Tat Twam Asi – Du är det
Av Kia Berglund och Torbjörn Flatnes
Teater Giljotin, Stockholm
Premiär 17 november 2012
Vi får ta av oss skorna innan vi kliver in i den halvmörka salongen och där sitter en kvinna i mitten i meditationsställning, med slutna ögon på en kudde, överallt levande ljus och lyktor. Längre bort sitter en skäggig man i medelåldern med en gitarr. Scenografin är vacker och får mig att känna det som om jag klivit in i ett indiskt tempel – eller en västerländsk new age-lokal.
Tat Twam Asi bygger på ett möte, en kvinna i karriären möter en taxichaufför med stort intresse för andliga frågor och de startar ett samtal kring andlig utveckling. Det är dock just ett samtal – det är inget drama, där finns i princip ingen handling utan de samtalar bara med varandra om sitt sökande efter frid i sitt inre.
Samtalet de för är en blandning av buddhistiska, hinduiska och kristna beskrivningar – med betoning på religion och andlighet för det egna välbefinnandet. Föreställningen blir som en introduktion i new age-tankar.
En hel del av deras tankar är intressanta, som när de talar om ett medvetande som måste ha funnits före materian. Ett medvetande som finns i var och en och det är våra egon som hindrar oss från att se att vi alla är del av samma medvetande. Det som dock får mig att börja skruva på mig är två saker:
Nästan allt som sägs är förinspelat. Det blir Teater som Playback. Torbjörn Flatnes sitter och mimar ibland till det som han har läst in på inspelningen. En av styrkorna med kulturarten teater är just nuet: att föreställningen sker just nu, just här – att skådespelarna agerar just nu med just den publiken, att det är en närvaro och kontakt mellan skådespelare och publik. Allt sådant förlorar ju den här uppsättningen, eftersom Kia Berglund nästan hela tiden bara sitter i meditationsställning och då och då gör vackra ljud med en slags indisk tempeltrumma och Torbjörn Flatnes gör sköna spröda ljud med sin gitarr och inte öppnar munnen en enda gång.
Det andra som får mig att börja tappa intresset är att båda dessa som söker frid med sig själv aldrig tar upp att lidandet i världen mer än att de själva mår dåligt av att de vet att människor lider. De söker ingen kraft eller upplysning för att själva medverka till att lindra världens orättvisor eller lidanden.
När en teaterföreställning görs playback, med förinspelat ljud, blir det nästan meningslöst att vara där. Jag kan lika gärna tända ljus och rökelse hemma och lyssna på inspelningen där.
Jo, som jag nämnt: det är snygg dekor och scenografi, riktigt mysig med kuddar för publiken att sitta eller ligga på. Det är som att samlas i en ungdomslokal och få en introduktion i New Age. Jag tror att den kan fungera för en turné på gymnasieskolor – som en utgångspunkt att diskutera andliga frågor kring. Om den kortas ned från en och en halv timme till en timme.
MEDVERKANDE Kia Berglund och Torbjörn Flatnes
MUSIK Torbjörn Flatnes
SCENOGRAFI Youlian Tabakov
LJUS Anders ”Shorty” Larsson
LJUDTEKNIKER Anette Tarstad
Läs även andra bloggares åsikter om religion, buddism, hindusim, new age, teater giljotin
