Cat Power, Göta Lejon
3 november 2014
Betyg: 4
Senast Cat Power, eller Chan Marshall som hon egentligen heter, spelade i Sverige var på Way Out West förra sommaren. Då var hon uppbackad av ett band och det handlade till stor del om senaste, Philippe Zdar-producerade och elektroniskt doftande albumet Sun. Nu återvände den 42-åriga, gravida sångerskan till Göta Lejon i Stockholm för en solokonsert där material plockades från hela karriären (hon har en lista på 36 låtar hon kan spela, och ytterligare en lista på 30-40 låtar hon inte kan eller inte vill spela).
Spelningen sträcker sig över mer än två timmar och är full av felspel — men den är också helt oförglömlig. Hon ber genomgående om ursäkt. ”Sorry” hit och ”sorry” dit. Att hon avbryter låtar mitt i för att hon råkar spela fel och känner att hon behöver ursäkta sig själv skulle kunna ses som ett störningsmoment. I teorin känns det ju rent av frustrerande, speciellt när det händer såpass ofta, men faktum är att det nästan får motsatt effekt; du sugs in i musiken, sitter som på nålar och lyssnar ännu mer uppmärksamt. Det bjuds på ett virrvarr av intryck. När det är som bäst, som när hon sitter bakom flygeln och allt klickar under låtar som Names och I Don’t Blame You, är det magiskt. När hon slänger in textrader från The Cures Just Like Heaven eller under Sea of Love försöker få publiken att sjunga för henne istället känns det spontant — nästan nervöst — men det blir aldrig tråkigt. Och trots att låtarna ofta glider in i varandra och framförs i ungefär samma lägen känns spelningen betydligt kortare än sina mer än två timmar. Det är en intim och oförglömlig spelning från en oberäknelig artist.
Foto: Emma Andersson