar i skymundan, i bakvattnet av framflytande meningar och omtagningar. Musiken av mannen som gästar sittandes vid flygeln har en frapperande vitalitet, vars sugande kraft stimulerar. För att vara helt korrekt har Sommarpsalm, skivans fem minuter långa final, skrivits i samarbete med Carl-Johan Fogelklou. Förutom låtskrivaren hörs välklingande och fascinerande solon från bland andra Samuel Olsson på trumpet, Joakim Rolandsson på altsax, Linus Lindblom tenor samt Alberto Pinton basklarinett. Pinton har överhuvudtaget en anmärkningsvärt framträdande position med sina skönt mörka toner. Trumpetsektionen trakterar också flygelhorn. Vad beträffar trombonerna är det sannolikt första skivan med senaste medlemmen, det vill säga Elias Fridolfsson på bastrombon. Sällan jag är så här splittrad i mitt omdöme, eftersom jag blev väldigt förtjust i musikaliska inramningen, fantastiska arren och en musik som instrumentalt står på egna ben.